Den feminiserade mannen

Aktuellt, Filosofi, Identitarism, Konservatism, Nya högern, Rekommenderat, Samhälle, Traditionalism

En av de viktigaste aspekterna av det moderna samhällets förfall ligger i feminiseringen av män. Jag är fullt och fast övertygad om att Moder Sveas räddning kommer att bero på hur vi formar våra unga svenska män. Om vi låter den kulturella degenereringen stjäla dem så förlorar vi, om vi lyckas göra män av dem så vinner vi.

Innan vi beger oss in djupare på lösningar så bör vi definiera vad en feminiserad man är. Och för att göra detta kan det vara av intresse att beakta hur mängden testosteron har sjunkit i män de senaste 50 åren, utan att gå in alltför djupt på den biologiska aspekten så rör det sig om markanta mängder. En man med lågt testosteron kommer att bete sig mindre manligt, kommer att vara mindre benägen att gå rakryggad genom livet, mindre benägen att försvara och stå upp för de sina, mindre benägen till ett sunt rättvisetänk. Den feminiserade mannen anammar typiskt kvinnliga värderingar, vilka i stammen är minst lika viktiga som de maskulina värderingarna, problemet är dock när det slår över till att endast röra sig om feminina värderingar (likt Sverige idag). Feminina värderingar är viktiga i familjen och är viktiga hos kvinnor, precis som maskulina värderingar är viktiga i familjen och viktiga hos män. Sverige har hamnat helt ur balans i detta avseende.

Feminiseringen av män beror givetvis inte endast på den biologiska aspekten. Under de senaste 40 åren så har kulturmarxisterna mer eller mindre bedrivit ett konstant krig mot maskulina ideal, detta är förståeligt då maskulina ideal leder till våld, vad de inte förstår är att våld är en del av mannens identitet, precis som omhändertagande är del i kvinnans identitet. De maskulina idealen, hjältekungarna, vikingarna, goterna har blivit måltavla för vänsterns angrepp under cirka fyra decennier. Istället hyllas den toleranta världsmedborgaren som dricker kaffe Macchiato på Starbucks med sin tjejkompis. Samma tjej som för 50 år sedan hade varit hans flickvän. Problemet med den nyss nämnda toleranta mannen är att han inte kan attrahera kvinnor längre på grund av att kvinnor inte är attraherade av osäkra och undergivna betamän. Detta leder oss även in på en till aspekt av vikten av maskulina ideal. Den nuvarande kulturen lägger större vikt vid karriär och singelliv, och därav mindre vikt vid familj och fortplantning. Som bekant är Sverige i stort behov av en större nativitet.

Hur ska man då öka denna nativitet? Ekonomiska incitament räcker bara en bit på vägen. Om vi däremot ökar attraktionen mellan män och kvinnor kan vi komma längre. En naturlig instinkt för en kvinna är att hitta en god man och skapa en familj och många barn med denne. Problemet idag är att dessa attraktiva män inte finns i så stor utsträckning, vilket gör att kvinnor heller inte är så benägna att sätta familj framför egen karriär. Därför är det av största vikt att lägga stor betoning på maskulina ideal. Svenska män måste vara tillräckligt attraktiva, dominanta och självsäkra för att få svenska kvinnor att vilja anamma sin kvinnlighet och den heliga rollen som moder, detta är nyckeln till vår framtid. Fler svenska män måste vara så pass ultimata att svenska kvinnor inte vill någonting annat än att skapa en traditionell och rofylld familj med dessa.

Många yngre män i Sverige är rädda för att anamma en aggressiv framtoning, och detta är inte märkligt, de (jag kanske ska säga vi, då jag är en del av den generationen) har trots allt blivit indoktrinerade sedan barnsben att det är bättre att vara varm och snäll, men när det kommer till attraktion så gäller det att ha en aggressiv, dominant och självsäker framtoning, att kvinnor attraheras av detta är lätt att förstå om vi ser attraktion ur ett evolutionärt perspektiv. Som kvinna vill säkra dina barns överlevnad, gör du det bäst med en man som är snäll och omtänksam eller en man som är aggressiv och dominant?  Givetvis är det större chans att överleva om man har en partner som är bättre på att överleva. Naturen hatar svaghet, kvinnor hatar också svaghet, oavsett om de vill erkänna detta eller ej.

En personlig iakttagelse är hur yngre män, desperata efter en partner (temporär eller långvarig) gör allting i sin makt för att tillfredsställa kvinnan som han eftertraktar. Detta gestaltar sig ofta i ett otroligt ovärdigt beteende där mannen i fråga är totalt undergiven och är villig att helt åsidosätta sina egna värderingar i syfte att bli accepterad av kvinnan. Vad mannen i fråga inte inser är att detta beteende är extremt oattraktivt för kvinnan, då denne är ute efter någon som är dominant och inte undergiven. Maskulina ideal är av största vikt när det kommer till folkets överlevnad.

Om vi går vidare till en annan aspekt av den feminiserade mannen så ser vi att han är mindre benägen att ta sitt ansvar som beskyddare av stammen, han är mer benägen att vara tolerant mot avvikande och skadliga beteenden. Intressant här är att toleransen består av svaghet, evolutionärt sett har accepterande av skadligt beteende helt enkelt berott på att den toleranta mannen inte haft styrka nog att utdela rättvisa. En dominant man, vars uppgift är att se till stammens försvar och välmående är däremot inte i någon som helst position att låta andra män (eller djur) agera aggressivt mot de som han beskyddar. Om skadliga element inom stammen visar sig är det upp till de dominanta männen att utdela rättvisa på plats, de undergivna betamännen är inte i samma situation av ansvar och kan därför unna sig lyxen att vara neutrala (och på så sätt undvika fara). En dominant man gör det som krävs för att säkerställa tryggheten för de sina. En undergiven betaman ser efter sitt eget skinn och undviker konflikter.

Om vi skiftar fokus från det evolutionära till dagens samhälle blir det tydligt vilken typ av man som är nationalistiskt lagd och vilken typ av man som är en tolerant världsmedborgare.

Det är alltså av största vikt för Moder Sveas fortlevnad som nordisk nation att vi ser till att kommande generation anammar traditionella maskulina ideal.

För att administrera en dos mentalt testosteron kan vi slutligen diskutera vägar bort från den degenererade och feminiserade slutprodukten av kulturmarxistisk indoktrinering.

Vi kan sammanfatta det kort som att man bör sträva efter att anamma det maskulina. Att vara stark är bra, att vara svag är dåligt, att vara aggressiv är bra, att vara undergiven är dåligt, att vara rik på kunskap är bra, att hänge sig åt dekadenta kulturaspekter är dåligt, att hänge sig åt självförbättring är bra, att hänge sig åt alkohol är dåligt.

Vi måste forma oss efter hjälteideal, inte efter passiva, undergivna och testosteronbefriade ideal.

Om vi lyckas i att få fler att anamma en ärorik världssyn så går vi en ljus framtid till mötes, motståndet kommer inte att ha en chans mot den potentiella kraften som finns att hämta inom oss!

Pin It
  • Jonas H

    Mycket trevlig läsning från nordens gyllene lejon.

  • Charlotta

    Det finns säkert ett behov av den här typen av stridsrop inom ”manosfären”, när en stor del av det moderna samhällsprojektet går ut på att antingen förlöjliga mannen eller utmåla honom som en brottsling (ungefär som att samma syn på kvinnor ledde fram till den moderna feminismen), men det är ju en oerhört förenklad bild av manligt respektive kvinnligt som förmedlas. Tanken att det enbart skulle finnas _en_ manlig identitet och _en_ kvinnlig är ganska absurd, det finns ca tre miljarder av varje sort och att dessa skulle ha exakt samma önskemål och vilja är liksom inte sant. Det finns med största säkerhet kvinnor som vill ha ”dominanta” män, och det är alldeles utmärkt om de då kan hitta sådana. För många andra kvinnor är dock det viktiga med en partner att det är just en partner, och inte ett ”undergivet” barn man måste uppfostra eller en ”dominant” förälder som ska bestämma över en.

    • Tetra

      Den jämställdhet som Charlotta efterfrågar är det nog många moderna svenska kvinnor som söker, men det räcker oftast med att lämna Norden för att synen på balans mellan könen mer ska handla om ”kompletterande” än ”jämlika” egenskaper.

      F ö håller jag inte alls med artikelförfattaren om behovet av att vara ”aggressiv”. Mod? Ja. Styrka? Visst. Men ”aggressiv” manlighet för mer tankarna till MENA och mindre till civilisation. Ingenting i historieforskningen tydde på att vikingamännen var aggressiva personlighetstyper.

      Marcus Follin tar upp viktiga ämnen, men jag kan känna att de hanteras på ett lite ytligt och plastigt sätt. Författaren söker sunda traditionella ideal, men fastnar lite i sinnebilden av den heroiska mannen och verkar sedan snarare försöka efterlikna bilden än förstå dess sammanhang.

      • EvigtRegn

        Vi har aggressiviteten i oss. Lika bra att erkänna. Men jag tror att det mäktiga ligger i förmågan & viljan att låta den komma fram när det behövs.
        Att du har det underliggande modet att stå upp för dig & kämpa för det som betyder något. Att du inte är undergiven för att du inte vågar annat.

        Behöver inte alls ha något att göra med meningslöst våld.

        • Tetra

          Fast i artikeln beskrivs ju ett aggressivt beteende/framtoning som någonting positivt för fäder. Aggressiv är synonymt med utmanande/påträngande. Det ska inte alls förväxlas med modig/stark/ståndfast/stridsberedd/orädd för konflikter.

          Förortsgänget som stirrar hotfullt och beter sig konfronterande är ”aggressivt”. Männen som, utan att vara ute efter strid, inte backar utan istället biter ifrån är inte ”aggressiva” utan modiga, principfasta och benägna att ta (och vinna) nödvändiga konflikter.

          Det är i min mening en väsentlig del av en civiliserad kultur att kunna kontrollera instinkter och endast kanalisera dessa vid erforderliga tillfällen.

          • EvigtRegn

            För fäder? ”men när det kommer till attraktion så gäller det att ha en aggressiv, dominant och självsäker framtoning,”

            Problemet med ord är att långt från alla tänker på dem på samma sätt. Det Follin skriver är också skrivet i ett kontext där många av oss upplever att svenska män har blivit mesiga till punkten där de inte längre vågar stå upp för sina intressen och för vilka de egentligen är. Att då i den kontexten säga att ”aggressivitet är bra” tolkar i alla fall jag som något helt annat än hjärn- och riktningslös aggression. Mer likt det du kallar modighet, principfasthet och benägenhet att ta nödvändiga konflikter.

            Visst skall vi kontrollera våra instinkter men inte kväva dem så hårt att vi lever liv där vi förtrycker själva essensen av vilka vi är som män. Personligen behöver jag nästan aldrig använda min aggressiva sida på riktigt men den finns där under ytan och fyller mig med potentialen till styrka och kapabla handlingar. Som svensk har jag genom åren fått arbeta med att låta den komma närmare ytan eftersom vårt problem generellt är långt ifrån för mycket aggressivitet.

      • Charlotta

        Den jämställdhet jag efterfrågar är inte konstigare än att många kvinnor inte vill bli ”dominerade” av sin partner. Att det kan se annorlunda ut utanför Norden är inget argument, jag föreslår att du läser något av Joakim Andersens inlägg som berör den historiskt goda ställning kvinnan haft i Norden. Alla människor fungerar inte likadant och alla kulturer fungerar inte likadant. Det är så fascinerande att man lyckas erkänna en unik svenskhet som särskiljer sig från andra kulturer men så fort det handlar om ”könsroller” finns det något universellt som alla måste rätta sig efter. Förövrigt skrevs Jane Eyre 1846, utanför Norden dessutom.

        Jag vet inte om du är man, jag är i alla fall kvinna och min utgångspunkt är hur jag i egenskap av sådan önskar från min partner i form av ömsesidig respekt osv. Det är oerhört tröttsamt att män tror sig veta någonting om hur kvinnor tänker och fungerar. Vidare förstår du säkert, om du läser vad jag skriver på Motpol, att jag troligtvis är smartare än många män. Ska jag, trots det, vara ”undergiven” dem?

        Jag vänder mig inte emot att män och kvinnor har ”kompletterande” roller men jag förstår inte varför det skulle innebära att man automatiskt vill ha en ”dominant” man? Jag vill inte det. Och det lär inte vara a för att jag är så ”hjärntvättad” av kulturmarxismen.

        • Tetra

          Jag tog mig lite frihet i tolkningen av följande mening, ber om ursäkt om jag över- eller misstolkade något:

          ”För många andra kvinnor är dock det viktiga med en partner att det är just en partner, och inte ett ‘undergivet’ barn man måste uppfostra eller en ‘dominant’ förälder som ska bestämma över en.”

          En typiskt feministisk tolkning av ”jämställdhet” är att ett förhållande ska vara hierarkilöst (ingen ska dominera – framförallt inte mannen).
          Min personliga erfarenhet är att ett sådant förhållande är dömt att misslyckas. Därmed inte sagt att det är sunt med ett förhållande där den ena slavar för den andra, men att fördela inflytandet över samvaron utifrån personliga egenskaper tror jag ofta är en väg till framgång.

          Och visst, det finns ”tre miljarder” olika kvinnor, men jag tror nog ändå att man ganska lätt kan hitta vissa egenskaper som generellt sett är starkare framträdande inom detta kollektiv än inom kollektivet ”tre miljarder män”. Och vice versa.
          Jag tror t ex att det är vanligt att ett förhållanden fungerar bättre om kvinnan tar mer ansvar för, och därmed naturligt också bestämmer mer över, hemmet och mannen över försörjning.

          Återigen, det gäller inte *alla*. Vi är alla individer och det finns tre miljarder olika kvinnor, sju miljarder olika människor osv.

          • Charlotta

            Fast då handlar det ju också om att just _fördela_, och fördelar man blir ju även kvinnan dominant på något område. Det här med att det är dömt att misslyckas – vad vet vi egentligen om förhållanden? De par jag har i min omgivning som hållit ihop länge (bland annat mina föräldrar) ser också olika ut i fråga om ansvarsfördelning osv. Det tydligaste mönstret är att varken män eller kvinnor vill gifta sig med någon som är lat och ansvarslös. Att det sedan, framför allt i föräldraskapet, fördelar sig olika beträffande ansvar betyder inte att man inte är partners på samma våglängd, eller att den ena dominerar och den andra är undergiven. Det finns såklart exempel på när det fungerar bra också. Den största anledningen till att folk skiljer sig i högre utsträckning idag är, trist nog, för att de kan. Både män och kvinnor. För 200 år sedan fanns inte möjligheten att lämna sin partner för att man tröttnat, det gällde både män och kvinnor. Man tröttnade troligtvis i lika hög utsträckning då men hade inte samma möjlighet att slippa undan så att säga.

