Brenda Walker

Okategoriserade

Ett återkommande påstående i invandringskritiska kretsar är att feminister undviker att beröra patriarkalt förtryck i invandrarkulturer, särskilt då muslimska sådana. Detta är delvis korrekt, samtidigt som det finns flera undantag. Ayaan Hirsi Ali och Bahareh Andersson beskriver exempelvis sig själva som feminister, även Oriana Fallaci och Brigitte Bardot kan sägas utgå från en mer eller mindre feministisk position. Däremot är den etablerade feminismens och medias relation till dem ambivalent, man vill ogärna ta upp problem i invandrarkulturer då det kan ”gynna främlingsfientlighet”. Detta är ett exempel på det som kallas ”PK syntax error”, en latent konflikt mellan de båda politiskt korrekta ideologierna feminism och immigrationism/mångkulturalism. Samtidigt är det ett exempel på hur en bredare rörelse, i detta fall feminismen, medieras genom media på ett selektivt vis.

Brenda Walker

…women’s organizations should question the wisdom of importing millions of newcomers from women-hating cultures. American women’s political rights, safety and social status cannot be helped by such a misogynous influx.
– Walker

En feminist som hanterat den latenta konflikten genom att göra den manifest är amerikanska Brenda Walker. Walker är även miljövän och står invandringskritiska grupper och gestalter som Vdare.com och John Tanton nära. Hennes fokus ligger på den inneboende konflikten mellan mångkulturalismens relativism och feminismen. På ett mer konkret plan intresserar Walker sig för skillnader mellan kulturer vad gäller synen på kvinnor. Hon menar att den västerländska kulturen här präglas av en betydligt högre grad av jämställdhet och trygghet för kvinnor, medan mexikansk och muslimsk kvinnosyn är mer sexistisk.

Detta kan leda till två slutsatser. Antingen kan man ha ett universalistiskt perspektiv, och vilja sprida västerländska värderingar till resten av världen. Invandring kan då vara ett led i det hela, genom att göra andra kulturer bekanta med dessa värderingar och även skydda kvinnor från andra länder. Walker har ett mer provinsiellt perspektiv som kan beskrivas som ”feminism i ett land”, den implicita utgångspunkten är att nordamerikanska kvinnors frihet och trygghet hotas av att stora mängder människor med mer sexistiska kulturer bosätter sig i USA. Hon tycks inte se det som troligt att andra kulturer blir mer jämställda som följd av detta, däremot att den nordamerikanska försämras.

Walker menar dels att nordamerikanska kvinnor drabbas av dessa misogyna mäns närvaro, och fokuserar på sin hemsida Immigration’s Human Cost på olika former av brott som illegala invandrare begått (våldtäktsepidemier, rattfyllerister, et cetera). Vidare menar hon att denna massiva invandring från misogyna kulturer, särskilt i kombination med mångkulturalismens relativism, kommer att påverka det amerikanska samhället som sådant. Detta då hon betraktar människor som bärare av kulturer, ibland misogyna sådana. Hon menar kort sagt att ideologier förmedlas av människor, varför massinvandring från misogyna länder kan vara ett problem. Här är hennes perspektiv begränsat men inte mer verklighetsfrämmande än det etablerade, som istället gärna skiljer helt på kulturer som ideologier och bärarna av dem.

But why then does the United States continue to welcome entire cultures in which the torture of children is the norm? It’s morally unacceptable for America to import the world’s most brutal child abuse and call it diversity.
– Walker

Walker är alltså intressant som ett exempel på konflikten mellan västerländsk kvinnosyn och masinvandring, mellan feminism och mångkulturalism (och ytterst mellan liberalism som feminism och liberalism som mångkulturalism). Samtidigt finns det problematiska aspekter både i hennes budskap och i framförandet av det. Det finns en tydlig tendens att beskriva icke-västliga kulturer och deras bärare på ett så nedlåtande och generaliserande vis att det är både avhumaniserande och omöjliggör dialog (exempel på detta avhumaniserande synsätt är att invandrare inte föder barn, utan ”producerar” dem, ett annat är när hon talar om ”primitive beliefs of uneducated people”). Ett sådant perspektiv riskerar också att förfalla till kulturell självgodhet, där man blir oförmögen att se några positiva sidor hos andra kulturer. Föga förvånande beskriver Walker därför andra kulturers ”traditioner” som negativa, och anammar den kontrajihadistiska Eurabiadiskursen. Hon representerar alltså mycket av upplysningens egalitära och sekulära arv.

… a western nation can have either large-scale Muslim immigration or women’s equality: it cannot have both.
– Walker

Man kan dock konstatera att Walkers etiska reträtt är en förutsägbar reaktion på det sociala experiment massinvandringen utgör. Förr eller senare blir växande delar av befolkningen trängda och rädda och då är det svårt att se invandrare och muslimer som annat än en massa av hotfulla sexister. Detta är så förutsägbart att en nations ledare kan hållas ansvarig för en politik som provocerar fram det. Walker ställer också explicit frågan om det finns skillnader mellan kulturer när det gäller kvinnors ställning, och når samma svar som den Nya Högern – den europeiska kvinnans ställning har historiskt varit friare och bättre än i de flesta andra delar av världen. Trots bristerna i världsbild och framförande är detta viktiga frågor.

Mer Brenda Walker

Limits to Growth
Immigration´s Human Cost
Brenda Walker på Vdare
Brenda Walker – Women, Immigration and Multiculturalisms Big Lie

Relaterat

Migrationspolitik ur ett genusperspektiv
Den nya feminismen