Eftersom valet i Västra Götalandsregionen 2010 inte kunde genomföras felfritt är det imorgon dags för ett nytt försök, då de röstberättigade invånarna i regionen återigen väljer vilka partier som ska representera dem i landstinget. Inför detta val har stadsbilden invaderats av ett antal valaffischer så infantilt intetsägande att de för tankarna till lyteskomik. Vissa partier har rakt av påstått att det ska vara ”trevligt” att åka kollektivt, Folkpartiet har övertrumfat detta genom att konstatera att ”är du liberal, rösta liberalt” och Moderaterna har lovat att ”tillsammans tar vi Västra Götaland framåt”.

Vi lämnar till läsarens fantasi att svara på frågan om det finns partier som vill att det ska vara ”otrevligt” att åka kollektivt eller politiker som vill ta oss baklänges tillsammans. Istället reflekterar vi något kring hur man bör rösta i valet. För systemkritikern finns det i grunden två möjliga val, Sverigedemokraterna och Sjukvårdspartiet.

Genom en röst på Sverigedemokraterna sänder man inte minst en signal till media och övriga politiker att den förda invandringspolitiken är extremistisk och illa omtyckt. Detta är i sig betydelsefullt. Västra Götalands sverigedemokrater har också goda förutsättningar att föra en konstruktiv sjukvårds-, kultur- och trafikpolitik. Detta gäller även utöver sådana mer eller mindre symboliska frågor som inställningen till omskärelse, sjukvård för illegala invandrare och rätten till sjukvård på det egna språket även för svenskar. I Västra Götaland företräds partiet genom Patrik Ehn av en rutinerad politiker med en gedigen ideologisk grund där nationalism kombineras med socialt medveten politik.

För den som av olika skäl inte vill rösta på Sverigedemokraterna kan Sjukvårdspartiet vara ett intressant alternativ. Partiet påminner på många sätt om SD, något Ehn också beskrivit i en kort beskrivning av flera sverigedemokraters och sjukvårdspartisters gemensamma rötter i det historiska Centerpartiet.

Ehn identifierar även de populistiska och decentralistiska aspekterna hos Sjukvårdspartiet, vilka kommer till uttryck i allt från partiets motstånd mot centralisering och försvar av lokal sjukvård till dess syn på breddidrotten och politikernas arvoden. I hög grad är detta en politik som delas av Sverigedemokraterna, bland annat vad gäller synen på att utbilda läkare snarare än att hyra in dyra ”stafettläkare” och synen på de små, lokala sjukhusen. För den som läst sin de Benoist och ser positivt på sådant som lokal demokrati och organiska samhällen är alltså både Sjukvårdspartiet och Sverigedemokraterna goda alternativ, även om den som tänker något längre också inser att den förda invandringspolitiken underminerar möjligheterna både till en god sjukvård och levande lokalsamhällen. Vilket i sin tur gör att en invandringskritisk röst har vissa fördelar även på andra politiska områden.

Relaterat

Patrik Ehn – Bevarandets politik i Centerrörelsen
Wodinaz – Debatt om Miljöpartiet
Avmodernisera Miljöpartiet
Borgerlighet i kris
Socialdemokrati i kris

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.