Popperianska djur och vad de gör

Ekonomi, Filosofi

 

1.

Ett popperianskt djur är i Daniel Dennetts kognitiva zoologi, som han redogör för i sin bok Darwin’s dangerous idea, ett djur som kan bilda teorier om världen. Det kan föreställa sig olika scenarier, resonera sig fram till möjliga konsekvenser av olika strategier och på basis av vissa instinktiva principer, t.ex. föda är nödvändigt och smärta är dåligt, välja mellan dessa. Ett popperianskt djur anpassar sig till världen och överlever genom att låta sina teorier möta världen i sitt ställe. Om teorin överlever kan den omsättas i praktisk handling. Dör den får djuret pröva en annan teori istället.

 

2.

Ett popperianskt djur kan utveckla diverse tankeekonomiska hjälpmedel för att berika och effektivisera sin teoretiska värld. När denna utveckling gått tillräckligt långt tar djuret ett nytt steg i den kognitiva evolutionen och blir vad Dennett kallar ett gregorianskt djur. Men det är de popperianska djuren som representerar det avgörande steget i utvecklingen av vad vi kallar en inre värld eller ett medvetande. De gregorianska djuren utgör en underart till de popperianska. Människan är ett exempel på ett gregorianskt djur.

 

3.

Tänkandet är ekonomiskt till sin natur och sin motivering. Att tänka är ett sätt att ekonomisera med påverkningarna från omvärlden. Att förenkla och förtydliga dem. Att organisera dem. Att ge det obekanta en bekant form. Att identifiera. De tankemässiga hjälpmedlen kan såväl tillhöra den yttre världen som den inre eller båda världarna på en gång, något som bl.a. gäller språket. Det mänskliga språket med sina namn på kategorier och sina beskrivningar är ett av de mångsidigaste och effektivaste tankeekonomiska hjälpmedlen. Matematiken med sina siffror och räknesätt är ett annat. Med språkets hjälp kan vi abstrahera och generalisera. Men som Dennett påpekar är även fysiska redskap som t.ex. korgar och yxor tankemässiga hjälpmedel, eftersom de styr vårt sätt att registrera och förhålla oss till omvärlden. De förändrar och formar inte bara omvärlden utan även vårt eget psyke och vårt sätt att känna och resonera.

 

4.

Ett popperianskt djur kan inte bara abstrahera och generalisera. Det kan även drömma och fantisera. De ursprungliga teorier ska kanske betraktas som en form av kontrollerade fantasier eller visioner. De icke popperianska djuren vet inte vad drömmar och fantasier är. För dessa djur finns inte någon skillnad mellan en yttre och en inre värld. De lever i världen helt och hållet. Kanske är den för dem likt en dröm – eller en mardröm. Men drömmar och fantasier är inte abstrakta eller språkliga utan åskådliga och konkreta. Sinnliga. De är okroppsliga men deras mening är kroppslig. En dröm är som sådan varken falsk eller illusorisk. Det finns inget abstrakt hos en dröm, såvida det inte finns någon gestalt i den som yttrar abstraktioner. En dröm kan inte ta genvägen genom språket från ett popperianskt djur till ett annat, utan den som får den berättad för sig är tvungen att försöka uppleva den, att känna, att försöka återskapa den i sin egen fantasi om han vill förstå den på riktigt, d.v.s. så som den som drömde den förstod den. Lyssnaren säger kanske att nyckeln i drömmen betyder en uppgift och att dörren symboliserar en gräns mellan två världar som måste passeras. Den som drömmer om dörrar och nycklar drömmer kanske redan i tolkningar. Men en nyckel i en dröm är också en nyckel och dörren är en dörr, och att reducera dem till tolkningar är att göra drömmen till något annat än vad den är.

 

5.

