Besuch auf Godenholm från 1952 är en av Ernst Jüngers mindre kända romaner men inte desto mindre läsvärd. Den är kort och handlingen kan förefalla enkel. En grupp människor samlas på ön Godenholm, där får de mystiska visioner och sedan är berättelsen slut. Men Jünger hanterar den ytligt sett enkla berättelsen med stor skicklighet och väver in ett flertal intressanta trådar.
Den fiktiva ön Godenholm, belägen i norr, blir på många sätt en huvudperson i sin egen rätt. Ett lugn förmedlas som får ön att delvis hamna utanför den moderna tiden, bland annat genom beskrivningarna av naturen, havet och fåglarna. Även människorna som bor där har en särskild relation till historien. ”I grund och botten levde man här utanför historien eller stormade in i den. Det hade alltid funnits svärmtider, då de unga i en vapenfurstes följe bröt ut”. De långa nätterna hade bidragit till att det i snart sagt varje gård fanns böcker och bibliotek. Ytligt betraktat var trakten nykter, protestantisk och merkantil. Men under ytan fanns något helt annat. Männen var väl förtrogna med ensamheten och älskade den, det måste ha funnits i blodet hos de första sjöfararna och bosättarna. Målet med deras erövringar, fiskefärder och äventyr var alltid att nå gränserna där den stora ensamheten tog vid.
Jünger beskriver den nordliga människotypen som en sorts naturliga aristokrater, ”de kunde bara falla i brödrafejder. Rikedom och makt med sina bilder liknade bara intresset, den tillfälliga vinsten från osynligt kapital. De lyste i auran av omedelbar dominans”. Människotypen beskrivs också som en källa ur vilken furstar, diktare och forskare gång på gång trätt fram.
Till detta Godenholm kommer två vänner, Moltner och Einar. De har genomlevt både krig och nederlag, och hoppas hos filosofen Schwarzenberg nå värdefulla, rentav helande insikter. Jünger utgår, likt många tyska författare, från fysionomiska resonemang för att fördjupa huvudpersonernas typologier. Moltner, ansatt av sina tankar och sin starka vilja, är brunbränd och avmagrad, ”en gigant utan buk”. ”En stark vilja förbands hos honom med en forskningsdrift som ständigt ville överskrida alla gränser”. Med Klages terminologi är Moltner härjad av Geist, sömnlös av sina många tankar och sin irrande vilja. Hans sydländska rötter visar sig också leda till svårigheter att hantera den nordiska nakenheten. I jämförelse med Moltner beskrivs Einar som mer stabil och jordnära, ”arvet från hans flamländska förfäder var fortfarande starkt. Det fyrkantiga ansiktet med de lugna, blåa, något stirrande ögonen, uppvisade bondedrag. Det blonda håret föll över hans panna”. Kopplingen till anorna och rötterna anas också genom Einars forskningsområde, urhistoria och solstenar.
Schwarzenberg är på samma gång encyklopedist, filosof och mystiker, med drag av sådana historiska tyska gestalter som Ludwig Klages och Stefan George. Efter ett intensivt och äventyrligt liv, bland annat som tsarofficer och äventyrare i Asiens inre, har han dragit sig tillbaka till sin gård på Godenholm. Han har en särpräglad världsbild, med inslag som att ”tiga är guld” tolkas bokstavligt och att ”man måste tränga från ytan till det gamla djupet för att befästa äkta herravälde.” Han betraktar inte historien linjärt utan snarare musikaliskt, inte som utveckling utan ”snarare som en serie sfäriska skal utlagda runt tidlösa och oförlängda kärnor”. Även Schwarzenbergs yttre och klädsel beskrivs noga, å ena sidan ”ett huvud som framkallade föreställningar om patricier, intrycket av bestämd och obestridlig makt”. Å andra sidan ”under den, bakom den, låg något annat som ibland inte var mindre tydligt. Det var något eftertänksamt, avvaktande, kanske också vetande.” Under besöket hos mystikern får gästerna en serie visioner.
Om dessa kan inte för mycket avslöjas, utöver att Jünger här behärskat associerar till fornnordisk mytvärld (en av dessa ”tidlösa och oförlängda kärnor” som återkommande bryter in i historien). När gårdshunden ylar utanför huset är det till exempel ”Fenrisulven som slår till, rösten kom längre bort än från Månen, från Sirius”. Schwarzenbergs återkommande uppmaning att tränga djupare i visionerna, ”Sie wissen doch mehr?“, för tankarna till Valans spådom och det återkommande ”veten I än mer och vad?” Att Godenholm heter just Godenholm och ligger där det ligger har också en mening, mytiskt uttryckt är det till det nordliga Hyperboreas källor utanför historien mystikerna söker sig för att finna insikter att ta med tillbaka. Att mötet äger rum under den liminala tiden under slutet av december är meningsfullt även det, liksom att en fisk från djupen fångats under ovädret. Eddan, Heimdal och Frigga dyker också upp.
Visionerna rör sig på gradvis djupare nivåer av insikt, även om Moltner inte mäktar med att följa dem till slutet. Ett slut som påminner starkt om Klages ”kosmogoniska Eros”, ”die Einsicht, daß die Welt in den Atomen völlig aus Liebeskraft gebildet ist. Darin lag ihr Zusammenhang, und darin die fürchterliche Kraft der Spaltungen”. ”Insikten att världen i atomerna är bildad av kärlekskraft. Däri låg dess sammanhang, och däri låg splittringarnas fruktansvärda kraft.” Bland de tidigare nivåerna finns havets, förfädernas och världsbrandens. Men den sista nivån erbjuder Einar något mer.
Sammantaget är det en fascinerande berättelse. Där finns drag av civilisationskritik, där inte minst Moltners leda vid den moderna världen är träffsäkert uttryckt. Tidens avförtrollande har ersatt rytmiska värden, kosmisk ordning och återkommande festligheter med fart och entonighet. ”Det fanns ingen ro längre, ingen paus, varken dag eller natt.” Hans sömnlöshet hänger samman med detta, och han är inte ensam om den. Men besöket hos Schwarzenberg förvandlar både Moltner och Einar, den senare noterar att ”det fanns människor vars sällskap förvisade rädslan för döden. Detsamma gällde för språket, och det var deras identitet i en värld styrd av slavar och deras åsikter.” Likheterna med Skogsvandringen är tydliga, samtidigt som Godenholm har en betydligt starkare mytisk kvalitet utan att för den skull bli traditionell i egentlig mening.
Mer Jünger
Ernst Jünger – On Danger
Ernst Jünger i stålstormen
Jünger och Eumeswil
Ernst Jünger och Europa
Ernst Jünger och smärtan
Ernst Jünger – Sturm
Ernst Jünger – På marmorklipporna
Ernst Jünger och Glasbina
Ernst Jünger – Skogsvandringen
Ernst Jünger – Psykonauterna
Revolutionären Ernst Jünger
Ernst Jünger – Farligt möte
Om skribenten: Joakim Andersen
