Två framtidsscenarier

Aktuellt, Ekonomi, Ideologi, Inrikespolitik, Invandringspolitik, Konservatism, Marxism, Metapolitik, Politik, Rekommenderat, Samhälle, Vänstern

Vad bär framtiden i sitt sköte? Samtiden är uppenbart inte särskilt stabil, sakernas tillstånd kan inte bestå i längden. Saker som tyder på detta är bland annat polisens kris, Sveriges etablissemang kan idag inte ens upprätthålla statens kärnuppgifter. Eftersom vårt mentala ”normaltillstånd” grundläggs under uppväxten och endast långsamt förändras är det många som inte inser detta. Det gäller särskilt den gamla 68-generationen. De växte upp under fred och tillväxt, i ett etniskt och kulturellt homogent samhälle, och detta är deras normaltillstånd (för min egen generation handlar normaltillståndet fortfarande ofta om att skydda utsatta invandrare från nazister, i ett evigt 90-tal). Undermedvetet är de flesta av dem därför fortfarande övertygade om att samtidens kris endast är tillfällig och att det snart blir ”som vanligt” igen (hur det kommer gå till är mer osäkert, gissningsvis kommer olika auktoriteter att lösa det hela). De yngre generationernas normaltillstånd är däremot successivt allt dystrare, deras ”som vanligt” påminner alltmer om en mardröm.

Det finns ett värde i att försöka skissera framtiden. Dels kan vi då även skissera strategier för hur vi ska hantera den, dels kan vi lättare få andra att tänka historiskt. Två intressanta framtidsscenarier i sammanhanget finner vi hos Egor Putilov och Malcom Kyeyune. Putilov är förmodligen känd som den av Aftonbladet hårt angripne ”SD-desinformatören”, en central gestalt i kvällstidningens SD- och russofobiska konspirationsteorier. I verkligheten är han en journalist och medarbetare på nya Samhällsnytt (tidigare Avpixlat). Han har också en egen blogg som är väl värd ett besök (inte minst Putilovs intervjuer med manliga migranter om deras framtidsvisioner är intressant läsning). Kyeyune har sina rötter i Vänsterpartiet och driver tillsammans med Markus Allard podden Markus och Malcom. De har gjort sig alltmer impopulära i den etablerade vänstern genom att tillämpa marxistisk analys på dagens Sverige, inklusive mångkulturen. Avsnittet om transfereringar och trasproletariat är väl värt att lyssna på även för icke-marxister (och påminner i förbigående sagt mycket om min egen Marxläsning, de båda herrarna har däremot ännu inte kombinerat Marx med Schmitt och Spengler).

Det libanesiska eller det brasilianska scenariot
De flesta svenskarna har ingen direkt erfarenhet av att leva i ett starkt segregerat klassamhälle med enorma klyftor och ett pågående lågintensivt klasskrig.
– Egor Putilov

Putilov gör den sedan Breivik förbjudna jämförelsen med Libanon. Libanon beskrevs länge som Mellanösterns pärla, ett levantinskt samhälle med en stabil ekonomi och en lika stabil kristen majoritet. På historiskt sett kort tid slogs landet i spillror, genom ett utdraget inbördeskrig. Putilov intresserar sig för upptakten till kriget, och finner likheter med Sverige. En omfattande invandring av muslimer till Libanon förändrade den demografiska balansen. Istället för mångkulturell harmoni organiserade de olika etno-religiösa grupperna i Libanon miliser för att försvara sig mot varandra. Putilovs jämförelse är läsvärd, den som reflexmässigt avfärdar det hela som omöjligt bör ställa sig själv frågan om det är hans eller hennes mentala ”normaltillstånd” som orsakar reaktionen. Vi finner den här: Libanesiskt scenario i Sverige – på väg in i ett inbördeskrig?

Putilov har också beskrivit det brasilianska scenariot, ett samhälle med extrema klassklyftor där en ljushyad medelklass gömmer sig i bevakade stadsdelar men lever farligt så fort de lämnar dem. Det brasilianska scenariot är sannolikt elitens mål, snarare än det libanesiska. Oavsett vilket är det obehaglig läsning Putilov bjuder på i reportaget från Brasilien. Vi finner det här: Sverige-2030

Den materialistiska analysen
Den dagen Malmö inte längre kan betala ut socialbidrag på drägliga nivåer kommer stadens utsatta områden att påbörja sin metamorfos mot den sortens katastrofala sociala och ekonomiska misär som vi hittar kåkstäder och favelor jorden runt.
– Malcom Kyeyune

Kyeyune utgår i sin analys i hög grad från Marx perspektiv. Han noterar att det i Sverige finns en ny grupp eller ekonomisk klass som inte fanns på Marx tid, de människor som lever på transfereringar eftersom de inte går att exploatera (de är inte anställningsbara om profit är målet). Mervärde kan inte sugas ur dem, istället får de leva på mervärde som producerats av andra. Kyeyune noterar också i förbigående att situationen inte nödvändigtvis skulle vara en annan ”i det klasslösa samhället” (”det går inte att omfördela mer från en produktiv arbetare än att denne fortfarande kan ha mat på bordet, oavsett politisk flagg eller historisk epok”). Denna grupp växer relativt sett hela tiden, men gruppen som producerar mervärde gör det inte. Här finns en inbyggd motsättning som kommer nå smärtgränsen i samband med nästa ekonomiska kris. Både Putilov och Kyeyune tar för övrigt upp ”enkla jobb” som en ohållbar lösning på problemen, Kyeyune eftersom det i grunden är en sorts förklädd omfördelningspolitik, Putilov genom en utblick till Egypten.

När den ekonomiska krisen slagit till och den klassiska arbetarklassens vilja att bidra till den nya ekonomiska klassen genom transfereringar upphört kommer Rosengård med flera platser att bli direkt farliga noterar Kyeyune. Många invånare kommer då att flytta självmant till sina relativt sett tryggare hemländer. Det lågintensiva inbördeskrig med etniska förtecken Putilov skisserar tar även Kyeyune upp. I längden kommer svenskarna inte att acceptera den enkelriktade vågen av våldtäkter och rån utan att ge igen med samma mynt. Sammantaget är det alltså en dyster framtid Kyeyune målar upp, men det finns inte mycket som talar för att den inte ligger nära verkligheten givet dagens politik. Vi finner artikeln här: Escape from Rosengård

Artiklarna av de båda herrarna är kort sagt väl värda att dela med bekanta som behöver inse situationens allvar, även om man då också bör tala om möjliga lösningar så att effekten inte blir uppgivenhet. Sådana lösningar bör vara både individuella och kollektiva, politiska och ickepolitiska.

Pin It
  • zeno

    verkar plausibelt nog – men…

    troligare är nog ändå att vi i svedala kommer få se ”medicinskt horse” på en allomfattande nivå

    den som gitter kan besöka SCBs hemsida med statistik och leta fram diagrammet med den exponentiella ökningen av svensk pillerkonsumtion…

    ”subb” är redan väletablerat och de ”brukare” jag talat med om skiten säger att de är ÄNNU STÖRRE TORSK på denna ”medicin” än gammalt vanligt hederligt heroin…

    jänkarna legaliserar ju i delstat efter delstat ”medicinskt majja” och både uruguay och kanada förbereder för export ”big time”(eftersom de kallt räknar med den ökända amerikanska dubbelmoralen – tillåta är en sak men tillverka – näe…)

    (rent generellt – vad som är ”lagligt” har ofta att göra med vad respektive stats ordningsmakt mäktar med att beivra..).

    i jämförelse är nog de två scenarier du skisserar att föredra framför en befolkning neddrogad på soma liksom i ”du nya sköna värld” – och som tillsammans med ”1984” uppenbarligen utgör etablissemangets färdplan

