Mänskligheten är en social konstruktion

Okategoriserade

Det är populärt bland dem som har gjort den nya klassens föreställningar till sina egna att påstå att allt som tillhör den äldre ordningen bara är sociala konstruktioner. Den äldre ordningen vilar dock på en grund som sträcker sig årtusenden bakåt i tiden, medan den nya klassen bara har byråkratiska och ideologiska konstruktioner som har några decennier på nacken att stödja sig på. En av deras ideologiska konstruktioner bygger på begreppet "mänskligheten". Deras användning av det begreppet menar jag är något nytt, åtminstone när det används som grund för till exempel invandringspolitiken.

Låt oss börja med att slå fast att det inte finns något sådant som "mänskligheten" i sinnesvärlden. Då vi stiftar bekantskap med exempelvis en norrman så klassificerar vi honom spontant som just en norrman. Vanligen är det inte så att vi förnekar att norrmannen även är en människa, men då vi hör honom tala blir det uppenbart för oss att det är just en norrman som vi har att göra med, inte bara en egenskapslös människa. Om vi träffar en svart afrikan behöver vi inte höra honom tala, utan vi ser genast att det är en afrikan vi har att göra med. Om vi växlar några ord med honom så kan vi finna ut mer exakt varifrån han kommer. Men vi tenderar att vara mycket känsligare för skillnader i närmiljön än för skillnader som har betydelse i någon annan del av världen. Vi svenskar är medvetna om skillnader mellan exempelvis smålänningar och sörmlänningar, medan man kan höra folk säga att alla sydostasiater ser ut och låter likadant. Fast många moderna svenskar har rest mycket och har då blivit medvetna om de lokala särarterna även i andra delar av världen.

Även om vi mentalt förstår att norrmän inte bara är norrmän, utan att de även är individer så tenderar vi ändå att emotionellt bedöma människor efter deras grupp. Någon som har positiva erfarenheter av norrmän tänker kanske "Vad trevligt, en norrman!", medan den som har negativa erfarenheter, eller som har hört negativa saker om norrmän, tenderar att vara försiktig, misstänksam eller rent fientlig. Man kan tycka att det är orättvist att bedöma människor utifrån deras grupp på det här viset. Men det är evolutionen som har gjort oss såna. I civilisationen är vi skyddade av polisen och en tolerant kultur, och kan då kosta på oss att vara öppna, men i naturtillståndet finns inget sådant skydd. Den som är oförsiktig, framför allt mot andra grupper än den egna, har sämre överlevnadschanser i en miljö där kampen om tillvaron är hård. Och det har den av allt att döma varit under större delen av människornas historia.

I sinnenas värld kan vi alltså både se och höra skillnader mellan olika grupper av människor. Däremot finns det ingen som varken har sett eller hört "människan" eller "mänskligheten", eftersom det rör sig om abstraktioner. De som försvarar det sentimentalt laddade begreppet "mänskligheten" vill dock att vi ska se abstraktionen som verkligare än det vi upplever med våra sinnen i den konkreta verkligheten. Till och med Mona Sahlin kan dock se och oftast höra skillnaden mellan en somalier och en etnisk svensk, en israel och en arab eller en etnisk europé och en sydostasiat etc.

Vad säger då vetenskapen om skillnaderna? Ole Jørgen Anfindsen är teknologie doktor vid Oslo Universitet och författare till boken "Selvmordsparadigmet". Han sammafattar forskningsläget i en intervju med Brussels Journal:

"Not only have various races and ethnic groups been subject to different selective pressures through centuries or millennia, and therefore evolved differently in terms of personality traits, general intelligence, and more, we all have an inherent tendency to identify with and prefer those with whom we are closely related, genetically speaking, i.e., our own people. This follows as a corollary of William D. Hamilton’s groundbreaking insight about gene-centric evolution (popularized in particular by Richard Dawkins in his international bestseller The Selfish Gene). While I am a great admirer of Dawkins’ unparalleled ability to popularize science, I think he has thus far failed to live up to his responsibility as one of the world’s most influential intellectuals, by hardly addressing the thorny issues and ethical dilemmas that racial and ethnic differences give rise to. Two outstanding authors who have indeed done so are Frank Salter (a political scientist) and J. Philippe Rushton (a psychologist). Interested readers are advised to look for books and articles from said authors discussing topics such as genetic interests or genetic similarity theory."

Min slutsats är att det är "mänskligheten" som är en social konstruktion, medan det vi ser och hör i den konkreta verkligheten är verkligare än abstraktionerna vi förväntas hylla. De olika folken har en konkret existens, till skillnad från abstraktionen ”mänskligheten”. "Vi är alla människor" är en sentimental floskel. Vi svenskar existerar inte bara kulturellt, utan även biologiskt. Det gör även representanterna för de andra folken som vi möter i vardagen.

Ett annat sätt att se på "rasister" än det vi är vana vid är att de är en slags barometrar som varnar för kommande stormar. Redan nu känner sig många pressade av massinvandringen trots att vi inte har några problem med den rent materiella försörjningen. Många lever i exil i sitt eget land. Men vad kommer att hända om konkurrensen om resurserna hårdnar framöver? Samma instinkter som är aktiva hos "rasisterna" finns även i latent form hos Mona Sahlin och hennes likar. Deras ilska mot invandringskritiker tror jag kan förstås med hjälp av C.G. Jungs psykologi. Han menar att psyket kastar en skugga som vi tenderar att vara omedvetna om. Skuggan är formad av drifter och instinkter som inte accepteras av samhället. "De godas" vrede och hat kommer av att de inte känner sig själva. Det är bekvämare och skänker psykisk lindring för dem att projicera mörkret de bär i sin egen själ på andra.

"Mänskligheten" är ett begrepp som används av internationalister för att konstruera en ny verklighet och en ny människa. Men det jag vill säga så här på nationaldagen är alltså att vi svenskar existerar, medan den nya världen och människan som är en dröm som närts av den utopiska vänstern är just en utopi. Det är min övertygelse att försöken att förverkliga utopin kommer att få samma resultat som alla andra utopiska projekt, dvs det kommer att leda till en dystopi. En realiserbar politik måste vara förankrad i verkligheten, inte i rosaskimmrande önskedrömmar.

Vi som kallar oss svenskar har funnits länge genetiskt och kulturellt. De politiska organisationsformerna förändras snabbare än kulturen; vi hade exempelvis en kristen kultur under ett millenium. Den förändrades naturligtvis under den tiden, men hade åtminstone en konstant utöver den genetiska grunden, alltså just att den var kristen (Bibeln mm).

Kulturen förändras i sin tur snabbare än den genetiska grunden som folket är ett uttryck för. Vi finns fortfarande kvar, men om vi kommer att fortsätta existera är en annan sak.

Man kan också hålla isär kultur och religion; det bör man kanske göra? Då kan man se att kulturen förändras snabbare än religionen, historiskt sett.

"Varför begår civilisationer självmord?" är en aktuell fråga som jag tänker behandla någon dag framöver ur ett evolutionärt perspektiv.