            Feminismen slåss mot halmgubbar. Deras vision av förhållanden är att de är hierarkilösa, ja, men de utgår då också ifrån vanföreställningen att heterosexuella monogama förhållanden alltid innebär och alltid har inneburit att mannen bestämmer över kvinnan. Så är det inte, och vill man argumentera emot feminismen gör man nog bäst i att motbevisa deras världsbild, inte erkänna den och försvara den.

          • Tetra

            Självklart blir kvinnan dominant på vissa områden och mannen på andra. Allt utifrån en naturligt meritokratisk fördelningsprincip.

            Ju mer vi diskuterar, desto mer överens tycks vi bli 🙂

          • Svea Svensson

            Sorry Charlotta, men nu är det du själv som övergeneraliserar och slåss mot en halmgubbe när du tillskriver ”feminismen” en enhetlig syn på heterosexuella förhållanden. Att vissa radikalfeminister hävdar att kvinnan alltid är underordnad i heterosexuella förhållanden, innebär naturligtvis inte att detta skulle vara sant för feminismen i sin helhet. Det är lika missvisande som att påstå att ”kvinnan” alltid är undergiven, bara för att vissa kvinnor är det.

            Mycket av vad du gett uttryck för i denna tråd är ju för övrigt feministiska tankegångar. I din kritik mot könsstereotypa föreställningar låter du som en borgerlig feminist.

          • Charlotta

            Sorry Svea men det är inte feministiska tankegångar att inte vara undergiven. Huruvida man är det eller inte har mer med personlighet än med politisk kompass att göra. Feminismen grundar sin ideologi på dels en marxistisk maktanalys, dels idén om representationspolitik, det vill säga att en särskild grupp har särskilda intressen. Jag kritiserar inte könsstereotypa föreställningar, däremot är det inte sant att könsroller ser precis likadana ut i alla kulturer, eller för den delen har sett likadana ut genom historien. Det som betraktades som manligt under Viktorianskt 1800-tal är inte samma egenskaper som betraktades som manliga i Amerika på 30-talet eller i Indien idag. Det är heller inte så att det finns en sorts kvinna eller en sorts man, historiskt har det alltid funnits skiftande sociala roller utöver manligt och kvinnligt (få skulle exempelvis hävda att prästen och bonden har samma roll, men är den ena mer manlig än den andra verkligen?).

          • Svea Svensson

            Vad som åsyftades med ”feministiska tankegångar” var just kritiken mot generalisande föreställningar om hur kvinnor respektive män är, exempelvis undergivna och dominanta. Dina exempel på könsrollernas föränderlighet illustrerar för övrigt den grundläggande insikten inom all genusvetenskap – det vill säga att genus tar sig olika uttryck över tid och rum, och också varierar i olika sammanhang, även om det också finns drag som är mer eller mindre konstanta.

            Feminism är ju en samlingsbeteckning på en lång rad rörelser över snart sagt hela det politiska spektrumet. Att vissa av dess riktningar utgår från en marxistisk maktanalys eller är kritiska mot heterosexuella förhållanden innebär naturligtvis inte att alla är det.

          • Charlotta

            Fast att det skulle finnas en massa olika sorters feminism och att alla idéer som innefattar mäns och kvinnors lika möjligheter att skapa inflytande över sina egna liv (observera att det handlar om grundläggande möjligheter – kvotering och ovanifrån orkestrerade försök att dekonstruera könsroller handlar om lika utfall) är ett nytt påfund, som i första hand syftar till en slags begreppsförskjutning. Feminismen som ideologi uppstod i direkt anslutning till den socialistiska rörelsen och baserades på denna rörelses maktanalys. Det fanns idéer om att förbättra kvinnors ställning långt tidigare, dessa inspirerade delvis feminismen (exempelvis Wollstonecrafts ”borgarfeminism”), men de var de facto inte feministiska.

            Jag kritiserar generaliserande föreställningar på alla områden – vare sig det handlar om att ”alla muslimer är terrorister”, ”alla vita är rasister” eller ”alla män är…” Det är inte feminism, utan förmåga att tänka i och se nyanser. Att könsroller förändras över tid och rum handlar mer om vilka förutsättningar den aktuella tiden och det aktuella rummet erbjuder – en adelskvinna under 1400-talet hade en annan roll än en jordbrukarkvinna under samma tid, hade de haft precis samma funktion och egenskaper hade samhället kolllapsat – än att män och kvinnor i grunden är precis likadana. Det är vi inte, och oavsett om en egenskap är ett resultat av biologi eller av kultur får man anta att den fyller en funktion. Jag förstår inte varför högern är så rädda för att tala om konstruktioner och genast avfärda dem som ”feministiskt trams”, att man erkänner att någonting är konstruerat i en social kontext innebär inte att konstruktionen i sig är något negativt. Vi bygger civilisationer och så länge vi gör det, och inte lever i grottor, kommer vi behöva sociala konstruktioner för att navigera i den konstruerade kulturen.

            Den grundläggande insikten i genus”vetenskapen” delar visserligen många idéer med bland annat Nya Högerns kritik mot universalism, men genus”vetenskapen” har också ett dekonstruerande politiskt syfte. Att undersöka hur könen förhållit sig till varandra historiskt och hur synen på vad som är kvinnligt respektive manligt skiljer sig åt mellan olika sociala grupper är ju inte fel i sig, problemet är att det är en viss uppsättning idéer om hur samhället _bör_ se ut som fått alldeles för stort inflytande över de sociologiska institutionerna.

          • Reaktion

            Nog har könsroller sett någorlunda likartade ut i de flesta samhällen genom historien, där mannen har ägnat sig åt jakt, försvar av revir, tyngre kroppsarbeten, (global) problemlösning och andra målinriktade beteenden medan kvinnan generellt sett ägnat sig åt mjukare saker och (lokal) problemlösning som i större utsträckning än mannens sysslor varit kopplade till känslor – födandet och omhändertagandet av barnet är det tydligaste exemplet. Naturvetenskapen kan – på en generell nivå – påvisa skillnader i mäns och kvinnors hjärnor och kognitioner, deras sätt att tolka världen och lösa problem. Här en belysande artikel i ämnet:
            http://www.motpol.nu/reaktion/2010/01/28/tabubelagt-mans-och-kvinnors-biologiska-olikheter/
            Sen har du ju rätt i att de kulturella uttrycken sett olika ut genom tiderna, åtminstone i de högre skikten där androgyna (kläd)stilar och uttryckssätt rått. I vår tid torde musikgruppen Kiss vara ett av främsta uttrycken härför. Oaktat detta har syftet, såväl hos högadel som Kiss, hela tiden varit att imponera på det motsatta könet, för fortplantning eller bara för nöjes skull – August den starke hade sisådär 350 barn utanför sitt äktenskap och Gene Simmons lär ha belägrat några tusen kvinnor genom åren. Inget fel i att förlusta men när man väl hittar den rätte – den blivande modern – gäller trohet.

          • Charlotta

            Och diskussionen rör just inte sådana saker som att kvinnor är bättre lämpade som mödrar än vad män är utan de roller som alltid funnits _inom_ könen. Alltså, det finns inte och har aldrig funnits _en_ sorts manlighet. Som jag skrev tidigare, bonden och prästen har haft diametralt skilda roller och uppgifter, ingen av dem har emellertid varit mer eller mindre man än den andra. Exemplet med Kiss är förträffligt, vad har Kiss i sin framtoning gemensamt med Marcus Follin? Och kan man tänka sig att det finns kvinnor som tycker Kiss är jättefräcka, och att det finns kvinnor som tycker Marcus är jättefräck? Kan det i så fall vara så att dessa kvinnor har olika preferenser? Kan det t ex vara så att en kvinna med akademisk utbildning föredrar en man med akademisk utbildning, att denna egenskap för kvinnan i fråga är viktigare än exempelvis muskelstyrka? Och på samma sätt, hur ofta blir kvinnor som ägnar större delen av sin fritid åt träning tillsammans med män som är helt ointresserade av sin egen fysik? Finns det fula män och kvinnor som lever i stadiga förhållanden? Är Marine LePen, Frankrikes förmodat framtida president, gift? Tror du hon är ”undergiven”?

          • Reaktion

            Tror att vi diskuterar just utifrån våra biologiska könsmässiga preferenser där du tenderar att vara kvinnligt filosoferande – med resonemang av typen ”å ena sidan, å andra sidan” och med utrymme för tolkningar – medan en själv försöker vara mer precis på en generell nivå på vilken kan konstateras att det historiskt har funnits en sorts ganska likartad manlighet och kvinnlighet med syftet parbildning och fortplantning.

            Bonden och prästen synes mig inte vara några ideala representanter för det du vil säga eftersom bonden (motsvarande dagens knegare) har varit en stor majoritet tillhörande ”folket” till skillnad från ett fåtal präster som snarare talat å överhetens vägnar, förvisso med inriktningen att upprätthålla de tydliga könsrollerna.

            Marine Le Pen är en fantastisk kvinna som inte underkastat sig de globala, överstatliga strukturerna, en kvinna som kan komma att bli en europeisk Drottning – som i samarbete med den stora björnen – för in Europa på det arkeofuturistiska tåget. Men så har hon ju bra gener också.
            [Har nyligen ”nattat” min yngste son, först med lite ”brottningskast” (i sängen – något som modern aldrig gör enär det inte ingår i kvinnans natur), som får honom att skratta gott och sedan ett par sagor/böcker för att han ska utveckla språket och tänkandet (det gör modern också) – lite kram och gos ingår också, sådant som får oxitycinet att flöda. Lyx som inte kan beskrivas, måste upplevas!]

          • Charlotta

            Jo, bonden och prästen (eller knegaren och akademikern om vi så vill) är ganska bra exempel på att det inom skilda samhällsgrupper är olika egenskaper som anses vara attraktiva. Det är relevant eftersom det även finns kvinnor i båda grupperna. Poängen är att kvinnor naturligtvis söker manliga egenskaper i sin tilltänkta man, men att dessa egenskaper varierar beroende på vilken social grupp kvinnan själv tillhör. Exempelvis är det vanligare att lågutbildade kvinnor söker sig till män som manifesterar sitt manliga risktagande genom att vara ”bad boys”. Det är heller inte lika vanligt att kvinnor i medel- och överklass skaffar barn med utomeuropeiska invandrare. Detta beror naturligtvis på något – uppenbarligen väljer kvinnor olika baserat på deras egen livsstil och de sociala normer de får genom sin klasstillhörighet.

            I övrigt håller jag med dig, och ja, män är generellt mer fysiska och brottningsbenägna än kvinnor. Det innebär dock inte att män som inte gillar att brottas automatiskt är mindre män, eller att män på alla plan är överordnade kvinnor och därför ska ”dominera” dem (det var ju trots allt det diskussionen handlade om). Marine är ju överlägsen Gustav Fridolin i alla lägen liksom.

  • sten line

    Följande är ingen profetia men väl en vision.

    Evolutionen fortgår. Att mannen steg för steg blir mindre lik den tanketomma gorillahannen som slår sig för bröstet är ingenting vi behöver sörja, mänskligheten skall nå höjder av makt och intelligens som gör aporna på zoo föga avundsvärda. För att nå dit måste mänskligheten lida på olika plan. Lidandet förädlar det levande väsendet och slipar till slut bort allt som är djuriskt och aplikt. Kvar blir en övermåttan aristokratisk varelse, på samma gång kvinnlig och manlig, känslig och stark, mild och obeskrivligt skrämmande.

    Det är sant att kulturmarxismen har degenererat mannen såtillvida att han har blivit en ryggradslös opportunist. Och det är sant att denna svaghet bör städas bort från världen, liksom feminismen. De postmoderna fantasierna om genus och jämställdhet är förankrade i det Nietzsche kallade slavmoral och har ingenting att göra med framtidens naturligt androgyna människa, som är högintelligent, stark, fri, empatisk, arrogant, grym, smeksam, förfinad, full till brädden av lek, skratt och hotfulla mysterier. Hon har segrat över alla begrepp.

  • Svea Svensson

    En person som är förebild för många unga Sverigevänliga män är ju Jimmie
    Åkesson, som nu i samband med sin sjukskrivning öppet visat sig svag
    och mänsklig. Om man är av åsikten att svaghet hos män är av ondo, så
    borde väl Åkessons beteende ses som mycket olämpligt för en manlig
    ledare. Eller?

    • sten line

      Alla kan bli sjuka. Problemet är att Jimmie är svag på ett helt annat sätt: han har ett tvångsmässigt behov av att spela präktig med allt tal om nolltolerans hit och dit. Och så hinner verkligheten ikapp, som hos Skavlan. Detta sker gång på gång.

    • Det är inte svaghet som är problematiskt idag, det är bristen på styrka. Främst saknas självförtroende.

  • Danne

    Jävligt bra skrivet! Jag har 3 barn och försöker uppfostra dom på samma sätt som du beskriver.
    Jag ser det som så här, när den genus neutrala massans barn växer upp kommer våra barn vara kungar!
    Styrka och heder broder!

  • Svea Svensson

    Beträffande att attraktion från kvinnor skulle kräva ”en aggressiv, dominant och självsäker framtoning” så är ju detta något som utmärker stora grupper av manliga invandrare från Mellanöstern och Afrika, vilka vanligen odlar en betydligt mer traditionell mansroll än de flesta svenska män.

    Det tycks dock som intresset för dessa MENA-män är relativt svalt hos svenska kvinnor. En minoritet dras till dem, men desto fler skyr dem som pesten. Om kvinnor styrdes av sina grottmänniskoinstinkter borde de väl rimligen falla som furur för dem!

    Att ha en självsäker framtoning, i bemärkelsen sund självkänsla, är säkert allmänt gångbart, så länge den kombineras med en viss ödmjukhet. Traditionella maskulina ideal som mod, målmedvetenhet och handlingskraftighet torde dock vara viktigare i de flesta fall än aggressivitet och dominans.

    • KafirPride

      Lågintelligenta hårapor? Nej tack. De är otroligt oattraktiva för mig som kvinna iaf…

    • EvigtRegn

      ”Traditionella maskulina ideal som mod, målmedvetenhet och
      handlingskraftighet torde dock vara viktigare i de flesta fall än
      aggressivitet och dominans.”

      Jag tror dock de förstnämnda egentligen förlitar sig på aggressivitet och dominans även de i en viss utsträckning. Men skillnaden är att det inte är i kombination med rädsla. Onödig och överdriven aggressivitet är ju ofta ett tecken på underliggande osäkerhet.

      Men problemet hos svenska män är generellt inte överdriven aggressivitet utan primärt att man låtit förtrycka den i alltför hög grad.

      • Svea Svensson

        Ett visst mått av aggressivitet är säkert utmärkt som drivkraft, för både kvinnor och män, så länge man kan behärska och kanalisera den på ett konstruktivt sätt. Att ha en ”aggressiv framtoning”, som Marcus beskrev som viktig för attraktionen, är dock i mina ögon något helt annat. Det antyder snarare att man har kort stubin och bristfällig självbehärskning.

  • Rahaal

    Jag håller med föregående postare om att beskrivningen i artikeln är lite väl förenklad. Det finns fler sätt att visa sin styrka och dominans än genom att vara ”macho”.

    Att ständigt söka efter konflikter och att försöka dominera över andra är en svaghet. En dominant person behöver aldrig visa att han är dominant.

    • EvigtRegn

      Jag tror du läser in saker i texten som inte egentligen är där. Tänk dig i naturen där många arter styrs av en alfahane. Går han runt o söker efter konflikter o försöker trycka ner alla andra hanar? Nej, men han kommer uppvisa sin styrka om han utmanas om ledarskapet.

      Det handlar mer om att respektera sig själv och inte tillåta att folk behandlar dig respektlöst. Hålla huvudet högt. Våga vara trogen sina egna värderingar. Att våga vara maskulin.

      Dominant status i en grupp är situationell. Den som är ledaren i en grupp är inte nödvändigtvis ledaren i en annan. Allt sådant sker direkt och undermedvetet.

      Alla är inte ledartyper och det är helt i sin ordning. Men självrespekt och maskulinitet är önskvärt.

  • KafirPride

    En aggressiv man kan misshandla sin kvinna. Kanske inte rätt ordval. Testosteron må vara attraktivt för en kvinna men det är en balansgång. Testosteronet som orsakar våldsamhet kan också skada kvinnan. Lite omtänksamhet hos en man skadar inte.

    • EvigtRegn

      Visst är det en balansgång. En muskel kan både arbeta och slå. En köttkniv kan nyttjas både till mat och till mord.

      Men just nu är det helt ur balans. En man som är villig och kapabel att skydda sin flock måste ha ett visst mått av aggressivitet att ta fram när det behövs.

  • Il vate

    Äntligen har tankarna från manosfären nått motpol, även om Oskorei rört vid dem tidigare så är det roligt att se dem få mer utrymme. Att kvinnor vill ha starka dominanta män är uppenbart för oss som varit aktiva PUA, för dem som sett konkurrensen mellan dominanta invandrargäng och tafatta svenska ”manboys” så är det också rätt uppenbart vad kvinnor vill ha, inte vad dom säger sig vilja ha, kvinnor röstar med underlivet på vilka män de föredrar, där talar statistiken sitt tydliga språk. Att många intellektuella betahannar från vänster till höger inte vill att det ska vara så förändrar inte verkligheten.

    • Svea Svensson

      Vilken statistik visar att kvinnor i allmänhet skulle föredra invandrarmän framför svenska män som partners?

      Att rösta på starkt invandringsliberala partier innebär vanligen inte att man söker sig en partner bland MENA-folken. MP och Fi-väljarna gör ju sällan något för att själva integreras bland invandrarna i den privata sfären.

    • Charlotta

      Det är precis den där typen av kommentarer som gör att jag förstår feminismens manshat. Som man är du säkert bekant med det faktum att ni män kan vara väldigt olika. Jag ska berätta en hemlis: det är kvinnor också. Det finns kvinnor med doktorsexamen i ekonomi och fysik, och det finns män som knappt tagit sig igenom en bok. Det finns kvinnor som utmärker sig i högerdebattörer och det finns män som röstar på F!. Män tenderar att tänka i termerna smart, dum, svag, stark och kvinnor, där tre miljarder olika människor trängs i samma kategori, en kategori varje man oavsett hans kunskaper i övrigt vet precis _allt_ om. Det finns såklart kvinnor som fungerar precis så som dessa män tror och vill att kvinnor ska fungera, och det är jättebra då om de kan finna varandra och gifta sig, lyckligtvis finns det kloka män för de kvinnor som föredrar sådana. Vi kan väl säga som så att det inte är någon slump att det i den vediska traditionen var omöjligt att gifta sig utanför sin egen kast.

      • EvigtRegn

        Nu är jag ingen PUA, men för mig, som för många andra män, så var det väldigt ögonöppnande när rörelsen kom. Den fick ett enormt genomslag då män över hela västvärlden upplevde att det fanns en stor diskrepans mellan vad många kvinnor sa att de ville ha och vad de faktiskt attraherades av i praktiken. Det började då utbytas erfarenheter kring vad som verkligen ”fungerade”. Detta mer metodiskt (i början tyvärrr nästan robotiskt) och i mycket större skala än någonsin innan.

        Det är väl det Il vate är inne på.

        • Charlotta

          Jag känner ganska många kvinnor, och min erfarenhet säger mig att vad de vill ha ofta skiljer sig åt beroende på kvinnorna i frågas intelligens. Detta är alltså inte baserat på vad de säger sig vilja ha utan på observationer av hur de faktiskt gör urvalet. Exempelvis är de allra flesta män jag känner som befinner sig i stadiga förhållanden, är gifta och har familj, visserligen olika personlighetsmässigt men det de har gemensamt är snarare att de är stabila och hyggliga än ”dominanta” och ”aggressiva”. Dock är det väldigt svårt att generalisera. Jag har kvinnliga bekanta som bara faller för ”bad boys” med tuff utstrålning, och jag har kvinnliga bekanta som skyr sådant, inklusive ”aggressivitet” som pesten. Det är såklart också något som skiftar med åldern. Yngre män behöver troligtvis hävda sig mer än äldre eftersom de så att säga är ”ute på fältet”, och för en del unga män, de som tar ut sin frustration över det själlösa samhällets köttmarknad på flashback, tror jag att Marcus Follin är en väldigt bra förebild. Det är ju en genomgående positiv anda i hans inlägg och han verkar försöka lyfta i stället för att trycka ned. De diskussioner kan dock, för oss som inte tänker så svartvitt kring könsroller och som har helt andra intressen, bli ganska irriterande. Särskilt när folk skriver att ”kvinnor röstar med underlivet”. Det gör vi inte.

          • Charlotta

            Jag vänder mig alltså inte emot diskussion om manlighet inom ”manosfären” som sådan, snarare så att jag tycker det är positivt med manliga plattformar som syftar till att stärka självkänslan. Jag förstår dock inte varför man måste göra detta till ett könskrig, för det är precis vad man gör när man levererar sina egensnickrade teorier om att ”kvinnor röstar med underlivet och därför måste vi män göra si eller så för att dominera dem”. Kan det inte ha en mer könsseparatistisk prägel i så fall, där det handlar just om män och manlighet och inte om vilka djur kvinnor är?

          • En kvinna i mängden

            Hej Charlotta! Jag tror inte att Marcus Follin med uttrycket ”aggressivitet” menar att det är på förortskillars vis. Den nordiska mannen har historiskt varit mer manlig, stark, beslutsam och beskyddande än vad han är idag. Jämlik men samtidigt motpol, med traditionellt manliga egenskaper som balanserat de kvinnliga. Vad vi ser idag är en man utan egenskaper.

          • Charlotta

            Nej, men det var ju iofs inte heller det min kommentar handlade om, utan ”Il vates” påstående att kvinnor röstar med underlivet.

          • En kvinna i mängden

            Att kvinnor röstar med underlivet på vilka män de vill ha kan väl stämma vid ytlig attraktion ibland. Mannen gör det samma ibland. Il vates machosnack om alfa och beta är dock barnsligt.

          • Charlotta

            Jag tror att skiljelinjen mellan vilka som röstar med förnuft och vilka som gör det baserat på irrationella känslor eller infall inte går mellan män och kvinnor utan mellan mer och mindre intelligenta människor i allmänhet. Det bevisas inte minst av det faktum att många kvinnor tar plats i högerdebatten (allt från Teodorescu och Paulina Neuding till Ingrid Carlqvist och flera framträdande kvinnor inom SD) samtidigt som det finns många män som rycker ut till försvar för massinvandringspolitik. Att påstå att könet bestämmer de politiska beslutet är så dumt eftersom det finns så mycket som säger emot det. Man kan absolut tala om kvinnligt och manligt i generella termer och vilket utfall det får i samhällslivet, men den här typen av onyanserat ”brööl alla kvinnor gör så för dom är såna bröööl” är så tröttsamt.

          • En kvinna i mängden

            ”men den här typen av onyanserat ”brööl alla kvinnor gör så för dom är såna bröööl” är så tröttsamt.”
            Håller med dig. Överhuvudtaget är nedsättande ord mellan könen så sorgligt.

      • Il vate

        När man talar om beteenden inom vissa grupper oavsett om det handlar om muslimer, moderater, kvinnor eller afroamerikaner så talar man om generaliseringar. Jag trodde att någon som besöker en sida som denna förstod det. Nej alla invandrare är inte kriminella, men de är överrepresenterade inom brottsstastiken, förstår du skillnaden Charlotta? Nej alla kvinnor vill kanske inte medvetet ha en stark maskulin alfahanne, men majoriteten vill säkert det. Din retorik gränsar till Mona Sahlins ”invandring är bra för Zlatan är duktig på att spela boll”.

        • Charlotta

          Nu var det inte påståendet att kvinnor vill ha en ”stark maskulin alfahanne” jag vände mig emot (vilket iofs också är ett problematiskt påstående – ser man historiskt så har normen varit att leva i heterosexuella monogama förhållanden, samtidigt som antalet ”alfahannar” alltid varit begränsat, med andra ord, alla män är inte och har inte alltid varit ”alfahannar” men ändå lyckats med konststycket att gifta sig och bilda familj) utan att ”kvinnor röstar med underlivet” (din idé är alltså att kvinnor röstar på fortsatt oansvarig migrationspolitik för att de vill ha hit maskulina alfahannar). Det faktum att det finns en hel drös kvinnor, inte bara enstaka undantag, som inte ”röstar med underlivet” torde vara bevis nog för att det inte stämmer.

          Såhär va: lika upprörd som män tenderar att bli över feminstiska uttalanden som ”alla män är djur” eller ”svenska män är talibaner”, lika upprörd som svenskar (förhoppningsvis) blir över uttalanden som att ”alla svenskar är rasister”, ”svenskar har inga traditioner” osv, lika upprörd blir jag, i egenskap av kvinna, över den kultur som odlar sådana föreställningar som att ”kvinnor röstar med underlivet”. Jag ser det som ett friskhetstecken, precis som att vita medelålders män bör reagera på att ömsom bli förlöjligade, ömsom utmålas som brottslingar och djur och betraktas som andra klassens medborgare, tänker naturligtvis jag reagera på när någon betraktar mig på samma sätt.

          Om ens mål i livet är att gifta sig och bilda familj kan det ju förövrigt vara vettigt att titta på hur de män som faktiskt lyckats med den biten är och beter sig, i stället för att titta på hur han som lyckas bäst med krograggen beter sig. Det torde väl inte vara något obekant att både män och kvinnor söker olika egenskaper beroende på vilken funktion mannen eller kvinnan de letar efter är tänkt att fylla.

          • Charlotta

            Här är förövrigt en artikel jag skrev på ämnet för ett år sedan, där jag jämför olika mansroller och framför allt olika mansrollers syn på kvinnor. Den Viktorianska gentelmannen bär förövrigt på många egenskaper som skulle betraktas som ”mesiga” av många pick up artists:

            http://www.motpol.nu/charlottajohansson/2014/01/25/nagot-om-mansroller/

        • sten line

          I takt med att människans intelligens utvecklas blir de begrepp som vi använder för att beskriva djurrikets banala flockpsykologi allt svårare att applicera på mänskliga förhållanden. Att dela upp manligheten i alfa- och betahannar låter sig absolut göras så länge vi talar om apor eller primitiva människor. Men ju mer MÄNNISKA man blir, desto mer förstår man också hur oerhört facetterat maktbegreppet är; det har snart sagt hur många bottnar som helst.

    • PUA är bra på att belysa olika mekanismer bakom vår attraktion. Problemet är bara att den gör det via en väldigt begränsad och förenklad förklaringsmodell. Alfa och beta är begrepp relaterade till en flockgemenskap och därmed kontextuella. Att vara bekväm i sin sociala roll är minst lika viktigt som att besitta förmågan att inta en ledarroll. Som Charlotta tar upp finns det män och kvinnor i alla varianter vilket innebär en helt annan nivå av komplexitet än i djurvärlden.

      Är man intresserad så skriver jag mer utförligt om ämnet i artikeln/inlägget ”Hierarki och flockmentalitet” https://occidentfaust.wordpress.com/2015/01/10/hierarki-och-flockmentalitet/

      • Il vate

        Begränsad vet jag inte om den är, de flesta utgår från teorier grundade i evolutionspsykologin, ett ganska brett fält som ständigt fördjupas och förändras, sedan att man resonerar förenklat utifrån detta inom PUA-kretsar för att hitta vad som funkar stämmer givetvis men det gör inte deras teorier mer eller mindre sanna, ”generellt sett”, givetvis pratar vi om generaliseringar som man brukar göra när man diskuterar olika gruppers behov i samhället. Jag ska för övrigt läsa din artikel när tillfälle ges.

        • Ja, teorierna är ganska så generella i grunden. Men jag tror också därför att de just kan appliceras på många sammanhang som hamnar utanför den allmänna målgruppen. Den finns människor som är väldigt attraktiva bland sin omgivning utan att leva upp till stereotypa ideal. Mycket handlar om att plantera ett förtroende hos andra.

  • En kvinna i mängden

    Det behövs säkerligen en dos mentalt manligt testosteron idag. Traditionellt manliga egenskaper är aggressivitet, risktagande, och gränslös lojalitet mot en grupp – egenskaper som i rätt sammanhang är positiva. Man, bli den du är! Tack Marcus för intressant läsning!

  • zeno

    en lydig kvinna är en lycklig kvinna

    • zeno

      ps
      ”jag såg en liten knähund
      lik en muff så rund
      som skällde ut som fähund
      en stor st bernhardshund
      st bernhardshunden bara glodde
      jag hörde aldrig knax
      men gud vet vad han trodde
      om denna lilla tax”
      nferlin

  • Maximus

    Även fast artikel var lite väl ”over the top” så håller jag med i sin helhet. Majoriteten av svenska män jag träffar är så jävla fjolliga och omanliga att jag vet knappt vart jag ska vägen. Jag får nästan svindel och hjärtstopp över hur totalt mesiga och svaghetsdyrkande de är. Inte undra på att landet håller på gå under av massinvandringens brutala härjningar och ekonomiska katastrof. Har man inte ens pungkulor att rösta på ett harmlöst reformparti som SD har man ta mig fan hormonrubbningar. Vet vissa dock som röstad men vågade inte berätta det för sin flickvän.

