De senaste åren har den nationalkonservativa miljön anammat flera av den genuina högerns begrepp och termer, tydligast vad gäller insikten att demografin är ödesfrågan (”demographics is destiny”). Processen är lovande och påminner om Jonathan Bowdens resonemang kring att man behöver ”hard right ideas” för att kunna bemöta ”vänstern”. Ett intressant exempel är Eva Vlaardingerbroeks tal på konservativa CPAC i Ungern för ett par dagar sedan. Holländska Vlaardingerbroek är en givande bekantskap i sin egen rätt, bland annat har hon rapporterat om bonderörelsen i hemlandet. Hon är samtidigt väl medveten om att problemet inte är begränsat till ett land, hela den europeiskättade världen är måltavla.
I sitt tal fokuserade Vlaardingerbroek på den demografiska omvandlingen av de europeiska folkens hemländer. Hon konstaterade att ”teorin om det stora utbytet” inte är en teori, det är en realitet. Noteras kan att begreppet, Le Grand Remplacement, ursprungligen myntats av den franske författaren Renaud Camus. Camus står de franska identitärerna nära, via Vlaardingerbroek har hans problemformulering och ordval nått, och kommenterats av, bland annat Viktor Orbán och Elon Musk.
För läsare av Motpol innehåller Vlaardingerbroeks tal inte några större nyheter, men det är väl framfört och retoriskt effektivt. Bland annat noterar hon att ”vansinnesdåden” inte är isolerade händelser, ”these incidents aren’t incidents anymore”, de är inbyggda i dagens Västerland som följd av det stora utbytet. Vlaardingerbroek citerar även Samuel Huntington, ”in the new world of mass migration, the most pervasive, important, and dangerous conflicts will not be between the social classes. They will not be between the rich and the poor. They will be between peoples belonging to different cultural entities”. Det är, bland annat, en etnosociologisk tes. Etnos eller folket är primärt i förhållande till klassen. Detta samtidigt som klassamhället återverkar på folket, i en dialektik där relationen mellan olika klasser förmedlas genom invandring och mångkultur (invandringen är en relation mellan folk och överhet snarare än mellan den infödde och invandraren, frestas man tillägga).
Vlaardingerbroek berör detta område, bland annat säger hon att om inte utvecklingen vänds så kommer vår tid ”go down in history as the period in which the invader was actively invited in by a corrupt elite, and not only did this corrupt elite invite the enemy in, they made the native population pay for it too”. Hon tar också upp den ideologi som legitimerar den förda politiken, träffsäkert säger hon bland annat att ”we all know what they mean with the word diversity. It means less white people, less of you” och ”our establishment claims that white people are evil and that our history is somehow fundamentally different from that of others”. Det sistnämnda stycket är osedvanligt kärnfullt.
Efter ett tal som både ger statistik och ideologianalys avslutar Vlaardingerbroek med att mana till motstånd, med ordval som för tankarna till den nya högerns fokus på ”långa minnen”. Hon konstaterar här att ”we are the daughters and sons of the greatest nations on earth” och bemöter den ahistoriska politiken med orden ”we need to ask ourselves, what has happened to us? Where do we come from? And more importantly, where are we going? Our elites have declared a war on us, and now it is time for us to put on the full armor of God, fight back, and win.”
Sammantaget är det ett relativt kort tal som utnyttjar sitt medium, det relativt korta talet, väl. Vlaardingerbroek är intelligent och identifierar konfliktlinjerna. Av samtidshistoriskt intresse är att Camus problemformulering här via den nationalkonservativa miljön når större delar av offentligheten, vilket är värdefullt inte minst givet den sprängkraft som ligger i termen Le Grand Remplacement. Vissa begrepp fångar så väl en verklighet människor i gemen ser i sin vardag att etablissemanget hellre förtiger, kriminaliserar eller brunsmetar än bemöter dem. Det stora utbytet är ett sådant begrepp.
Relaterat
Renaud Camus . Det stora utbytet
Samuel Huntington död
Det holländska bondeupproret
Om skribenten: Joakim Andersen
