Den amerikanske läkaren och kongressledamoten Ron Paul har varit en viktig inspirationskälla för Tea Partyrörelsen, hans tankar har också väckt intresse i Sverige. En god sammanfattning av Pauls världsbild får man i boken The Revolution – A Manifesto.
Paul kombinerar i sitt manifest klassiskt konservativa ideal med ett starkt försvar av ekonomisk och politisk frihet. Han har tidigare varit presidentkandidat för det amerikanska libertarianska partiet, är idag republikan men menar att de flesta republikaner svikit både partiets och konstitutionens arv. Genom hela boken löper Pauls tydliga systemkritik som en röd tråd. I Sverige skulle få politiker uttrycka sig med samma kraft och tydlighet mot de etablerade partierna, mot media, mot det ekonomiska systemet. Han är medveten om att det på många sätt är just en revolution han förespråkar, och att etablerade intressen, lobbyister et cetera kommer att betrakta honom som en fiende. Därför vänder han sig till det amerikanska folket för stöd.
Paul menar exempelvis att det inte finns några större skillnader mellan demokrater och republikaner i viktiga frågor, som invasioner av andra nationer eller penningpolitiken. Han menar också att media konsekvent undviker att ta upp sådana viktiga frågor som den växande amerikanska skuldsättningen, media fyller istället tiden med trivialiteter. Här finns ett maktens konsensus som omfattar både demokrater och republikaner.
Ett fascinerande historiskt fenomen är att Pauls idéer blivit fokus för en bred gräsrotsrörelse. Hans budskap är att den amerikanska staten gör en mängd saker den inte har råd med, allt från skapandet av ett globalt imperium till växande socialpolitiska program på hemmaplan, och att den måste sluta med detta. USA måste spara, ”rätta mun efter matsäck”. Detta framstår inte vid första anblicken som ett självklart populärt budskap, ändå är det bland vanliga amerikaner han vunnit stort stöd. Under sina valkampanjer har Paul därför också utmärkt sig genom de summor frivilliga donerat, summor som normalt överstiger konkurrenternas. Detta stöd från gräsrötter innebär samtidigt att han kan stå oberoende av storföretag och andra lobbygrupper.
Politisk, social och ekonomisk frihet
Bland assurances that our leaders are trustworthy and good, and would never abuse powers they have secretly exercised in defiance of the law, can hardly be taken seriously by those who believe in a free society.
– Ron Paul
Grundprincipen i Pauls manifest är frihet. Han återknyter till grundlagsfädernas försvar av individens frihet, och deras försök att skapa en institutionell garant för denna. Få torde här bli förvånade över att han menar att staten inte ska lägga sig i sådant som hur föräldrar väljer att utbilda sina barn, Paul försvarar rättigheterna för såkallade ”home-schoolers”. Han försvarar också rätten att äga och bära vapen. Mer oväntat för den som ser amerikansk höger genom stereotypa glasögon är kanske att han också ifrågasätter statens rätt att föra ett krig mot droger, detta både då han ser det som ett ingrepp i individens frihet som konstitutionen inte medger och då han menar att kriget skapar en svart marknad som gynnar kriminella grupper. Han har också kommit att bli motståndare till dödsstraffet. Paul är också motståndare till abort, och gör en jämförelse med hur krig legitimeras:
If we can be so callous as to refer to a growing child in a mother´s womb as a parasite, I fear for our country’s future all the more. Whether it is war or abortion, we conceal the reality of violent acts through linguistic contrivances meant to devalue human lives we find inconvenient. Dead civilians become ”collateral damage”, are ignored altogether, or are rationalized away on the Leninist grounds that to make an omelet you have to break some eggs…. people ask an expectant mother how her baby is doing. They do not ask how her fetus is doing, or her blob of tissue, or her parasite. But that is what her baby becomes as soon as the child is declared to be unwanted.
Imperiets eller republikens geopolitik
The real isolationists are those who choose to use force overseas to promote democracy, rather than seeking change through diplomacy, engagement, and by setting a positive example. The real isolationists are those who isolate their country in the court of world opinion by pursuing needless belligerence and war that have nothing to do with legitimate national security concerns.
– Ron Paul
Det finns en intressant geopolitisk dimension i Ron Pauls tänkande. Han identifierar spänningen mellan frihet på hemmaplan och imperiebyggande globalt. Genom att stödja diktatorer, angripa suveräna nationer och liknande har den amerikanska regeringen gjort sig illa omtyckt i stora delar av världen. Paul anammar inte teorin om civilisationernas kamp, utan menar att det är amerikansk utrikespolitik som gör att en grupp som Al Qaeda kunnat vinna sympatisörer. Genom att manipulera och kontrollera andra länder med allt från militära till ekonomiska medel har den amerikanska regeringen alltså minskat amerikanernas säkerhet. Tidigare sågs USA i ett positivt ljus i stora delar av Mellanöstern, amerikansk politik har lett till att detta ändrats. Paul talar här om ”blowback”, genom att vara involverade i kuppen mot den iranske premiärministern Mossadegh 1953 såg CIA till att Iran blev en islamistisk stat och att motståndet mot USA växte i regionen.
