Vår tid är nu handlar om Helga Löwander och hennes tre vuxna barn som driver en finare restaurang vid namn Djurgårdskällaren i Stockholm. Handlingen tar sin början på Kungsgatan fredsdagen 1945 där Helgas dotter Nina springer på en ung arbetargrabb som först kommer att ligga med henne, och sedan jobba sig upp på Djurgårdskällaren där hon är delägare. Ninas äldsta bror Gustaf har drivit restaurangen under kriget, och den andra brodern Peter har varit inkallad. Förhållandet mellan bröderna visar sig snart påminna om det mellan JR Ewing och hans yngre bror Bobby i tv-serien Dallas. Gustaf är auktoritär, tyskvänlig och anti-kommunist och därmed ond, och Peter är en god liberal humanist som har hjälpt till i verksamheten med de vita bussarna i krigsslutet. Peter har dessutom förälskat sig i en judisk flyktingkvinna som han tar med sig hem till Gustafs förtret. Lillasystern Nina är mest intresserad av ”sex, drugs & rocknroll”, eller ”otukt, morfin och negerjazz” som det troligen hette på 40-talet.
Filmen som utspelas i Stockholm är till stora delar inspelad i Göteborg. Det är inte speciellt besvärande eftersom flera nyckelscener är tagna i Stockholm. Vad som däremot stör är att hälften av Ninas väninnor talar utpräglad trollhättedialekt. Det är såklart en följd av att SVT samproducerat med Film i Väst. Även manuset har vissa brister i form av anakronistiska uttryck. Vad gäller kostymarbetet och rekvisitan finns dock inget att anmärka på, utan snarare tvärtom.
Kampen mellan arbetsgivare och arbetstagare är återkommande. Gustaf som är källarmästare kommer i konflikt med den fackanslutna servitrisen Maggan, men efter att en ung Tage Erlander gästat restaurangen börjar de komma överens i svensk socialdemokratisk folkhemsanda. Både Gustaf och Maggan visar sig ha homosexuella böjelser, så i sista säsongen kan vi förmodligen förvänta oss att de går i armkrok som de äldsta deltagarna i Sveriges första prideparad.
Vår tid är nu är ett ambitiöst och påkostat försök av SVT att tillrättalägga historien om Sverige från 1945 och framåt. Man gör detta på bästa sändningstid ett år innan valet för att påminna oss om hur tacksamma vi ska vara att socialdemokraterna har styrt över oss nästan oavbrutet sedan dess. Dessvärre blir det lite väl övertydligt då detta ska påvisas i varje enskilt avsnitt. Som konservativ med både sociala och nationella värderingar kan man såklart se många fördelar med folkhemsbygget, men hyllningen av Per Albin Hansson är lite för ogenerad.
Ninas drogmissbruk och sexuella frigjordhet är kanske ett sätt att försöka visa att svensken var modern redan då, och det stämmer säkert. Peters omhändertagande av den fransk-judiska kvinnan Suzanne Goldstein vill lära oss att det är helt och hållet moraliskt riktigt att hjälpa och gömma flyktingar även idag. Efter de tio inledande avsnitten har jag dock svårt att se att Vår tid är nu kommer att kunna mäta sig med serier som Hem till byn eller Matador.
Om skribenten: Patrik Ehn