    Jag misstänker att artikeln den nordiska muskelknutten skrev var lite medvetet provocerande och ”rakt på sak”. Bra. Jag skriver själv så. Bättre det än alla dessa teorier och tröttsamma spetsfyndigheter som icke på något sätt kan få folk att revidera sig själva eller gå djupare in sin personlighet här och nu.

    Jag hoppas alfahannen Follin fortsätter skriva. Det här är vad som behövs.

    Se genuina nordiska män i sin sanna natur! Lyssna på manskören när de hälsar på sin härförare!
    ”Goddag, svenska kamrater!” [Fältmarskalk Mannerheim]
    ”Goddag, fältmarskalk!” [Svenska Frivilligkåren]

    https://www.youtube.com/watch?v=Tor6ajdISOo

    • Mogura

      När jag hör ordet ”alfahanne” osäkrar jag mitt resentiment! 🙂

      Allvarligt talat, Follin har visserligen en del poänger men jag tycker problemformuleringen är fel ställd från början. Visst behöver vi hjälteideal, men vilka? John Wayne, Clint Eastwood, Rambo? Tre generationer av samma skräp. Tack och lov börjar det se ut som att vi lämnat sådant bakom oss. Återstår att hitta tillbaka till den genuina manligheten som inte är rädd, skräckslagen (och inte är manipulerad av judeo-kristna fördomar och värderingar). Framförallt när det gäller svaghet, det värsta som finns. Det är förståeligt att det är skräckinjagande, men det är ovärdigt. Den som enbart förlitar sig på styrka kommer att brytas. Svaghetsförakt och styrkekult får mig att må illa. Den svagare parten som modigt kämpar mot övermakten är värd respekt. Den starke som trampar på de försvarslösa är värd 6″ stål.

      • EvigtRegn

        Jag får känslan att många av oss till stor del pratar förbi varandra.

        Vi är alla svaga på diverse sätt, men vad många av oss upplever idag är väl att Sverige och västvärlden istället är en svaghetskult. Man tävlar i vem som kan måla ut sig som det största offret (för förtryck, för olycka osv). Både nu och historiskt. Den som vinner får störst del av skattepengarna samt nära obegränsad tillgång till massmedias megafoner för att sprida sin offermentalitet med tillhörande ideologi. En tävling till samhällets minsta gemensamma nämnare och botten.

        Och då behövs nästan en styrkekult för att kompensera. Eftersom vår svaghet redan är självklar och inbyggd så är ju styrka något imponerande. Potentiellt är vi är alla blott en kula/bilkrock/hjärtattack borta från döden. Hur kul hade ”stålmannen” varit om han inte haft minst två svagheter? Att han hela tiden riskerar bli avslöjad samt dödligt svag i närheten av kryptonit.

        Förutom det är stålmannen nästan allsmäktig. Men vi, vi ömkliga varelser, är allt annat än. Därför blir ju styrka något att imponeras av. Något att eftersträva. Något att beundra.

        Även ditt exempel på den svagare parten som modigt kämpar mot övermakten är ju ett exempel på styrka. Den sant svage skulle ju aldrig kunnat/vågat kämpa till att börja med.

        • Maximus

          EvigtRegan, vi får ta en sjuhelsikes gympass ihop eller springa Tough Viking tillsammans. Bra skrivet förövrigt.

          • EvigtRegn

            Tack Maximus!

            Ärligt talat så är jag inte vältränad i nuläget men jag arbetar målmedvetet på det. Vore grymt med Tough Viking eller motsvarande en dag.

            Tycker främst bara att ett samhälle byggt på offermentalitet inte ärar våra förfäder direkt. Bättre att vi alla arbetar på att bli det bästa vi kan bli utifrån våra respektive förutsättningar. Att vi vågar ha storslagna drömmar som inte innehåller kulturmarxistiskt trams 😉

          • Maximus

            Alles leben ist kampf min gode man. Bara kämpa på. Instämmer helt i det övriga.

        • sten line

          Din avslutande reflexion är extremt relevant. En klassisk formulering av samma sanning lyder: Det som bevisar din styrka är inte hur mycket stryk du kan ge, utan hur mycket stryk du kan ta. Detta kan ju med litet god illvilja missförstås som ett slags masochism, men tvärtom så handlar det verkligen just om styrka.

          Kan man föreställa sig något mer vördnadsbjudande än en person som befinner sig i förkrossande fysiskt/ekonomiskt/socialt/juridiskt underläge och ändå reser sig gång på gång och fortsätter göra motstånd för det han håller heligt, kanske ända in i döden? Det finns sanna martyrer. Vi skall inte förminska dem bara för de inbillade martyrerna, offerkoftorna och dramadrottningarna är så många fler.

          Styrka handlar alltså om kärlek och karaktär, inte om hur stor muskelmassa man har eller vilket kön man tillhör. Naturligtvis krävs det karaktär och uthållighet för att träna och bygga upp muskler, men, med risk för att låta snusförnuftig: till syvende och sist handlar det om vad man gör med dem.

  • Bazookaswe

    Jag såg en dokumäntär för 2 år sedan som handla om vad kvinnor och män attraherades av.
    Det fanns masor med aspekter men en grej som kompensera för allting va om en man hade mycket pengar. Pengar = makt = attraktion.

  • Korpralen

    Sexologen Malena Ivarsson hade något sorts sexupplysningsprogram på TV på 80-talet och jag minns väl när hon sa att hon hennes egen man var väldigt attraktiv för att han var invandrare med stark nationell identitet. Nationalism är alltså sexigt! Kanske det är tecken på personlig integritet vilket också attraherar många, i alla fall tände det Malena…
    Generellt sett attraheras kvinnor fr.a. av välutbildade, framgångsrika och förmögna män med pondus för att de vill avla barn med goda egenskaper. Ändå faller många kvinnor för till synes svaga och helt bortkommna män för att de väcker modersinstinkten och det är just den insinkten som den nya feminiserade mannen försöker spela på. Alltsammans är dock ett spel med falska attityder.
    På 70-talet blev velourpappan poppis men det var bara en trend och varken velourbyxor eller sammetskavajer och gosiga tröjor ändrade de inre egenskaperna.
    Medierna skapar och lanserar en massa feministiska mjukismän som poserar med sitt gränslösa medlidande och tolerans mot allt och alla, värderelativistiskt pladder och kommentarer som ”Pippi Långstrump har lärt mig jättemycket”…
    Under den mjuka feministiska ytan döljer sig slug beräkning, egoism, karriärshunger och opportunism och det är väl just det framgångskonceptet som kvinnor attraheras av.

    • Maximus

      En slutsats jag dragit efter alla mina betraktelser, erfarenheter och kännedom är att alla dessa medelklasspar med sina egalitära, moderna och hipstersjämställda pk-värderingar förr eller senare skiljer sig eller separerar. Så gott som alla jag känner av dessa kulturmarxistiska avskräden (ingen är direkt nära vänner) har gjort slut. Sverige har även över 25 000 skilsmässor. Alla dessa ”självständiga och feministiska” tjejer verkar mest vara ganska ensamma eller så lever de med någon total könslös pk-fjant som de ändå dumpar eller bli dumpade av förr eller senare.

      Feminism dödar passionen. Den dödar attraktionen och framförallt romantiken helt och hållet. Jag tror de flesta kvinnor vill ha en maskulin och stark man (handlar icke om stora biceps) innerst inne. Men det är svårt tror jag att hitta den stora kärleken idag. Får man icke den man drömmer om tar man den man får.

      Problemet med ”maskulina män” är att de oftast är ganska korkade. En intelligent kvinna som inte sållar sig till den meningslösa pk-dogmerna tröttnar nog ganska fort på en sådan.

      • Charlotta

        Kärlek har iofs aldrig utgjort grunden för äktenskap. För ett par hundra år sedan utgjorde heterosexuella monogama äktenskap normen och skilsmässor fanns inte på kartan. Det var dock knappast så att alla dessa gifta par fått den de drömde om. Jag tror snarare att antalet skilsmässor skjutit i höjden för att vi tutats i att vi aldrig ska nöja oss utan hela tiden sikta mot ”drömmen”. Det blir då ganska svårt för de människor som inte utgör någons ”dröm” att finna ett varaktigt förhållande. Att det förhåller sig så är ingen kulturmarxistisk konstruktion, det har alltid funnits de som är lite fulare, lite svagare, lite dummare osv. Anledningen till att det är svårt att hitta den stora kärleken är att vi över huvud taget klamrar oss fast vid det konceptet. Det lämnar en stor del av befolkningen i ensamhet.

        • Maximus

          Jo fan, det stämmer. Jag skriver så lyriskt och pojkaktigt ibland. Jag tror dock att alla dessa jämställda värderingar, sexuell frigörelse samt infantiliseringen av den moderna vita vuxna människan har raserat äktenskapet och familjen.

  • Horace

    Min erfarenhet är att många attraktiva kvinnor av bättre familj, vilka ofta har vänsteråsikter märk väl, tenderar att avla av sig med de mest lågstående fjollmän som tänkas kan. Detta är ett betydligt större problem än att det finns för få maskulina män på det hela taget. Detta fenomenen är enligt mitt förmenade väldigt vanligt, särskilt i storstäder/studentstäder. Det innebär naturligtvis en katastrof för vår genpool om generation efter generation av sluttaxlande datanördar utan stake, får föra sina gener vidare.

    Hur får vi kvinnor med högt IQ att avstå från att avla med feminiserade män?

    • Maximus

      Precis min poäng! Ser dessa överallt. Vackra och intelligenta kvinnor med smygbögiga lättkränkta she-males! Är det något jävla fel med dricksvattnet? Jag gottar mig dock i att de går i sär förr eller senare.

      Eller så kanske det bara är så. Dagens nordiska kvinnor av god börd, gener och intelligens vill ha Fridolin och Ullenhagtyper. Då får man acceptera det. Kanske är det någon form av latent lesbianism hos vackra nordiska kvinnor från medelklassen att de dras till ”män” med feminina åsikter och karaktär och patologiska pk-värderingar och icke-traditionell maskulina karaktärsdrag. En slags subtil lesbianism. Kanske är det överkonsumtionen av preventilmedel som gjort många kvinnor så där eller en konspiration. Vad vet jag? Känns ibland att man är mitt i en zombiefilm och jag är den enda som icke blivit biten.

      Tack Gud för att jag är kompromisslös fascist och traditionalist. Annars kan man lika gärna hoppa från Kaknästornet. Hellre Harakiri än kulturmarxistisk bögborgare och pk-fjolla.

      • Specialpizzan

        Tror inte det är att kvinnor vill ha feminina fjollor till män, dock är de så pass överrepresenterade så att många kvinnor inte har något val, utan det är skaffa en henman eller vara singel större delen av livet. Sedan finns det säkert många kvinnor som är tillsammans med odugliga henmän som har affärer med mer manliga män. Kanske någon kvinna kan förklara detta fenomen? Det är ju inte heller nödvändigtvis exklusivt till kvinnor, finns en del män som gärna vill ha en flickvän med lägre status (läs, lite mindre estetiskt tilltalande) för att de ska ha ”övertaget”. Är en märklig dynamik.

  • Nicodemos R

    Jag har fått för mig att kunnande är ett viktigare alfadrag än fysiskstyrka. I en viss situation där teknisktkunnande är nyckeln till framgång hjälper styrka och aggresivitet föga.
    Å andra sidan finns det lägen då det spelar all roll… Intressant är att studera det isländska sagorna, där är det i regel den mest eftertänksamma och (förhållandevis) milda hövdingen som avgår med segern ( så länge ödet är på hans sida).. Där får man även en intressant inblick i kvinnans maktposition. De verkar ha all den mentala makten, makten att mainipulera, att driva agendor (goda som onda) men det är endast männen som har makten att utföra handlingar. En kvinna kan inte gå i strid men hennes klan gör det för hennes skull.
    Läs även om kejsarinnorna i ”Romerska rikets nedgång och fall” eller se serien I, Claudius så är bilden den samma. Liknande är det idag, feminism är teori ej handling, de feministiska reformer som utförs är för att män låter det ske, all feministisk praktik sker med verktyg och organ som är skapade av män (Demokrakti, universitet, it, media). Kvinnor talar, män handlar ( Ja, undantag finns).. Ang ”manosfären” så har man missförståt den om man tror att disskusionen går ut på att vara så ”alfa” som möjligt, det är lika mycket en kritik av negativa mansideal (ghettokultur tex) och ett försvar för betahanarna. Sammanlagt är väl ändå PUA,den reaktionära och traditionalistiskarörlelsn en betornas revansch ( Förnuft, familjeideal, andlighet)… Att vara man (alfa som beta, eller gamma osv) är annars som artikelförf påstår att stå upp för sitt och de sina, att handla, att vara rakryggad och det är inget alfaspecifikt.
    Ett P.S Relationen kvinna/man är som den mellan undersåte/kung det är en av Gud instiftad hierarki.. Mannen bör lyssna på och respektera kvinnan men när det kommer till kritan så är det han som bestämmer ( och möter man en björn i skogen så kommer hon mycket fogligt låta honom göra det) även om hon råkar vara lika smart som Charlotta.

    • Charlotta

      Det beror väl alldeles på vilken man, och vilken kvinna. En man som inte har den blekaste aning om vad man gör när man ser en björn är ju inte lika användbar som en kvinna som arbetar som viltvårdare. Att det sedan finns de som anser att kvinnor inte bör arbeta som viltvårdare är naturligtvis inte samma sak som att kvinnor kunskapsmässigt alltid är underlägsna män. Jag lyssnar exempelvis mycket hellre på min mamma än på en manlig pundare i Tensta.

      • EvigtRegn

        Självklart, men vi talar väl i generella termer här? De flesta kvinnor brukar i min erfarenhet exempelvis vilja ha en man som är längre än de är för då kan de känna sig lite beskyddade sådär.

        Det där med björnen hänvisade väl till att säkerhet mot hot traditionellt varit mannens uppgift och många anser väl att mannen fortfarande generellt är bäst lämpad till detta (med många många individuella undantag i båda kön förstås).

        • Charlotta

          Jodå, och då är det ju också tur att det finns korta kvinnor så att de korta männen inte lämnas utanför. Och precis som att det fysiska skiljer sig åt skiljer sig även det mentala. Jag är t ex längre än många män, jag har också högre iq än 96% av befolkningen, i vilken många män är inkluderade. Vilket gör att jag såklart sökt mig till en man som ”matchar” mig både till längd och intelligens. Därmed skulle jag heller aldrig finna mig i att vara ”underlägsen” en man som är dummare än jag.Det finns som sagt flera dimensioner av makt. Jag ser t ex mycket hellre Marine LePen som flockledare än Stefan Löfven (han är ju ändå svetsare, mycket manligt). Om vi tillämpade en strikt meritokrati på alla områden skulle män med största sannolikhet vara överrepresenterade i ledarskikt, men man skulle också föredra en intelligent och analytisk kvinna framför en instabil manlig larvpotta.

