Vad står den här bloggen för? Hur skulle jag vilja att samhället såg ut? Egentligen är jag inte förtjust i etiketter, men det är nog ofrånkomligt att de används. Jag vet vad våra svenska politruker och även en eller annan SD-topp skulle använda för etiketter för mig: fascist, neofascist, eller kanske till och med nazist. Att bloggen aldrig har hyllat Mussolini eller Adolf Hitler eller deras ideologier spelar ingen roll för dem. Tankepoliserna tillhör en sort som saknar nyfikenhet. De är inte intresserade av – och kanske heller inte i stånd – att förstå andra ståndpunkter, utan vill bara marginalisera och demonisera alla som avviker från den ”svenska” Normen.

Jag och historieprofessorn Dick Harrisson är antagligen oense om mycket, men på just den här punkten är vi ense. Begreppet ”fascism” är så till den grad urvattnat att det till stor del har blivit innehållslöst. Så här skrev professorn nyligen i en läsvärd artikel i Neo:

”Termen brukas huvudsakligen som skällsord, ett invektiv som folk vräker ur sig mot personer man ogillar. En ”fascist” kan vara en man som vill stärka försvaret, en politiker som uppskattar starka fackföreningar med nära band till regeringspartiet, en polis som ingriper mot illegala demonstrationer eller bara någon som hissar en svensk flagga. Ofta kan termen bytas ut mot ord som ”förtryckare”, ”intolerant skitstövel”, ”rasist” eller ”nationalist””

Vad är då riktig fascism? Dick Harrisson skriver så här:

”Teoretiker som Giovanni Gentile framställde rörelsen som en tredje väg vid sidan av den liberal-kapitalistiska och den marxistiska. Fascismen utgick från staten, som skulle domineras av ett enda parti. Staten skulle omfatta hela samhället genom korporativa organisationer och slå vakt om privategendomen. En annan central faktor var idén om nationen som en enhet som krävde stark ledning och en kollektiv identitet, vilken måste få sätta sig över individuella hänsyn och kunna kanaliseras till krig.”

 

Den här bloggaren förespråkar inte att all makt läggs hos ett parti. Jag anser att en bättre idé är att avskaffa alla partier. De är ju ändå så lika varandra att de ter sig som ett enda stort parti med 7 huvuden. SD är lite annorlunda, men verkar inte ha någon ambition att lägga ner centralmakten.   Förutom det sjuhövdade partiet har Sverige dessutom korporativa drag.Vi kanske redan lever i ett fascism-light-land? I så fall är jag en antifascist. Om fascismen var en tredje väg, som gentile beskrev saken, så anknyter den här bloggen till idén om en fjärde väg som varken är liberalism, kommunism eller fascism (eller nationalsocialism).

Man kan förstås även leka med epiteten: ”Ability: Anarcho-Fascist – disappears in a cloud of exosemantics, becoming politically unclassifiable and thus untargetable.”

Anarko – Våra partier producerar karriärpolitiker som inte vet någonting om – och som inte heller verkar bry sig om – verkligheten utanför partiapparaterna. Jag tror att det vore en fördel för alla oss som inte är karriärpolitiker om de helt enkelt försvann. Etiketten som jag ger mig själv börjar ju med ”anarko-”. Och att en radikal decentralisering av Sverige och Europa vore en bra idé har hävdats sedan starten av bloggen. En teori som har en del som talar för sig är att överdriven centralisering är en av orsakerna till att en civilisation kollapsar. Ett politiskt misstag i Uppsala drabbar antagligen bara Uppsala med omnejd. Men dagens Väst  är extremt centraliserat vilket exempelvis visade sig genom att mångkultur blev en överideologi för Europa, Australien, USA och Kanada utan att befolkningarna på de berörda platserna tillfrågades.
Demokrati på lokal nivå ser jag som en bra idé. Människorna som lever på platsen vet bäst själva vad de behöver. De behöver inga statligt anställda ”experter” som talar om för dem hur de ska leva sina liv och vad de ska tycka och tänka om olika saker. I någon mening skulle det nog finnas partier även i ett decentraliserat samhälle. Den viktiga skillnaden är att det inte skulle vara de byråkratiska och toppstyrda kolosserna som vi har idag. Ett ordentligt decentraliserat samhälle kan fortfarande ha en centralmakt. Men den bör vara begränsad till att upprätthålla lagar och försvar. Den ska inte likrikta resten av samhället med en ideologi som kommunism eller liberalism eller något annat. Även tanken är alltså decentraliserad.

Identitär- Jag tror på den identitära prognosen: det 21:a århundradet kommer att bli identiteternas århundrade. Orsaken är att det finns ett enormt identitärt tomrum som väntar på att fyllas i det moderna ”samhället”. Tomrummet har bland annat skapats av internationalisternas politik. Därigenom tror jag att de har blåst liv i sin egen bane.

Traditionalism – När Traditionalism skrivs med stort T så anknyter det till tänkare som René Guénon och Julius Evola mfl mfl. Traditionalismen missförstås ofta. Den handlar inte om att ”vrida klockan tillbaka”. Exempelvis värderas medeltiden ofta ganska högt av Traditionalister, men det betyder inte att de vill återskapa den. Det förflutna är det förflutna. Traditionalismen handlar om att försvara tidlösa principer och tidlösa värden, inte om att återskapa det förgångna. Det är en världsbild, eller en metafysisk teori, inte en politisk ideologi.

Det verkar mycket osannolikt att massorna eller deras politiker frivilligt kommer avskaffa systemen som de är beroende av. Men vad som däremot ter sig ganska sannolikt är att de gigantiska centraliserade systemen som för närvarande dominerar världen kommer att kollapsa inom en inte särskilt avlägsen framtid. Då decentraliseras samhället automatiskt, oavsett vad folk tycker om saken.

Jag håller med om det mesta som sägs i följande video: