Två av de viktigaste idéströmningarna under 2000-talet har varit den europeiska nya högern och den amerikanska neoreaktionen. Den nya högern har vid sidan av Motpol bland annat influerat fransk- och tyskspråkiga identitärer, neoreaktionen har bidragit till att flera av tech-miljonärerna engagerade sig politiskt. Vi har under åren skrivit flitigt om de båda strömningarna, inte minst om de många värdefulla företrädarna för den nya högern som Alain de Benoist, Dominique Venner och Guillaume Faye (ett väldigt begränsat axplock nedan). I jämförelse förknippas neoreaktionen främst med Curtis Yarvin, tidigare känd som Mencius Moldbug. Det var därför både oväntat och spännande att den gode Yarvin intervjuades i den nya högerns tidskrift Éléments. Intervjun har översatts av Alexander Raynor, och finns att läsa på hans Substack.

Det är en intressant intervju, där Yarvin bland annat återkommer till sitt begrepp Katedralen, ”our entire intellectual establishment—the academic world, major media — that appears to follow a common ideological and political direction”. Han tar upp ”woke-virusets” idéhistoria, där han bland annat går in på USA och Storbritannien som ”historical incubators of this revolutionary and destructive dynamic”. Samtidigt placerar han tydligt sig själv i den anglo-saxiska idétraditionen, vilket blir tydligt när han går in på staten och termerna ”medborgare” kontra ”undersåte”. Yarvin är här individualist, att jämföra med den tyska idétraditionen där folket istället är ett organiskt helt. Intressant är att neoreaktionens fader därefter positionerar sig oväntat nära etnostaten som idé. Han konstaterar att ”when one door closes, another opens”, 1800-talets blod och jordmystik är idag passé men ” today we have new tools — such as human genetics and a more realistic political science — that seem to tell a similar story”. Han tar också upp Burning Man och den presentism, nutidsbubbla, som många samtida är fast i.

Allt som allt är det en läsvärd intervju, inte minst idag då tänkare som tills alldeles nyligen var både marginaliserade och demoniserade har möjlighet att vara med och forma det nya konsensus. Att Yarvin är öppen för den nya högerns, rentav djuphögerns, idéer är lovande i sammanhanget.

Vidare läsning

Mencius Moldbug – en introduktion
Return of the Moldbug
Moldbug och djuphögern
Yarvin och hoberna

Alain de Benoist och runorna
Alain de Benoist – On the Brink of the Abyss
Alain de Benoist – Beyond Human Rights

Guillaume Faye – Sanning och tribut
Guillaume Faye – Archeofuturism 2.0
Guillaume Faye – Sex and Deviance
Guillaume Faye: Convergence of Catastrophes

Dominique Venner – Till en positiv kritik
Dominique Venner – Nihilism och Tradition

Den Nya Högern och metapolitiken
Den Nya Högern – Väst mot Europa
Den Nya Högerns historia
Den Nya Högern – en introduktion

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.