Joseph Schumpeter (1883-1950) var en av 1900-talets mest inflytelserika ekonomer, idag sannolikt känd för sin dystra förutsägelse i Capitalism, Socialism and Democracy om kapitalismens undergång. Till skillnad från Marx menade Schumpeter att kapitalismen skulle ”segra ihjäl sig”, genom välstånd skulle den underminera de värden, entreprenörer och institutioner som den egentligen var beroende av. Istället skulle ”intellektuella” och ”socialister” alltmer ta över. I många avseenden var Schumpeter en man av högern, han såg inte människor som jämlika vad gällde deras förmågor och han såg heller inte nödvändigtvis människors medvetna motiv som deras verkliga drivkrafter. Den äldre Schumpeter framställde borgarklassen, utan stöd från de för-kapitalistiska klasserna som aristokratin, som politiskt tämligen handfallen. Hans beskrivning av borgarklassens mentala dikotomi, formad av staten, är fortsatt högst träffsäker, ”essentially imperialist absolutism has patterned not only the economy of the bourgeoisie but also its mind — in the interests of autocracy and against those of the bourgeoisie itself.” Som komplement till den teori om den ”manageriella revolutionen” som nordamerikanerna James Burnham och Sam Francis utvecklade är Schumpeters analys given (i förbigående nämner vi här även Wittfogel).
Överhuvudtaget finns det mycket av värde i Schumpeters klassanalys, utvecklad inte minst i texten Social Classes in an Ethnically Homogeneous Environment i Imperialism and Social Classes. Givet skillnaderna mellan etniska grupper var det för Schumpeter nödvändigt att beröra sociala klasser i ett etniskt homogent samhälle. Han skrev bland annat att det finns samband mellan rasliga grupper och sociala klasser i delar av Asien, liksom att skillnader mellan förmåga i en grupp inte faller i tydliga kategorier. Detta var dock enligt Schumpeter inte fallet ”when there are sharp ethnical differences, such as between Mongols and Slavs, whites or Arabs and Negroes.” Han menade också att några av de viktigaste källorna för studier av klassfenomenet var ”legal and social history.. ethnology.. the study of the family.. eugenics.” Med mer samtida terminologi var Schumpeter en samhällsvetare med en positiv inställning till HBD, Human Bio-Diversity.
Den schumpeterska definitionen av klasser var ”those social phenomena with which we are all familiar — social entities which we observe but which are not of our making. In this sense every social class is a special social organism, living, acting, and suffering as such and in need of being understood as such.” Han tog i Social Classes explicit upp skillnaden mellan sociala klasser och klasser i ekonomisk teori (där inte minst Marx pendlade mellan de båda definitionerna, medan Weber använde sig av de två begreppen klass och status). Vi påminns om såväl kontinental ständerteori a la Weber och Spann som Bourdieus habitusbegrepp i stycken som ”a class is aware of its identity as a whole, sublimates itself as such, has its own peculiar life and characteristic ”spirit”.. yet one essential peculiarity.. of the class phenomenon lies in the fact that class members behave toward one another in a fashion characteristically different from their conduct toward members of other classes. They are in closer association with one another; they understand one another better; they work more readily in concert; they close ranks and erect barriers against the outside; they look out into the same segment of the world, with the same eyes, from the same viewpoint, in the same direction.” En intressant följd av detta är Schumpeters behändiga operationalisering av begreppet, ”intermarriage prevails among its members, socially rather than legally”. Idag talas det hellre om assortative mating, men det är en smidig definition av social klass.
Intressant är också Schumpeters betoning av att klassmedlemskapet inte är ett individuellt fenomen utan har att göra med familjen. Individen väljer inte vilken klass han eller hon föds in i och egentliga klassresor tar sällan endast en generation. ”Class membership is not individual at all. It stems from.. membership in a given clan or lineage. The family, not the physical person, is the true unit of class and class theory.” Samtidigt studerade Schumpeter både familjers mobilitet inom klasser, deras klassresor, och förändringar i olika klassers position i samhällets hierarki. Hans fokus var dynamiskt även här.
Schumpeter kopplade social klass till förmåga. Han skrev att ”the ultimate foundation on which the class phenomenon rests consists of individual differences in aptitude. What is meant is not differences in an absolute sense, but differences in aptitude with respect to those functions which the environment makes ”socially necessary” — in our sense — at any given time; and with respect to leadership, along lines that are in keeping with those functions. The differences, moreover, do not relate to the physical individual, but to the clan or family.” Förmågor och ledarskap är inte jämnt fördelade i en befolkning, samtidigt är vissa förmågor ”socialt nödvändiga”. I en historisk situation kan det handla om stridskonst, i en annan om ingenjörskonst. Klasstrukturen utgår från olika familjers sociala värde med utgångspunkt i deras olika förmågor och begåvningar.
Schumpeter menade även att klassers position i nationen berodde dels på hur viktig deras funktion ansågs, dels på hur framgångsrikt de utförde den (”changes in relative class position are always explained by changes along these two lines, and in no other way”). Det schumpeterska perspektivet ligger kort sagt i linje med att det pågår en ständig konkurrens mellan klasser och familjer, att dessa både kulturellt och genetiskt skiljer sig åt, och att det finns en övergripande nationell intressegemenskap vars ”funktioner” de representerar (det förhatliga ”klassamarbetet”). Detta torde inte utesluta övergångsperioder då socialt onödiga, dekadenta och inkompetenta klasser genom manipulation, repression eller allmän tröghet upprätthåller en artificiellt hög position i strukturen. Schumpeter noterade här att klasser kan bli så specialiserade att deras medlemmar inte kan anpassa sig till nya situationer, ”we can see in proper perspective why members of the ruling classes in present-day Europe so often seem to make a bad joke of our theory that class position and capacity go together”. Steget till att direkt parasitära klasser tar över samhällen under perioder är inte stort, jämför vår egen era. Schumpeter tycks dock ha utgått från att sådana perioder tenderar att bli övergående, antingen tar mer lämpade klasser över eller så går det aktuella samhället under i den geopolitiska konkurrensen.
Schumpeters skildring av hur aristokratin förlorade sin ursprungliga funktion är intressant, inte minst de roller staten och adelns egna val spelade liksom kopplingen till framväxten av det moderna samhället. Jämförelserna med borgarklassen är också givande. Dessa stycken påminner oss samtidigt om att Schumpeter skrev i en annan historisk era, där den gamla aristokratin ännu var närvarande. I vår tid är det snarare den gamla borgarklassen och dess värden som delvis finns kvar och balanserar nyare klasser. Sam Francis talade i Leviathan & Its Enemies om preskriptiva, borgerliga och manageriella eliter. I hög grad har den gamla borgerligheten dock uppgått i det skikt av ”vanligt folk”, i Francis hemland det ”Middle-America”, som steg för steg börjat utmana managereliterna, deras ideologier och deras politik.
Schumpeters perspektiv är fortsatt ett givande komplement till herrar som Marx och Weber, inte minst givet närheten till HBD, förtydligandet av att klassmedlemskap avser familjen, analysen av relationen mellan aristokrati och borgare, och det dynamiska fokus på familjers och klassers ständiga resor upp och ner i samhällshierarkin. Lika aktuell som Capitalism, Socialism and Democracy är inte Social Classes, men det är givande läsning.
Mer Schumpeter
Schumpeter och skattestaten
Schumpeter från höger
Schumpeter och imperialismerna
Om skribenten: Joakim Andersen
