Blir svenskar mindre intelligenta?

Ibland tas frågan upp om hur intelligenskvoten, IQ:n, i de nordiska länderna sjunkit sedan 1995. Forskare tillfrågas om orsakerna och svarar ofta lite svävande. Vad kan egentligen nedgången bero på?

Samhälle, Vetenskap

Det har skrivits en hel del om detta och åsikterna går isär. Vänstern, i bred bemärkelse, vill i vanlig ordning skylla på miljöfaktorer. Antagligen är det patriarkatets fel. Många ”sverigevänner” skyller istället på invandringen. Antagligen lägger muslimerna något i vattnet. Jag ska försöka reda ut begreppen här och göra en bedömning om vilken förklaring som är mest sannolik. Först en kort genomgång av vad intelligens är.

Generell intelligens, eller ”g”, är en viktig egenskap som kan kvantifieras genom olika IQ-tester. Ju fler olika egenskaper som IQ-testet mäter, desto bättre mäter det g. Några exempel på saker som kan testas i ett IQ-test är visio-spatial förmåga, arbetsminne och språkförmåga. G står för mycket, antagligen det mesta, av variationen mellan människor när det gäller kognitiv förmåga. Graden av intelligens hos individer är mycket starkt korrelerad med saker som utbildningsnivå, inkomst och hälsa. Kausaliteten går dock inte, som vissa vill hävda, från utbildning till intelligens. Du blir alltså inte mer intelligent för att du pluggar på högskolan. Det är snarare så att de som är intelligenta är de som väljer att plugga på högskolan. Man kan säga att ”g” beskriver den hårdvara du har i skallen när det gäller förmågan att lösa abstrakta problem, tänka logiskt, förstå samband och planera för framtiden. Har du en välfungerande hårdvara så kan du sedan utnyttja den till att skaffa dig en utbildning som leder till ett välavlönat jobb. På så sätt stratifierar sig ett någorlunda meritokratiskt samhälle som vårt gärna efter intelligens.

Anledningen till att vi kan säga att det är hög intelligens som leder till hög utbildning och inte tvärtom är att vi sedan länge vet att intelligens i stor utsträckning är ärftligt. Detta vet vi genom främst tvillingstudier (exakt hur tvillingstudier fungerar kan du läsa mer om på till exempel Wikipedia) samt genom studier av människans arvsmassa. Längst ned i artikeln kan du se några referenser till vetenskapliga studier i ämnet samt några länkar till artiklar, som den här, där du kan läsa mer. Genom dessa studier har vi kunnat konstatera att intelligens till ungefär 80% kan förklaras genom det genetiska arvet, i varje fall i länder utan svält eller andra kraftiga näringsbrister som kan göra att barnens nervsystem inte utvecklas som det ska. Det här är ett resultat som går stick i stäv med vänsterns världsbild, där människan i mycket hög utsträckning är formbar. Där alla kan nå nästa lika högt oavsett bakgrund. Det stämmer alltså inte. Ett barn till två professorer kommer med absolut största sannolikhet vara mer intelligent än ett barn till två människor med enklare jobb. Detta alltså under förutsättning att det inte är något i stil med genusvetenskap de två förstnämnda individerna forskar inom, då skulle det kunna vara så att det sistnämnda paret producerar mer intelligenta barn.

Under 1900-talet har befolkningen i västvärlden fått bättre och bättre resultat på olika IQ-tester. Detta kallas för Flynn-effekten efter en forskare med samma namn. Vad Flynn-effekten beror på vet egentligen ingen. Några sannolika kandidater är bättre näringsstatus, förbättrade utbildningssystem samt det faktum att barn under sin utveckling idag är tvungna att hantera mer och mer avancerad och abstrakt information. Det är mycket möjligt att alla dessa faktorer samtidigt har bidragit. Flynn-effekten har dock avtagit eller stannat av de senaste årtionena och det är egentligen inte så konstigt, då utrymmet för förbättringar på så kort sikt som ett århundrade är begränsat eftersom intelligens i så hög utsträckning är ärftligt. Större höjningar av intelligensen kräver snarare ett selektionstryck där mer intelligenta människor får fler barn än mindre intelligenta människor. Det verkar på det stora hela som att det går att försämra sina barns intelligens genom att inte ge dem mat eller grundläggande utbildning, men inte att förbättra den så mycket genom att tvinga in dem på högskolan eller att ge dem ännu mer mat.

