Närodlat

Okategoriserade

Att handla närproducerade livsmedel har blivit mer och mer populärt på senare år, som ett led i vad som välvilligt kan beskrivas som miljömedvetenhet. Trots vissa avigsidor är det en utveckling som måste ses som positiv.

Att närodling i sig själv inte nödvändigtvis är bättre för miljön än import från brasilianska storjordbruk kanske kommer som en överraskning för många, men är i sak riktigt. Den parallella infrastruktur som krävs, bland annat för att segregera varorna i olika typer, leder till halvtomma lastbilar och högre omkostnader (vilka i sin tur slår på energiåtgången). Dessutom är de utsläpp som uppstår vid transporter från andra länder försumbara i jämförelse med miljökonsekvenserna av icke-ekologiskt odlade produkter,  närodlade eller ej. Därför förekommer ofta argumentet att man som ”medveten konsument” bör välja ekologiskt istället för närodlat, om man måste välja.

Argumentet fallerar dock, av ett par orsaker. En viktig sådan är att konsumentmakt är dumheter, i varje fall vad gäller internationella problem. DDT övergick inte från allmänt bekämpningsmedel till att nästan enbart brukas i malariaområden för att folk slutade köpa det, utan för att det i stort sett förbjöds. Det förekommer visserligen på regelbunden basis att konsumenter ändrar beteende och därmed slår ut vissa typer av produkter till förmån för andra, men att det skulle vara möjligt att genomföra storskaliga, ekonomiskt och marknadsmässigt ofta negativa eller irrationella, förändringar av t.ex. ett lands livsmedelsindustri enbart genom ”idealistisk shopping” är lindrigt sagt långsökt. När man som individ väljer bort vissa varor handlar det därmed i första hand om en form av konsumtionsasketism, som visserligen kan få den aktive att må bättre, men knappast ska räknas till politikens verksamma medel annat än i undantagsfall.

Alternativ historia
Hade västvärlden varit rationell, och inte upptagen med att först bråka med Sovjetunionen och sedan uppfinna allt absurdare politiska ideal, hade mycket kunnat göras för att mota Olle i grind vad gäller global miljöförstöring. Det rationellaste och på längre sikt humanaste hade sannolikt varit att sabotera den fattiga delen av världen så att den inte utvecklades allt för mycket materiellt, samtidigt som vi fick ordning på våra egna sanslösa konsumtionsmönster och utvecklade vad som numera trendigt kallas en hållbar livsstil. Därefter hade man kunnat resonera i termer av ”global hållbar utveckling.”

I dagsläget känns det projektet plötsligt betydligt mer hopplöst, av den enkla anledningen att Tredje Världens industriella utveckling inom några decennier kommer att göra Europas återvinningscentraler och miljömedvetna konsumentval totalt irrelevanta. Diktaturer som Kina kommer att kunna möta de värsta problemen med tvångsåtgärder, medan demokratiskt styrda, rent marknadsekonomiska länder kommer att förstöra miljön i en tidigare oöverträffad skala redan bara för att kunna lyfta sina massiva befolkningar ur den allra orimligaste misärfattigdomen. Såvida vi inte plötsligt får tillgång till fantastiska energikällor och teknologiska framsteg är det rätt troligt att detta leder till katastrof – i ”bästa” fall bara i de berörda länderna, men antagligen (om inte annat genom ”klimatflyktingströmmar”) globalt.

Ordning i det lilla
För att få någon sorts rudimentär ordning på planeten kommer det att bli nödvändigt att göra tämligen stora omstruktureringar, inte minst vad gäller matproduktion och industri. Småskalighet och närhet kommer där, förhoppningsvis, att bli fundamentala inslag. Optimalt skulle något sådant ske som ett led i ett systematiskt, politiskt genomfört projekt, där urbaniseringen åtminstone dämpas till förmån för revitaliserade lokalsamhällen med en hög grad av självförsörjning och minimal miljöpåverkan. Ett annat tänkbart alternativ är att den här utvecklingen tar fart fläckvis, med eller utan ideologisk orientering. Det senare vore en fullt möjlig konsekvens av att de västerländska storstäderna blir allt mer obeboeliga på grund av kriminalitet, segregation och allmänt risig stämning (samtidigt som folk fortfarande har förväntningar på trygghet och hälsa, liksom medel att undfly stadskärnorna och förorterna).

Den skulle också kunna göras helt nödvändig, om några av de mer radikala skräckscenarion som målats upp av exempelvis Guillaume Faye skulle infrias – en raserad värld med resursbrist kan inte upprätthålla en komplex global infrastruktur för att frakta prylar fram och tillbaka i enlighet med abstrakta marknadsprinciper om ”fri global konkurrens.”

Även utan tvång
Men även utan tvingande och dramatiska yttre omständigheter finns det anledning att slå ett slag för det närproducerade och småskaliga, och här återkommer vi först och främst till den konsumentmakt jag avfärdade i den här essäns början. Så länge det handlar om genuint lokala varor kan faktiskt en relativt liten grupp konsumenter i det här fallet utgöra skillnaden mellan den närliggande landsbygdens fortsatta liv och dess avfolkning. Att köpa KRAV-lakrits som odlats på någon Rättvisemärkt farm i Sydamerika är och förblir moralonani, men att köpa ägg från en förhållandevis småskalig bonde, verksam i trakten, gör faktisk skillnad.

Att välja i affär är förstås inte samma sak som att stärka och/eller återskapa gemenskapen i samhället överlag, eller ens lokalt. Miljöeffekterna kan nog oftast även de avfärdas som rätt begränsade. Däremot kan det betraktas som ett nödvändigt och positivt första steg – i synnerhet när det kommer till det närproducerade. Det handlar i slutänden om att verka för utbredningen av sådana reaktionära fenomen som direkt kontakt mellan producent och konsument, självständighet och lokal autonomi – fenomen som i sig själva är positiva oavsett i vilken mån stordrift och opersonlig masskonsumtion är nödvändiga för att hålla liv i den ekonomiska demonen och världens svällande befolkning. Och skulle det vara så att den mirakulösa teknologiska lösningen på energi- och miljöproblem uteblir eller fördröjs är det dessutom bra att ha börjat bygga den struktur av maximal självförsörjning på så många platser som möjligt som i så fall torde ligga till grund för ekonomin för överskådlig tid framåt.