Allt i världen är unikt. Det finns inte två företeelser som är exakt identiska i alla avseenden. När vi uppmärksamt ser efter och liksom ställer oss vid sidan av oss själva kan vi se att det verkligen förhåller sig så. Snökristallerna på fönsterrutan. Löven som faller i den franska parken. Hur är tänkandet möjligt i en sådan värld? Det är det inte. Man tänker i bilder, i mönster, i begrepp. I en värld där inga jämförelser är möjliga säger en händelse ingenting om någon annan händelse. Tänkandet sållar fram eller skapar de likheter och skillnader som det behöver. Det bildar ett system av mönster och generaliseringar som läggs över en kalejdoskopisk och kameleontisk värld och gör den inom vissa gränser åtkomlig och hanterbar för förnuftet. En intressant konsekvens av det popperianska djurets språkliga förmåga är att det kan producera ord och symboler, begrepp och teorier som på ytan framstår som identiska. På ytan, d.v.s. så länge det popperianska djuret inte reflekterar över vad orden och teorierna verkligen betyder eller föreställer, d.v.s. så länge det popperianska djuret inte blickar bortom de modeller det använder för att förstå. Om två popperianska djur som är utrustade med likartade tankeekonomiska verktyg möts, t.ex. två människor, kan de tankar de producerar som en del av detta möte framstå som identiska, d.v.s. det kan för dem se ut som om de talar om exakt samma saker på exakt samma sätt. Denna upplevelse väcker hos dem en stark känsla av att vara förstådda. Så stark kan den känslan vara att den får andra förståelseformer att framstå som underlägsna eller ointressanta. Tänk att tala samma språk! Tänk att vi kan tala med varandra och förstå varandra! Vilket mirakel är inte detta! Är denna illusion ursprunget till jämlikhetens illusion?

 

6.

Så länge de popperianska djuren använder sina tankeekonomiska hjälpmedel på den mångfaldiga och ständigt föränderliga icke popperianska verkligheten kan deras resultat alltid komma att motsägas och korrigeras av denna verklighet om det popperianska djuret skulle driva sina förenklingar och förklaringar för långt eller i fel riktning. Men när ett popperianskt djur istället använder sitt språk och sina övriga tankeekonomiska verktyg på det som produceras av ett annat popperianskt djurs tankeekonomiska verktyg uppstår inte någon sådan effekt. Då kan det som produceras av det ena djurets verktyg tvärtom bekräftas och förstärkas av det som produceras av det andras oavsett i vilket förhållande det står i till verkligheten. Om de popperianska djuren inte utsätts för några hot eller andra störningar från den icke popperianska världen kommer denna process att verka starkt inspirerande och stimulerande på dem, och de fortsätter glatt att låta sina verktyg interagera med varandra och producera nya tankar och teorier som handlar om andra tankar och teorier. Det lustfyllda i denna igenkännande och bekräftande verksamhet motiverar dem att isolera sig och skydda sig från alla yttre störningsmoment så att de kan fortsätta sitt kommunicerande som de vill.

 

7.

På detta sätt kan de popperianska djuren i ostörd ro bygga upp en gemensam värld av teorier och modeller, av åsikter, perspektiv och värderingar som har få eller inga kopplingar till den icke popperianska världen där utanför. Det spännande projektet väcker uppmärksamhet bland de andra popperianska djuren, inte minst p.g.a. de privilegier som tycks vara förbundna med det, och allt fler av dem lockas att deltaga i det. Om de accepteras och får bli en del av projektet bekräftar det för dem att de har något som inte andra popperianska djur har. Kanske är de andra inte ens några riktiga popperianska djur? Allt större reser sig den byggnad som de uppför. Likt ett torn är den. Ett torn som tycks vilja nå ända upp i himlen. Lång och mörk faller dess skugga över slätten. De som rör sig därinne genom de långa gångarna och de många salarna talar alla samma språk och förstår varandra fullständigt. Det uppstår inga missförstånd eller meningskiljaktigheter mellan dem, för det finns ingenting att missförstå eller att ha olika meningar om. De har alla samma själsliv. Vilket är ett annat sätt att säga att de saknar själsliv. De är alla identiska och bildar tillsammans en stor och invecklad tankeekonomisk apparat. En språklig eller teckenbaserad superorganism. Medan myrorna förenas till en superorganism på det genetiska planet, enligt Bert Hölldobler och E. O. Wilson i deras The superorganisms, förenas dessa popperianska tornbyggare till en superorganism på språkets eller tecknens plan. Och precis som myrorna lockar och fascinerar oss, dessa välorganiserade och väldisciplinerade planekonomer som kommer att överleva allt, kan vi inte låta bli att fascineras av detta höga, mörka torn, som liksom vänder sig bort ifrån oss som vore vi ovärdiga och blickar in mot något som är på en gång obegripligt och tomt. Vi väntar på att en blixt av klar och oundviklig mening skall lysa upp det karga landskapet.

