De senaste åren vi har kunnat följa hur den amerikanska militären släppt videor på oidentifierade flygande objekt och bekräftat att sådana varit kända under lång tid. UFO-fenomenet har vunnit erkännande och erövrat populärkulturen, bland annat gjorde Felix Herngren en dokumentärserie där det framgick att han är bekant med Hollow Earth-teorin. Samtidigt är det tveksamt om dessa avslöjanden i någon egentlig mening påverkat vår världsbild, de är i hög grad frikopplade från vardag och politik. Frågor om vad det hela egentligen betyder ställs sällan i offentligheten.
En intressant ansats att göra just detta, att ge UFO-fenomenet en tolkning som ingår i ett sammanhang med såväl historia och metafysik som politik, är Jason Reza Jorjanis bok Closer Encounters. Jorjani är en högintressant och mycket produktiv författare, han har skrivit om allt från filosofi och iransk historia till parapsykologi och skönlitteratur. Oavsett om man håller med honom i allt är han alltid en kunnig och spännande bekantskap, Closer Encounters är inget undantag. Jorjani går igenom snart sagt allt material om UFO-fenomenet, vilket innebär att läsaren får ta del av fascinerande information och fantasieggande kuriosa. Att Tesla, Rockefeller, Jack Parsons och Wernher von Braun dyker upp är lika givet som att annunaki, indiska vimanas, Men in Black och Philip K. Dick gör det. Teorin om Hollow Moon presenteras, liksom ruinerna på Mars. De olika kategorierna av oidentifierade besökare gås igenom, från Nordics och Reptilians till Greys och den fjärde sorten, liksom vad besöken kan innebära.
Ett värdefullt påpekande som Jorjani gör är att det finns fyra sorters ”close encounters”. Iakttagelser av ”flygande tefat” är den första sorten, men det finns också mer interaktiva möten. Det den amerikanska militären bekräftat är nästan enbart den första sortens möten, och man kan mycket väl fråga sig varför. Om det verkligen stämmer att vi får besök av oidentifierade flygande objekt är det inte fullt lika otroligt att deras piloter ibland interagerar med oss, men det är inte ett ämne som berörts nämnvärt. För Jorjani är det istället avgörande. Han återger mängder av studier, whistle-blowers och vittnesmål om allt från bortföranden och implantat till kryptider och Bermudatriangeln. Vi bekantar oss med det tyska Projekt Kronos under Andra Världskriget, kopplingar mellan anglo-saxisk elit och tyska kretsar, liksom dessa kretsars intresse för Antarktis. Att CIA i hög grad grundades av tyska nationalsocialister får vi oss också till del (jämför den senaste Indiana Jones). Jorjani har satt sig in i flertalet forskare på området, från John Keel till Vallee. Han återger information om Collins Elite, en grupp med medlemmar bland annat från amerikanska flottan för att studera UFO-fenomenet, som drog slutsatsen att vi här egentligen har att göra med demoner. Både Kuhn, Jung och Schmitt citeras, liksom givetvis Charles Fort.
Av allt detta material väver Jorjani sedan en historia som spänner över årtusendena och omfattar flera himlakroppar. Det är fullt möjligt att läsa som en fascinerande saga, Jason är en skicklig berättare. För mycket bör därför inte sägas om slutsatserna, annat än att de är långtgående och fängslande. Att hemliga sällskap upptäckte ett sätt att färdas i tid och rum och grundade vad Jorjani kallar en Break-Away Civilization kan avslöjas, liksom att vi här finner en förklaring både till att så många ”utomjordingar” beskrivs som nordeuropeiska till utseendet och till Atlantismyten. Mer kan däremot inte sägas om ruinerna på Mars eller Antarktis utan att förstöra läsupplevelsen. Relationen mellan Nordics och Greys kan inte utvecklas närmare, så heller inte förhållandet mellan dessa Nordics och våra regeringar. Intressant är däremot att Jorjani, i likhet med Christopher Langan, beskriver vår verklighet som ett ”programmable (and re-programmable) information system” och knyter an till Dicks VALIS och Thulesällskapets vril. Däremot låter vi läsaren själv upptäcka vad Jorjani i boken skriver om de ”utomjordingar” som inte kontrolleras av någon Break-Away Civilization utan har en helt annan relation till den. Vi kan dock nämna att både bläckfiskar och Lovecraft dyker upp i sammanhanget.
Det är kort sagt en skattkammare av information, studier och anekdoter, av vilken Jorjani väver en spännande berättelse och möjlig historieskrivning. Helt oavsett teorins sanningshalt är det fantastisk läsning. Vad gäller sanningshalten är det svårare att veta säkert. Det kan givetvis vara sant, men det är en möjlig tolkning av flera. Tolkningen bygger också på att ett antal vittnesmål stämmer, om så inte är fallet blir det hela betydligt mer osäkert. Sammantaget är det i varje fall en både lärd, intelligent och fantasieggande bok som rekommenderas varmt.
Vi införskaffar boken bland annat här: Closer Encounters
Mer Jorjani
Jara Carell – Jason Reza Jorjani och det cykliska tidsperspektivet
Jason Reza Jorjani – Prometheus and Atlas
Iransk Leviathan
Relaterat
Sprickor i Muren
Lästips: Katechonhypotesen
Forteana
Världen som simulering
Om skribenten: Joakim Andersen
