”Hugo Wars”: motoffensiv mot PK-ism i SF-världen

Debatt, Kultur, Litteratur, Rekommenderat

 

Det rör på sig i science fiction-världen. Både i Sverige och i USA/England har tills nu rått en vänsterliberal hegemoni. Åsiktsförtrycket är ganska tajt, det är likriktning och utfrysning som gäller så fort någon visar konservativa, anti-PK-åsikter. Men nu ska det bli ändring på detta. Revolutionen har börjat inom det mikrokosmos som sf-världen är.

.

Tidigare här på Motpol har det rapporterats om ”Gamergate”: hur PK-ismen försökt, men misslyckats, med att ta makten över dataspelsvärlden genom att angripa den med Politisk Korrekt ammunition.

Gamergate har viss anknytning till den nu aktuella kontroversen inom sf-litteraturens fan-community, US/UK avdelningen. Länkar för detaljer kring och vidare läsning om det nu aktuella ”Hugo Wars” ges nedan. Här ges endast ett översiktligt referat. (Etiketten ”Hugo Wars” kommer sig av att man strider om tilldelningen av ”Hugo Awards”, ett prestigefyllt sf-pris.)

Vad detta handlar om är taktiskt sett en motoffensiv. Sf-världen har länge dominerats av vänsterliberaler, PK-ism och ”Social Justice Warriors”. Dessa SJW’s angriper minsta lilla avvikelse från Normen. Till exempel, den välrenommerade sf-författaren Orson Scott Card (”Ender’s Game”, 1985, även filmatiserad), har enligt uppgift blivit en icke-person i sf-världen tack vare att han är motståndare till homovigslar.

– – –

Det är många detaljer och turer i detta. Jag bifogar två länkar som torde roa den som vill ha lite uppmuntrande läsning om det kulturkrig som råder. Och så min obligatoriska disclaimer: jag stödjer inte allt som de föregivna högermänniskorna i denna affär står för. Men fokus inom sf-världen måste flyttas från PK-ism och vänsterism. Och det ”Hugo Wars” som rasar tycks mig vara del i en trend, att både gräsrötter och vissa profiler inom kulturlivet tröttnat på likriktning, trakasserier och intolerans.

Vad som också kan behöva påpekas är att den ”höger” som nu gått till motangrepp knappast är någon slags ”identitarian right”. Det rör sig mer om ”republican, libertarian right”. Men det är ändå steg i rätt riktning. PK-diktaturen har gått för långt. Den har utarmat kreativiteten inom sf. Det handlar inte om fängslande, idérika, underhållande berättelser längre. Sf har urartat till Politiskt Korrekta påståenden.

Därför behövs denna brandfackla. Det hela har redan nått framgång. Hugo Awards 2014 gick enligt uppgift överlag till dessa nya högerförfattare. Kanske är det en revolution på gång. En ny generation av läsare, kritiker och författare som tar tillbaks sin genre från PK-mostrar, globalister och kulturbolsheviker. Man går till storms mot detta, en syrefattig, in alles negativ kraft som kramat ut allt liv ur en genre som i sig är en vederhäftig metod för att skildra idéer, samhällen och ontologiska spörsmål i symbolisk form.

.

Vidare läsning

Engelska sajten Breitbart om Hugo Wars

Svenska bloggen Aktivarium om Hugo Wars

(Bild: Jonas de Ro, ”Cities of the Future”)

Pin It
  • Som författare till denna artikel får jag nu lust att tillägga detta. Jag hade lite ont om tid i morse när jag postade detta och nu är det bäst att göra detta tillägg här istället för i inlägget själv. — Att börja med, något apropå släktskapen mellan dessa ”Hugo Wars” och ”Gamergate”: med all respekt för gamerkulturen och dess rätt till frihet och oberoende, så hade Gamergate som företeelse något lägre profil. Vem var till exempel ledaren? Tenderade Gamergate åt att vara mest åt gräsrotshållet, utan ledare? Och kanske gamers i genomsnitt inte är lagda för att uttrycka sig i skrift. Därför kunde PK-falangen, ”fienden”, avfärda Gamergate som Sexistiska Angrepp På Fina Skribenter Som Ville Bekämpa En Reaktionär Bastion.

    Men med Hugo Wars har vi en något annan taktisk situatiuon. Vi har a) ledare (författare som Larry Correia och Brad R. Torgerson) och dessa kan b) uttrycka sig. Återigen kan jag inte ta på mig alla åsikter dessa självironiskt etiketterade ”Sad Puppies” står för (kampanjen kallades från början ”Sad Puppies Think of the Children”). Men nog är det något på gång här. Gränserna för PK:s makt har rullats bakåt. Och jag gör här denna reflektion: gräsrötterna inom sf-fandom kan nu se dessa framgångar och få ökat självförtroende, parallellt med att ledarna kan utropa sig till segrare. Det går att utmana PK-trollet — och vinna.