IQ skiljer sig kraftigt mellan olika folk världen över, något som även korrelerar med olika genvarianter som vi vet kodar för saker som är kopplade till intelligens. IQ skiljer sig även mellan olika grupper inom mångetniska länder som USA och dessa skillnader ligger i linje med de värden som är uppmätta i de länder de olika grupperna ursprungligen kommer ifrån. Jämför man länder med varandra så  har generellt sett européer, vart de än lever i världen, en IQ på runt 100, östasiater har en något högre (103-106) och latinamerikaner en något lägre. Deras IQ ligger ungefär på samma nivå som de flesta av folken i mellanöstern, mellan 80 och 90 och i vissa fall något högre. Svarta i USA, som till mellan 10 och 25% är uppblandade med vita, har ungefär 85 och svarta i Arika ungefär 70 i genomsnitt. Dock ska här påpekas att människor i väldigt fattiga länder antagligen påverkas starkt av olika mer extrema miljöfaktorer samt att datan när det gäller deras uppmätta IQ är svagare. Den genomsnittliga kognitiva skillnaden mellan svarta och vita i USA har också bestått i cirka 100 års tid. Det är detta som många tagit fasta på när de hävdar att det är invandringen som är orsaken till den sänkta IQ:n i de nordiska länderna. Har man en stor invandring från länder med lägre IQ till ett land med högre IQ så kommer naturligtvis IQ:n i det landet att sjunka.

Det stämmer naturligtvis, allt annat vore en logisk omöjlighet. Det är bara enkel matematik. Det bekräftas också av studier inom området. Men det räcker inte. Problemet är att IQ har ökat i vissa länder, trots invandringen. Det hjälper absolut inte med en hög invandring från tredje världen, men fler faktorer har betydelse. Dels vilken invandring det rör sig om. Består invandringen av olika länders elit i form av människor ur övre medelklass som vill skapa sig ett bättre liv i väst så kan det motverka nedgången i IQ eller till och med höja IQ:n i landet. Det innebär en förflyttning av kognitiv förmåga från fattiga länder till rika. Består invandringen istället av människor som mest är intresserade av att leva på värdlandets höga bidrag så kommer det inte leda till en höjning av IQ, naturligtvis. Det är också de länder som har mest generösa bidragssystem som har sett en säkning av den genomsnittliga IQ:n. Länder med mindre generösa bidragssystem och en starkare sållning bland de som tillåts komma in i landet undviker alltså sänkningen.

En annan förklaring, som verkar ha en effekt, är skolan. Skolan förbättrades för de breda folklagren i väst under 1900-talet, men det finns inget som tyder på att skolan har fortsatt förbättras sedan kanske 1980 eller tidigare. De senare årtiondena har den till och med försämrats kraftigt i vissa fall, inte minst i Sverige. Detta syns om inte annat i PISA-resultaten. Den svenska skolan är ett eget, och mycket sorgligt, kapitel. Kvaliteten på, och den kognitiva förmågan hos, svenska lärare har konstant försämrats i antagligen så långt som 50 års tid. Det finns ju en miljökomponent i vilken kognitiv förmåga människor utvecklar och en lågkvalitativ flumskola som den svenska kan naturligtvis dra ned unga människors förmåga att få många rätt i ett IQ-test. De får helt enkelt inte öva tillräckligt mycket på att tänka i unga år. Dock så borde inte denna faktor vara den största och det är inte säkert att en bättre skola efter 1980 skulle ha lett till högre IQ hos svenskarna.

En tredje faktor som många verkar förbise är kanske också den mest kontroversiella, mer än skillnaden i intelligens mellan folkgrupper till och med. Det är dysgenisk fortplantning hos befolkningar i rika länder. Vi har under 1900-talet byggt upp välfärdssystem och utvecklat kulturer som leder till att intelligenta människor får få eller inga barn och mindre intelligenta fler. Det kommer, över tid, leda till en sänkning i den genomsnittliga kognitiva förmågan på grund av densammas höga grad av ärftlighet. Ett exempel på ett dysgeniskt system är barnbidraget. Du får en summa pengar för varje barn du har, ju fler barn desto mer pengar. Eftersom denna summa har mindre betydelse för mer intelligenta människor med högre utbildning (eftersom de tjänar mer pengar) så gör den att dessa människor inte skaffar fler barn på grund av den. Låginkomsttagare däremot, som i genomsnitt har en lägre generell intelligens, tjänar mer på barnbidraget eftersom tre-fyra barn för dem ger ett betydande tillskott till hushållets ekonomi. Barnbidraget kan därmed påverka dem att skaffa fler barn. Ett barnskatteavdrag skulle snarare ha motsatt effekt, eftersom människor med högre inkomst skulle tjäna mer på det. Det finns åtskilliga fler exempel, naturligtvis, men det är något för en framtida artikel.

En del av dessa saker kan låta lite brutala för många, särskilt detta om dysgenisk fortplantning. Det är dock viktigt att påpeka att verkligheten ibland är brutal och vi måste klara av att se den i vitögat. Den uppmätt lägre IQ:n i Norden är något ganska allvarligt som skulle behöva åtgärdas om vi även i framtiden vill ha ett teknologiskt avancerat och kulturellt högstående samhälle. De tre faktorer jag räknat upp här bidrar med största sannolikhet alla till den lägre IQ:n och kommer antagligen att fortsätta göra det, om vi inte kan vända trenden.

Referenser och lästips för fördjupning

https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160289617302787

https://www.nature.com/articles/ng.3285

https://www.nature.com/articles/ng.3869

https://www.nature.com/articles/mp201185

http://emilkirkegaard.dk/en/wp-content/uploads/PifferIntelligence2015.pdf

https://motpol.nu/robertronngren/2017/04/23/iq-och-arftlighet-en-introduktion/