Den gångna veckan har inte varit något vidare för vår värld. Inte har det varit bättre i vårt eget land. En liten jämförelse med en tämligen fjärran religions världsbild känns berättigad.
Buddhismen talar om den betingade tillvaron som Samsara, och liknar den vid en flod. Munkens mål (för ursprungligen är det inte tal om någon annans) är att korsa, och slutligen lämna, denna flod och därvid uppnå autonomi och förening med det absoluta. Samsara är nära kopplad till dukkha, som oftast brukar översättas med "lidande", och därmed ge upphov tilll buddhismens kända uppfattning att "allt är lidande". Översättningen är egentligen inte helt riktig, man skulle också kunna tala om "upphetsning" eller "inkonsistens". När vi idag tar en titt på mediaflödet är det nog däremot den förstnämnda tolkningen som ligger närmast till hands. Vi dyker i…
Stockholms ska satsa på World Pride 2012. Det är nästan bara för deprimerande för att man ens ska orka ta upp det. DN skriver om enorma "intäkter som kommer staden till del", och någon som helst diskussion om ett sådant spektakels konsekvenser och implikationer uteblir i vanlig ordning. Om det blir några vrålande uppmaningar om att "hacka Affe till oblat" i år återstår väl att se. Det lär knappast påverka statens och medias villkorslösa applåderande av eländet.
Konstigt nog har Marcus Birro av alla jävla människor plötsligt kommit loss och skrivit en kort, men synnerligen träffande, krönika om svenska kyrkans förhållningssätt till den mentalitet som informerar Pride-entusiasmen. Som för att jämna ut det har han dock samtidigt engagerat sig i någon sorts musikprogramsspektakel, och då riktat sin kritik mot en kvinna jag inte har en aning om vem det är, som tydligen kallat någon tävlande för "bögig". Jag saknar själv uppfattning om hur det förhöll sig med den saken. Men med tanke på den uppmärksamhet frågan har fått, trots att krisen utspelade sig på fullständigt irrelevanta TV 400, är den värd att ta upp. Det är värt att påpeka hur media fyller ut sin rapportering med massiva mängder nonsens, för att undvika att någon verklig diskussion kring de verkliga frågorna dyker upp.
Finanskrisen rullar obehindrat vidare, och verkar nu skicka USA in i en redig recession. Fördelen torde vara att Iran och andra länder som i någon mening blivit obekväma för supermakten och dess 51:a delstat Israel nu förmodligen kan andas ut ett tag. Nackdelen är naturligtvis att svallvågorna kommer att slå först över Storbrittanien, och sedan svepa in över Europas fastland och än en gång erbjuda bevis för finansglobalismens vanvett  – men om detta har Jonas redan skrivit bättre.
Utbildningsväsendet tar ett rejält steg mot urartning i Malmö. Ilmar Reepalu och hans kamrater i kommunen ska ordna så att eleverna får ge lärarna betyg. Inspirationen är TV-serien 9A, och en grad av idioti som nästan är vördnadsbjudande. I ett land där ungarna blir okunnigare och okunnigare, där läraren har ungefär samma status som medeltidens tunnbindare och där man menar att "kritiskt tänkande" helt befriat från minsta faktabas är den bästa grunden för lärande, känns Reepalus förslag lika logiskt som sinnesslött. Men det är klart, livegna behöver inte kunna mer än rapa statsideologin och ställa sina kroppar till arbetslivets förfogande. Och man kan ju säkert lära eleverna "tänka kritiskt" genom att upprepa statens och universitetens ideologiska papegojsång även om man dessutom, vid sidan av sitt arbete som socialarbetare och migrationshandläggare, får dras med att de små ligisterna skriver förnedrande utvärderingar och ger en "IG".
Och med detta tar vi ett par rejäla simtag upp ur floden, eller åtminstone upp till ytan. Och önskar trevlig helg.
Om skribenten: Solguru