          • EvigtRegn

            Definitivt, och som vi vet så har det ju historiskt funnits många framgångsrika kvinnliga regenter.

      • Nicodemos R

        Kvinnliga viltvårdare är en styggelse=) Men diskussionen handlar väl någonstans om principer snarare än särfall, som il vate nämner ovan. Alltså mäns traditionella roll kontra kvinnans. En pundare i Tensta har misslyckats som man och din mamma har med största sannolikhet lyckats som kvinna. Det är ingen, här, som säger att man inte ska lyssna på kvinnor.. Kvinnor är exakt lika viktiga som män men deras funktion är vanligtvis en annan… Med björn syftar jag bildligt på fara överlag.. Det är lätt att vara en självständig kvinna i en civiliserad demokrati lite svårare är det dock i en krigszon eller dyl. Man kan knappast förneka att kvinnans frihet finns tack vare det välstånd som män byggt upp (kvinnorna också, främst genom att föda och uppfostra affärsmän, soldater, präster, osv).. Äta först och filosofera sedan och allt det där. Feminism är en chimär och en chimär som står och faller med mäns gillande. Det finns mäktiga män (alfahannar) som tjänar på feminism, kvinnan som grupp har ingen egen muskel, inget eget våldsmonopol.

        • Charlotta

          Jag har aldrig påstått att jag skulle klara mig utan en man om det var fara på taket. Förstår inte varför det automatiskt innebär att jag i alla sammanhang också måste vara ”undergiven” honom. Män klarar sig inte utan kvinnor heller. Den ”muskel” vi har är att vägra föda mäns barn exempelvis, eller som du själv tagit upp, vägra män sex. Makt har flera dimensioner, och det ömsesidiga beroendet män och kvinnor emellan gör att en statisk hierarki som _alltid_ gäller är mer destruktiv än konstruktiv. Varför växte feminismen från början? Och varför just i norra Europa? Finns det i ”de fria nordanlanden” (C.S Lewis) andra förutsättningar, har kvinnor här haft en annan roll än i andra kulturer och samhällen, som gjort dem svårare att tämja och ”dominera”? Kan en tänkande varelse någonsin finna sig i att underordna sig någon som inte tänker?

          Detta betyder alltså inte att kvinnor i _alla_ lägen ska bestämma över män. Fascinerande att så många män till höger sväljer feminismens dikotomi med hull och hår. Det är jättebra om svenska män arbetar på sin självkänsla, biter ifrån i stället för att inta offerposition (som de ryggradslösa cry-babies som utgör ”jämställdister”), men kan ni inte göra det i ett slags könsseparatistiskt projekt? Måste det inkludera och handla om kvinnor? Vi är inte era fiender, men genom att fortsätta feminismens könskrig i stället för att vända det ryggen gör ni oss till det.

          • Nicodemos R

            Alla kvinnor måste eller bör verkligen inte i alla lägen vara undergivna alla män. Det står en kvinna fritt att välja vem hon ska gifta sig med men när valet är gjort bör kvinnan vara den (mer) undergivna parten(Inte alltid men i regel). Och om hon valt sin man efter kriterier som hon uppskattar så bör inte det vara så svårt. Ingen mänskilg relation är jämnlik, den ena parten är alltid ”svagare” och dom senaste 40 åren har vi sett hur det har gått när mannen varit den svagare eller allt vanligare helt och hållet frånvarande. De flesta män i en relation upplever allt som oftast invändningar från sin flickvän/fru när han ska ut och dricka med kompisar och dyl (ibland är invändningarna befogade) och ofta härrör det ur kvinnans passiva förståelse av livet, mannen är oftast mer aktiv. Betänk om historiens stora män varit underlydande sina fruar och stannat hemma istället för att skapa riken, kolonier, stora företag osv… Ang kvinnans ställning i norden så har väl det både för och nackdelar. Helt uppenbart har det ju lett till PK-ism, och det är väl inget postitivt. Skillanden mellan norra europas och södra halvklotets syn på kvinnan är väl att här har kvinnans beteende setts som något för kvinnan naturligt ( En kvinna vet bäst på kvinnans område, kvinnlighet är bra för kvinnor) och inte som en diabolisk styggelse. Man har accepterat kvinnan på kvinnans villkor. I den kvinnliga sfären är kvinnan suverän och i den manliga är mannen det…. Om du med separatism menar att vi ska se bortom kön så tror jag inte det är en god idé.. Givetvis ska kvinnor och män arbeta tillsammans men vi måste i mycket skilja oss åt, tex Oskoreis så omhuldade ”männerbund”.. Jag tror tillexempel att en svensk version av Roosh V’s forum som uteslutande är för män skulle vara bra och ett liknande för högerns kvinnor, sen kan man sammanfoga de idér som uppstått i respektive forum (jag menar givetvis inte att detta kommentarsfält ska vara exklusivt för män)

          • Charlotta

            Slå upp ordet separatism!

          • Nicodemos R

            Haha jag känner till ordet.. Men som jag tolkade(felaktigt såg jag nu) din text så förstod jag det som att du använt ordet felaktigt, alltså om en separation från kön, bortom kvinnligt/manligt.

          • Mogura

            Du slösar bort tiden på dessa grottmänniskor… som lever i sin mentala grotta.

          • Nicodemos R

            Oj börjar låta som en upphettad vänsterdiskussion. Tror förövrigt att jag skulle trivas gott ihop med grottmänniskor.. Verkar som att de var ”en go gäng”

          • Charlotta

            De var säkert jättegoa, jag är dock mer inne på de Benoists och nya högerns linje, att det är de kulturskapande egenskaperna som gör oss till människor (det vill säga, det faktum att vi bestämmer regler och för resonemang bortom det rent ”djuriska”). Vår ”animal nature” finns visserligen i bakgrunden i många lägen, men skulle vi enbart leva efter de premisser ”man’s true nature” (liberalt upplysningspåfund förövrigt, kan ju tålas att tänka på) ställer upp skulle vi inte vara så mycket mer än djur.

            Ser förövrigt inte hur det är mer eller mindre ”vänster” att erkänna att man föredrar den civilisationsbyggande människan framför den primitiva?

          • Nicodemos R

            Det som jag menar med ”upphettad vänsterdiskussion” är att Mogura kallar mig och andra för grottmänniskor som lever i en mental grotta, utan att utveckla. Först och främst är väl idén ”att att det är de kulturskapande egenskaperna som gör oss till människor
            (det vill säga, det faktum att vi bestämmer regler och för resonemang
            bortom det rent ”djuriska”)” lika mycket ett liberalt upplysnings påfund som ”Den mänskliga naturen”. En traditionell religiös tolkning skulle vara en annan (Se tex Psaltaren). Jag är dock mer benägen att hålla med din och Benoists ”linje” än den om den mänskilga naturen.. Dock finns ju alltid djuret där, i kultursammanhang är det ett otyg men under andra omständigheter är det en tillgång.. Gud är väl bra men man ska inte glömma satan heller, som någon sa. Ang egenskaperna som ”gör oss till människor” så är väl inte vi mer människa än grottmannen dock en ANNAN människa.

          • Charlotta

            Kan man vara mer eller mindre man kan man väl vara mer eller mindre människa?

          • Nicodemos R

            Så människa uppstod i och med? Upplysningen?
            En ”man” om man ser bortom den uppenbara biologin är väl snarare ett samling (enligt mig i stora drag bestående) värden och handlingar. En feminin man är omanlig. En primitv människa är inte en ekorre utan en ANNAN människa. F.ö levde ”grottmänniskorna” i avancerade och på vissa områden oss överlägsna kulturer ( Uppenbart mer andligt utveklade än oss, mer empatiska än oss, mer sociala osv)

          • Charlotta

            Det beror ju på vad man lägger i ord som ”man” och ”kvinna”. Ofta varierar det ganska mycket beroende på vilka poänger man vill föra fram, har jag märkt. Om man, eller kvinna, inte är något renodlat biologiskt knutet till könsorgan utan, som du säger, en ”uppsättning värderingar” torde ju inte transsexualism vara någon avvikelse? En transsexuell man är ju per definition, enligt ditt sätt att se det, inte man? Har det biologiska könet betydelse eller inte? Den här diskussionen visar dock att kön rymmer mycket mer än bara en biologisk dimension, då är ju steget inte heller långt till att acceptera att dessa övriga dimensioner tagit och tar sig varierande uttryck beroende på social grupp, kultur och så vidare. Med andra ord finns det inte bara en sorts universell manlighet eller kvinnlighet.

          • Nicodemos R

            En transsexuell är bilologiskt en man men enligt mig, artikeln ovan, och de flesta andra på jorden så uppför han sig inte som en man, han tillhör inte den manliga gemenskapen. Givetvis växlar synen på manlighet från en social grupp, kultur osv till en annan men jag menar att det under detta finns vissa bestånde, ursprungliga, kriterier som definerar en man och det stämmer till stor del men inte helt med artikeln ovan. Dt biologiska könet har uppenbart betydelse.. Som så här det finns kvinnor som är starkare(fysiskt,psykiskt) än somliga, till och med många män men de starkaste männen är alltid starkare än de starkaste kvinnorna.

          • Charlotta

            Det är inte ett argument för att män ska ges ensamrätt på att definiera både manligt och kvinnligt. De kvinnor du nämner, de som är (framför allt psykiskt) starkare än många män (eller klokare, mer analytiska, mer frihetsälskande) kommer aldrig finna sig i att någon annan bestämmer över dem på det sätt du önskar att män bestämmer över kvinnan. Så länge män envisas med att göra det ändå kommer det alltid utkämpas ett könskrig. Det finns en anledning till att jag skriver på Motpol, och det är för att jag aldrig låtit någon annan bestämma åt mig hur jag ska vara, tänka eller tycka. Inte mina lärare, inte något etablissemang, inte mina föräldrar (sedan jag blev vuxen), inte någon man och inte någon kvinna. Vettiga människor beter sig hyfsat och respekterar sin partner, kompromissar och är mån om att vinna sin partners uppskattning utan att någon behöver bestämma det åt dem. Hur ovettiga människor löser sina relationer vet jag inte och det är inte mitt problem. Vill man leva i en relation där den ena parten har bestämmanderätt över den andra är det alldeles utmärkt, men det har alltid funnits och kommer alltid finnas människor, män och kvinnor, som inte vill bli ”dominerade”, och de bör naturligtvis ges möjligheten att heller inte bli det.

          • Nicodemos R

            Ur en liberal/egalitärsynvinkel har du rätt. Min vinklig är dock från ett annat håll som du kanske märker. Jag har personligen inget problem med hierarkier om någon är klokare än mig ser jag inget bekymmer med att den personen styr, och i somliga situtationer gör jag bäst i att låta den fysiskt starkare styra om jag inte vill skadas/dö/hamna i fängelse (det är dock inte trevligt men så är det).. Vidare, när det kommer till äldre släktingar så finns det dom jag aldrig skulle drömma om att ifrågasätta (tex min farmor, eller hennes pappa) min egen pappa kan jag ifrågasätta men endast till en viss gräns. Han är socialist och det är mycket jag inte håller med honom om men när det kommer till kritan så är det hans (och mammas såklart) förtjänst att jag lever, jag har att vara tacksam. Detsamma gäller mina söner. Jag uppmuntrar givetvis deras självständighet men det ska för dem (när det blir äldre) stå klart att vissa gränser passerar de inte. Om någon av dom skulle prova droger så skulle de få se på en opedagogisk dominans utan dess like. Jag önskar inte att man bestämmer över kvinna, borsett från anaomalin som råder här just nu, så är det så. Se historien, se resten av världen. Som jag nämnt förut så står kvinnans frigörelse på en grund byggd av män. Feminismen är helt beronde av män och av män skapade instutitioner. Det som är kärnan av manligt och kvinnligt består dock bortom fredstid, välfärd osv.. Och trots all så är verkligheten sådan att (och detta är inte trevligt, bör ej uppmuntras) så att om vi skalar bort det jag nämnt ovan (det moderna) så avgör inte kvinnan om hon vill domineras eller inte, det avgör en eller flera dominanta män ( Se afrika, asien)

          • Nicodemos R

            Jag vill f.ö tillägga att ingen väluppfostrad människa bör slentrian bestämma över någon annan kvinna eller man.. Är dock på det stora hela övertygad om att men generellt dels ÄR mer dominanta och dels fattar klokare beslut.. Säg mig annars varför är de flesta framstånde personera i världshistorien män? Möjligen för män var mer dominanta, tog plats, styrde och fattade beslut?

          • Charlotta

            Fast det är precis vad du gör när du skriver att det är ”logiskt att mannen talar om hur kvinnan bör vara.” Slentrianbestämmer alltså. För det du syftar på är ju inte en specifik man som bestämmer hur sin egen flickvän eller fru ska vara, utan en ”manosfär” där en viss sorts män tillåts definiera både manlighet och kvinnlighet (det var vad diskussionen handlade om) medan kvinnor inte tillåts definiera vare sig sig själva eller män. Det är att slentrianbestämma, eftersom du i och med någon slags naturrätt tar dig friheten att bestämma hur jag ska vara (för att jag är kvinna), trots att du inte känner mig, och alldeles oberoende av hur min pappa eller min partner tycker att jag ska vara (skulle de ha en åsikt som avvek från din definition av kvinnlighet skulle de ju ha fel eftersom din definition är en naturlag).

          • Nicodemos R

            Nej mannen bör vara/är en överliggande maktstruktur, den som fattar de avgörande besluten, inte makttrippa, uppföra sig svartsjukt osv.
            Tycker du att kvinnans omdefinerande av sig själv har gått särskilt bra de senaste hundra åren eller så?
            Precis som vi har en föreställning om hur en god människa bör vara kan vi ju ha en om hur en god kvinna bör vara.. Skillnaden ligger i att ”manosfären” (jag håller mig gärna också till citationstecken här) strävar (inte alltid) mot att, ska vi säga, avslampifiera kvinnan medan kvinnan själv, som en allmän trend, blir mer och mer slampiga, förlorar självrespekten allt mer.. Så var det inte när män uppvisade mer dominans. Verkligheten är ju sådan att i alla relationer så är en mer ”mäktig” än den andra, om inte mannen (om han är omanlig) så kvinnan, om inte västerlänningen så kinesen osv… Jag förstår inte problemet, det förefaller vara vist ordnat. Eller menar du att vi måste bryta med ”maktstrukturer”? Vad är då högern, ett egalitärt projekt?

