För den som vill förstå samtidshistorien är Oswald Spengler oundgänglig. Hans skildring av högkulturernas liv och död, i synnerhet vår egen faustiska högkulturs öden, är på samma gång episk och tragisk. Samtidigt är han en av de mer intressanta företrädarna för den konservativa revolutionen, dess förmåga till nya synteser antyds av Spenglers term preussisk socialism.
Vi lever idag i en era då relationen mellan människa och natur befinner sig i kris, liksom relationen mellan människan och den yttre värld av både teknologiska, politiska och ekonomiska strukturer hon byggt upp. Det senare kan jämföras med både myten om trollkarlens lärling och historien om Frankensteins monster, det skapade har tagit kontrollen över sin skapare. Spengler ger värdefulla perspektiv på denna situation i Man and Technics.
Människan som rovdjur
Man is a beast of prey.
– Spengler
Spengler definierar teknik brett, även djur använder tekniker för att nå sina mål. Med Gehlens terminologi är människan ett Mängelwesen, hon saknar lejonets klor, är ospecialiserad och måste därför utveckla sina egna tekniker. Men människan är inget djur vilket som helst, hon är i grunden ett rovdjur. Spengler för tankarna både till London och Redbeard när han utvecklar distinktionen mellan det fokuserade, stolta rovdjuret och dess byten. Han ansluter sig inte till tron att strävan efter ”nytta” förklarar historien, Spengler är betydligt mer thumotisk och indo-europeisk i sin människosyn.
Människan är ett rovdjur, hon vill segra, oavsett om det är i sociala, akademiska eller militära sammanhang, oavsett om motståndaren är ett annat rovdjur eller universums gåtor. Det är ur detta faktum all mänsklig kultur härrör. Ur denna thumotiska grundsyn härleder Spengler en särskild inställning både till egendom och frihet. Han beskriver skillnaden mellan bytes- och rovdjurets etik på följande vis:
The former depresses, makes mean and cowardly, while the latter elevates through power and victory, pride and hate. The former is a destiny that is imposed on one, the latter a destiny that is identical with oneself.
Arvet från Nietzsche är här tydligt, det är också en värdefull utgångspunkt i en kulturkritik. För vad kan man egentligen säga om ett samhälle där dessa drag per se bannlysts som ”onda”, ”patriarkala” et cetera?
Människans tragedi
…the very insistence on the formula that ”all men are equal” shows that there is something here that has to be explained away.
– Spengler
Under historien utvecklar människan ständigt nya tekniker, inte sällan för att använda i krig. Stammar besegrar andra stammar, och använder så småningom de besegrade som arbetskraft. Människan som rovdjur utsträcker sin förmåga långt bortom den egna kroppens gränser, genom att sätta andra människor i arbete. Naturen pressas tillsynes tillbaka.
Men Spengler identifierar här en tragedi. Naturen kan inte besegras, världen är full av ruinerna efter tidigare högkulturer som bär vittnesmål om det. De stater och klassamhällen som låter segrarna utsträcka sin vilja över världen fungerar samtidigt som tvångströjor för dessa segrare. Spengler för ofta tankarna till Hegels herre-slav-dialektik. Han identifierar två människotyper, jämförbara med bytes- och rovdjuret:
…there are men whose nature is to command and men whose nature is to obey, subjects and objects of the political or economical process in question.
Spengler vänder sig mot marxismens inställning till entreprenörer och andra organisatörer, han menar att utan sådana skulle många människors arbetskraft aldrig förverkligas. För Spengler handlar det om talang och genier, tämligen ovanliga resurser. Han uttalar sig med respekt om sådana organisatörer av miljoner människors arbete som Ford och Rockefeller, och hade sannolikt inkluderat en Jobs eller en Gates bland dem. Här finner vi det mänskliga rovdjurets förmåga till fokus och perspektiv i en helt ny skala.
Spengler beskriver den faustiska högkulturens historia, dess ursprung bland de nordliga folken, härdade av ett ogästvänligt klimat, ”hard races, with intellects sharpened to the keenest, and the cold fires of an unrestrained passion for fighting, risking, thrusting forward”. Dessa ”vikingar” erövrar en hel värld, men de utvecklar också en vetenskap utan motstycke. Istället för att bara förslava människor förslavar de själva naturen, genom att lära känna hennes hemligheter. Maskinen ser dagens ljus.
Spengler beskriver dessa ”vikingar” med uppenbar beundran. Samtidigt är han väl medveten om deras tragedi. Det mänskliga rovdjuret tvingas bli en del av organisationen och förlorar sin frihet, antalet människor växer på ett sätt som omöjliggör avskildhet och frihet. Maskinernas utveckling går inte längre att överblicka, än mindre kontrollera. Naturen skändas. Teknologin sprids genom oförstånd till resten av världen, och kan användas mot de europeiska folken.
Här anammar Spengler en tveksam lösning, präglad av fatalism och historicism. Han skriver: ”we are born in this time and must bravely follow the path to the destined end”. Här anar vi Spenglers med Marx delade svaghet, viljan att söka mening i historien med stort H. Ur hans materialism följer både hans historicism och vitalistiska övertoner. Någon egentlig lösning på de problematiska tendenser han beskriver erbjuder alltså inte Spengler. Detta innebär dock inte att hans perspektiv saknar betydande värde. Hans thumotiska antropologi, ”människan som rovdjur”, är en nödvändig motvikt i en era där strävan efter frihet, styrka och seger ses som suspekt. Hans historia är också av betydande värde, inte minst hans skildring av hur Maskinen får eget liv för tankarna till Klages distinktion mellan Seele och Geist eller Marx mellan levande och dött arbete. Spengler kompletteras i varje fall med fördel med Klages biocentriska och ekologiska perspektiv. Men vill man förstå sin samtid är han fortsatt oundgänglig, Man and Technics är inget undantag.
Vi införskaffar Man and Technics bland annat här:
Arktos
Om skribenten: Joakim Andersen