 

Coda

Finns det kanske en fundamental och ofrånkomlig konflikt hos den mänskliga kulturen mellan de individer som lockas och förförs av de tankeekonomiska hjälpmedlens gränslösa möjligheter och gör dem till sitt huvudsakliga verksamhetsområde och de som av böjelse eller nödvändighet ensamma eller samverkan med andra framhärdar i att använda dessa hjälpmedel för att interagera med den icke popperianska världen på ett så framgångsrikt och tillfredsställande sätt som möjligt? En konflikt mellan de som bejakar den i grunden omänskliga världen och gör vad de kan för att ge den ett mänskligare anlete och de som, berusade av den känsla av makt som upplevelsen av vara undantagen den icke popperianska världens villkor och verkningar måste framkalla, söker ersätta den med en värld som de frambringar i sitt eget inre. En värld som inte kan få några mänskliga attribut utan tvärtom måste vara ansiktslös och okroppslig, eftersom kroppens ju är en del av den yttre eller icke popperianska världen. Denna skiljelinje, om den nu finns och om den är en skiljelinje och inte snarare en dynamisk polaritet, är inte så okomplicerat dragen att vissa människor befinner sig på den ena sidan om den och andra på den andra. Ju fundamentalare denna motsättning är desto rimligare är det att antaga att den går inte mellan människor utan inom dem – att vi alla befinner oss samtidigt på båda sidor i denna strid, även om vissa av oss uppehåller sig oftare eller heller på den ena sidan än den andra och utför en större del av sin gärning där. Vi måste fråga oss var vi själva befinner oss, och om vi vill vara där vi är. Vi måste fråga oss sådana saker som om de medier som fyller vårt liv med ord och bilder i en aldrig sinande ström utgör ett popperianskt torn, och vad som kommer att ske om det växer ytterligare i omfattning och inflytande. Vi måste fråga oss om en företeelse som den indirekta partistyrda demokratin är möjlig utanför tornet. Vi måste fråga oss om detta torn kan bestå för alltid och vad som kan få det att falla. Och vi måste slutligen fråga oss vad som kommer att ske om det faller.

Pin It
  • Teofrastus

    Daniel Dennett anser sig ha vederlagt medvetandets primat inklusive den platoniska essentialismen. Evolutionism betraktas som sann vetenskaplighet, i trots av att platoniska storheter är grundläggande för vetenskapen. Matematiken, naturlagarna och kvantfenomenen står vid sidan av den darwinska evolutionen. Tillvarons ingredienser är fördefinierade. Det är precis som om det från början fanns spelpjäser och en spelplan, ej ännu ordnade i ett sammanhang. Bildligt talat fanns det löpare som gick på diagonalerna och torn som gick på ortogonalerna. Sedan tog evolutionen vid och skapade olika ”spel”. Ett av dessa var ”livets spel”.

    Det här är förutsättningar som vetenskapen utgår ifrån. Det paradoxala är alltså att Dennetts darwinska extremism går på tvärs med modern vetenskapsteori. I tillvaron förefinns både evolution och platoniska former. På samma sätt förhåller det sig med materiens och medvetandets fenomen. Medvetandet har ej kunnat härledas såsom varande sekundärt. Istället har kvantmekaniken funnit att medveten varseblivning är kopplad till realiseringen (verkliggörandet) av kvantmekaniska fenomen. Fysikern Roger Penrose hävdar att medvetandet är ett kvantfenomen som uppstår spontant och kvantifierat när tillstånd av superposition och sammanflätning realiseras som en lösning, dvs. övergår från statistisk kvantvåg till att bli manifest i den materiella verkligheten. Det här stämmer ganska bra med nyplatonikernas uppfattning.