          • Charlotta

            Visst kan man det, och man kan också ha en föreställning om hur en god man bör vara. När ”manosfärens” idé om hur en god man är skiljer sig från många kvinnors uppstår dock en konflikt (jag tycker t ex att de åsikter som många gånger kommer fram inom supermanliga kretsar, typ RoK, är riktigt obehagliga, jag får alltså bokstavligt talat ont i magen av att människor sitter och tänker på det sättet om mig, min mamma, min syster osv). Den här konflikten är inte oviktig, det borde ligga även i mäns intresse att kvinnor inte går runt och är arga på och hatar dem (vilket man tenderar att göra när någon beter sig illa mot en bara för att han eller hon kan). Även om de genom sitt våldsmonopol kan bestämma precis hur de vill så är ju frågan om det på sikt är gynnsamt att alienera kvinnor på det sättet. Jag tycker inte det skiljer sig nämnvärt från manshatarfeminism.

            Självklart måste vi bryta med maktstrukturer. Vilka är det som har makt idag?

          • Nicodemos R

            Det sista först. Det handlar inte om att bryta med makten som begrepp utan att byta utövare av makten, enligt mig..

            Ja det är mycket av vad de skriver som är obehagligt, och det grundas på en osäkerhet som uppstått pga avmaskuliniseringen.
            Det känns nästa löjligt att skriva men jag hatar inte på något vis kvinnor dock ställer jag mig tveksam inför många attityder och mönster som man kan urskilja bland kvinnor idag.. För mig är frihet att kunna handla rätt, att kunna leva efter vad traditionen föreskriver, inte att bete sig lösaktigt, negligera familjen, göra aborter osv

            ang självbilder som krockar så kan vi väl ändå enas om att det är bättre om män definierar sig som beskyddande, modiga, handligskraftiga än något motsatt alldelles oavsett vad(en viss typ av) kvinnor tycker om det?

          • Charlotta

            Jo, det är en struktur vi måste byta, inte bara byta ut makthavarna. Exempel: idag kan man erhålla makt genom självpåtagen offrrstatus. Det är en struktur. När Sverigedemokraterna gång efter annan går med på riksmediers behandling av dem (låter sig intervjuas av Expressen kort efter att Skavlan varit taskig) är det för att de märkt att när de är offer ökar de i opinionsmätningar. De får alltså mer makt genom att nyttja denna struktur. Även om SD i mångas ögon är en motvikt till sittande makt agerar de enligt samma struktur. Det är denna maktstruktur, att offerkofta ger inflytande, vi måste ändra på, inte bara byta ut makthavarna. En annan maktstruktur som iom att samhället utvecklats till att innefatta så många andra dimensioner än bara ren överlevnad tjänar man också på att bryta den maktstruktur som alltid överordnar män, eftersom det idag finns fler områden där kvinnlig kompetens behövs (i samhällsdebatten, konsten, välfärden, dock sällan inom militären osv). Man måste också kunna se det relationellt och kontextbundet: tack vare det svenska projektets framgång inom områden som samhällsgemenskap, samarbete osv har vi kunnat unna oss att lägga över våldsmonopolet och muskelstyrkan på staten. Det har gått bra hos oss för att vi till stor del är hyggliga människor. När vi ställs inför en situation liknande dagens, där vi plötsligt delar livsrum med människor som inte har denna syn på gemenskap och samarbete (tiggare som intar folks sommarstugor etc) och de regler vi har inte räcker till (varken förnuft eller moralisk kompass hindrar dem) måste våldsberedskapen i civilsamhället bli högre. På samma sätt fungerar det mellan män och kvinnor, eller vuxna och barn. När jag arbetade med barn och unga märkte jag exempelvis ganska snabbt att vissa barn inte behöver strama tyglar, då de har en stark moralisk kompass och avstår från tokigheter av ren vilja, medan andra måste passas på hela tiden. Detsamma gäller för män och kvinnor. Är en kvinna med god moralisk kompass och förnuft tillsammans med en man som gör tokigheter mest hela tiden (spontanköper en båt för pengar de inte har, typ) är det klokast att låta kvinnan bestämma. Du invänder då säkert att en sådan man bör man inte vara tillsammans med, och visst, jag skulle inte vilja det, men sådana män finns och har alltid funnits ocj många av dem har fruar som uppenbarligen ser andra kvaliteter hos dem. Om mannen alltid måste vara överordnad kvinnan finns två möjliga utfall av ett sådant förhållande: antingen väljer ingen kvinna en sådan man, och nativiteten sjunker eftersom en hel drös män går ogifta för att de är tokiga, eller så reserveras dessa män till kvinnor som är ännu sämre på att planera ekonomiskt och de får leva i skuldsatt misär hela livet. Är detta verkligen att föredra framför ett system där över- respektive underordning inte är lika könsbundet?

          • Nicodemos R

            Fair enough ang strukturer har du helt rätt. Jag syftade snarare på att ett skevt maktutövande inte bör ersättas med inget maktutövade alls. Enligt min värdsbild är det ordnat så att någon alltid innehar makten och att någon annan tävlar om den, med mer eller mindre framgång. Den tävlan är inget man kommer undan, jag tror inte att det är önskvärt att undslippa den.. Menar du att de skulle vara ett underskott på kvinnor inom samhällsdebatten, konsten, välfärden?
            Det är i så fall inte en bild jag delar.
            Jag tror i mångt och mycke att du missar mina poänger, om jag är otydlig så ber jag (utan sarkasm) om ursäkt.
            Vad jag har sagt är män har haft makten för att de har tagit den, de har inte väntat på lov från någon, inga kvoteringar.
            Vidare anser jag det vara något av ett problem att helt och hållet lägga våldsmonopolet på staten, det kanske är oundvikligt men ändå.
            Ang regler, moral osv så finns det givetvis dom som fattar galoppen mer än andra, inte kräver strama tyglar men då är det ändå viktigt att det överhuvudtaget finns tydliga regler.. Ungefär som med avatgardistisk konst, den är ju endast avantgard i förhållande till en norm.
            Män som är slösaktiga osv finns ju såklart. Jag har inget emot det, jag har heller inget emot feminina män, maskulina kvinnor osv men jag anser att de inte bör vara idealbilden, normen.. Jag uppfyller givetvis inte heller alla de manliga drag som beskrivs ovan.. Jag har agerat fegt, lågt, obehärskat osv men då har jag ändå insett att så borde jag inte gjort, jag har erkänt att det finns de som är bättre än mig.. Den protestaniska/socialistiska idéen är ju annars att rationalisera bort ”synder”, jag skriver inte under på det. Det är heller inte så att mannen i alla lägen måste vara överordnad kvinnan, kvinnan kan ju ha rätt och han fel, inget konstigt i det. Men när det kommer till avgörande beslut, avgörande lägen så anser jag att man har två röster och kvinnan en. I min realtion och i tidigare relationer (har svårt för det ordet men låt gå) har jag och kvinnan i fråga inte lagt upp en plan ”jag bestämmer, du lyder” det har helt naturligt fallit sig så att jag har varit den dominanta parten.. Jag lägger sista ordet (oftast). Det är samma när jag arbetar. Har ett jobb som innebär mycket stress och mycket frustration (pga stora summor investerade pengar osv, inte mina pengar någon annans) och skäll är vanligt och det är många gånger jag fått säga till de under mig att såhär ligger det till, jag bestämmer nu, lyssna på mig och om du inte trivs med det så kan du alltid sluta.. Så enkelt är det, inget som är upp för diskussion (nu innehåller givetvis inte mitt äktenskap samma aggressiva ton)… För att återknyta till den nordiska kvinnans friståendeställning i historien så är ju det en sanning med modifikation, hon hade (iaf i hövdingakasten) rätt att skilja sig osv men hennes ”frihet” existerade ju inom en ram.. Samma för män, vår frihet kontra kvinnans ofrihet är en illusion, vi har bara haft olika plikter… Plikter vi varit tvungna att utföra.

          • Charlotta

            Afrika och (stora delar av) Asien är tämligen irrelevanta. Deras kulturer är på många sätt fundamentalt olika Europeisk, och det är ju något som brukar gå bra att påtala i andra sammanhang. Exempelvis är det väldigt vanligt med både våldtäkter och allmän promiskuisitet i många afrikanska länder, också något att inspireras av.

          • Nicodemos R

            Det är relevanta som ett exempel för att belysa hur det ser ut när kvinnan inte beskyddas av ett våldsmonopol…. Nej inget att inspireras av möjligtvis då den kyskhet som uppvisas i stora delar av Asien…. Bara sådär i förbifarten ang våldtäkt, kan man relativisera det på samma sätt som kön? Gilles Duavé och även Montagine vill jag minnas gör det på ett ganska intressant sätt ”Äntligen har jag fått mitt lystmäte och det utan att synda”.

          • Charlotta

            Jag förstår inte riktigt din poäng, men självklart _kan_ man relativisera våldtäkter, det gör ju ni män (i alla fall Return of Kings-typerna bland er) hela tiden. Som kvinna är jag dock naturligtvis mer intresserad av att slippa att jag (och andra kvinnor) våldtas. I många fall går det att resonera sig fram till ett läge där män förstår att det är taskigt att våldta någon (alldeles oavsett om de kan pga ngt våldsmonopol eller inte), i andra fall får man lösa det genom att helt enkelt undvika den sortens män som inte kan resonera kring sådant som empati och rätt och fel.

          • Nicodemos R

            Min poäng är att våldtäkt alltid är otrevligt hur man än resonerar kring det och att könsroller är på ett visst sätt hur man än resonerar kring det… Helt rätt det beror inte bara på våldsmonopol, även moral, värderingar osv men det hänger mer eller mindre ihop…
            Vad jag annars försöker framföra är att män har haft makten och varit mer dominanta (inte så mycket längre, i väst) och det fram till en viss punkt innebar att vi hoppade från framgång till framgång.. Män tog av naturliga skäl ledningen och kvinnor fick syssla med annat (som också var/är viktigt). Vad man än tycker om jämnlikhet så byggdes vår civilisation (utifrån dagens syn på saken) på ojämnlika premisser.. Män förhandlade inte till sig en maktposition de tog den, de bad inte om att bli respekterade de krävde det…
            Jag vil f.ö understryka att jag inte är någon ”Return of kings-typ” mycket av de man läser där är oerhört barnsligt, och deras ”upptäckter” om hur man förför kvinnor var ju sånt man lärde sig redan på fritidsgården (i teorin bör jag tillägga), men det finns också mycket som är intressant inom den sfären. De är väl på något sätt för högern vad situationisterna är för vänstern.

          • EvigtRegn

            För att inflika så kan jag kan tycka civilisationskritiken på Return of Kings ofta är intressant men är mindre intresserad av det som handlar om raggning (till stor del pga att jag är i förhållande men också för att jag tröttnat på sånt där).

          • Mogura

            Eller en upphettad högerdiskussion… behöver jag verkligen utveckla vad jag menar med en mental grotta? Du gör din värld (och andras, om du fick bestämma över dem) mindre och mörkare än vad den behöver vara. Män bör älska och respektera kvinnor och om man älskar och respekterar någon så vill man inte ”dominera” dem eller utöva makt över dem.

          • Nicodemos R

            Jag älskar och respekterar mina barn men i vår relation är jag den dominanta parten och jag utövar min makt när jag måste. Annars skulle följderna bli katastrofala.. Det samma gäller för min fru, dock inte så ofta då hon i regel fattar klokare beslut än barnen.

    • Mogura

      ”Relationen man/kvinna är som den mellan undersåte/kung det är en av Gud instiftad hierarki..”

      Inte Min Gud!!!

      • Nicodemos R

        Då antar jag att du syftar på någon annan Gud än den vi är bekant med från Bibeln.

        1 Kor 11:7-12 ”En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild
        och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen
        kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades
        inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på
        huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. Och ändå: i
        Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan
        kvinnan. Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen
        till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.”

        1 Kor 14:34

        Kvinnorna
        bör vara tysta under sammankomsterna. De ska inte vara med i
        diskussionerna, för de är enligt Skriften underordnade männen.

        Om
        de undrar över något kan de fråga sina män efteråt i hemmet, för det är
        olämpligt för kvinnor att ta till orda i församlingen.

        • Mogura

          ”Då antar jag att du syftar på någon annan Gud än den vi är bekant med från Bibeln.”

          Och det gör du rätt i. Mina Gudar och Gudinnor kommer inte från Mellanösterns öknar. Dina citat är fulla av motsättningar, ja värre än så: de är vanföreställningar. Att de är vanföreställningar som vidmakthållits genom religiösa hallucinationer i hundratals år gör inte saken bättre. Det är dags att släppa taget om den sortens tankegods, annars är du inte bättre än en islamist.

          • Nicodemos R

            Jag vet inte vilka dina Gudar och Gudinnor är men jag refererar till Bibeln dels för att jag tycker det är en bra bok och dels för att idén om att vara man, så som vi förstår manlighet, till stor del grundas på den… Om du med islamist menar en militant anhängare av tex ISIS så förstår jag inte likheten med en västerländsk kristen.

          • Mogura

            Ja det är en stor tragedi att idén om att vara man, så som vi förstår manlighet, grundas på Bibeln. I grund och botten är det ingen större skilnad mellan manssynen och den därtillhörande kvinnosynen inom kristendomen respektive islam. De är både abrahamitiska religioner från Mellanöstern och borde inte längre tillåtas influera vårt skandinaviska samhälle. Vad du än säger kan du inte undkomma detta faktum: kristendomen, precis som islam, kommer från Mellanöstern och inte från Norden. Dess moraluppfattning ligger närmare de semitiska och nordafrikanska folkens snarare än vår.

          • Nicodemos R

            Den grundas givetvis inte helt och hållet på bibeln, inte den grundläggande manlighet som omtalats här. Nä. nä den kommer inte från Norden, men den anammades i Norden.. Hur fascinerande våra tidigare religioner än är så levererade de ju uppenbarligen inte…. Det finns mycket som inte kommer från norden men om vi går in på det så hamnar vi i den typen av löjlig retorik som Aftonbladet brukar bjuda på kring jul.
            Helt sant är ju dock att kristendomen som vi känner den idag tillkom i Europa. När det kommer till nationell identiet, familj, äktenskap, grupptillhörighet har ju, hur vi än vrider och vänder på det, de ” semitiska och nordafrikanska” folken en moraluppfatting som står över våran.

          • Mogura

            ”När det kommer till nationell identitet, familj, äktenskap, grupptillhörighet har ju, hur vi än vrider och vänder på det, de ”semitiska och nordafrikanska” folken en moraluppfattning som står över våran.”

            Jasså tycker du det? Ok då vet vi det. Men det tycker inte jag.