    Detta är oerhört värdefullt, både symboliskt och reellt. Och på sikt kanske dessa radikalkonservativa operatörer kan — som de själva säger — starta ”a second Campbellian revolution”. Detta syftar på redaktören John W. Campbell, en konservativ och radikal herre som i det amerikanska magasinet Astounding från cirka 1939 och framåt höjde standarden i sf genom att både betona ”science” och ”fiction”. Före Campbell kunde man komma undan med texter som antingen var som föreläsningar eller som körde hårt på atmosfär och inlevelse. Campbell förenade dessa båda element, satte in vetenskapen i en narrativ ram och fick som resultat storheter som Asimov, Heinlein och van Vogt.

    Kanske kan alltså den pågående sf-revolutionen skapa något liknande, en kreativ ”upsurge” som både sopar banan med PK-ismens tabuföreställningar samt dess fokus på ”mood pieces” och känslomanipulation. Nu handlar det om saklighet, idéer och intrig; detta är sf:s kärna hävdar Sad Puppies. Och det är en vederhäftig doktrin; idéer och intrig är centrala i en genre som sf, för vill man ha läcker prosa kan man ju lika gärna läsa mainstream litteratur av det polerade slaget.

    Den pågående revolutionen handlar alltså dels om att göra sig kvitt PK-ismen, dels om att puffa för solida, idémässigt lockande berättelser. Sf har länge varit i klorna på en sentimentalt kryddat PK-ism. Denna revolt är verkligen på tiden.

  • Oskorei

    Mycket intressant och positivt. Har följt Vox Day/Theodore Beale en del, men inte fullt ut förstått vad han menat när det refererats till ”Sad Puppies”.

    • Tack. Detta är en ”game-changer” i det lilla, en symboliskt viktig händelse. Ännu ett indicium: jag läste först om denna affär på svenska bloggen Aktivarium…

      https://aktivarum.wordpress.com/2015/04/07/hugo-wars-de-hemliga-forfattarkrigen-om-den-politiska-korrektheten-pa-hugo-awards/

      … och i dess kommentarsfält har admin nu postat detta, hur tidningen Entertainment Weekly först rapporterade om Sad Puppies som en misogyn rasistattack på Hugo-prisnomineringen. PK-ismens tolkning av händelsen rådde än, Social Justice Warriors (= SJW) körde på som vanligt. Sedan reviderade Entertainment weekly artikeln totalt och rubricerade den som att kampanjen ifråga enbart ”sparks controversy”. En mer sansad bild av verkligheten alltså.

      Hela kommentaren från Aktivariums admin:

      ”Och DÄR tvingades Entertainment Weekly ändra både text och rubrik efter att ha lurats av SJW-dårar. Journalism blir mer och mer ett skämt. Här är det Isabella Biedenbarh som skämde ut Entertainment Weekly.Originalrubrik: EW

      ”Hugo Award Nominations Fall Victim to Misogynistic Racist Voting Compaign”

      Pudlande rubrik: EW

      ”Correction: Hugo Awards Voting Campaign Sparks Controversy”

      Correction? Är det inte vad man skriver när detaljer är felaktiga? Här var originalartikeln så full av fel att det knappt går att känna igen den när dumheterna är bortplockade. Skillnaden mellan orginalrubrik och ”korrigerad” rubrik är minst sagt påtaglig.”

      Slut citat. Med andra ord: PK-ismens extremism har här fått ge vika för sans och måtta. Detta, mina damer och herrar, är en klar och tydlig seger i kulturkriget.

  • Hugo Wars syndromet är ännu igång. Vox Day kampanjar fortfarande kring detta, så vitt jag vet, i år 2016 inför höstens Hugo Awards utdelning på world con. I min senaste bok ”Science Fiction Seen From the Right” gör jag i ämnet följande reflektion. Jag säger att Hugo Wars är en positiv kraft som gynnar kampen mot PK-ismen generellt. Därför bör nu…

    ”… critics, bloggers and readers of a right-wing inclination now should speak up and continue to roll back the frontiers of leftist nihilism. The Zeitgeist favors it and the
    foundation has been laid by the Hugo Wars’ right-wing operators, none
    mentioned, none forgotten.”

    Jag tillägger ett memento:

    ”The Hugo Wars’ right-wingers say they want a new ”Campbellian revolution”. Where have I heard that before? – In the 60s. Then the New Wave said it was in for a ”second
    Campbellian revolution” (mentioned in foreword to Dangerous Visions, 1967). New Wave aside, if the resurgent right-wing wants to change the face of SF it must be more than a change of superficial attitudes, more than a change of style and / or the embracing of some new topical subject. In order to survive SF will have to base its outlook on Tradition and Eternal Values. In order not be irrelevant SF must embrace the spiritual paradigm and stop being reductionist-materialist.” [s 358]

    Mer står att läsa i ”Science Fiction Seen From the Right”, som inte bara handlar om Hugo Wars men även om sf och fantasy under 1900-talet, konceptualiserat från en konservativ ståndpunkt.