Ockultister i Aftonlandet

Kultur, Metapolitik, Rekommenderat, Religion, Samhälle

Det sägs att det ligger en melankoli över det svenska folket, ett tomrum sprunget ur förlusten av en autentisk andlighet. Den rumänske religionshistorikern Mircea Eliade (13 mars 1907 – 22 april 1986) påstod att människan är homo religiosus. Detta tomrum har gett upphov till vad som kallas politiska ersättningsreligioner, ett exempel är vänsterliberalism som har bytt ut de kristna värderingarna och budordens ”du skall icke” till den ointagliga värdegrunden. I följande artikel beger sig undertecknad ut på mörka stigar i ett försök att kartlägga och förklara det alltmer framväxande begreppet ockultism, vars praktiserande magikers högsta ambitioner är att förändra världen med tanken.

Redan under 1800-talets första hälft dödförklarades Gud av den tyske filosofen Friedrich Nietzsche (15 oktober 1944 – 25 augusti 1900). Den svenska högerns “grand old man“, författaren och skribenten Lennart Svensson (1965), menar att leva är att vara esoterisk eftersom livet är esoteriskt. Detta har gett upphov till att fenomenet ockultism har avlats fram i kölvattnet ur vad som kallas Aftonlandet (läs: Västerlandet). Ockultism utövas främst av personer inom den vänstra handens väg (förkortat: VHV), och innehåller flera beståndsdelar ur de nordiska sagorna och hedniska myterna. Ett modernt exempel på ockultister torde vara religionsvetaren och idéhistorikern Thomas Karlsson (1972). Med ett långt förflutet som grundare till den ockulta och initiatoriska orden Dragon Rogue ligger Karlsson till grund för mycket av tankestoffet bakom modern ockultism och svart magi. Man kan markant skilja Thomas Karlssons ockulta syn på runorna och det nordisk-hedniska arvet ifrån det mer allmänt kända, med hans beskrivningar av olika gudsgrupper och andra mytologiska väsen; exempelvis är Oden en demon som ”ger sig själv till sig själv”, nornorna är beskrivna som demoniska väsen, och även vackra skönheter som Freja har en mörk sida.

Den mer framstående och kända svartmagikern gick under sin levnadstid under pseudonymen Aleister Crowley (12 oktober 1875 – 1 december 1947), han menade att antingen är allt magiskt eller så är inget magiskt. Crowleys passion låg i att förena till synes helt olika ockulta system. Hans böcker har haft stort inflytande på den moderna ockultismen. Hans religiösa-mystiska system kallas Thelema. Den centrala doktrinen i detta system är att kunskapen och förverkligandet av ens sanna vilja är den yttersta meningen med och plikten för varje levande varelse. Denna retorik känner vi även till i Nietzsches tankar om viljans triumf, som var menat att ersätta en kristendom på nedgång och en värld som stod på randen till explosionsartad nihilism.

I en värld där Gud är död och dekadensen har lett till en miserabel och materialistisk Västvärld är det en perfekt tid för det alltmer framträdande temat ”kaosmagi”. Den rysk-ortodoxa geopolitikern och filosofen Alexandr Dugin (1962) är ett exempel på kaosmagiker, som även åkallar antikrist i hans verk som behandlar den fjärde politiska teorin, vilket i hårda drag inte så mycket är en politisk teori som det är tung ammunition mot ärkefienden Atlantis (geopolitiskt är detta USA och deras allierade). Att åkalla antikrist är inget nytt, detta stod redan skrivet i Bibeln att antikrist skulle komma för att rasera det dekadenta Gomorra.

Inom parapsykologin finns trådar som vävs samman med mycket av det ockulta tankegodset. Förslagsvis är skapandet av en egregor som faller under rubriken ”praktisk magi”. En egregor är en förstärkande tankeform som uppstår genom ett gruppsinne som delas av likasinnade personer genom ett ritualiserande. Människans psyke består bland annat av ljusa och mörka impulser tillika naturliga och civiliserade som fluktuerar ifrån en polaritet till en annan. En tankeform kan således vara skapandeprocessen till demoniska entiteter eller änglalika väsen, vad man inom den zoroastriska religionen kallar Daevas (demoner) och Ahuras (änglar). Carl Jung (26 juli 1875 – 6 juni 1961) pratade om Oden som den mest kraftfulla egregor någonsin, inte bara som summan av alla våra förfäder utan även som den djupaste arketypen i vårt kollektiva undermedvetna, vars högsta funktioner visdom och krig ligger nedärvt inom oss. Att ritualisera Oden som en egregor kan antingen ge upphov till våra livs skatter, eftersom det innebär att slå med staven på den döda klippan och ut strömmar en rikedom utan dess like, men det kan även ha förödande konsekvenser, och dessa konsekvenser kommer inte bara att drabba en person, en grupp eller civilisationer utan även hela kontinenter; det är trots allt en döds- och krigsgud vi har att göra med.

Den italienske Traditionalisten Julius Evola (19 maj 1898 – 11 juni 1974) var väl bevandrad inom traditionellt andliga läror. Under sin levnadsperiod såg han en värld i kris och varnade för evasionen, vilket är ett begrepp som berör flykten ifrån den moderna världen till diverse nyandliga läror. En av dessa läror han varnar för är bland annat new age och i synnerhet modern satanism, eftersom de aktiva energierna, enligt Evola, är högst levande och en illa vald evasion kan riskera att försätta en person i ett läge av ”anti-initiation” vilket är ett högst sinistert och tragiskt öde. Den moderna satanismen är delvis rotad i traditionella andligheter som exempelvis Sanatana Dharma (hinduism), Fornnordisk sed och hermetism. Detta har på senare år skapat flera underavdelningar, som exempelvis satanistisk kaosgnosticism som innebär att söka kunskap ur kaos.

En annan intressant person är den amerikanska satanisten Anton Lavey (11 april 1930 – 29 oktober 1997), som la grunden till den kända satanistgruppen Church of Satan. Lavey spenderade stor del av sitt liv åt att läsa Nietzsche och förstå sig på ondska. Ett av hans mest kända citat lyder: ”alla har ondska inom sig. Man ska inte använda exorcism för att driva ut ondskan, istället ska man använda den som en tillgång”. Den analytiske psykologen Carl Jung (26 juli 1875 – 6 juni 1961) och hans tongångar om ”skuggarketypen” var identiska med Laveys ondska. Jung praktiserade hela livet med att fylla psykologin med ett andligt innehåll och tog således esoteriken bakvägen in i psykologin.

Man bör instämma till Julius Evola när han höjde ett varningens finger till evasionen, eftersom det inte råder tvekan om att osunda vätskor är injicerade i de nyandliga förkunnelserna. Istället bör man söka sig till sina rötter och “gräva där man står” för att behålla kulturarvet. Kulturarvet ifrån våra förfäder söker ständigt förfining och införlivas i nya himlakroppar; att bevara detta tillhör livets stora konst.