Bortom materialism och ekonomism

Filosofi, Natur, Rekommenderat, Traditionalism


I kölvattnet av första maj en dag när makten marscherar i protest mot sig själv och det system som de själva har byggt upp höjs på flera håll röster mot det materialistiska samhället. I egenskap av en person som känner vördnad inför icke-materialistiska ideal vore det på sin plats att presentera ett andligt perspektiv på begreppet materialism och den moderna konflikten mellan marxism och kapitalism. Följande text är baserad på sjunde kapitlet – A Material Civilization – i René Guénons verk The Crisis of the Modern World samt sjätte kapitlet – Work – the Demonic Nature of Economy – i Julius Evolas Men Among the Ruins: Post-War Reflections of a Radical Traditionalist.

I – Materialism, ”scientism” och en kvantitativ civilisation

René Guénon reder ut begreppet materialism, vilket han menar inte härstammar längre tillbaka i historien än 1700-talet och filosofen George Berkeley. Berkeley använde begreppet för att beskriva samtliga teorier som accepterade att materia de facto existerar. Senare fick begreppet en allt mer smalare definition och kom att utmärka en filosofisk föreställning där ingenting annat än materia existerar, detta är en definitionen som är aktuell än idag. Guénon påstår att denna föreställning är en exklusiv produkt av den moderna världsbilden samt att den har varit okänd för tidigare civilisationer. Han skriver även att begreppet materialism bör ses ur ett mycket bredare och konkretare perspektiv, det vill säga som ett fullbordat state of mind där materiella ting och tillhörande sysselsättningar spekulativa och praktiska – åtnjuter ett primat över allt annat. För den moderna människan existerar ingenting utanför vad hon kan uppfatta med synen eller känna med händerna. Om hon mot all förmodan erkänner att det teoretiskt sett kan existera en dimension bortom det fysiska, förkunnas denna dimension att vara omöjlig att förnimma. Detta för att undgå kravet att behöva kontemplera över varandets aspekter. Att kvantifiera tillvaron och varandet är någonting typiskt för modern vetenskap. Detta fenomen har lett till den rådande föreställningen där vetenskap inte kan existera utanför en kontext där ting kan mätas och där det inte kan existera några vetenskapliga lagar om dessa inte kan uttryckas i kvantitativa relationer. I allmänhet kan moderna människor inte föreställa sig kunskap och vetenskap utanför den ram där ting kan mätas, vägas och räknas ergo, materia. [1]

Industrin utgör inte längre en tillämpning av vetenskap eller en tillämpning som vetenskap bör vara autonom av utan har kommit till att bli orsaken och själva motivationen för vetenskap till den grad att relationen mellan de två fenomenen har blivit omvänd. Den moderna människan har i vetenskapens namn endast strävat efter utvecklingen av maskiner och industri, med syftet att härska över materia för att tjäna sina egna syften. I denna strävan har människan förvandlats till både industrins och maskineras slav. Här skiljer Guénon på den moderna arbetaren och hantverkaren från förr, då den moderna arbetaren har reducerats till en förlängning av maskinen som den är anställd att sköta. I ett renodlat mekaniskt förhållande repeterar dessa arbetare specifika rörelser på samma sätt, om och om igen för att undvika att förlora värdefull tid. Syftet är följaktligen att producera så mycket som möjligt, kvantitet kommer före kvalitet. Guénon sammanfattar detta resonemang med att den moderna civilisationen i ljuset av ovanstående sannerligen kan kallas en kvantitativ civilisation, vilket i detta avseende är synonymt med en materialistisk civilisation. [2]

When an exclusively material science claims to be the only science possible, and when men are accustomed to accept, as an unquestionable truth, that there can be no valid knowledge outside this science, and when all the education they receive tends to instill into them the superstition of this science or ”scientism” as it should really be called how could these men not in fact be materialists, or in other words, how could they fail to have all their preoccupations turned in the direction of matter? [3]

Guénon ifrågasätter även om den så kallade välfärden verkligen är bra för oss människor. Han skriver att desto mer en människa har, desto större är sannolikheten att denna kommer sakna någonting och således bli olycklig. Det moderna samhället skapar fler och fler artificiella behov samtidigt som det fullt ut inte kan tillfredsställa samtliga av dessa och det är väldigt svårt att hindra denna utveckling när den väl har påbörjats. Sålunda kämpar den moderna människan dagligen med att eftersträva materiell tillfredsställelse, vilket är den enda sortens tillfredsställelse den känner till. De arbetar för att tjäna pengar med motivationen att kunna tillförskaffa sig materiell tillfredsställelse, desto mer man äger desto mer vill man ha. I och med att tiden går upptäcker människan ständigt nya behov att uppfylla och passionen – extasen – utgör till slut det slutgiltiga målet för varandet. [4]

