Frågan om människors intelligens är i jämlikhetens Sverige ofta kontroversiell. Det verkar vara få saker som får svensken att se rött mer än det faktum att alla människor inte är lika intelligenta, detta trots att det är uppenbart för alla. Jag kommer i denna artikel argumentera för tre saker: Att IQ är ett värdefullt mått, att IQ till största del är ärftligt samt att det genomsnittliga IQ-värdet skiljer sig mellan folkgrupper. Referenser ges genom länkar i texten och jag vill uppmana läsaren att utforska dessa närmre. Referenserna är nämligen främst tänkta som möjligheter till vidare läsning, i detta fall. Det är egentligen omöjligt att göra detta ämne rättvisa i en enda artikel, det krävs en hel bok. En del av referenserna är därför till sådana.

Vad är IQ och vad korrelerar den med?

Jag kommer inte i denna artikel stöta och blöta den exakta definitionen av mänsklig intelligens. Det är inte just nu den viktigaste frågan. Det räcker med att konstatera att en persons IQ är det värde den personen får på ett etablerat IQ-test, till exempel Ravens Progressiva Matriser. Medelvärdet i en population är sedan satt till 100 IQ-poäng och övriga värden är normalfördelade med en standardavvikelse oftast satt till 15. Det innebär att 25 procent av befolkningen har ett värde på under 90 eller över 110, nio procent har under 80 eller över 120 och 2,2 procent har under 70 (förståndshandikapp) eller över 130 (kravet för medlemskap i MENSA).

Sedan kan detta IQ-värde motsvara vad vi kallar intelligens mer eller mindre bra, beroende på vilken definition av intelligens vi använder. Det finns flera exempel på människor, antagligen ideologiskt drivna, som försöker definiera om vad intelligens innebär i syfte att framställa människor som mer jämlika än de faktiskt är. Ett exempel är skapandet av olika former av intelligens, som kinestetisk intelligens. Det man då gjort är att ta olika begåvningar människor kan ha och definierat om dem som intelligenser, men det är fullkomligt meningslöst. Vi har ju redan ord för dessa saker: talanger. En person kan vara oerhört idrottsligt begåvat och samtidigt väldigt ointelligent och det förtar värdet i begreppet intelligens att göra dessa omdefinitioner. Det är antagligen också det som varit målet, att hävda att detta med IQ nog inte är så viktigt. Är det viktigt så är det nämligen svårt att inte dra vissa slutsatser, vilket jag hoppas att läsaren kommer att förstå i slutet av artikeln.

Ett IQ-test mäter hur bra individen är på att tänka logiskt och lösa abstrakta problem, egenskaper som i ett modernt högteknologiskt samhälle är oerhört värdefulla. Detta har också visat sig genom att IQ korrelerar väldigt väl med karriärmässig och akademisk framgång. En persons IQ förutsäger inkomst i vuxen ålder bättre än om den personen fötts in i en välbärgad familj eller inte samt bättre än personens skolbetyg (två andra faktorer som korellerar väl med framgång). Inte så konstigt kanske, då vi lever i en meritokrati. Vi har genom skattefinansierad utbildning och ett nedbrytande av kulturella gränser möjliggjort att en begåvad person förhållandevis lätt kan stiga i samhället. Även saker som högskoleprov har en starkt effekt, då en intelligent person med en stökig uppväxt kan ha det svårt i skolan men ändå få en andra chans i vuxen ålder efter att ha ”rett ut” sina problem. Detta har i sin tur lett till en IQ-aristokrati, mer eller mindre, då de som är kvar i lägre inkomstlager ofta är det på grund av att de inte läst vidare på universitetet trots att de rent formellt har alla möjligheter att göra det. Men en person med en IQ på 80 skulle aldrig klara ens den enklaste mest urvattnade svenska universitetsutbildning. Därmed inte sagt att det enbart utifrån en persons inkomst går att förutsäga personens IQ, det finns gott om yrken som kräver en hög IQ utan att de ger den allra högsta inkomsten. I genomsnitt har dock de med en hög inkomst en högre IQ än de med en låg.

