Dan Korn – Mot strömmen

Bildkonst, Historia, Kultur, Litteratur, Natur, Rekommenderat, Samhälle

Dan Korn är en västgötsk-judisk folklivsforskare, författare och rabbin. Han har bland mycket annat skrivit en av de mer läsvärda liberalkonservativa texterna om integration och svensk kultur. Men han har också gett ut en serie böcker med fantasieggande titlar som De som aldrig sett havet, Dolt land och Se himlen genom taket. Dan har där gett utlopp för sitt intresse för människor som i vårt moderna samhälle ännu håller fast vid det gamla. En fängslande bok är Mot strömmen som handlar om några av de människor som under tidigt 2000-tal ännu levde utan elektricitet.

Boken är rikt illustrerad och förmedlar flera intressanta människoöden. Dan besöker dem på platser med stämningsfulla namn som Vargfjället, Domneberg och Mordgäldskogen, i trakterna runt Västergötland. De levnadsöden som beskrivs skiljer sig åt, en del är sorgliga men långt ifrån alla. Genomgående är att de skildras med omtanke och respekt, flera är Dans vänner. Några har själva valt att leva utan ström (liksom telefon och väg i några fall), i andra fall tycks det mer ha handlat om omständigheter. En fascinerande civilisationskritik träder fram på bokens sidor, lätt att koppla till den gammalsvenska strävan efter autonomi, oberoende (”att kunna vara fattig när det gäller… med fullkomlig frihet, raskhet, självständighet” som Almqvist sammanfattar det i Den svenska fattigdomen). Oscar på Ljungås beskriver den moderna belysningens brister i jämförelse med äldre ljuskällor med orden ”hadde’n inte di dära ljusa så klara sej fölket bättre utan glasöga”. Sven på Lövnäset har ursprungligen direkt av kostnadsskäl valt att leva utan ström, och med självhushållning och stearinljus tidvis kunnat leva nästan utan pengar.

Levnadsödena och fotografierna är intressanta och givande i sig, samtidigt finns det potentiellt modernitetskritiska aspekter i böcker som denna. Få läsare torde flytta ut i skogen och stänga av strömmen permanent, men en mer nyanserad syn på ”strömmen” och inte minst det urbana ljushav som numera bleknar stjärnorna på himlen kan vara givande. Dan respekterar och förmedlar perspektiv och livsvisdom. Han skriver också in sig i en lång rad författare och tänkare som knutit an till det ”gammalsvenska” från Hyltén-Cavallius med flera fram till filmerna om ”Koflickorna” och ”Hästmannen” (liksom delvis den gamla bloggen Rostsverige). Det finns ett starkt intresse för sådant, bortom politiken (många intresserade står politiskt till vänster). Delar man det intresset rekommenderas varmt Dan Korns böcker om människorna ”på böggda”. Förutom de spännande röster han förmedlar och de stämningsfulla bilderna så får man veta vad ett ”oppom” är och vad ”kura möske” innebär.