II – Bortom ekonomism och den falska antitesen mellan marxism och kapitalism

Anyone who wants still further evidence of this truth can find it in the tremendous importance that economic factors take on nowadays, both in the lives of peoples and of individuals: industry, commerce, finance these seem to be the only things that count; and this is in agreement with the fact already mentioned that the only social distinction that has survived is the one based on material wealth. Politics seem to be altogether controlled by finance, and trade competition seems to be the dominant influence in determining the relations between peoples; it may be that this is only so in appearance, and that these factors are really not so much causes as means of action, but the choice of such means is a clear sign of the character of the period to which they are suited. Moreover, our contemporaries are convinced that it is almost exclusively economic conditions that dictate historical events, and they even imagine that it has always been so; a theory has even been invented according to which everything is to be explained by economic factors alone, and has been named, significantly, ’historical materialism’. [5]

Julius Evola nämner Werner Sombarts teori om att vi idag lever i ekonomins tidsålder, vilket Sombart använder för att beskriva en viss typ av civilisation. Denna civilisation mäter all sin framgång och utveckling i termer av ekonomi, i den mening att detta intresse prioriteras framför alla andra. Evola menar att man till och med kan tala om en demonisk natur hos ekonomin, då denna faktor är den mest avgörande, inflytesrika och verkliga både på individuell och kollektiv nivå. Ännu ett utmärkande drag för detta förfall är tendensen att kanalisera alla intressen och värderingar på det ekonomiska och produktionsmässiga planet. Detta ses idag inte enkom som fullständigt normalt förr sågs det som en villfarelse utan även som en nödvändighet, någonting som måste accepteras, förhärligas och utvecklas vidare. [6]

Evola menar även att den som idag kallar sig höger och planerar att göra motstånd mot vänstern måste förstå att marxism och modern kapitalism är lika subversiva och onormala system. De till synes diametrala världsbilderna är baserade på en identisk materialistisk syn på varandet och båda av de två systemens ideal är kvalitativt identiska. Detta faktum manifesterar sig i båda systemens upphöjande av vetenskap, produktion/produktivitet, teknologi och konsumtion som livets och samhällets centrum. Så länge man tänker i termer som socioekonomiska klasser, produktion, löner och profit samt mäter mänskligt framsteg i ett särskilt system av distribution av varor och rikedomar därtill mäter framgång i grad av ekonomiskt välstånd kan man inte hävda att man funnit det essentiella problemet. En ny höger måste först motsäga sig det marxistiska postulatet att ekonomin är människans öde och istället främja idén om att ekonomin och ekonomiska intressen som emanerar från tillfredsställandet av materiella behov alltid fyller en underordnad funktion i ett normalt samhälle. Den måste även upprätthålla ett system av heroiska, andliga och politiska värden som tillåts regera över den ekonomiska sfären och som inte enkom delar in folk i proletärer och kapitalister. Mot det moderna samhället måste denna rörelse främja en äkta hierarki utformad efter olika människotyper centrerad kring ett högre än mänskligt centrum av makt, vilket Evola benämner imperium. [7]

Att den moderna människan ser ekonomin och sociala problem – i relation till ekonomi – som sitt öde är ett tecken på vår civilisations patologi. I strävandet efter att postulera en princip som kan övervinna denna patologi så måste vi radikalt ändra vår inställning och kompromisslöst förneka de axiom där ekonomin ses som varandets yttersta mål. Vad som måste ifrågasättas är inte värdet av olika ekonomiska system, utan värdet av ekonomin i sig. Oavsett om konflikten mellan marxism och kapitalism har dominerat det moderna samhället, måste den ses som en pseudo-antites. Både planekonomiska och fria marknader baseras på myten om produktionen och underställs ekonomins hegemoni, vilket leder till att materiella förhållanden utgör meningen för människans existens. En annan faktor som enar dessa båda system är tendensen att nedvärdera civilisationer som inte når upp till det moderna samhällets grundvalar. Grundvalarna utgörs av att ha arbete och produktion som civilisationens raison d’être, exploatera samtliga naturresurser, reducera allt mänskligt till produktionsrelaterade faktorer samt hänförelsen av industriell och teknisk standard. De civilisationer som ännu inte anammat dessa moderna och västerländska fundament ses av både marxismen och kapitalismen som underutvecklade och efterblivna, Evola menar istället att de avnjuter en viss frihet och livsrum från förfallet. Slutligen, den autentiska antitesen existerar inte mellan marxism och kapitalism utan mellan ett system oavsett form – där ekonomin utgör samhällets mål och ett system där ekonomin är underordnad icke-ekonomiska principer och faktorer. [8]

  1. Guénon, R. 2001: The Crisis of the Modern World. s. 81-85
  2. Guénon, R. 2001: The Crisis of the Modern World. s. 87
  3. Guénon, R. 2001: The Crisis of the Modern World. s. 83
  4. Guénon, R. 2001: The Crisis of the Modern World. s. 93
  5. Guénon, R. 2001: The Crisis of the Modern World. s. 87-88
  6. Evola, J. 2002: Men Among the Ruins: Post-War Reflections of a Radical Traditionalist. s. 165
  7. Evola, J. 2002: Men Among the Ruins: Post-War Reflections of a Radical Traditionalist. s. 166
  8. Evola, J. 2002: Men Among the Ruins: Post-War Reflections of a Radical Traditionalist. s. 167-168