För ett par månader bildades ett nytt aktiebolag. Det är spännande, men inte på grund av sin verksamhet, utan på grund av sin styrelse. Här trängs nämligen Expo och Strix med en flerfaldigt dömd vänsterextrem våldsbrottsling.
Aktiebolaget Piscatus verkar inte ha kommit igång med sin verksamhet än, men har varit registrerat några månader. Vad de ska göra framgår inte av den lilla dokumentation jag hittills kommit över, men intressant lär det bli. Styrelsen består nämligen av ett antal lindrigt sagt bekanta namn, som ger anledning att tro att vi snart kommer att få se dem sätta igång något riktigt speciellt. Två av styrelseledamöterna torde de flesta känna till: det är nämligen den demokratiska tidsskriften Expos välkände medarbetare Mikael Ekman, och Strix televisions otrevlige gaphals Robert Aschberg. Det tredje namnet på listan är dock det som fick åtminstone undertecknad att tappa hakan: ingen mindre än Martin Anders Fredriksson själv!
Fredriksson är en välkänd dåre ur södra Sveriges ”autonoma utomparlamentariska rörelse”, för att tala fikonspråk. Han är så sent som 2005 dömd bland annat för att ha sprutat tårgas i ansiktet på en flygbladsutdelare och slagit honom i huvudet med ett järnrör [hittade domen här], och har även åtminstone ytterligare en misshandel på sitt samvete. Det handlar alltså om en våldsam och obehaglig vänsterextremist, för övrigt även misstänkt (om än frikänd) för mordbrand mot McDonalds. Av allt att döma är han även helt utan kvalifikationer för att ingå i någon styrelse av någonting alls, såvida inte hans datorkunskaper kan komma till användning på något sätt.
Man funderar (nåja, i retoriskt syfte) på vad denne synnerligen osympatiske gamle ”antifascist” kan ha att hämta hos demokratiska organisationer som Expo och grävande, seriösa journalister som Robert Aschberg. Att Ordfront och SVT är en sammanrunnen gegga sedan länge är förstås välkänt, men till och med cyniker som undertecknad har svårt att inte tappa hakan när mainstream-media, förment demokratiska antirasister och knäppa terrorister bildar bolag tillsammans. Visserligen är det ingen hemlighet att Expo odlar sina kontakter med våldsvänstern – Fredriksson är på Facebook en av ytterst få utöver närmast sörjande som medverkar i Facebookgruppen för Det Vita Fältet, och på samma community kan man se Expo-medarbetaren Mats Deland stoltsera med medlemskap i den internationella ANTIFA-gruppen. Men måste man bilda bolag med dem, och varför bryr man sig då överhuvudtaget om att kalla sig ”demokratisk” och låtsas som att man motsätter sig politiskt våld?
Mest av allt funderar man förstås – bolag eller inget bolag – på om det överhuvudtaget finns någon oberoende journalistik i det här landet utanför den så kallade extremhögern (undantaget enstaka vänstermagasin och möjligen Axess, ska vi i rättvisans namn tillägga). Om så är fallet: varför får de här kriminella idioterna med tillhörande rumsrena allierade fortsätta diktera stora delar av debattens dagordning i Sverige, utan att ens ifrågasättas av den massmedia som betraktar sig själv som ”borgerlig” men knappt ens lever upp till den urvattnade titeln längre? Varför tiger vänstern – åtminstone den något så när intellektuella del av den som i undantagsfall faktiskt finns?
Det är valår i år, och ihålig som demokratin blivit kan man väl åtminstone försöka hålla masken, och de värsta rabieshundarna kopplade?