    Det tycks som om moderna tänkare är oförmögna att tolka vetenskapens resultat. Istället hemfaller man åt enögd reduktionism. Medan panteisten hävdar att Alltet är Gud så hävdar Dennett att Alltet är evolution. En monistisk världssyn är vad som eftersträvas. Å andra sidan hävdade nyplatonikerna att både det Ena och det Mångahanda var grundläggande för tillvaron. Den senare kallades för Nous–Världssjälen–själva personifikationen av Formernas mångfald. Enhet kan inte existera utan Mångfald. Ej heller kan det finnas Mångfald utan övergripande Enhetlighet.

    Enligt kvantmekaniken finns det en reciprocitet mellan enhet och mångfald. Vågfunktionen är en enhetlig beskriving av en mångfald av möjligheter som manifesterar (”kollapsar”) i den medvetna verkligheten såsom en av dessa möjligheter. Det förefinns en mångfald av möjligheter som så att säga står i överensstämmelse med spelpjäsernas noetiska gångart. En av dessa möjligheter selekteras och blir då verkliggjord. Nyplatonikerna säger att denna process representerar Världssjälens fall ned i tillvarons mångfald.

    Teofrastus

    Se även:

    http://mlwi.magix.net/

  • Teofrastus

    (För er information, det tycks som om verifikationen av Disquskonto inte fungerar, vilket innebär att inga nya innehavare av Disquskonto kan tillkomma i diskussionen.)

  • Teofrastus

    (Vad är det för psykiskt sjuk individ som tar bort mina inlägg?)
    Daniel Dennett anser sig ha vederlagt medvetandets primat inklusive den platoniska essentialismen. Evolutionism betraktas som sann vetenskaplighet, i trots av att platoniska storheter är grundläggande för vetenskapen. Matematiken, naturlagarna och kvantfenomenen står vid sidan av den darwinska evolutionen. Tillvarons ingredienser är fördefinierade. Det är precis som om det från början fanns spelpjäser och en spelplan, ej ännu ordnade i ett sammanhang. Bildligt talat fanns det löpare som gick på diagonalerna och torn som gick på ortogonalerna. Sedan tog evolutionen vid och skapade olika ”spel”. Ett av dessa var ”livets spel”.

    Det här är förutsättningar som vetenskapen utgår ifrån. Det paradoxala är alltså att Dennetts darwinska extremism går på tvärs med modern vetenskapsteori. I tillvaron förefinns både evolution och platoniska former. På samma sätt förhåller det sig med materiens och medvetandets fenomen. Medvetandet har ej kunnat härledas såsom varande sekundärt. Istället har kvantmekaniken funnit att medveten varseblivning är kopplad till realiseringen (verkliggörandet) av kvantmekaniska fenomen. Fysikern Roger Penrose hävdar att medvetandet är ett kvantfenomen som uppstår spontant och kvantifierat när tillstånd av superposition och sammanflätning realiseras som en lösning, dvs. övergår från statistisk kvantvåg till att bli manifest i den materiella verkligheten. Det här stämmer ganska bra med nyplatonikernas uppfattning.

    Det tycks som om moderna tänkare är oförmögna att tolka vetenskapens resultat. Istället hemfaller man åt enögd reduktionism. Medan panteisten hävdar att Alltet är Gud så hävdar Dennett att Alltet är evolution. En monistisk världssyn är vad som eftersträvas. Å andra sidan hävdade nyplatonikerna att både det Ena och det Mångahanda var grundläggande för tillvaron. Den senare kallades för Nous–Världssjälen–själva personifikationen av Formernas mångfald. Enhet kan inte existera utan Mångfald. Ej heller kan det finnas Mångfald utan övergripande Enhetlighet.

