Två dikter av Robinson Jeffers

Kultur, Litteratur

Robinson Jeffers tillhör de ganska få författare som väcker ett omedelbart och djupt personligt gensvar. Man känner igen något, något man saknar, något man behöver. Ännu är det oklart vad det rör sig om, men känslan kan inte ifrågasättas. Den finns där och den är tveklös. Det kan räcka med några få rader, ett kortare uttdrag, en enstaka dikt – det måste således vara något i tonfallet, i stämman, i uttryckssättet lika mycket som i det som sägs. Ett tonfall som vittnar om ärlighet, allvar, integritet, om en människa som älskar något som är värt att älska.

 

Robison Jeffers’ poesi utmärks av en hög grad av klarhet och åskådlighet. Den är konkret beskrivande och detaljrikt berättande. Naturen, i den kaliforniska kustens gestalt, dess skönhet och tvång, och människan som genom sitt självmedvetande är alienerad från den, som är svag och splittrad och destruktiv därför att hon inte förmår leva i verklig kontakt med naturen och med sig själv, är några framträdande teman. Hans episka dikter har jämförts med grekiska ödesdramer, där naturen, den inre såväl som den yttre, spelar gudarnas roll. Under de långa och med tanke på deras spänningsfyllda och dramatiska, ja, ofta våldsamma innehåll förvånansvärt lugnt och jämnt ljudande raderna finns en sällsam kraft dold, som oceanens djup under de framrullande vågorna. En farlig kraft. En förvandlande kraft.

 

Robinson Jeffers’ poesi kan utan större svårighet läsas i original. Det finns således inget större behov av översättningar. Om dessa översättningar kan inspirera någon till att läsa honom i original har de dock fyllt en funktion.

 

Stråla, förgängliga republik

Medan detta Amerika slår sig till ro i sin kompost av vulgaritet, trögt tjocknande till imperium,
Och protesterna, bara en bubbla i den multnande massan, brister och pyser ut, och sörjan stelnar,

Då minns jag sorgset leende att blommor vissnar för att ge frukt, att frukt ruttnar för att bli jord.
Ut ur modern; och genom vårens jublande extaser, mognande och dekadens; och hem till modern.

Du skyndar på förfallet: inte klandervärt; livet är gott, må det vara envist långt eller plötslig
En kortvarig glans: meteorer behövs inte mindre än berg: stråla, förgängliga republik.

Men för mina barn önskar jag att de hölle sig på avstånd från det grumlande centrum: korruption
har aldrig varit ett tvång, när städerna knäböjer vid monstrets fötter finns bergen kvar.

Och pojkar, var aldrig så återhållsamma som i kärleken till människan, en duktig tjänar, olidlig herre.
Det är en fälla som har fångat de ädlaste andar, som fångade – säger de – Gud, när han gick på jorden.

 

Ur Tamar and Other Poems (1924)

 

Stråla, republik

Beskaffenheten hos dessa träd, grön höghet; hos himlen, strålande; hos vatten, en klar ström; hos klippan, hårdhet
Och tystlåtenhet: var och en ädla egenskaper. Kärleken till friheten har varit utmärkande för västerlänningen.

En envis fackla flammar från Marathon till Concord, dess farliga skönhet förenar tre tidsåldrar
Till en enda tid; vågorna av barbari och civilisation har förmörkat den men aldrig kvävt den.

För grekerna kärleken till skönheten; för Rom härskandet; för oss den lidelsefulla kärleken till upptäckter;
Men i en ädel lidelse förenas vi; och Washington, Luther, Tacitus, Aischylos, samma slags man.

Och du, Amerika, den lidelsen skapade dig. Du föddes inte till välstånd, du föddes till att älska friheten.
Du sade inte ”en masse,” du sade ”oberoende.” Men vi kan inte ha all lyx och frihet på samma gång.

Friheten är fattig och mödosam; den där facklan är inte ofarlig utan hungrig, och kräver ofta blod till bränsle.
Du kommer att tämja den så den inte brinner för skarpt, du kommer att huva den som en fången hök, du kommer att sätta den på Caesars handled.

Men behåll traditionerna, bevara formerna, sedvänjorna, håll såret öppet. Var stor, sätt dina hälar hårt i marken.
Den kommande tidsålderns stater kommer utan tvivel att minnas dig, och vässa sin kärlek till friheten på föraktet för överflöd.

 

Ur Solstice and Other Poems (1935)

 

The Selected Poetry of Robinson Jeffers

http://www.robinsonjeffersassociation.org/

 

(Översättningar av artikelförfattaren)