  • Sarpedon

    För många år sedan så råkade jag höra ett föredrag av en professor i historia.
    Namnet kan jag tyvärr inte längre erinra mig.
    I vilket fall som helst så menade denne professor att Sverige har haft två anomalier i sin historia, avvikelser som normalt inte förekommer för ett så litet land som Sverige.
    Den första avvikelsen var stormaktstiden. Hur kunde det komma sig att ett så glesbefolkat och fattigt land i utkanten av Europa kunde svinga sig upp till status av militär stormakt och mäta sig med dom betydligt resursstarkare och rikare stormakterna nere på kontinenten?
    Det finns naturligtvis en masa svar på denna fråga.
    En bidragande orsak var säkert när tyska orden förlorade sina besittningar i Livland 1562. Detta orsakade ett maktvacum som Sverige kunde fylla upp.
    Stormaktstiden varade i ungefär i hundra år, beroende lite grann på hur man räknar.
    I alla fall så kan man med relativt stor bestämdhet påstå att det hela var över 1721 i och med freden i Nystad som satte punkt för det stora nordiska kriget 1700-21.
    I Nystad tvingades Sverige avträda delar av Viborg och Kexholms län och hela Ingermanland, öarna Ösel och Dagö samt Livland till Ryssland.
    Den andra avvikelsen i Sveriges historia menade denne professor var välfärdsstaten.
    Den välfärdsstat som skapades efter andra världskriget och som egentligen var ett samhällskontrakt mellan kapital och socialdemokrati samt svenskt kunnande och ingenjörsvetenskap.
    Man kan aningen tillspetsat påstå att det var Sverige som vann andra världskriget.
    I varje fall fick vi skörda frukterna av det sönderbombade och sönderskjutna Europa.
    Uppbyggnadsboomen nere på kontinenten tycktes oändlig och här stod Sverige med en modern och oskadad produktionsapparat.
    Det var bara att sälja.
    Om vi räknar från 1945 fram till dags dato så är det 72 år.
    Vi börjar återigen närma oss 100-års strecket.
    Sverige är medlem i EU och är på randen till fullt medlemskap i NATO.
    Nästa regering av borgligt snitt med stöd av SD kommer med största sannolikhet att söka medlemskap i NATO. Sossarna kommer för syns skull att protestera. Men i tysthet acceptera en medlemsansökan.
    Vi har då fullbordat inträdet i överstatligheten och glömt att både stormaktstiden och välfärdssamhället var produkter av egen strävan, egen flit och kunskap.
    Vi kommet att tvingas anpassa oss till vad damerna och herrarna nere i Brüssel och i NATOS högkvarter dikterar och bestämmer antingen det gäller flyktingkvoter eller vårt försvar.
    Vi får fullt ut rätta oss efter vad främmande makthavare beslutar för vårt lands del.
    Sedan kan vi bara maktlösa stå och se på när landet allt mer förfaller och offras på globalismens altare.
    Den här utvecklingen är såklart inte bra.

    • zeno

      du verkar lite uppgiven verkar det som mannen

      ett sätt att föra kamp är att se till att man har fakta och sanning på sin sida i kampen – vilket ger kämparglöd!

      en god strategi att försöka uppnå ovan blir då att ”ta reda på” saker o ting själv istället för att låta sig skedmatas av maktens lakejer o PK-soldater(som ofta marknadsförs som ”experter” i svinmedia o ”public service” – betänk att t.o.m. statsministern – självaste excellensen löfven – ju åberopade arnstad som auktoritet)

      den häringa ”professorn” du nämner – henet kom möjligtvis inte från södertörns högskola?

      vad kan man annars göra åt sånt man inte gillar? – en taktik kan vara att tillämpa nancy reagans orakelsvar ”just say no” – när någon frågade henne vad man kan göra när nån man känner bjuder en på droger

      du kan oxå säga ”nix” – om inte annat med valsedeln

      att regeringen har en annan agenda än den de går på val på kan i efterhand rättas till genom att påvisa att folkviljan var en annan(demokrati – till skillnad från diktatur eller demokratur)

      jämför med någon som missbrukar en fullmakt – behörigheten finns(fullmakten) men befogenheten överskrids(missbruket) – sådana avtal är icke giltiga – liksom inte heller avtal som tvingats fram

      ps
      SD eller DÖ 2.018 – valet är ditt

      https://www.youtube.com/watch?v=MzyBvRP2Hko

    • Patria

      Fast då kan man samtidigt fråga sig: varför har Sverige inte gått med i NATO tidigare? Vilken anledning att faktiskt stå emot i sjuttio år, om det enda stora feta bakomvarande syftet i själva verket hela tiden var att gå med? Vill svenskarna stå utanför är det bara för dem att fingret åt byråkratgrisarna. Om de väljer att gå med ska de heller inte gnöla när deras barn slits i stycken för USA-imperialistkräkens räkning. Det hela är mycket enkelt.

  • Palnatoke

    Jag får nog instämma i den dystra framtid herrarna målar upp. På kortare sikt i alla fall. Man har låtit förfallet gå för långt för att några politiska lösningar ska vara möjliga helt enkelt. Å andra sidan finns det inte mycket med det nuvarande samhället som är värt att värna och någon form av samhällskollaps skulle sätta en naturlig punkt för mångkulturen och de övriga subersiva agendorna. Det vore ju inte heller första gången i världshistorien som en civilisation blir till ett offer för sin egen framgång.