    Enligt kvantmekaniken finns det en reciprocitet mellan enhet och mångfald. Vågfunktionen är en enhetlig beskriving av en mångfald av möjligheter som manifesterar (”kollapsar”) i den medvetna verkligheten såsom en av dessa möjligheter. Det förefinns en mångfald av möjligheter som så att säga står i överensstämmelse med spelpjäsernas noetiska gångart. En av dessa möjligheter selekteras och blir då verkliggjord. Nyplatonikerna säger att denna process representerar Världssjälens fall ned i tillvarons mångfald.

    Teofrastus
    http://mlwi.magix.net/

  • Teofrastus

    (Vänligen, låt detta inlägg stå kvar!)
    Daniel Dennett anser sig ha vederlagt medvetandets primat inklusive den platoniska essentialismen. Evolutionism betraktas som sann vetenskaplighet, i trots av att platoniska storheter är grundläggande för vetenskapen. Matematiken, naturlagarna och kvantfenomenen står vid sidan av den darwinska evolutionen. Tillvarons ingredienser är fördefinierade. Det är precis som om det från början fanns spelpjäser och en spelplan, ej ännu ordnade i ett sammanhang. Bildligt talat fanns det löpare som gick på diagonalerna och torn som gick på ortogonalerna. Sedan tog evolutionen vid och skapade olika ”spel”. Ett av dessa var ”livets spel”.

    Det här är förutsättningar som vetenskapen utgår ifrån. Det paradoxala är alltså att Dennetts darwinska extremism går på tvärs med modern vetenskapsteori. I tillvaron förefinns både evolution och platoniska former. På samma sätt förhåller det sig med materiens och medvetandets fenomen. Medvetandet har ej kunnat härledas såsom varande sekundärt. Istället har kvantmekaniken funnit att medveten varseblivning är kopplad till realiseringen (verkliggörandet) av kvantmekaniska fenomen. Fysikern Roger Penrose hävdar att medvetandet är ett kvantfenomen som uppstår spontant och kvantifierat när tillstånd av superposition och sammanflätning realiseras som en lösning, dvs. övergår från statistisk kvantvåg till att bli manifest i den materiella verkligheten. Det här stämmer ganska bra med nyplatonikernas uppfattning.

    Det tycks som om moderna tänkare är oförmögna att tolka vetenskapens resultat. Istället hemfaller man åt enögd reduktionism. Medan panteisten hävdar att Alltet är Gud så hävdar Dennett att Alltet är evolution. En monistisk världssyn är vad som eftersträvas. Å andra sidan hävdade nyplatonikerna att både det Ena och det Mångahanda var grundläggande för tillvaron. Den senare kallades för Nous–Världssjälen–själva personifikationen av Formernas mångfald. Enhet kan inte existera utan Mångfald. Ej heller kan det finnas Mångfald utan övergripande Enhetlighet.

    Enligt kvantmekaniken finns det en reciprocitet mellan enhet och mångfald. Vågfunktionen är en enhetlig beskriving av en mångfald av möjligheter som manifesterar (”kollapsar”) i den medvetna verkligheten såsom en av dessa möjligheter. Det förefinns en mångfald av möjligheter som så att säga står i överensstämmelse med spelpjäsernas noetiska gångart. En av dessa möjligheter selekteras och blir då verkliggjord. Nyplatonikerna säger att denna process representerar Världssjälens fall ned i tillvarons mångfald.

    Teofrastus

    Se även:

    http://mlwi.magix.net/

  • Teofrastus

    (Vänligen, låt detta inlägg stå kvar!)
    Daniel Dennett anser sig ha vederlagt medvetandets primat inklusive den platoniska essentialismen. Evolutionism betraktas som sann vetenskaplighet, i trots av att platoniska storheter är grundläggande för vetenskapen. Matematiken, naturlagarna och kvantfenomenen står vid sidan av den darwinska evolutionen. Tillvarons ingredienser är fördefinierade. Det är precis som om det från början fanns spelpjäser och en spelplan, ej ännu ordnade i ett sammanhang. Bildligt talat fanns det löpare som gick på diagonalerna och torn som gick på ortogonalerna. Sedan tog evolutionen vid och skapade olika ”spel”. Ett av dessa var ”livets spel”.