Dessa ”blowbacks” minskar amerikaners säkerhet, och används också som argument för att minska deras frihet på hemmaplan. Paul tar upp flera av dessa ingrepp, liksom ovärdiga inslag som legitimerandet av tortyr. Kostnaderna för att bygga ett imperium är höga både ekonomiskt, politiskt och moraliskt. I längden kan inget folk göra andra folk till slavar och samtidigt behålla sin egen frihet.
Den utrikespolitik Paul istället vill se är icke-interventionistisk. Han vänder sig mot den massiva militära närvaron i utlandet, nästan 75,000 soldater i Tyskland har USA helt enkelt inte råd med. Han vänder sig också mot sådant som planerna på ett krig mot Iran och sanktionerna mot Kuba. För Paul kan detta rädda republiken, för oss icke-amerikaner har hans program uppenbara geopolitiska fördelar.
Penningpolitiken
Recall the statistics: in order to meet our long-term entitlement obligations we would need double-digit growth for 75 years. When was the last time we had double-digit growth for even one year?
– Ron Paul
Paul beskriver målande hur amerikanerna blir alltmer skuldsatta, och hur dollarn blir allt mindre värd. Eftersom det är en valuta som inte är knuten till guld ser han den som ”funny money”, en valuta med ett politiskt snarare än reellt värde. Samtidigt beskriver han hur den amerikanska centralbanken, ”the Fed”, stimulerar ekonomin och finansierar allt från imperiebyggande till gigantiska räddningsprogram för finansmarknadens aktörer genom att trycka upp nya pengar. Detta skapar enligt Paul i grunden inte några nya värden i ekonomin, däremot leder det till inflation. Han analyserar också något hur inflation slår olika mot olika grupper i samhället, liksom hur de nyskapade pengarna ofta används till det som beskrivs med orden ”socialism för de rika”. De militära projekten i andra nationer är sällan billiga, och de gynnar heller inte fattiga amerikaner i lika hög grad som högst specifika, penningstarka intressen med tillgång till lobbyister och till maktens korridorer. På samma sätt har de dyra räddningsprogrammen för finansmarknadens konkursmässiga aktörer en tydlig klassaspekt.
När man följer Pauls beskrivning av hur sådana intressen tvingat igenom olika lagar kan man inte undgå att tänka att det kanske inte bara är i det post-sovjetiska Ryssland som termen ”oligarker” var användbar för att beskriva hur en liten krets av mäktiga och rika aktörer kan lägga beslag på ett helt lands tillgångar och manipulera dess politik.
Grundlagsfäderna
Ur ett mer europeiskt perspektiv finns det brister hos Paul. Historien tycks för honom börja med de amerikanska grundlagsfäderna, och hans flitiga citerande av dessa kan för en icke-amerikan upplevas främmande. Samtidigt är han starkt influerad av ekonomer som von Mises och Hayek, vilka förknippas med den marknadsliberalism många företrädare för europeisk konservatism ser som ett hot mot samhället. Som icke-amerikan kan man knappast okritiskt anamma dessa aspekter hos Paul. Han lider av samma tendens till ahistoriska abstraktioner som en Ayn Rand, och av samma universalism.
Ett USA som följde Pauls råd skulle dock återgå till att vara en republik i ordets sanna mening, istället för de steg mot imperium man tagit. Ett sådant USA skulle dels vara en bättre plats att leva på för vanliga amerikaner, dels lämna den internationella arenan mer fri för andra nationer att utforma sin politik. Det skulle exempelvis vara av värde för framväxten av ett europeiskt eller eurasiskt block. Man kan invända att ett USA som följde den kontinentala modell som utformades av bland annat Lawrence Dennis skulle vara ett ännu bättre alternativ, i nuläget har USA dock varken ett arbetarparti eller någon folkrörelse som skulle kunna knyta an till Dennis idéer. För tillfället skulle Pauls program alltså vara en förbättring för USA, republiken är också svårare att manipulera för penningstarka intressen än vad imperiet är
Eftersom svenska media lider av samma problem som sina amerikanska motsvarigheter kan det vara av värde för den som vill förstå amerikansk inrikespolitik att läsa Ron Paul. Han ger flera konkreta exempel på hur presidentens befogenheter utökats, i strid med konstitutionen, och även oroväckande övergrepp som fängslanden utan rättegång och på obestämd tid, och tortyr. Sådana övergrepp förknippar vi normalt med diktaturer i Tredje världen, och man kan fråga sig varför det inte rapporteras mer om dem i våra media. I USA har en intressegemenskap av politiker, storföretag och media uppstått, idag är den transnationell och inkluderar och inspirerar också motsvarigheter i Europa och Sverige. Därav bland annat den breda enigheten i både riksdag och media för allt närmare samarbete med Nato, liksom bristen på verkliga politiska frågor i debatten.
Relaterat
Lawrence Dennis – excerpter
Lästips: Claes G. Ryn
Paul Gottfried – Dead Right
Ursprungligen publicerad på Fria ordet.
Om skribenten: Joakim Andersen
