Georgiska styrkor har invaderat den lilla utbrytarrepubliken Sydossetien, och hennes huvudstad Tshinvali står i lågor. Som svensk kan det vara svårt att se vad detta har för intresse för oss, och dagens inlägg kommer därför att ta upp skälen till att man som svensk bör visa det ossetiska folket solidaritet.

Kapitalism, hegemoni och geokultur

Vårt folk, och de flesta andra folk, genomlever en kapitalistisk globalisering. Mycket av det negativa som drabbar dessa vitt skilda folk kan spåras direkt tillbaka till denna historiska kapitalism, från massarbetslöshet och ”coca colonisering” till sedernas förfall och massinvandring. Den kapitalistiska globaliseringen är alltså av ondo.

Den kan ofta framstå som ansiktslös, men studerar man dess historia och funktionssätt närmare finner man att den historiska kapitalismen åtminstone sedan 1500-talet varit beroende av en stormakt som fungerat som dess ”världspolis”. Historiskt har det skiftat vilket land som haft denna roll, det har varit både Holland och England. För tillfället är det USA som genom sin kontroll av militära, ekonomiska och ideologiska resurser, och genom globala organisationer som WTO, NATO och Världsbanken är att betrakta som ”världspolis”, eller hegemon.

Kopplat till den historiska kapitalismen är det som kallas geokultur, och med detta avses de system av normer och värderingar som genomsyrar systemet vid varje given tidpunkt. Vid en viss tidpunkt var nationalstatens suveränitet och okränkbarhet en sådan central norm, denna har dock kommit att eroderas och ersättas av (den synnerligen selektiva) principen om mänskliga rättigheter som skäl för invasion av suveräna, och för hegemonen misshagliga, stater.

Studerar man den geokultur som genomsyrar det amerikanska ”imperiet” finner man att det är det mest oacceptabla någonsin för varje nationalist, identitär och traditionalist. Det är från de ideologiproducerande centra i USA:s akademiska värld som principer som ”mångkultur” sprids.

Detta innebär att USA:s hegemoni är av ondo, och att det finns goda skäl att stöda antiimperialistiska rörelser av de mest skilda slag.

Geopolitik

Sedan det Kalla Krigets dagar har USA fört en politik av ”containment”, inringande, av sin rival, Sovjet/Ryssland. Detta har inte i första hand ideologiska skäl, utan beror på geopolitiska överväganden. Med sin centrala placering i det eurasiska hjärtlandet har Sovjet/Ryssland haft unika möjligheter att bli en mäktig rival till USA. I egenskap av landbaserad stat har också Sovjet/Ryssland en historisk tendens att främja andra ideal än havsmakten/thalassokratin USA (detsamma gällde deras föregångare Tyskland och England). Den rotlösa, och tämligen råa, kapitalism som USA och England stått för är ett typiskt thalassokratiskt fenomen.

Efter Sovjets fall har USA fortsatt sin politik av containment, en politik Ryssland försökt bryta genom allianser med bland annat Iran. Inte minst har USA fört denna politik genom att bilda allianser med Rysslands grannstater. Där regeringarna i dessa stater varit benägna att hellre föra en pro-rysk politik, har man bytt ut dem genom såkallade ”orange revolutioner” (bland annat i Ukraina och Georgien). Man har också stympat Rysslands historiska lierade på Balkan, Serbien. Det är heller inte omöjligt att den svenska FRA-lagen kan kopplas till amerikanska intressen som vill kunna avlyssna rysk trafik genom vårt land.

Invasionen av det ryskvänliga Sydossetien är en del av denna politik. Efter Sovjets fall vägrade sydosseterna att bli en del av Georgien, och efter ett inbördeskrig har de utgjort en självstyrande liten nation, under ryskt beskydd.

Etnopluralism

Om inte antiimperialistiska eller antikapitalistiska insikter är tillräckliga för att förstå kopplingen mellan ett fritt Sverige och ett fritt Sydossetien, kan det etnopluralistiska idealet vara aktuellt. Etnopluralismens mål är en värld av fria folk. Detta är ibland också USA:s mål, men det hela tillämpas väldigt selektivt. När exempelvis albanerna i Kosovo vill ha en egen stat, och detta skadar Rysslands historiska Balkanallierade, så stödjer USA det. Men när Sydossetien efter ett decennium av de facto självstyre vill ha en egen stat, låter man istället sina allierade i Georgien invadera det lilla folket.

Frågan är dock om det kommer att gå lika lätt att blanda sig i en region som ligger i Rysslands bakgård, som det var på Balkan. Detta lär dock visa sig, men tills dess är det solidaritet med Sydossetien som gäller.

Äldre inlägg om Sydossetien:

Ossetiens sak är vår

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.