    • Reaktion

      Eller för den studera delen Shakespeares drama om Lady Mac Beth.

  • EvigtRegn

    Man får gratulera herr Follin i att han verkligen lyckas få till diskussioner här i kommentarsfältet. Sällan har Motpol varit så livligt rent kommentarsmässigt.

    Det kan också noteras att ämnet ”Den feminiserade mannen” tycks ha lockat många fler kvinnliga kommentatorer och mer kontrovers än vad som annars är vanligt.

  • Nicodemos R

    Ang ”Att rösta med underlivet” så förstår jag inte Charlottas upprördhet.. Hela det moderna projektet är väl underlivscentrerat. De lägre drifterna är det som avgör… Nu är förvisso det längre drifterna inte något fel i sig men man kan ju inte förneka att tex socialism är mer mage/kön än hjärna/själ.

    • il vate

      Ja verkligen och rent krasst så är det ju så. Kvinnor belönar mäns beteenden med sex utifrån vad de anser attraktivt och män i sin tur försöker ofta förstå vad kvinnor vill ha och anpassar sig till det. Att jag lite tillspetsat skrev att kvinnor röstar med underlivet i valet av vad de finner attraktivt hos män var inte avsett att kränka kvinnor utan att sammanfatta grovt ett enkelt sätt att avgöra vad kvinnor ser som attraktivt hos män, inte utifrån vad de säger kring fikabordet utan utifrån deras val av sexpartners. En fantastisk kvinnlig författare (samt feminist och bisexuell) som skrivit om detta är Camille Paglia som kommer fram till samma slutsatser som mig i detta, se Oskorei artiklar om henne. Sex är en oerhört stark kraft i samhället, därför är det oerhört viktigt att förstå den sociala dynamiken mellan män och kvinnor, återigen rent generellt. Undantagen från normerna är givetvis också intressanta men inte lika relevant i sammanhanget.

      • Nicodemos R

        Instämmer. Man kan säga att även om formen varierar så kommer en kvinna alltid välja en man som kan erbjuda något (Spänning, stabilitet, god ekonomi).. Och det är väl klokt. ” Gifte av kärlek ger sorg, gifte av vishet ger trygghet i borg.” Ett problem är väl (som manosfären ofta tar upp) är att om en traditionell alfaman är av godo så har populärkulturen premierat en ny destruktiv form av alfa, en alfa producerad av singelmammors föreställning om en man snarare en praktisk manlighet förmdedlad från far till son. En man som bygger sin kropp och sitt självförtroende enkom för att behaga kvinnor.

        • il vate

          Ja det är en av de största fällorna även inom PUA-kretsar att jakten på erövringar slutar med att man blir allt för fokuserad på kvinnors preferenser och att man i sökandet efter att bli den ultimata mannen ironiskt nog slutar som fånge under kvinnans sexualitet.

          • Charlotta

            Precis min poäng. Om ni låter oss vara så låter vi er vara.

          • Nicodemos R

            En annan sak som är, tror jag, en ny företeelse (och antagligen ganska omanlig) är att man (inom tex PUA) diskuterar manlighet. Förr var man en man och man gjorde oreflekterat manliga saker som traditionen föreskrev. Det kan finnas en fara i att gå med på att låta manligheten politiseras. I den bästa av världar är ju manlighet inget exklusivt för folk på motpol eller return of kings.

          • il vate

            Njae, både ja och nej. En gång i tiden behövde man inte diskutera vad som var svenskt eller inte heller, men nu är vi så illa tvungna, detsamma med manlighet. Något som är bra på return of kings är att de för en diskussion där enbart män deltar och enbart heterosexuella män som strävar efter att vara så manliga som möjligt. Att låta kvinnor definiera manlighet är lite som att låta en afrikan definiera svenskhet, visst kan det ge några intressanta infallsvinklar, men mycket går förlorat i tolkningen.

          • Nicodemos R

            Sant. Som i fallet med return of kings och här så är det bra att diskussioner hålls och fortsätter att hållas internet… Dvs män eller svenskar emellan… Att diskuterta manlighet med en vänsterfeminist skulle vara att erkänna att ämnet är i grunden relativt och öppet för diskussion.

          • il vate

            Exakt, sen är det ju så att feminismen och dess olika avarter bara kan existera så länge de vita männen bär upp den och dess kulturmarxistiska grund som vill förgöra sin försvarare, så därmed är ju feminismen lika fertil som hbtq-rörelsen och kommer att gå under antingen genom att den lyckas med sin mission att förgöra den vita mannen och låter andra mer patriarkala kulturer och folk ta över eller så inser majoriteten av vita män att feministerna är deras fiender och så kommer den undanröjas den vägen.

          • Nicodemos R

            Tror att feminismen i den form vi ser den nu kommer avstanna då de flesta kvinnor ändå inser att de (i sverige) har det väldigt bra som det är.. Ungefär som att andra radikala rörelser bromsat av samma skäl.. Dock så är ju skadan redan skedd men om män forstätter att ”återuppfinna” eller återupptäcka sig själva så kan ju riktningen ändras.

          • Charlotta

            ”Att låta kvinnor definiera manlighet”. Bra! Då kan ni sluta definiera kvinnlighet. Jag har inga som helst problem med ett sådant arrangemang. Problemet är ju att ganska många män inte gärna vill gå miste om tillfällen att tala om för kvinnor hur de är och bör vara. Alternativet är ju då att eftersom det är kvinnor som i slutändan bestämmer vilka egenskaper som premieras genom det urval hon gör också acceptera att det i slutändan är kvinnor som bestämmer vad som är manligt. Tough choice!

          • Nicodemos R

            Även om du inte håller med om detta så handlar diskussionen i någon mån om att en man bör (i en postiv, beskyddande menig) vara den dominanta parten och då är det ju i såfall logiskt att mannen talar om hur kvinnan bör vara. Vidare så lever vi i en situtation där kvinnor som grupp i regel gör ganska tveksamma val (Hipsterpojkar, ”Bad boys” osv) helt uppenbart är att kvinnor inte ”i slutändan bestämmer vad som är manligt” hon bestämmer nu dock, sedan fäder förlorat makten över sina döttrar, vem hon vill föröka sig med, det gör inte hennes partner per definition manlig.

          • Mogura

            Jag håller med dig. Man kanske borde låta varje människa definiera sig själv och ge fan i att lägga sig i? Min spontana tanke bara.

          • EvigtRegn

            Folk kommer alltid ha åsikter. Och några rimliga gränser måste ju finnas, annars blir det ju lika urartat som det är idag.

          • sten line

            Alla heterosexuella män är intresserade av hur kvinnor uppfattar dem och därmed av deras manlighetsdefinition, den heteroman som påstår sig vara immun i det avseendet är offer för självbedrägeri.

            Problemet med Claes Borgström- och Jens Orback-typerna är att de helt har förlorat sin integritet, om de nu någonsin har haft någon. Som man kan jag givetvis vara nyfiken på vad en enskild kvinna (eller kvinnor i allmänhet) tycker om mina tankar, mina kläder eller något annat utan att för den skull låta dessa åsikter vara avgörande. Om en kvinna jag tycker om ger uttryck för att hon ogillar mitt skägg kan det mycket väl hända att jag rakar av det, men jag skulle aldrig kalla mig feminist bara för att denna kvinna gav uttryck för feministiska ståndpunkter.

          • EvigtRegn

            Män kommer nog alltid definiera kvinnlighet efter vad vi efterfrågar precis som kvinnor kommer vilja definiera manlighet enligt vad de efterfrågar.

            Men ingen av respektive kön behöver egentligen lyssna på de andras önskemål om de inte vill.

            Och precis som du ofta säger så finns det ju så många olika människor, både kvinnor och män, att en ”vi män ska definiera manlighet”-attityd snarare betyder en ”omnischning” till att hitta de kvinnor som uppskattar det ideal som vi själva lägger fram.

          • Nicodemos R

            En poäng som ofta förs fram inom RoK-kretsen, och som jag är benägen att tro på, är skillnaden mellan manligt och kvinnligt självförtroende. En mans självförtroende bygger (traditionellt?) på att vad han kan utföra, vad han har utträttat, medan en kvinnas bygger på hur andra ser henne, hur många komplimanger hon får ( se selfies i sociala medier, män håller också på med det, men det är då en del i avmaskuliniseringen).. En mans självförtroende är avgörande när det kommer till kamp för överlevnad, för en god plats i hackordningen. En kvinnas självförtroende är givetvis bra för henne men inte avgörande för att få en man som beskyddar henne… Här är twisten en man kan skita i hur kvinna tycker att han ska vara sålänge han har ett gott självförtroende, för det är attraktivt i sig självt.. De är bra mycket vanligare att man ser en ful kille med gott självförtroende som är tillsammans med en snygg tjej än en snygg kille med en ful tjej.
            Ingen man jag känner skulle först och främst nämna gott självförtroende som det viktigaste draget hos en kvinna…. Generellt alltså.

          • il vate

            Verkar som mitt tidigare svar på detta tagits bort, vore intressant med motivering? Orkar inte skriva om allt. Kortfattat så tror jag att vi tyvärr måste börja diskutera vad som är manligt på samma sätt som vi måste börja diskutera vad som är svenskt, borde inte vara nödvändigt men… I digress.

          • il vate

            Bortse eller ta bort föregående kommentar om att något skulle vara borttaget , verkar vara min mobil som strular

  • Roy

    Jeg har lest gjennom mesteparten av tråden her, og registrerer at det føres opp et skille mellom machomann og femimann. Det er ikke det det går på, det det går på om du er stabil eller ikke. Jeg kjenner f.eks. folk som har vært spenningssøkende fallskjermjegere, og gjorde det bra, men det hjalp dem ikke av den enkle grunn at de maktet ikke å holde på en sivil jobb. Det ble for kjedelig, de havnet på fylla og fikk sparken så det sang.

    Derfor sier I Eder: Viktigere enn å være sterk eller smart er å være stabil!,

    Pausenummer: Ukrainske Elka.
    https://www.youtube.com/watch?v=_RqGfVdfebk

    • Nicodemos R

      Det har väl med olika personlighetstyper att göra. Det är antagligen ingen slump att en soldat blir soldat. Man är stabil och eller alfa när man befinner sig på sin rätta plats i tillvaron, vad det nu än må vara. Möjligtvis att man kan vara stabil i den meningen att man är jämn/medelmåttig var man än hamnar men då är det väl bättre att uppfylla sin givna roll med råge, att bli utomordentligt duktig inom ett fält istället för jämn överallt… Löfven är väl tex antagligen en alfa inom sin krets men skulle inte vara det inom militären eller bland sardinska rövare.. Man kan inte tänka sig att Kissinger skulle dominera i en MMA-ring men väl i vita huset osv.. Sen är det givetvis en dygd att vara ståndaktig i och slutföra situationer man inte trivs med.

    • Timo

      kontrar med lite svensk/finsk pausmusik, eleganta Elize Ryd: https://www.youtube.com/watch?v=98mD8hvKKso&index=20&list=RDD8lV1To-_fU

      • Roy

        Mycket bra! Selv er jeg av den overbevisning at musikk er et universelt språk, og at finsk-ugriske språk har en egen villskap i seg som er umulige replikere. Her får du en kanonlåt med estonske Renate som synger om det femte element(Stiihia betyr elementærkraft på estisk 🙂

        https://www.youtube.com/watch?v=ToPfFlyp_zY

  • MICKEYM0USE

    Feminiseringen av män är av ondo men än värre är den ökade Narcissismen bland både män och kvinnor. De självcentrerade människorna som flödar över i samhället förstör hela samspelet mellan maskulin och feminin. En man och en kvinna kan vara både och. Män bör vara övervägande maskulina och kvinnor det motsatta men det är ju ingen lag. Charlotta visar ofta att hon har balls i sina inlägg och hon har helt rätt i att ifrågasätta varför hon måste visa ”undergivenhet”.
    Om det är en universiell sanning att alla kvinnor ratar män som kan visa eftergivenhet så återstår ju bara klubba och släpa-i-håret taktiken för män.

    En man som är sann mot sig själv och sin omgivning är attraktiv precis som en kvinna är ytterst attraktiv om hon profilerar det feminina med värme, omtanke, flört och kroppsspråk. I vardagen kan sen män och kvinnor agera med sina företräden på lika villkor men där man inte värderar huruvida mäns beslutsförhet är bättre än kvinnors sociala nätverkande.

    • Charlotta

      Tack Musse Pigg, du är alltid så klok!

  • Reaktion

    I en diskussion av dylikt slag tenderar en del falska dikotomier att ploppa upp. Tydligen måste det därför understrykas att det ena inte utesluter det andra. Att påstå att mannen – på en generell nivå – inte vill ha en vältränad kropp och en kvinna präglad av ädelmod och gott moderskap, är ungefär lika dumt som att påstå att han inte vill ha självförtroende
    eller vara oberoende, inte minst ekonomiskt.

    I diskussionen har vidare ställts ”primitiva” samhällen mot mer moderna, civila dito – där bör betonas att båda dessa samhällsformer traditionellt sett – fram till 1968 – har sett könsrollerna som komplementära, och det torde vara svårt för varje sansad människa att inte instämma i att ”det komplementära” är vackert och berikande – förutsättningen för
    nytt liv, det som allt i grunden handlar om. Detta utesluter naturligtvis inte att män eller kvinnor inte ska få syssla med det de är bäst lämpade för eller gillar att göra – det är heller ytterst få som rynkar på näsan åt kvinnor som mekar eller utför avancerade analyser, eller åt män som stickar.

    Testosteronet är en i Sverige underskattad komponent som hos män stärker redan befintliga egenskaper och drag kopplat till sådant som intelligens, introvertism, extrovertism, minneskapacitet, sexlust, impulsivitet, aggressivitet, rastlöshet osv. Om detta kan man fördjupa sig här:
    http://www.motpol.nu/reaktion/2010/12/17/nobelpriset-intellektet-och-testosteronet/

    Och den som vill ta del av ytterligare nyanserande Alfa-argument 🙂 från undertecknad får scrolla ner till nästföljande sida i föreliggande kommentarsfält.

  • XYGentleman

    Tack för ännu en knivskarp artikel skriven av Marcus Follin. Stort tack! Tack!

  • Mästerhatt

    Jag vet inte om skribenten någonsin har varit på en föräldragrupp på en barnmorskemottagning eller någon annanstans där fäder vistas. Min iakttagelse är att det inte är några aggressiva machomän som står högt i kurs hos stabila, starka kvinnor. Helt säkert kan kvinnor av detta slag tänka sig att ligga med den typen av testestoronstinna män som eftersträvas i artikeln men i så fall med preventivmedel nära till hands. Vad stabila kvinnor eftersträvar – tror jag – är en livskamrat och inte en livvakt. För övrigt är det en mesifiering av alla svenskar som pågår i Sverige idag snarare än en riktad ”feminisering” av män. Det är en ryggradslös samling kränkta gnällspikar som regimen tycks eftersträva, snarare än en nation av starka män och kvinnor med självbevarelsedriften intakt.