Ett samhälles funktion påverkas också av vilken genomsnittlig IQ folket i det har. Generellt sett har de rikare länderna i världen en högre genomsnittlig IQ än de fattiga. Många hävdar då att kausaliteten går åt det andra hållet, de har en låg IQ för att de är fattiga. Jag kommer visa varför detta till stor del är fel längre fram i artikeln. Hur som haver så är en av förutsättningarna för ett högteknologiskt, någorlunda välordnat, samhälle en hög genomsnittlig IQ hos individerna i det. Även möjligheten till en fungerande demokrati är korrelerat till den genomsnittliga IQ:n. Allt annat lika så är det en stor fördel om befolkningen har en hög genomsnittlig IQ och en stor nackdel om de har en låg, så länge personerna med hög IQ inte ideologiskt övertygas att sluta reproducera sig eller att sluta stå upp för sin kultur och sitt folk.

Intelligenskvoten är inte allt, det finns många andra faktorer hos en individ som avgör framgång och välmående, men den är mycket viktig både på individnivå och befolkningsnivå. Den som hävdar något annat är antingen dåligt påläst eller ideologiskt driven.

Intelligenskvotens ärftlighet

Mänskliga egenskaper bestäms av arv och miljö, där ordet ”arv” representerar en persons gener och ordet ”miljö” representerar allt annat. Detta är viktigt att komma ihåg då många gärna utgår ifrån att miljön endast innefattar saker som uppfostran och skolgång. Jag har tidigare beskrivit detta och det många missar är att i begreppet miljö återfinner vi många saker som vi inte har någon kontroll över. Allt från kosmisk strålning till infektioner till brus i cellernas utveckling och många andra faktorer vi inte känner till. Denna del av miljön, som kallas för icke-delad miljö, är den del som visat sig spela mest roll av de båda kategorierna.

Denna del av artikeln kommer vara en uppräkning av fakta med hänvisning till olika källor. Det kanske kan kännas ovant för motpolläsaren, men jag bedömer att det är nödvändigt att presentera denna fakta på ett mer naturvetenskapligt sätt för att undvika missförstånd.

Vi studerar ofta ärftlighet genom så kallade tvillingstudier, jag har hänvisat till min tidigare artikel om detta ovan för den som undrar vad detta är. Eftersom enäggstvillingar har samma gener kan man använda tvillingpar för att undersöka en egenskaps ärftlighet. Hur detta exakt går till kan den vetgirige lätt ta reda på själv, till exempel via Wikipedia. De tvillingstudier som genomförts för att undersöka ärftligheten hos IQ visar att den är mellan 50 och 85 procent. Det är ett spann eftersom genernas betydelse ökar med åldern. Detta är något som man alltid måste ta hänsyn till när man läser studier eller bedömer argument om IQ. Mäts IQ vid en tillräckligt låg ålder kan till och med ärftligheten vara ännu lägre.

I ett rikt land är ärftligheten för IQ i vuxen ålder ungefär 75 till 85 procent och den delade miljöns effekt är nästan noll procent, enligt nedan:

Jag nämner att detta gäller rika länder, då miljöfaktorer kan ge en lägre IQ. Detta till exempel genom sjukdomar och undernäring. De flesta faktorer som kan påverka IQ negativt på ett signifikant sätt har alltså eliminerats i världens rika länder, det som då finns kvar och som kan påverka är generna. Jag hävdar alltså inte här att miljön är meningslös, inte alls. En väldigt skadlig miljö, motsvarande den i många fattiga länder, påverkar i allra högsta grad. Främst negativt. Även i rika länder har miljön betydelse, till mellan 15 och 25 procent (även om det är svårt att veta vad i miljön det är som är viktigt).

