Få människor är helt obekanta med Sigmund Freud, och psykoanalysens betydelse för flertalet akademiska områden och tankemodeller, till och med inom politiken. Framförallt anses Freuds driftteori presenterar nycklar till att avslöja kollektivt och enskilt beteende och tankeriktning för moral och ideologi. I synnerhet bland marxistiska intellektuella ser vi upprepade gånger en återknytning till teorin, som en förklaringsmodell kring klass, självbild och attityder, så väl som analysverktyg riktade mot borgerlig hegemoni. En som särdeles inspirerades av Freud är Erich Fromm, känd som av tänkarna inom Frankfurtskolan, vilken idogt ville knyta samman drifterna med materialismen. Men Freuds teorier, inte minst hans strukturella teori, lockar även som plausibla svar på frågetecken i en högerinriktad konservativ kontext, och jag har tagit mig friheten att, delvis utifrån Fromm, går närmare in på detta.
I den strukturella teorin delas psyket upp i tre delar, vilka alla syftar till att förklara olika nivåer av behov, önskningar och beteenden. Då Fromm främst behandlar den första delen, kommer jag huvudsakligen också fokusera på den.
Detet (Id)
Först och främst, och även mest centralt, stöter vi på Detet; som är de primära, men primitiva, behoven och drifterna. Här figurerar bl.a. självbevarelsedriften, som via vitala imperativ och krav på omgående tillfredsställelse garanterar vår överlevnad. Här finner vi också sexualdriften, libido, som genom att återkommande väcka vår törst för lust säkrar vår fortplantning. Fromm lägger stor vikt vid distinktion mellan de båda kategorierna. Självbevarelsedriften är omgående och nödvändig, medan sexualdriften, enligt Fromm, går att framskjuta eller tillfälligt ersättas. Libidot är till sin karaktär ombytlig och kan kanaliseras att tillfredsställas genom en variation av stimuli.
Därmed får sexualdriften en elastisk karaktär som kan formas via anpassning till miljö, påbud och samhälleliga förutsättningar. Sexualdriften blir ömtålig för socialt inflytande och normer, och således nyttjbar av härskande krafter. Det är ur denna, sexualdriftens plasticitet, det följer att behov av sex enkelt kan ersättas av porr, behov av äventyr och spänning ersättas med simulatorer, behov av lycka ersättas med berusningsmedel och medicin, behov av självkänsla ersättas med konsumism, behov av att synas betydelsefull ersättas av exhibitionism via sociala medier, osv, osv. Med andra ord träder sakta en bild fram över hur människan fogar sin psykologiska natur efter det moderna samhällets artificiella ersättningsmedel för uråldriga evolutionära drifter.
Utifrån ovan nämnda distinktion presenterar Fromm även en kritik framförd av bland andra Bertrand Russel; att Marx teorier skulle landa i att människans främsta motivation vore en drift att förvärva finansiella medel. ”Förvärvsdrift” skulle således vara ett självändamål inom självbevarelsedriften. Fromm menar att denna absurda slutsats bygger på en kraftig missuppfattning. Istället för en grundläggande ”förvärvsdrift” menar Fromm att den monetära strävan efter förvärv snarare är uttryck för att blidka en narcissistisk drift, vilket i det kapitalistiska systemet formas genom beundrandet av rikedomen och den rike. Vi erkänns och erkänner oss själva genom vår ekonomiska förmåga och status. Med andra ord är inte ”förvärvsdriften” katalysatorn i en historisk materialism, utan snarare ett uttryck för sexualdrift riktad mot ansamlandets och spenderandets prestation och bekräftelse.
Även på denna punkt, oavsett synen på Marx, är det svårt att avslå Fromms analys. Mellan raderna pekar han, åter via Freud, ut det närmast maniska behovet av luxuöst införskaffande av nya produkter, varumärkesfetischism och kommersiell exponering, som blivit synonymt med medborgaren av det moderna samhället. I detta beteende ämna vi bevisa vår karaktär som attraktiv, för andra och oss själva, genom ett regelbundet uppvisande av resurser, finansiellt, men även socialt, genom att visa oss ha råd och insikt att hänga med i olika konsumtionstrender.
