Edward Abbey tillhör 1900-talets mest givande författare och miljöaktivister. Genom böcker som Monkey Wrench Gang inspirerade han mer militanta grupper som Earth First, samtidigt som han genom sin syn på företeelser som feminism och massinvandring var politiskt inkorrekt. En bok Abbey hade en särskild relation till är Black Sun, ett verk han också själv uttryckte att han verkligen arbetat med. Man märker detta under läsningen, Abbey hade alltid en poetisk ådra men språkligt håller verket hög klass även i jämförelse med hans andra böcker.

Black Sun utspelar sig i den nordamerikanska vildmarken, men till skillnad från den öken där Abbey placerade de flesta av sina historier är det här skogen som står i centrum. Huvudpersonen, Will Gatlin, arbetar som vaktpost i skogen och håller från ett högt torn utkik efter skogsbränder. Han bor och lever primitivt, men Abbey skildrar samtidigt hans dagliga rutiner med en tydlig kärlek till det enkla och naturliga.

The cabin is one sparsely furnished room – the iron cook stove, table, two wooden chairs, and old bed. An extra cot, folded, rests against the wall. There is Gatlin’s trunk. There is a pack frame hanging on the wall, and an old felt hat, and a Levi jacket, and a raincoat. Leaning in one corner are a deer rifle and a double-barreled shotgun. A lantern hangs by a loop of baling wire from one of the rafters… No calendars, no clock, no radio, no magazines, no newspapers. No telephone. No doorbell. No mailbox.

Abbey var ofta explicit politisk i sina romaner, men i Black Sun är detta betydligt mer nedtonat. Lika effektivt är dock den underliggande känsla för naturen som genomsyrar boken, som läsare kan man också känna en längtan efter Gatlins enkla men naturliga liv. Genom sitt lönarbete är han fortfarande en del av civilisationen, men han har lyckats få så stor distans till den som möjligt. Han har sina dagliga rutiner, en liten mus han matar, hjortarna han betraktar men också skjuter, skogen han betraktar från utsiktstornets hisnande höjd. Abbey hade själv levt skogsvaktens liv, och kände dess rutiner väl.

Black Sun är i grunden en historia om kärlek och förlust, och in i Gatlins liv kommer en ung kvinna vid namn Sandy MacKenzie. Åldersskillnaden är betydande, Gatlin är 37 medan MacKenzie är 19. Hon är dessutom förlovad, och redan från början anar man därför att det är ett förhållande som är dömt. Till detta bidrar också Gatlins själsliga sår, som gör att han inte förmår säga de tre ord Sandy vill höra. Abbey skildrar ändå ömsint deras till en början spirande och sedan alltmer stormande kärlek i vildmarksmiljön.

Mot det romantiska ideal Gatlin tror på ställs hans gamla vän Art Ballentine. Ballentine bor kvar i civilisationen där han arbetar som lärare, och aktivt söker affärer med sina studenter. Hans kvinnor lämnar honom gång på gång, och han uttrycker diverse tvivel på den romantiska kärleken. Ballantine framstår här som Abbeys röst lika mycket som Gatlin, men en betydligt mindre sympatisk röst. Romanen kan också läsas som en tyst dialog mellan Gatlin och Ballantine.

Den romantiska historien får dock ett abrupt slut, något som slungar Gatlin in i ett tillstånd av sorg och förtvivlan som gränsar både till vansinne och andra medvetandetillstånd. Abbey visar här sin litterära begåvning genom att anknyta till myten och dess symboler. Han gjorde detta i flera av sina böcker, som i Monkey Wrench Gang där Hayduke möter en mystisk, enögd man. Redan under Black Suns romantiska skede framställs Gatlin och MacKenzie som en satyr och en dryad, och en ”grön gud” tycks välsigna dem. När Gatlin går in i förtvivlad sorg blir detta än mer tydligt, och kusligt. Vildmarken hade för Abbey alltid en del av sin attraktion genom sin främmande, dödliga, och icke-mänskliga sida, och döden är ständigt närvarande i Black Suns kulmen. När Abbey skildrar hur Gatlin överväger att söka efter Sandy i underjordens mörker, dit en canyons virvlande vattenmassor kan ha fört henne, är det bokstavligen en port till dödsriket. Något som i kombination med Gatlins vansinne gör läsningen direkt kuslig, och litterärt mycket effektiv.

Fangs of rock split the current as it drops from ledge to ledge, descending twenty feet in a distance shorter than a football field. There are waves in there twelve feet high, holes and explosions in the water, a whirlpool of foam and fury. He might if extremely lucky get the boat through here, he could never get it back again. Gatlin is tempted. Why not, he thinks. Go on. Into it. Keep going. All the way into the underworld.

Titeln, Black Sun, för också tankarna till den indo-europeiska och ockulta symbolen den Svarta Solen. Abbey använde symboliken i flera skrifter, men tycks ha varit omedveten om dess historia. Samtidigt finns det vissa kopplingar på det arketypiska planet, inte minst i den resa solen respektive floden gör in i mörkrets sfärer i myten respektive boken. En liknande resa gör Gatlin i sin förtvivlan, men utöver detta är likheterna begränsade.

Som helhet är det en av Abbeys bättre böcker. Den är inte lika politisk som många andra av hans verk, men förmedlar väl känslan för ett enkelt liv nära naturen och långt från människorna, och en tidlös historia om romantisk och tragisk kärlek.

Relaterat

Edward Abbey – The Monkey Wrench Gang

Edward Abbey – Desert Solitaire

Edward Abbey – En barbars bekännelser

Into the Wild

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.