Vi har också tagit reda på att variation i generna påverkar IQ genom att undersöka det direkt. I studien i fråga undersöktes nio alleler (en version av en gen) och deras förekomst korrelerade signifikant med populationernas genomsnittliga IQ. Genom denna och andra studier har vi fått det ytterligare bekräftat att generna spelar en stor roll för IQ-värdet.

Skillnader i IQ mellan folkgrupper

Nu har du som läsare förhoppningsvis blivit övertygad om att den största faktorn när det gäller IQ är den genetiska. Skeptikern har kanske åtminstone blivit sporrad att studera frågan närmre. Det blotta faktum att IQ till största delen är något genetiskt bör ha stora konsekvenser för hur vi ser på världen. De flesta tankar på möjligheten till ett jämlikt samhälle borde vara borta. Det är knappast möjligt om alla människor inte är lika intelligenta och heller aldrig någonsin kan bli det. Kanske får det ännu större konsekvenser om vi dessutom kan konstatera att den genomsnittliga IQ:n skiljer sig mellan folkgrupper?

Det är också just det resultatet vi får om vi undersöker IQ:n mellan eller inom länder. Se nedan för ett exempel på olika länders eller regioners genomsnittliga IQ, där Storbritannien ges värdet 100 för jämförelse.

Skillnaden i IQ mellan folkgrupper är något vi känt till länge och den har bestått över tid. Detta, tillsammans med det faktum att vi nu vet att IQ till största delen är ärftligt, borde kunna ha stora konsekvenser politiskt och socialt. Förutsatt att kunskapen kan accepteras utan ideologiska skygglappar.

Skeptikern har vid det här laget antagligen tagit fasta på att en persons IQ kan vara lägre än den personens potential på grund av olika miljöfaktorer. Detta skulle då kunna förklara skillnaderna i IQ mellan folkgrupper. Till viss del kan detta vara sant, men det gäller i princip bara verkligt fattiga områden. Undernäring och liknande faktorer är knappast en stor faktor i till exempel medelinkomstländer, i varje fall inte i stora delar av deras befolkningar. Det råder ingen tvekan om att verkligt fattiga länders genomsnittliga IQ skulle höjas något om undernäring och sjukdomar eliminerades. Frågan är, skulle detta eliminera skillnaderna eller skulle effekten vara minimal?

Detta kan undersökas på olika sätt. Många studier har utförts i USA för att undersöka orsaker till skillnaden mellan svarta där (genomsnitt 85) och vita (genomsnitt 100). Svarta i USA har i genomsnitt lägre socioekonomisk status och begår fler brott. De uppfostras också i högre utsträckning av ensamstående mödrar. Vissa skulle kunna hävda att detta är orsaken till IQ-skillnaden, medan andra hävdar att dessa saker snarare är ett resultat av bland annat densamma. Detta kan undersökas genom att se vilken IQ i vuxen ålder adopterade barn får. Följer den de biologiska föräldrarna eller följer den adoptionsföräldrarna? Svaret är att den följer de biologiska föräldrarna. Barn med två svarta föräldrar som adopteras in i en vit familj har en genomsnittlig IQ på 85, precis som andra svarta i USA. Detsamma gäller för östasiater, de bibehåller sin något högre IQ. Dessa resultat talar starkt emot att det skulle vara miljöfaktorer som främst är orsaken till IQ-skillnaderna mellan individer i ett rikt land. Eftersom svarta i USA i genomsnitt har en högre IQ än svarta i Afrika, men lägre än vita i USA så kan knappast den undernäring och de sjukdomar som förekommer i Afrika förklara hela skillnaden mellan svarta i Afrika och vita i den rika världen. Den genomsnittliga IQ:n i fattiga länder i Afrika kommer alltså inte kunna höjas med mer än ett tiotal poäng om undernäringen och sjukdomarna elimineras.

De genomsnittliga skillnaderna i IQ mellan olika folkgrupper har varit känt länge och bestått under hela 1900-talet och beror till största delen på genetiska skillnader. Enda anledningen till att detta inte är allmän kunskap idag är att många människor av ideologiska skäl inte kan acceptera verkligheten som den är. Det är få saker inom psykologisk forskning som har starkare stöd än de samband jag i den här artikeln har gett en introduktion till och överblick över. Det finns betydligt mer att säga om detta och jag vill uppmana läsaren att själv ta reda på mer.

Följder av detta

Det är dags att tala klarspråk om de politiska konsekvenserna av vad denna forskning visar. På individnivå går det inte att avgöra en persons IQ utifrån dennes ursprung, men på gruppnivå vet vi idag att skillnaderna finns. De människor som kommit till Europa de senaste åriondena kommer från regioner där den genomsnittliga IQ:n är betydligt lägre än här. Ett lands genomsnittliga IQ är kopplat till ekonomisk tillväxt, innovationstakt och förmågan att upprätthålla ett avancerat samhälle. Vår kapacitet som land kommer alltså att minska i takt med att andelen människor med utomeuropeisk bakgrund ökar, eftersom de flesta av dessa i vårt fall har ursprung i Mellanöstern och Afrika. Vi har redan sett att detta har haft stora negativa ekonomiska konsekvenser för oss. De negativa effekterna kommer inte att försvinna för att vi arbetar mer med integration eller assimilation eftersom de har sin grund i ärftliga faktorer. Vänsterns tankar om jämlikhet och människan som ett oskrivet blad har försatt oss i en mycket allvarlig situation.

Vi lever redan nu i en meritokrati där människor med hög IQ utgör den övre delen av samhället och människor med låg IQ den lägre. Denna skiktning kommer fortsätta vara sammankopplad med etnicitet. Över- och medelklassen i Europa och USA kommer även i en mångkulturell värld att bestå av folk som européer, iranier och östasiater. Underklassen kommer till betydligt större del bestå av människor med ursprung i Mellanöstern och Afrika. Detta kommer inte att förändras med mindre än att det införs någon form av semitotalitär socialism med tvångsmässiga integrationsåtgärder (ett kanske inte helt otänkbart scenario i och för sig).

Det hade varit bättre både för oss och för de flesta invandrargrupper att de aldrig hade tillåtits komma hit. Det är betydligt mer värdigt för alla inblandade att få bilda sina egna samhällen utifrån sina egna förutsättningar. Nu kommer de olika grupperna istället få bilda egna skikt i samma samhälle, vilket oundvikligen kommer vara ännu en källa till konflikt i det mångkulturella samhället. Att stoppa all utomeuropeisk invandring och uppmuntra en så stor repatirering som möjligt skulle förbättra situationen något. Att sedan hjälpa ursprungsländerna att skapa stabila satsbildningar skulle förbättra situationen ännu mer.

Kunskapen om IQ och dess ärftlighet bör också utnyttjas i våra länder, bland våra folk. Inte genom övergrepp som tvångssteriliseringar utan genom att skapa rätt incitament. Idag får människor med lägre IQ fler barn än människor med högre IQ. Detta är på sikt en potentiell katastrof. Att ersätta barnbidraget med ett barnskatteavdrag skulle hjälpa situationen något eftersom människor med högre inkomst i genomsnitt har högre IQ än människor med lägre. En annan version är att ge ett högre barnbidrag till föräldrar med högskoleexamen. Vi skulle också kunna betala människor med mycket låg IQ om de inte skaffar barn. Dessa åtgärdsförslag är idag extremt kontroversiella. Det påverkar dock inte det faktum att de skulle vara extremt bra för vårt samhälle. En genomsnittlig IQ-höjning på tio poäng i Sverige skulle kunna ge en mycket kraftfull effekt på vår ekonomiska utveckling och innovationsförmåga.

Vi måste börja våga tala om det genetiska arvets betydelse för samhället. Forskningen talar sitt tydliga språk och vi har inte råd att ignorera budskapet.

Om skribenten: Robert Rönngren