Ernst Jünger – Skogsvandringen

Litteratur

Vi lever i en problematisk tid, en tid som för den oliktänkande ofta kan kännas förkrossande. Ett värdefullt sällskap är då Ernst Jünger, inte minst den Jünger som skrev klassiker som Glasbina, Eumeswil och Skogsvandringen. Den sistnämnda är nu tillgänglig på svenska, utgiven av bokförlaget Augusti.

Jünger vänder sig inte till vem som helst i den korta men kärnfulla boken. Istället är det den som gjort ett medvetet val att göra motstånd, om än aldrig så symboliskt. Han nämner de runt 2% som i ”folkdemokratierna” valde att rösta ”nej” vid folkomröstningar. Samtidigt som han är medveten om att dessa 2% fyllde en ideologisk funktion för systemet, om 100% röstat ja ”skulle majoriteten gå förlorad”, det skulle inte längre gå att skylla på sabotörer när saker inte fungerade eller när repressionen behövde legitimeras. Men deras ”nej” var ändå en motståndshandling med betydelse.

Människan mellan det demoniska och det zoologiska

Skogsvandringens kärna är individens frihet i denna värld… skogsvandringen är varken en liberal eller en romantisk handling, utan snarare ett spelrum för små eliter som inser vad tiden kräver, men vars insikter inte slutar där.
– Jünger

Vi lever i en ny historisk situation, definierad av bland annat Auschwitz, Dresden, Nagasaki och gulag. Här har människor visat vad de är kapabla att göra mot varandra. Jünger beskriver denna nya situation i termer av det demoniska och det zoologiska. Det finns i vår tid tendenser, krafter, vilka driver människan i demonisk riktning. De ovan nämnda illdåden är exempel på det. Samtidigt finns det krafter, tendenser, som driver henne i zoologisk riktning, till en rent driftsstyrd varelse, en homo economicus vars handlingar kan förutses matematiskt. Dessa båda tendenser samverkar inte sällan, den av drifter styrda människan protesterar inte när samhället rör sig i riktning mot det demoniska och det demoniska har ofta ett banalt och rationellt ansikte. Den som tiger och gör sitt jobb kan få en löneförhöjning.

Vad är det då som leder i denna riktning? Jünger identifierar bland annat rädslan och domesticeringen. Rädslan definierar på många sätt den moderna världen, och en rädd människa är kapabel till hemska saker. Inte minst missar han eller hon lätt att även motparten styrs av sina hotbilder, varpå en spiral av ömsesidiga försök att verka farligare tar vid. Så förklarar Jünger delvis kapprustningen. Den rädda människan kan också söka trygghet i tveksamma auktoriteter. Skogsvandraren måste därför göra upp med rädslan. Jünger skriver:

…i samma utsträckning som rädslan avtar hos individen minskar risken för en katastrof.

Om rädslan kan göra människa till demon, hänger domesticeringen snarare samman med rörelsen mot det rent zoologiska. Här finns en koppling till det materialistiska, till apparater som lösningar och självändamål. När människan låter sig domesticeras, dör friheten. Tyranniet är bara möjligt när friheten låtit sig domesticeras, skriver Jünger. ”Steget från husdjur till slaktdjur är inte stort”.

En följd av detta är att folkets rätt att bära vapen är central (”den frie mannen ger vapnen mening”). En annan är respekten för hemmets helgd. Med gillande erinrar sig Jünger en ung socialdemokrat som 1933 helt enkelt vägrade släppa in ett halvdussin hjälppoliser i sin lägenhet och istället sköt ner dem. Hans var fortfarande det gammalgermanska frihetsbegreppet, och hade han inte varit ett undantag kanske det funnits saker som inte hade ägt rum.

ekoxe

Jünger resonerar kring ägande och egendom, och de krafter vilka vill inskränka sådant eller omfördela det till byråkratin. Dessa krafter är han ingen vän av, han ser värdet i det goda ägandet. Samtidigt har skogsvandraren en distanserad inställning till ägandet:

Den som någon gång sett en huvudstad brinna ned eller österns arméer tåga in kommer alltid att hysa en stark misstro mot allt som går att äga.

