Det tingsten-ahlmarkska systemet

Sverige är ingen demokrati, om det var det ni trodde.

av 1 augusti, 2023

Historia, Politik, Samhälle

Sverige är en oligarki. Det har Sverige varit sedan statskuppen 1809, då frimurare på olika håll i det dåvarande ståndsriksdagssystemet gjorde sig kvitt den laglige kungen och införde en ”konstitutionell monarki” efter engelskt mönster. Alltså en oligarki med en kung i skyltfönstret. (Ja. Jag medger detta: Man skulle också kunna hävda att kuppen 1809 var en sedan länge pågående subversion, som härrörde från mordkomplotten mot Karl XII 1718…)
Mellan 1866 och 1920 roade sig det härskande nätverket med att sätta ett nummer av Aftonbladet i händerna på kungen där han satt i sitt skyltfönster. De kallade sin skapelse för ”demokrati”.
Mellan 1950 och 1970 städade nätverket slutgiltigt undan det som varit basen i det gamla folkstyret, nämligen kommunerna, och med dem det sista verkliga folkliga deltagandet i styret. En halv miljon amatörpolitiker, vanligt folk, fick lämna rådstugorna och knalla hem och sätta sig till rätta i soffan framför teven. ”Titta, för tusan! Det är Sverige-Brasilien!!”.
Den sista avgörande etappen i det här förloppet var Herbert Tingstens och Per Ahlmarks tilltag att låtsas försöka att blåsa lite liv i det lik som den svenska ”demokratin” hade blivit. Tingstens bidrag var att låtsas vara bedrövad över tillståndet i den politiska debatten, som, det var vad Tingsten hävdade, hade uppstått därför att ”ideologierna hade dött”. Ahlmarks bidrag var att föreslå en ”lösning”. Nämligen dopning. Med pengar. Och så blev det. Skenpartierna i riksdagen beslutade att de skulle få en massa pengar att leka demokrati för. På det sättet uppstod den kuliss kallad demokrati som vi har dragits med i Sverige sedan dess.
De bisarra tilltagen att lägga in Sverige i FN-systemet, EU och NATO är framför allt att se som symtom på en politisk korruptionsprocess som pågått i Sverige under två hundra år.
Det Tingsten-Ahlmarkska systemet har visat sig seglivat. Det tog oss ett halvt sekel bara att fatta vad som hänt. Och vi har förstått det enbart för att vi numera har alternativ till det liberala massmediemonopol som varit den viktigaste förutsättningen för det tingsten-ahlmarkska systemet. En tiondel av svenskarna har stängt av SVT och SR. De söker nyheter och analys på annat håll. Ja, en del av det materialet är skräp, förstås. En del har finansiärer bland utländska oligarker, ja till och med bland utländska stater. Men än sen? Det tingsten-ahlmarkska systemet har drivits till sitt slut, är komprometterat och kan aldrig mer återuppstå.
Mats Loman

Om skribenten:

Mats Loman är humanist. Det är hans yrkesidentitet. Han kan skaplig franska och tyska. Loman lyckades aldrig att ta sig samman och skriva uppsats och ta examen och så där. Alls. Men han hävdar att det misslyckandet huvudsakligen är andras fel, inte hans eget. Loman är i praktiken autodidakt. En som först helt nyligen lärt sig att utföra ett riktigt arbete. Och knappt det, egentligen. Loman föddes i Norrköping 1969. Föräldrarna var 20- och 30-talister. Loman fann skolan i stort sett gräslig. Han har som vuxen tjänstgjort på flera skolor, dem han själv i någon mån har bidragit till att göra ännu gräsligare, för andra. Loman har antipati mot 40-talister. Han gillar inte liberaler heller; av ungefär samma skäl. Loman är kristen, så gott han förmår. En kristen ska som bekant älska sina fiender. Loman övar sig dagligen på det. Han är 40-talisterna vederbörligen tacksam för att de med sådan generositet berett honom tillfälle att underkasta sig den övningen. Loman är en ivrig anhängare till den patriarkaliska samhällsordningen. Han är lyckligt gift med en kvinna som är honom mycket överlägsen på många sätt - och som stundom är jävlig nog att utnyttja detta mot honom.