Genom en närmare inblick och omfattande dissektion kommer undertecknad i följande artikelserie förklara Ragnarök, i mytens djupaste essens. Följande artikelserie har inspirerats av material från tänkare som Georges Dumezil, K.P Koepping och Gwendolyn Taunton, tillsammans med en och annan skogsvandring.

Ragnarök – en introduktion
Ragnarök, undergången som binder samman gudarnas och människornas öde, kan inte analyseras utan att sättas i en bredare religiös kontext, eftersom vi inte vet hur mycket av av myten som har skrivits om eller gått förlorad på grund av kristendomens härjningar i Europa, detta menar författaren och esoterikern Gwendolyn Taunton när hon i sitt verk Fate and the twilight of the gods (Manticore press, 2018) söker skissera upp och analysera händelserna som leder till Ragnaröks klimax. En är benägen att hålla med och doppar därför pennan i den indo-europeiska Traditionens bläck när undertecknad slår följe i myten.
Ordet rök består av två ord. Det första, ”ragna”, betyder ”frammana” eller ”trolla” vilket har använts till skapargudar eller gudamakter med detta attribut. Det andra ordet, ”rök”, har många betydelser: ”Utveckling, ursprung, koppling och verkan”. Ragnarök refereras ofta till gudarnas slutliga öde, men även andra översättningar har godkänts, sett till narrativet. Eftersom rök även kan anknytas till ”verkan”, så är det troligt att Ragnarök är utvecklingen av gudarnas handlande sedan begynnelsen (som kommer att förklaras i följande artiklar).

Först och främst är det viktigt att kunna skilja vad som i det profetiska kvädet Völuspå ska tas bokstavligt likaså allegoriskt. Völuspá (Völvans spådom) är den första dikten i Poetiska eddan, som beskriver gudarnas och världarnas uppkomst ända fram till Ragnarök. Kvädets ramberättelse är att Oden tillkallar en völva (spåkvinna) från underjorden för att berätta om gudarnas, människornas och världarnas skapelse och se vad framtiden håller i sitt sköte. Skalderna såg berättandet om kväden som sitt stolta livsverk i uppdrag av gudarna själva, dikter som har vandrat från mun till mun, århundrade till nästa.
Därför kan man dra den logiska slutsatsen, att väldigt mycket av dikterna är krypterade och innehåller dolda budskap för att dem skulle undvika förgås av den kristna förintelsen av det nordiska arvet under tidigt 1000-tal. Man kan här nämna den norska författaren och hedningen Varg Vikernes moderkaksteori (”placenta worshipping” som den humoristiskt kallas), som bland annat utgår från att flera av dikternas innehåll handlar om födseln. Exempelvis dras paralleller mellan den magiska staven och navelsträngen, livets träd med kvinnliga organ, Ratatosk med blodcirkulationen, Tors dräpande av midgårdsormen med klippandet av navelsträngen, och Oden med summan av alla våra förfäder och pånyttfödelse. Systemet som presenteras är intressant och förtjänar att utforskas. Med detta sagt, ska dock inte de materialistiska och andliga teorierna utesluta varandra, utan borde istället betraktas som flera lager av en holistisk världsbild presenterat i samma diktverk.
Det tåls att nämna, att våra förfäder lämnade uppenbara metaforer mitt framför våra näsor för att lättare särskilja dessa från det som ska betraktas mer bokstavligt, exempelvis genom att ge hästen Sleipner sex ben. Metaforer som tjänar det högre och profetiska.

