FRA-lagen och den utstrustning som köpts in för att genomdriva den, sägs vara ett hot mot demokratin. Med tanke på att lagen ifråga drivits igenom av demokratiskt valda politiker, utsedda av en armé av människor med "rent mjöl i påsen", måste man undra om det verkligen är det som är problemet.
I
I samband med den så kallade FRA-lagstiftningen är begreppet "rent mjöl i påsen" på tapeten. Självgodhetens allra efterblivnaste apostlar dunkar sig själva i ryggen och förklarar att de minsann inte har något att frukta, för de har inget fuffens för sig. De har "rent mjöl i påsen". Man måste nästan fråga sig om de bor i samma land som vi andra.
Svenska politiker är nu en gång för alla tämligen harmlösa. Jag har aldrig varit den som gormar om "förrädare i Rosenbad", i varje fall inte nykter. Det är ganska uppenbart att våra makthavare till största delen är rätt menlösa karriärister, som i egenskap av ledare för ett litet land försöker leva upp till varjehanda internationell politisk trend och global ekonomisk förändring, utan att stöta sig allt för mycket med vare sig välfärdsstatens traditioner, eller med vanvettiga intressegrupper bestående av institutionellt hjärntvättade postkolonialister, feministakademiker och diverse andra blådårar. Ska jag vara helt ärlig känns inget av de två numera nästan fullständigt likartade alternativ som bjuds, "alliansen" och "vänsterblocket" som inte är något block, direkt hotfulla i sig själva möjligen skräms man lite av deras avsaknad av ledarskap, maktvilja och kapacitet. Skulle den lede fi stå för dörren vill jag varken ha Reinfeld med sin "mjuka" ledarstil, eller Sahlin med sin fullständiga avsaknad av både intelligens och karisma, vid rodet. Om FRA i något avseende kontrolleras av våra politiker, kan man med andra ord nog vara lugn för att dess ineffektivitet är garanterad. Har man dessutom "rent mjöl i påsen", och i sak inte alls skulle ha något emot att bli kameraövervakad på toaletten och i sovrummet, kanske saken kan anses vara biff.
Nu är det förstås inte riktigt det som är poängen. Visserligen kommer FRA sannolikt inte att komma åt vare sig dissidenter eller terrorister. Främst torde man snappa upp en mängd oläsliga PGP-krypterade mail, där 99,9% är skrivna av diverse datanördar och integritetsfanatiker som gör det av ren princip, och resten av diverse folk med betydligt mindre dramatisk kriminella agenda. Faktum är att det är smått obegripligt var man överhuvudtaget vill komma Rysslands sedvanligt paranoida utspel om att det hela är en ursäkt för att spionera på rysk datatrafik känns plötsligt relativt rimligt (eventuella självmordsbombande islamister torde väl ha åtminstone någon imam som hängt med i nyheterna tillräckligt för att säga åt dem att undvika att skicka okrypterade mail, eller mail överhvudtaget). Mitt i demokratins undergång känner åtminstone jag mig faktiskt inte särskilt orolig, och då har jag ändå inte alls rent mjöl i påsen, utan är en otäck högerextremist som skriver en fruktansvärd blogg.
" Då är det också naturligt, att tyranniet eller enväldet ej uppkommer ur någon annan statsförfattning än just ur demokratien — ur den mest obegränsade frihet uppkommer den mest vidsträckta och mest tryckande träldom."
– Platon
II
Ändå är det förstås lite problematiskt att ha en myndighet som avlyssnar allting alla ägnar sig åt i telefon och på internet. Läs om den meningen, och fundera på vad som har hänt när man överhuvudtaget behöver skriva ut den: "det är förstås lite problematiskt att ha en myndighet som avlyssnar allting alla ägnar sig åt i telefon och på internet". Sedan Orwell tryckte ur sig sin 1984, om inte förr, verkar de flesta ha haft en känsla av att det finns risker och problem med att avlyssna vad folk säger och gör, i synnerhet när det inte finns någon uppenbar orsak till det. Oavsett hur trevlig man anser att den nuvarande regeringsformen är, finns det ju exempelvis alltid en risk att någon med mindre godhjärtad inställning drar nytta av systemet och institutionerna. Även om så inte skulle bli fallet tycker många att det är problematiskt i sig att en samling teknikfetischister arbetande på en institution från kalla kriget sitter och läser igenom vad man har att säga till mormor, bara man använt fel kombination av termer i ett mail. Ska någon övervaka vad vi håller på med, ser vi gärna att det finns en orsak till det. Tydligt är att en växande del av befolkningen, och de kretiner sagda befolkning satt att styra oss alla in i en kombination av storbolagsstyre och kulturmarxistiska sociala experiment i jämlikhetens namn, inte längre har den här uppfattningen alls. Tvärtom man har ju rent mjöl i påsen, och låter gärna staten skruva upp kameror nere i toalettstolen.
Men om du nu råkar ha rent mjöl i påsen, vill jag påpeka följande: ponera att ett regimskifte i det här landet för en regering till makten, som förbjuder rent mjöl i påsen. Att denna regering förutsätter riktigt smutsigt mjöl, och att man avser inleda förföljelser mot alla som inte har det. Var sitter du då? Så länge man bara jagar människor som "gjort något", såsom nazister, islamister, kristna och människor med en intelligenskvot över 95, är det förstås ingen fara för duktiga, jämställda, lagom liberala husägare. Men föreställ dig att någon börjar ha invändningar mot ditt liv. Tänk om Solguru plötsligt sitter vid spakarna, till exempel.
Skulle jag få kontroll över vår nya, moderna signalspaningsutrustning har jag en ganska god idé om vad som skulle kunna vara lämpligt att göra: använda FRAs teknologi och befogenheter till att samla in namn och personnummer på varje människa som någonsin hävdat att alla människor i landet ska avlyssnas digitalt eftersom just hon själv har "rent mjöl i påsen". Därefter skulle man till exempel kunna dra in rösträtten och övriga politiska rättigheter (inte minst rätten att skriva insändare) för dessa människor. Sedan skulle det kunna vara en idé att se över hela demokratin som sådan.
Anledningen är ganska enkel: demokrati är alltid ett halvdant styrelseskick, där en mängd människor som borde hålla käften får komma till tals. Men när agendan sätts av människor som så uppenbart inte har något intresse av annat än att i trygghetens namn förinta varje tendens till autonomi, inte bara hos sig själva (de har hur som helst ingen), utan hos alla andra också, då har demokratin förlorat det fåtal faktiska fördelar den har vid jämförelsen med alternativa samhällsorganisationsformer. I och med FRA-lagen har detta börjat hända så smått, och det helt i enlighet med demokratiska principer det är ingen som har gjort statskupp, ingen som satt något ur spel. Visserligen kan man invända att det i själva verket är "särintressen" som ligger bakom den här sortens lagstiftning – USA, storkapitalet, småkapitalet, världssionismen eller vad det nu kan vara och att folket är "fört bakom ljuset". Men bara det faktum att detta är möjligt är i så fall en ganska graverande invändning mot att sagda folk tillåts sabotera tillvaron för människor som har något högre ambitioner än sitta trygga och avlyssnade i en global, jämställd konsumtionslivmoder. Frågan blir med andra ord om FRA-lagen verkligen är ett hot mot demokratin, eller om den bara är en illustration av samma demokratis oduglighet vad gäller att bibehålla ett samhälle byggt på ens avlägset sunda principer. Gissa vad jag tycker.
Om skribenten: Solguru