    • EvigtRegn

      Är en barnmoskemottagning en samlingsplats för huvudsakligen ”stabila, starka kvinnor”? 😉

      Angående ditt påstående om preventivmedel nära till hands vid sex med testosteronstinna män. Finns väl snarare indikationer på att det finns många mesiga män vars barn inte är deras riktiga barn…

  • Helicopteryx

    Den där bilden högst upp är ju ett typexempel på en feminiserad man. Det där är nämligen feminina egenskaper, att visa hur vacker man är. Det verkar som om artikelförfattaren förordar den narcissistiske mannen snarare än den maskuline mannen. Manlighetens främsta egenskaper är att vara kultiverad och civiliserad–inte aggressiv. I mitt liv har jag erfarit kvinnor som betydligt mer aggressiva än män.

    Vad man däremot kan efterlysa är större rättframhet och ärlighet hos män–att säga vad man tycker. Det är den kollektivistiska mentaliteten som är problemet–att alltid följa med strömmen. Det är djupt omanligt att inte våga stå upp för sig själv och sina åsikter och därmed kringgå det moraliska ansvar som hänger samman med vuxenlivet. Sådana män som är kappvändare och medlöpare blir i sin gruppidentitet extremt aggressiva–det är sannerligen inget ideal att eftersträva. Det är besynnerligt att upphöja aggressivitet som ideal eftersom det kännetecknar mobben och inte individen som har uppnått trygghet i sig själv. /Helicopteryx

    • Nicodemos R

      ”Men sleep peacefully in their beds at night
      because rough men stand ready
      to do violence on their behalf.” Orwell.

      Kan det vara så att det krävs en viss form av aggressivitet för att man överhuvudtaget kan komma till den punkt då man kan vara kultiverad och civiliserad? Givetvis då ej en destruktiv form av pöbelaggressivitet.

      • Helicopteryx

        Aggressivitet är en fullkomligt naturlig instinkt som måste tillåtas komma till uttryck ibland. Aggressivitet är i sig inte något ont. Men idén att den feminiserade mannen (dvs. multikulturalisten och feministen) är lågaggressiv stämmer ju inte. Den här sortens människor ingår alltid i kotterier som är starkt benägna att ägna sig åt mobbning och förtal. Omedvetna människor är alltid aggressiva och destruktiva på något sätt. /H.

        • Nicodemos R

          Sant.. Men kan man inte kalla den typen av aggressivitet du beskriver omanlig? Kotterier, mobbning osv är något annat än att beskydda, upptäcka, driva fram idér

          • Helicopteryx

            Ja, som sagt, det är den kollektivistiska mentaliteten som är problemet. Kollektivism hänger alltid samman med aggressivitet, åtminstone gentemot utgrupperna. Det går att hävda att det är omanligt eftersom det innebär en avsaknad av självständighet. Självständighet i psykologisk och moralisk bemärkelse tycker jag är ett vuxenideal som borde vara kopplat till mansidealet, snarare än muskularitet och aggressivitet. /H.

          • Nicodemos R

            Att vara muskulös är en yttre from, ett gott verktyg.. Det finns givetvis tjocka eller fysiskt klena män som är manligare än många bodybuildare, MMA-fighters osv.. Men att ta beslu som att ”nu måste jag vara aggressiv” , ”nu måste jag använda kraft” anser jag vara vuxet .. Givetvis inte på ett godtyckligt sätt.

    • Hans von Memel

      Ett lejon dyker upp och vill äta upp din familj. Tänker du söva den med dålig prosa eller slå ihjäl den?

  • il vate

    I sammanhanget kan jag rekommendera Jack Donovans bok ”the way of men” som Oskorei tidigare recenserat. Där identifierar författaren fyra dygder som anses manliga ur ett tvärkulturellt perspektiv oberoende av tidsålder. Dessa är strength, courage, mastery and honour. De flesta som kommenterar här verkar identifiera manlighet på samma sätt som mainstream med abstrakta idéer eller allmängiltiga egenskaper som att vara en bra förälder, att sköta sitt jobb, vara ärlig osv, bra kvalitéer men knappast mer distinkta för män än kvinnor. Det bästa sättet att utvärdera vad som är manligt är att se till vad män värderar högt hos andra män. En man skulle t ex inte värdera en kvinna mindre om hon var rädd för spindlar, men däremot skulle nog många män se ner på en man som är det. De flesta män skulle inte bry sig om hur mycket en kvinna tar i bänk på gymmet, men de flesta män uppskattar instinktivt en man som kan uppvisa fysisk styrka. Samma sak vad gäller en mans förmåga att försvara sin ära och att uppvisa högt kunnande inom något typiskt manligt område. En man som uppvisar mod och styrka som är redo att försvara sin ära och som kan uppvisa ett högt kunnande är en man som andra män vill vara och som kvinnor vill ha. Kvinnor bedöms ofta mer för sin skönhet, trohet, för att vara omhändertagande och bra med barn mm, men det är ett helt annat ämne.

    • EvigtRegn

      Kan instämma där. Den boken gav mig många ”aha-upplevelser”. Det är en sådan där bok som man vill att ens framtida söner läser när de når en passande ålder.

      Rekommenderade även min flickvän att läsa den bara för att få en bättre förståelse av mäns sanna väsen 😉

    • Helicopteryx

      Det där tror jag inte på. De flesta högt ärade män är konstnärer, författare, Nobelpristagare, osv. Det är snarare intellektuella ideal än muskulära som styr oss, dvs. hur framgångsrik man är i samhället. I USA är det extra tydligt: en man bedöms inte efter storleken på musklerna utan efter storleken på plånboken. Har man en tjock plånbok får man en vacker fru. Men dom här idealen som du pekar på verkar snarare härröra från vikingatiden. /H.

      • Nicodemos R

        Faktum kvar står ju att konstnärer, förf o dyl är beronde utav att starka man så att säga röjer väg åt dem..
        Skulle inte vilja påstå att förf, nobelprsitagare osv står särskilt högt i kurs i de flesta mäns eller kvinnors ögon.. Läs biografier de flesta intellektuella är i regel egocentriska hanrejer (hur bra böcker de än må skriva)… Jag gillar tex Céline, Strindberg, Bukowski osv de skriver mycket bra men jag skulle nog inte vilja vara i deras sällskap, jag skulle inte låna ut pengar till dem.
        Det är möjligt att du identifierar dig mer med nobelpristagare men det förändrar inte det faktum att fysiskt starka, vackra, modiga män får mer respekt (och de får det utan att vara kända)..

        • Nicodemos R

          *kvarstår

        • Charlotta

          Den viktigaste insikten måste ju ändå vara att trots detta finns det kvinnor som föredrar den intellektuella knasbollen, och det måste finnas utrymme även för dessa att existera, både männen och de kvinnor som faller för dem. Att vilja ta hand om, ”förstå” osv är en stark drivkraft för kvinnlig attraktion. Det är inte heller ngn kulturmarxistisk uppfinning, utan snarare ett kvinnligt personlighetsdrag.

          • Nicodemos R

            Håller med om det.. Mer om det i svar nedan.

          • Nicodemos R

            Dock så betvivlar jag att den intellektuella knasbollen är mer populär än den typ jag beskriver ovan

          • Nicodemos R

            Vill även tillägga att ett drag hos den intellektuella ”knasbollen” som förefaller mig vara ganska vanligt är att ”viljan att förstå” är ett slags stockholmssyndrom. En sexuellutpressning.. De exponerar sina svagheter för att binda en kvinna till sig.. En form av passiv våldtäkt. Se tex andralånggatan(Intellektuella? nåja akademiker iaf) en helg eller Paul Johnsons bok De Intellektuella

          • sten line

            Visst, men att vara stark handlar väl i hög grad om att ge fan i om man är populär eller inte.

          • Nicodemos R

            Absolut.. Många av mina svar här handlar om just det. Det handlar mer om att jag ifrågasätter att intellektuella skulle vara mer populära generellt sett bland kvinnor än den typ som omtalas ovan, nedan och i artikeln…. Dock, och detta är ju det ultimata, kan man vara både intellektuell och vältränad, modig osv…
            Viktigast är nog dock, som jag påpekat innan, självkänsla/självförtroende… Sen har vi ju (en visserligen fiktiv karaktär) som Tony Soprano som är otränad (dock stark) och obildad men ändå helt dominerar sin omgivning.. Han går i kortbyxor trots att ” a Don should never wear shorts”… Han skiter i vilket… Kissinger är annars ett gott exempel på en alfa som är tjock men då det hela vägs upp av hans intelligens och goda klädsmak osv han dominerar också sin omgivning, han kunde bomba indokina med ena handen och ta emot fredspris med den andra.

          • sten line

            Det är säkerligen så att muskelpaket och sportiga, mentalt formstöpta män har en stor fördel på krogen och i andra raggsituationer. Det är i alla fall min personliga erfarenhet, hehe. Antar att jag uppfyller kvalifikationerna för den ”intellektuella knasbollen” som det har ordets en del om här i kommentarsfältet. ”Vältränad” är i alla fall inte ordet.

            Men jag känner mig aldrig underlägsen. Jag vet att jag i mental bemärkelse kan smula sönder vem som helst av dessa gymkortscasanovor mellan tummen och pekfingret. Jag vet också att ”socialt kompetens” bara är en eufemism för svaghet, ett uttryck för flockmänniskans andliga osjälvständighet.

            Jag har inget som helst behov av att bli strömlinjeformad och socialt kompetent. Jag tycker om varje aristokratisk kraft som hotar den genomsnittliga människan, som rovdjurlikt kommer smygande ur skuggorna, kastar sig över henne och tvingar henne till andlig växt i hundraprocentig likgiltighet inför vad denna dussinvarelse inbillar sig vara bra eller dåligt, klokt eller dumt, gott eller ont. Rilke visste vad han gjorde när han skrev att varje ängel är fruktansvärd.

            Visst har jag många gånger varit frustrerad över att de unga vackra kvinnor jag själv dras till sällan är attraherade av mig — att de föredrar hunken med popcornshjärna framför en mer sammansatt man. Men att lära sig att acceptera detta utan att vare sig tumma på sin integritet eller förfalla till något så ynkligt som misogyni är också en väg till den manliga dygden.

            Dessutom blir det ju desto mer glädjande de gånger attraktiva kvinnor faktiskt visar intresse, trots att jag varken är smidig eller muskulös, och trots att jag säkert kan uppfattas som en mycket underlig typ. Det har trots allt hänt ett hyggligt antal gånger att jag har fått tydlig bekräftelse på att kvinnor kan bli attraherade av min intelligens. När jag då får nagla fast blicken vid deras rådjursögon och tränga in i deras daggfriska själar — å, det är en mycket sällsam upplevelse!

          • Nicodemos R

            ”När jag då får nagla fast blicken vid deras rådjursögon och tränga in i
            deras daggfriska själar — å, det är en mycket sällsam upplevelse!” Wow, bra där….

            Jag kan också ha en dragning till hela den här ”Anteckningar från ett källarhål” shtik:en men det är ju ändå så att socialt kompetentat personer i regel är de som får saker att hända här i världen, kan ju dock så vara att de sätter igång intellektuella teorier i praktiken (oftast med ganska deprimerande resultat)..

            Hur som helst så är jag glad att det finns folk av båda sorterna, och för produktionens skull är det ju bra att de med ”popcornhjärnor” förökar sig lite mer än tänkarna.

      • EvigtRegn

        I Way of Men handlar det om de taktiska dygderna som män värdesätter i andra män. Styrka, Mod, Behärskande (Mastery) och Ära.

        Det du talar om kan väl bäst beskrivas som moderna former av behärskande och ära.

    • Är det såna egenskaper du associerar främst med Charles Manson, Ron Hubbard och Helge Fossmo?

  • mats

    Med snart 60 års livserfarenhet kan jag bara hålla med denna artikel. Det är ju allmänt känt också att skilsmässobarn som får växa upp med brister på en manlig förebild blir mer kriminella, det är däremot inte erkänt i dagens samhälle med regnbågsfamiljer och krav på att ensamstående kvinnor ska få skaffa barn. Jag är uppfostrad med våldsbegränsningen ära, alltså ”man slår inte den som ligger”, ”man får inte slå kvinnor” och så vidare. Idag hör man inte dom uttrycken så mycket och få verkar ha det som något ideal.

  • Peter Grafström

    Alfahannen praktiserade som regel våldtäkt i sitt naturliga tillstånd.
    Alfahannarna finns numera i fängelser och på hög nivå i finansvärlden och näringslivet.
    Jag instämmer med att kvinnor biologiskt är predestinerade att välja alfahannar men vad som är en sån kanske har förändrats.
    Vinnarna har nog snarare charm och list än aggressivitet. Människokännedom.
    Ironiskt nog påstår somliga att handväskan var den viktigaste uppfinningen för överlevnaden. Oavsett vem det nu var som bar den. Insamlandet av ätliga växtprodukter drygade ut kosten och var antagligen helt avgörande.
    Satsar man allt på att fälla stora djur och misslyckas är det kört men med samlandet kan man lägga upp fettförråd som varar.
    Fiske genom att avgränsa naturligt förekommande delar av vattnet verkar vara ett grupparbete utan behov av styrka.
    Att fånga djur med fällor kräver intelligens och fingerfärdighet men kanske inte någon aggressivitet.
    Jag motsäger inte att den utifrån styrda beteendemodifieringen har skapat en del vilsenhet men överbefolkningen väntar om hörnet så rent biologiskt verkar det vara ett skydd för livet på jorden att vi har blivit mindre ‘ fruktsamma’ i samma takt som vetenskapen rent principiellt möjliggör större överlevnadschans.
    Det verkar som om försvagandet av mannen passar in i malthusianerna/romklubbens planer och det tror jag är ett avsiktligt motiv också.
    Förlängt liv genom biotekniska metoder diskuteras ju. Teleomerer och sånt. Ännu mer tryck på befolkningskontroll.
    Traditionella patriarkala kulturer som gamla testamentets manssamhälle ~ samma som islam producerar många barn.
    Att kvinnor blir mer karriärinriktade ökar konkurrensen och profiten.
    Den djungel människor hugger sig fram i nu är mycket mer intellektuellt krävande och ligger bra till för både sociala och psykopater.
    Det påstås ibland att hormonläckage till naturen pågår som bokstavligt efeminerar djur av hankön och somliga har påstått att det även påverkar människan. Rykten bara kanske..