Populärkulturkritik I – kändisfenomenet

Aktuellt, Kultur, Rekommenderat, Samhälle

För inte så länge sedan fanns det i både vänstern och högern en levande kulturkritik, där man inte nöjde sig med att räkna antalet kvinnor eller icke-vita i filmer, reklamer och musikvideor utan gick mer på djupet. Bland annat den nya vänstern, med namn som Barthes och Lefebvre, erbjöd flera redskap för en djupare kritik av konsumtionssamhälle och populärkultur. Detsamma gäller äldre höger, som Evola, Nietzsche och Heidegger. Idag lyser denna kritik med sin frånvaro, trots att populärkulturen ifråga både är mer utbredd och problematisk än tidigare. Med marxistiska termer kan man tala om reifiering, något som människor skapat och även kan förändra betraktas som självklart och naturgivet. Vi ska därför i en serie inlägg ta upp olika aspekter av den senmoderna populärkulturen.

Kändisar som arketyper

Den senmoderna offentligheten genomsyras av ett intresse för kändisar som knappast kan betraktas som friskt, snarare handlar det om en kult. Man kan här identifiera två aspekter. Dels beror det hela på den undanträngning av myten och religionen som följer av sekulariseringen. Mytens och religionens arketyper låter sig dock inte trängas undan, utan återvänder i nya former. Dessa former kan vara just kändisar, så förenar exempelvis Lady Gaga aspekter av både Afrodite och den något mörkare Kybele. Det är heller inte svårt att känna igen drag av Herakles eller Tor i en Arnold Schwarzenegger. Om detta fenomen, hedniska arketypers återkomst i populärkulturen, har bland annat Camille Paglia skrivit. I ett sekulärt samhälle är det oundvikligt, och inte nödvändigtvis negativt.

Samtidigt måste man konstatera att fenomenet idag är problematiskt. Arketyperna och människors behov av något att dyrka går inte att tränga undan, men en kändis är ingen gud. Normalt är varken kändisar eller publik heller medvetna om att det handlar om arketyper, utan är oförmögna att sublimera. Detta ger fenomenet en ytlig karaktär, en endimensionalitet som i sin tur leder till brist på proportioner och måtta. I många fall handlar det också om inversion, där mytens och ritens former används för att förmedla ett budskap rakt motsatt de traditionella. Detta blir extra bekymmersamt i ett samhälle där populärkulturen är den enda sfär där mytens och ritens former ännu är tillåtna. Ofta är dessutom relationen till traditionens ideal ambivalent och förvirrad, positiva och negativa element blandas exempelvis hejvilt i Kanye Wests Power.

kw

Kändisar och narcissism

Evola beskrev inte sällan det moderna samhället som översocialiserat. Istället för att förhålla sig till en faktisk verklighet, inklusive dess existentiella och mer-än-mänskliga aspekter, förhåller sig den moderna människan till andra människor och deras både konkreta och abstrakta skapelser. Så blir än mer fallet med urbaniseringen, flykten från naturen och konsumtionssamhället. Översocialiseringen hänger samman med fenomenet politisk korrekthet, den hänger också samman med narcissismen.

En värdefull företrädare för en äldre vänster, Christopher Lasch, summerade det senmoderna samhället som ”The Culture of Narcissism”. I ett sådant samhälle blir kändisskapet centralt, antingen det upplevs direkt eller genom ombud. Kändisskapet i sig är viktigare än de egenskaper som det tidigare varit en bieffekt av (mod, vilja, trohet, begåvning etc). Lasch skriver:

…in our time, when success is so largely a function of youth, glamour, and novelty, glory is more fleeting than ever, and those who win the attention of the public worry incessantly about losing it.

Mer djupgående grunder för kändisskap ersätts av ytligare faktorer, som utseende, ungdom, pengar, skandaler och tidigare kändisskap (den närmast kapitalistiska logik där kändisskap i sig kan leda till ytterligare kändisskap exemplifieras både av familjen Kardashian och dokusåpekändisar). Detta innebär också att kändisens funktion som förebild inverteras. Våra förfäder såg upp till hjältar, vilket fick dem att försöka efterlikna deras egenskaper. Rena underhållare såg de ofta med skepsis, i Västgötalagen läser vi att ”varder lekare slagen, skall det alltid vara ogillt.” Detta kan upplevas aningen orättvist, det antyder i varje fall en inställning rakt motsatt vår nutida där sken ersatt verklighet, den som spelar en hjälte beundras mer än den som är det. Den förra fungerar dessutom ofta som förebild för många människor, och uttalar sig om saker han eller hon genom sin samhälleliga position ofta saknar all kunskap om.

zl

Sammantaget finner vi alltså att kändisfenomenet är djupt problematiskt, oavsett om vi utgår från den nya vänstern eller den nya högern, oavsett om vi fokuserar på dess karaktär av falskt medvetande, tendensen att leva genom andra istället för sig själv, eller dess ovan nämnda karaktär av anti-traditionell inversion, kult av gycklare och sken framför substans. Ett samhälle präglat av kändiskult är ett förvirrat samhälle. Det är också ett samhälle kontrollerat av de kretsar som har makten att lyfta fram eller hålla tillbaka potentiella kändisar.