Slutligen bör också nämnas att vi i Detet återfinner aggressionsdriften, vilken Freud ansåg vara ett uttryck för dödsdriften, eller destrudo, ofta symboliskt gestaltad av dödsguden Thanatos. Denna drift leder oss mot destruktion, riktad mot andra eller oss själva. Här närs det blinda hatet mot personer, fenomen eller grupper, hämndbegär och skadeglädje. I det polariserade samhälle vi befinner oss i kommer aggressionsdriften inte minst till tals via politiska imperativ som presenterar narrativ om den västerländska människan och hans kulturella hemvists leda och ur det nödvändigheten av förintelse av traditionen, berättad av personer som utmålat sig själva som offer för dess påstådda tyranni.
Därmed kan vi fortsätta till de två andra följande nivåer av psyket som Freud presenterar.
Jaget (Ego)
Jaget är den del av psyket som utskiljer individen som ett suveränt medvetande, åtskiljt från den andre. Denna del har också förmågan att förstå sina behov rationellt, till skillnad från Detet, och därmed sätta dem i förbindelse till varandra. Det är här identiteten skapas, och även här kan konsumismen företräda en allt större roll, genom val och personlig stil. Det är också i detta stadium som Detets krav och lust, via realitetsprincipen, balanseras mot omgivningens krav på konformism. Med Jagets närvaro trycks normalt de drifter tillbaka som vi betraktar som sjuka, dåliga eller antisociala beteenden.
Jagets tvådelade natur av att delvis erkänna och identifiera Detets vilja, och delvis påtvinga drifterna in i en konform ram gör också att samhällets tillstånd får en stor betydelse för personens identitetsskapande. Här finner vi en ledtråd till den starka åsiktskonformism som kan uppkomma, inte främst av rädsla för utanförskapet, utan som kompromiss för Jagets ambivalens inför identifikationsprocessen. Genom att identifiera sig med en populär åsikt undviker man konflikten mellan den sociala driften och andra drifter.
Här kommer måhända begreppet ”sublimering” passande in i bilden. Sublimering utgör den term som Freud använder för att beskriva hur människan, när hon stöter på socialt förbjudna driftimpulser, omvandlar dem till andra uttrycksformer, för att undvika konflikten mellan driftens behov av tillfredsställande och det sociala normativet.
Kombinationen mellan en undertryckt aggressionsdrift och Jagets strävan att erkännas socialt kan, som vi ofta ser exempel på, leda till att politiken kanaliserar och manifesterar aggression och förföljelse av oliktänkande i den kontext där det upphört att vara kontroversiellt. Det ser vi historiska exempel på, så väl som i dagens Sverige. Men också som, på ett mer abstrakt plan, ett uttryck för självdestruktion inom konstformerna och kulturen.
Överjaget (Superego)
Sista kategorin i den strukturella teorin är Överjaget som reflekterat tillåter oss att utifrån en moralisk kompass känna skam och skuld, rätt och fel, på ett djupare plan än utifrån jaget strävan efter acceptans och tillhörighet. Här kan vi givetvis uppleva ett mer påtaglig engagemang för att säkra pådyvlade normer och konventioner, men också, som många säkert känner igen, uppleva sig nödgade att ifrågasätta det upplevt dysfunktionella, även om det innebär personliga eftergifter. Överjaget blir en form av idealism som står över Detet och Jaget.
Här uppstår den verkliga konflikten inom psyket. Detet drar oss mot driften, Jaget dras oss mot vår persona, och Överjaget skuldsätter den som offrar den moraliska kompassen genom förljugenheten eller blind lydnad inför den egna driften. Men Freud ser för den sakens skull inte överjaget som synonymt med en transcendent fria vilja. De moraliska imperativen är arv från föräldrar eller förebilder och fadersgestalter, samt kulturen. Men det är fortfarande den del av oss som ligger närmast ett heroiskt utbrytande från något destruktivt som blivit normativt cementerat. Överjaget är vad som utgör vårt samvete.
Om skribenten: André Iskra Jönsson