  • Kronolog

    Vad som sker i Sverige kommer förmodligen i hög grad att bero på hur dessa problem hanteras i större europeiska länder som lider av desamma. Om Tyskland, Frankrike och Storbritannien ger sig fan på att anamma den brasilianska lösningen kommer Sverige förmodligen att göra detsamma. Om det å andra sidan skulle bryta ut ett inbördeskrig av något slag i en av dessa stater är det möjligt att det sprider sig vidare till Sverige.

    Å andra sidan: för att ett inbördeskrig ska kunna bryta ut krävs det splittring inom eliten och ordningsmakten, vilket inte är fallet i något europeiskt land för tillfället; eller att främmande makt är villiga att stödja potentiella rebeller, vilket också verkar tveksamt för tillfället.

    Men det finns ju en tredje möjlighet också: att en Caesar-figur tar makten, instiftar provisoriska lösningar på de problem vi har för tillfället för att upprätta stabilitet och trygghet. Totalstopp för all invandring för att inte rubba maktbalansen mellan svenskar och invandrare ytterligare, officiell eller inofficiell segregation för att hindra att konflikt uppstår mellan olika folkgrupper, samt fokus på att upprätthålla – om ej lag så åtminstone – ordning i riket med alla till buds stående medel. Fast detta skulle inte lösa de ekonomiska problem vi står inför.

    • Blaatunga

      Våra ”lik i lasten” kom till Sverige för att bidragen var bäst. Om bidragen sinar så kommer vi snart att se en Exodus av format. Detta kommer i hög grad att lösa de ekonomiska predikamentet.

      • Kronolog

        Och var ska de utvandra till? Andra europeiska länder som dras med samma problem som vi, eller till sina hemländer – länder som knappast saknar dem? Du kan vara säker på att repatrieringen inte kommer att bli enkel. Inte omöjlig, men knappast enkel.

        • zeno

          det är bara att dubbla återvändarbidragen gång på gång tills de blivit tillräckligt attraktiva – ”det går bättre med lock än med pock” som ordspråket säger

          själv skulle jag inte flytta till något dysfunktionellt land för allt smör i småland – men precis som jag anpassar mig till samhällsutvecklingen i mitt egna hemland sverige så kan man anta att även migranter anser att ”borta bra men hemma bäst”

          enligt uppgift så reser många flyktingar på semester till sina hemländer(som de föregivet flytt från) när de behöver komma ifrån sverige lite – eller för att gifta bort barnen eller när dessa behöver könsstympas

  • Blaatunga

    Det kan vara intressant att studera Myanmar, en stadslös minoritet vill skapa sitt eget rike. Man tillhör inte den dominerande religionen. Man river ner massivt stöd från vänsterliberaler och muslimer världen över. Al Q propagerar för att muslimer välden över skall sluta upp bakom den muslimska minoriteten oaktat vilka brott de begår. I synnerhet folkrätts högkommissionären som själv är muslim.

    Om du som i Sverige har en otyglad, obegåvad, lättkränkt, ignorant, indolent, ointegrerbar pöbelhop av muslimer så är samanbrottet inte lång borta. Muslimer världen över kommer att skynda till deras försvar för att de är just muslimer. Vi kan nog inte hoppas på ett lika resolut ingripande från stadsmakten som i Myanmar.

  • Orphan black

    Kyeyune är en av de skarpaste hjärnorna i samtida vänster. Hans analyser är roliga och pricksäkra. Inte konstigt att han blivit en paria i vänstern. Jag spår dock att han kommer att vandra Via Piccone?

  • Parsifal

    Det finns de som menar att det lågintensiva asymmetriska inbördeskriget redan startat. Såg formuleringen i en intervju med en polis i Göteborg för en tid sedan.
    Är det verkligen möjligt att etablissemanget svävar i okunnighet om de dystra framtidsscenarier som dryftas ovan? Med tanke på den expertis och de utredningsresurser som står till deras förfogande. Det verkar inte troligt. Det är nog i det ljuset man ska se de närmast desperata utspelen om enkla jobb och liknande som presenteras med jämna mellanrum. De begriper nog vad som väntar men orkar inte tala om det och skjuter det hela framför sig. Hur orka börja berätta att man fört det svenska folket bakom ljuset under decennier? Det blir övermäktigt. Nu gäller det att hålla god min i elakt spel och hoppas att ett under en dag skall ske. Annars så kommer syndafloden.