Vi hittar vårt intervjuobjekt avdäckad på det måttligt rena golvet inne på en offentlig toalett. Den fruktade aktivisten Inge Svensk, även känd under sitt nom du guerre Kapten Kolik, ligger utslagen i en ljusblå badmössa och ett par farmorstrosor och snarkar ljudligt. Han öppnar det onda ögat och illbligar misstänksamt på oss.
– Vi hade avtalat tid för en intervju om ert rådbråkande liv, herr Kolik, harklar vi oss försiktigt och håller noga våra vader utom bitavstånd från de gula gaddarna som gjort så många sverigedemokrater så illa. Den gamle HBTP-personen sätter sig mödosamt upp och skakar uppgivet på huvudet åt hela situationen.
– Jag måste bara dricka frukost, väser herr Kolik hätskt och tömmer en plunta. Han sprattlar till som i spasmer och gör tecken att vi kan inleda vår intervju.
– Hrm, ja vi har läst här i en tidigare artikel ni skrivit att ni tar avstånd från både Arbetsförnedringen, Försakningskassan, Askassan och, jag citerar, ”Socialgubben”. Det våra läsare frågar sig, herr Kolik, är då hur en man som ni överlever?
– Hur jag finansierar min jetsetlivsstil, menar du? Det ska jag berätta för dig, det är nämligen så att jag på min fria tid livnär mig på brödskriverier åt olika nu-metalband.
– Är inte det svårt?
– Nej. Jag har utvecklat ett diaboliskt listigt system med lappar.

Kapten Kolik drar fram en hög med lappar ur badmössan, på vilka han krafsat ner diverse utdrag ur nu-metaltexterna som gjort honom så känd. Vi hinner urskilja sådana djupa textrader som ”stop looking at me”, ”I don’t want you” och ”uuuuuäääääää”, innan han gömmer sina dyrbara lappar i mössan igen.

– Hemligheten är att sätta ihop dessa rader på ständigt nya sätt, muttrar Kolik bittert. Av hans ledsna uppsyn är det tydligt att världen gjort honom illa.
– Jag förstår.
– Bra bra. Var det något mer?
– Ja, våra läsare undrar hur ni ställer er till det mångkulturella samhället, herr Kolik.
– Dettta ä allt ja har att säja om de mångkulturella samhället, väser herr Kolik, och du får citera mej om du vill: ”mångkultur är när kultur A, utan egentlig anledning, upplåter sitt land för evig tid åt kulturerna B, C, D och E, och dessutom finansierar dessa kulturer med egna pengar. Kultur B, C, D och E tackar sedan kultur A för detta genom en skyhög kriminalitet och ett evigt gnäll.”
– Huga, ja det låter verkligen inte trevligt.
Herr Kolik hugger plötsligt efter våra ben!
– Å va menar du mä de, väser han uppbragt, är du någon sorts nazist?
– Men ni sa ju…?
– Mä nazister fraterniserar jag inte, beklagar sig Kolik, intervjun är slut. Uppenbarligen vet du inte hur man handskas med fina människor. Du kan lämna mitt arvode i handfatet.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.