Kosmiska cykler
Med avstamp i den Perenniala filosofin upptäcker man överlappningar mellan Ragnarök och andra kulturella Traditioner. Exempelvis är Ragnaröks koncept adekvat det sista steget i den hinduiska cykeln Kali yuga, speciellt vad gäller dess upplösning. Något som tidigare har tagits upp på motpol, är den Hinduistiska Traditionens fyra cykler, så kallade yugas, eller tidsåldrar. Den första yugan, satya yuga, betyder ”gyllene tidsåldern”, en tidsålder då människorna levde när gudarna, och moralen, kärleken och livskvalitén var intakt. Därefter följer förfallet med varje yuga, Kali yuga (eller ”mörka tidsåldern”) som den sista då degenerationen når kulmen och genom förintelse renar världen som föds på nytt, med en ny gyllene tidsålder, en ny satya yuga. Degenerationens process representeras av Dharmas tjur, som mellan cyklerna förlorar en ”fot” tills den slutligen kollapsar. Samma process finner vi inom den Nordiska Traditionen, berättad i Völvans spådom:

Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin äktenskap spilla,
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas,
ingen man skall
den andre skona.

De fyra yugas motsvaras i Nordisk Tradition med yxtid, klingtid, vindålder och vargålder. Vi kan även se, att skärningspunkten ligger i raden ”kluvna bliva sköldar”, alltså tar degenerationen vid i mitten av de fyra tidsåldrarna, paralleller kan tydligt dras till människokroppen, på samma vis som den konservativa tänkaren Oswald Spengler drog paralleller mellan människokroppen och civilisationer.
Till skillnad från den Hinduistiska Traditionen, erbjuder inte vår Tradition några exakta datum för cyklerna och den textuella informationen är på grund av kristendomens ”en Gud – en sanning” väldigt begränsad.
Däremot bidrar den äldre eddan med en direkt referens till gyllene tidsåldern:

”I början, svarade Har, valde han dem som härskare, och bad dem att tillsammans med honom bestämma över mäns öden, och upprätta den överkroppsliga staden. I detta syfte träffades de i Idavallen, som är centrum för det högre. Deras första arbete var att resa ett ting eller en hall som rymmer tolv säten till dem själva och en tron till Allfader. Denna hall är den mest storslagna i universum som både på insidan och utsidan är täckt av guld. Denna hall kallades Gladsheim. De reste även en annan hall till gudinnorna. Det är en väldigt stark struktur som av män kallas Vingolf. Slutligen byggde dem en smedja som de pyntade med hammare, tänger och städ. Dessa redskap använde dem i att arbeta med metall, sten och trä, och skapade en så pass stor kvantitet av metallen kallad guld, att de skapade möbler utav detta. Därför kallades denna tid för gyllene tidsåldern.”
– B. Thorpe

Konsekvenserna av denna svekfulla handling resulterade, att smederna vägrade längre tjäna gudarna på grund av kvinnorna från Jotunheims ankomst. Genom ankomsten förlöstes girighet in i världen, av ”kvinnorna från Jotunheim”.
Missnöjda med gudarna lämnade smederna tinget. Smeder representerar den kreativa kraften i ett samhälle. Om man refererar till Dumezils mytologiska teori baserad på det indo-europeiska kastsystemet, så blir det en två-delad signifikans, och paralleller dras till tredje kastets uppror.
Korruptionen som sprids av Jotunheims kvinnor bidrar till girighetens introduktion i världen som likställs den Europeiska myten om ”fallet”, och kan även jämföras med andra religioner över hela världen, från Eva och Adam till Prometheus. Något som också är intressant, är den kosmologiska symboliken i hallen. Det finns lika många säten som det finns månader på ett år, och en tron till Allfader Oden som är suverän tidräkningen och månaderna.

Vill man fördjupa sig inom ämnet rekommenderas en överblick av den Hellenistiska och Romerska myten.

Om skribenten: Robin Carell

Robin Carell är radikalhögerns problembarn. Han är en indo-europeisk hedning som blotar i skogar, älskar sin kvinna och fostrar ett barn. Han trotsar ständigt den nihilistiska konsumtionskulturen genom att försöka leva upp till den indo-europeiska traditionens principer. Ibland faller han, ibland inte. Ibland får han skrivkramp, ibland lyckas han publicera en och annan text som dyker upp på motpol. Robin har författat debutboken Rusäventyret och de skeppsbrutna piraterna som behandlar hans sex år i trasproletariatet.