Skeppet och skogen

…myten är väl förtrogen med motsatser. På så vis lät den av tyrrheniska sjömän bortförde Dionysos vinrankor och murgröna omlinda årorna och sprida sig upp i masterna. Ur snårskogen störtade sedan en tiger som slet rövarna i stycken.
– Jünger

De symboler Jünger utgår från är sjöfarten och skogen. Sjöfarten eller skeppet står för den moderna världen, präglad likt Titanic av snabb rörelse, av skräck och komfort. Det andra riket är skogen, ”en tidlös verklighet som återupprepas i historien” (jämför Eliade och Evola). Här finns verkligt djupa källor att dricka ur för skogsvandraren, för den som gör motstånd mot den moderna världen. Här finns myterna och naturen, här finns konsten, filosofin och teologin. Skogen kan bokstavligen vara en skog, det kan också vara annan natur. Den som söker sig tillbaka till skogen kan sedan återvända till människorna med det de behöver. Med Evolas ord gör han eller hon motstånd, och vet i vilket namn.

Skogsvandraren har gjort upp med rädsla och domesticering, är bärare av eviga värden som frihet, godhet och värdighet. Här finns en koppling till det moderna samhällets karaktär av över-socialisering, kollektivism. Jünger skriver:

Människorna är inneslutna i det kollektivas konstruktioner på ett sätt som gör dem mycket värnlösa.

Men skogsvandraren bryter med kollektivismens mytologi. Samtidigt måste man inse att talet om majoriteter är en myt. Individen bär inom sig en reell makt, särskilt när han eller hon väljer att stå upp för det som är rätt trots hot. ”De bevisar att en övermakt, även när den skriver om historien, inte kan skapa rätt”. Runt dem finns det alltid människor som påverkas.

Jünger beskriver den nya totalitarismen, men han identifierar också dess svaga punkter. Polismaktens, i synnerhet den politiska polisens, väldiga tillväxt, är ett exempel på hur hotfull individen som säger nej faktiskt är. Jünger tar också upp ”sammankopplingen av betydande roller med obetydliga skådespelare”. Det finns i dagens Europa varken en de Gaulle eller ens en Palme längre, snarare kloner vilka tycks komma direkt från skolvärldens grupparbeten.

d

Men det finns andra människotyper. Skogsvandraren är en, Jünger tar också upp sin arbetargestalt och den okände soldaten. Om den senare skriver Jünger:

Den okände soldaten är dock en heros, en eldvärldens betvingare som omgiven av mekaniserad förintelse tar sig an en stor börda. Därmed är han en sann ättling till det västerländska ridderskapet.

Sammantaget är Skogsvandringen en rik bok, värdefull både för att förstå vår situation och för att finna vägar ur den. Dessa vägar finns där de alltid funnits, i myten, i de tidlösa sanningarna, liksom i de mänskliga handlingarna. Jünger nämner fångvaktaren som trots faran smyger till fången lite mat, den hugade kan tänka sig fler exempel. Inte minst identifierar Jünger den moderna världens demoniska och zoologiska aspekter, och de nödvändiga motkrafter vilka inte förstärker dem.

Mer Jünger

Lennart Svensson – Nyutkommen bok: Ernst Jünger — A Portrait
Lennart Svensson – Ernst Jünger: His German Gurus, Contemporaries etc.
Ernst Jünger – On Danger
På marmorklipporna
Lästips: Ernst Jüngers dagboksanteckningar
Ernst Jünger – Sturm
Ernst Jünger och Glasbina
På Marmorklipporna
Ernst Jünger och Eumeswil
Ernst Jünger – Psykonauterna
Ernst Jünger – Storm av stål
Revolutionären Ernst Jünger
Lästips: In Stahlgewittern