    Det här är förutsättningar som vetenskapen utgår ifrån. Det paradoxala är alltså att Dennetts darwinska extremism går på tvärs med modern vetenskapsteori. I tillvaron förefinns både evolution och platoniska former. På samma sätt förhåller det sig med materiens och medvetandets fenomen. Medvetandet har ej kunnat härledas såsom varande sekundärt. Istället har kvantmekaniken funnit att medveten varseblivning är kopplad till realiseringen (verkliggörandet) av kvantmekaniska fenomen. Fysikern Roger Penrose hävdar att medvetandet är ett kvantfenomen som uppstår spontant och kvantifierat när tillstånd av superposition och sammanflätning realiseras som en lösning, dvs. övergår från statistisk kvantvåg till att bli manifest i den materiella verkligheten. Det här stämmer ganska bra med nyplatonikernas uppfattning.

    Det tycks som om moderna tänkare är oförmögna att tolka vetenskapens resultat. Istället hemfaller man åt enögd reduktionism. Medan panteisten hävdar att Alltet är Gud så hävdar Dennett att Alltet är evolution. En monistisk världssyn är vad som eftersträvas. Å andra sidan hävdade nyplatonikerna att både det Ena och det Mångahanda var grundläggande för tillvaron. Den senare kallades för Nous–Världssjälen–själva personifikationen av Formernas mångfald. Enhet kan inte existera utan Mångfald. Ej heller kan det finnas Mångfald utan övergripande Enhetlighet.

    Enligt kvantmekaniken finns det en reciprocitet mellan enhet och mångfald. Vågfunktionen är en enhetlig beskriving av en mångfald av möjligheter som manifesterar (”kollapsar”) i den medvetna verkligheten såsom en av dessa möjligheter. Det förefinns en mångfald av möjligheter som så att säga står i överensstämmelse med spelpjäsernas noetiska gångart. En av dessa möjligheter selekteras och blir då verkliggjord. Nyplatonikerna säger att denna process representerar Världssjälens fall ned i tillvarons mångfald.

    Teofrastus

    Se även:

    http://mlwi.magix.net/

  • Erik Svensson

    Bra analys.

  • Teofrastus

    (Meddelanden försvinner, enligt uppgift pga. tekniska problem. Det här har pågått i flera år. Inte konstigt att allt färre kommenterar på denna sajt.)
    Daniel Dennett anser sig ha vederlagt medvetandets primat inklusive den platoniska essentialismen. Evolutionism betraktas som sann vetenskaplighet, i trots av att platoniska storheter är grundläggande för vetenskapen. Matematiken, naturlagarna och kvantfenomenen står vid sidan av den darwinska evolutionen. Tillvarons ingredienser är fördefinierade. Det är precis som om det från början fanns spelpjäser och en spelplan, ej ännu ordnade i ett sammanhang. Bildligt talat fanns det löpare som gick på diagonalerna och torn som gick på ortogonalerna. Sedan tog evolutionen vid och skapade olika ”spel”. Ett av dessa var ”livets spel”.

    Det här är förutsättningar som vetenskapen utgår ifrån. Det paradoxala är alltså att Dennetts darwinska extremism går på tvärs med modern vetenskapsteori. I tillvaron förefinns både evolution och platoniska former. På samma sätt förhåller det sig med materiens och medvetandets fenomen. Medvetandet har ej kunnat härledas såsom varande sekundärt. Istället har kvantmekaniken funnit att medveten varseblivning är kopplad till realiseringen (verkliggörandet) av kvantmekaniska fenomen. Fysikern Roger Penrose hävdar att medvetandet är ett kvantfenomen som uppstår spontant och kvantifierat när tillstånd av superposition och sammanflätning realiseras som en lösning, dvs. övergår från statistisk kvantvåg till att bli manifest i den materiella verkligheten. Det här stämmer ganska bra med nyplatonikernas uppfattning.

    Det tycks som om moderna tänkare är oförmögna att tolka vetenskapens resultat. Istället hemfaller man åt enögd reduktionism. Medan panteisten hävdar att Alltet är Gud så hävdar Dennett att Alltet är evolution. En monistisk världssyn är vad som eftersträvas. Å andra sidan hävdade nyplatonikerna att både det Ena och det Mångahanda var grundläggande för tillvaron. Den senare kallades för Nous–Världssjälen–själva personifikationen av Formernas mångfald. Enhet kan inte existera utan Mångfald. Ej heller kan det finnas Mångfald utan övergripande Enhetlighet.

    Enligt kvantmekaniken finns det en reciprocitet mellan enhet och mångfald. Vågfunktionen är en enhetlig beskriving av en mångfald av möjligheter som manifesterar (”kollapsar”) i den medvetna verkligheten såsom en av dessa möjligheter. Det förefinns en mångfald av möjligheter som så att säga står i överensstämmelse med spelpjäsernas noetiska gångart. En av dessa möjligheter selekteras och blir då verkliggjord. Nyplatonikerna säger att denna process representerar Världssjälens fall ned i tillvarons mångfald.

    Teofrastus

    Se även:

    http://mlwi.magix.net/

  • Teofrastus

    (Det här inlägget försvinner om och om igen. Gör något åt detta!)
    Daniel Dennett anser sig ha vederlagt medvetandets primat inklusive den platoniska essentialismen. Evolutionism betraktas som sann vetenskaplighet, i trots av att platoniska storheter är grundläggande för vetenskapen. Matematiken, naturlagarna och kvantfenomenen står vid sidan av den darwinska evolutionen. Tillvarons ingredienser är fördefinierade. Det är precis som om det från början fanns spelpjäser och en spelplan, ej ännu ordnade i ett sammanhang. Bildligt talat fanns det löpare som gick på diagonalerna och torn som gick på ortogonalerna. Sedan tog evolutionen vid och skapade olika ”spel”. Ett av dessa var ”livets spel”.

    Det här är förutsättningar som vetenskapen utgår ifrån. Det paradoxala är alltså att Dennetts darwinska extremism går på tvärs med modern vetenskapsteori. I tillvaron förefinns både evolution och platoniska former. På samma sätt förhåller det sig med materiens och medvetandets fenomen. Medvetandet har ej kunnat härledas såsom varande sekundärt. Istället har kvantmekaniken funnit att medveten varseblivning är kopplad till realiseringen (verkliggörandet) av kvantmekaniska fenomen. Fysikern Roger Penrose hävdar att medvetandet är ett kvantfenomen som uppstår spontant och kvantifierat när tillstånd av superposition och sammanflätning realiseras som en lösning, dvs. övergår från statistisk kvantvåg till att bli manifest i den materiella verkligheten. Det här stämmer ganska bra med nyplatonikernas uppfattning.

    Det tycks som om moderna tänkare är oförmögna att tolka vetenskapens resultat. Istället hemfaller man åt enögd reduktionism. Medan panteisten hävdar att Alltet är Gud så hävdar Dennett att Alltet är evolution. En monistisk världssyn är vad som eftersträvas. Å andra sidan hävdade nyplatonikerna att både det Ena och det Mångahanda var grundläggande för tillvaron. Den senare kallades för Nous–Världssjälen–själva personifikationen av Formernas mångfald. Enhet kan inte existera utan Mångfald. Ej heller kan det finnas Mångfald utan övergripande Enhetlighet.

    Enligt kvantmekaniken finns det en reciprocitet mellan enhet och mångfald. Vågfunktionen är en enhetlig beskriving av en mångfald av möjligheter som manifesterar (”kollapsar”) i den medvetna verkligheten såsom en av dessa möjligheter. Det förefinns en mångfald av möjligheter som så att säga står i överensstämmelse med spelpjäsernas noetiska gångart. En av dessa möjligheter selekteras och blir då verkliggjord. Nyplatonikerna säger att denna process representerar Världssjälens fall ned i tillvarons mångfald.

    Teofrastus

    Se även:

    http://mlwi.magix.net/