Ernst Jünger: His German Gurus, Contemporaries etc.

Okategoriserade

Ernst Jünger lived between the years 1895 and 1998. As you all know he was a German writer. Personally I’d say that he was the greatest German novelist, essayist and diarist of the 20th century. In trying to portrait him you could look at some of his mentors and contemporaries. 

 

Ernst Jünger was a German. And it’s no secret that he in some way or another was influenced by other German writers and thinkers. Below I elaborate on this. The survey is by no means complete. I’d say it’s just ”some informal remarks”.

 

1. Goethe

Ernst Jünger had some similarities with Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832). Some would say that Goethe was Jüngers chief guru and inspiration. However, that’s a bit hard to prove since Jünger seldom or never even mentions Goethe by name in his works. The only passage I’ve detected is when Jünger quotes, in ”Eumeswil”, the Weimar Apollo’s ”nur was sich nie und nirgends hat begeben, das allein ist war” (”only that which hasn’t happened anywhere, is true”).

Now then, ”Eumeswil”. In this novel Jünger speaks a lot about the Urbild and other Plotinic dealings, about plants receiving their shape from a transcendent idea (= Urbild), and that’s kind of Goethean. Like Goethe Jünger was enchanted by nature, by plants and animals, and both had the esoteric terminology to express that.

 

2. Hugo Fischer

Hugo Fischer (1897-1975) was Jünger’s friend, at least before the Second World War. They shared an interest in idealistic philosophy, in nature observation and in seeing the traces of God in the creation. In Leipzig in the 20s they both studied philosophy, and in the 30s Fischer accompanied Jünger on a Norwegian trip (q.v. ”Myrdun”, 1943).

In that book Fischer’s alter ego is Der Doktor. In another Jünger book, ”Das abenteuerliche Herz”, Fischer is said to figure as Nigromantanus, an eccentric scholar with a house full of iridizing materials, Vexierbilder and metamorphosing decorations. I’d say that this Nigromontanus may be 30% Fischer; the rest of his persona is Jünger with a tinge of Goethe, the name ”Nigromontanus” being for example purloined from a Goethe text.

 

3. Spengler

Jünger was a free-form writer and novelist, Spengler on the other hand was a systemizer. Jünger dreamed about techno landscapes devoid of farmland, Spengler for his part was a devout farmer idolizer.

Oswald Spengler (1880-1936) once received a free copy of Jünger’s ”Der Arbeiter”. Spengler wrote and said that he wasn’t overly impressed. Why? Because Jünger had forgotten to lift the role of the farmer in his book. — On the farmer depends a nation’s welfare. That was Spengler’s view and Jünger’s vision wasn’t in sync with that.

That said, to me as a youngster, having read a Golo Mann’s essay about Germany in the 20s, the names of Spengler and Jünger almost seemed to merge. Writers writing about war, the decline of the west and all that, how alluring. Further on Jünger’s creed  to me seemed more varied and balanced, however, the Spengler attitude has in some way affected me too. In ”The Decline of the West” and in his late ”Man and Technology” Spengler has a lot of interesting material, looking at things from a fresh perspective.

 

4. Walter Benjamin

If Jünger differs from Spengler in not being a common systemizer, then in Walter Benjamin Jünger has a kindred spirit. Looking at odd subjects, studying the modern world from abstruse angles (like in the ontology of shops, the metaphysics of stamps). Certain pages in ”Das abenteuerliche Herz” and Benjamin’s ”Einbahnstrasse” (1928) are very similar in spirit. Walter Benjamin’s (1892-1940) most famous work is”Die Passagenarbeit”, a study of 19th century Paris.

 

5. Nietzsche

Jünger didn’t quite like Friedrich Nietzsche (1844-1900). However, in his youth Jünger seems to have been affected by him. Maybe Jünger mellowed through the years and got fed up with the nihilism of Der Pulverkopf. Then again, Nietzsche, whether liked or disliked, is always there in Jünger’s works. He is referred to more or less directly in ”Heliopolis” and ”Eumeswil” for example.

 

6. C. G. Jung

Finally, a look at Carl Gustaf Jung (1875-1961). Jung contributed to Jünger’s and Eliade’s magazine Antaios. That said, I can’t trace the name ”Jung”, or references to his works, in Jünger’s books proper. However, Jung and Jünger were kindred spirits in that both were proficient in dreaming. They also preferred ancient authors to 20th century contemporaries. These Germans were both ”old in the land of dreams, myths and legends”…

 

Related

Jünger and the Craft of Science Fiction

Jünger: The Adventurous Heart (1938)

In Swedish: 20 frågor om Ernst Jünger

In Swedish: C. G. Jung

In Swedish: Nietzsche — glorifierad ateist

In Swedish: Jünger: Eumeswil

 

Schinkel’s Neue Wache (1816) in Berlin. This neoclassical building to me seems to symbolize ”enlightened Prussianism” and Jünger in a way was something like that, a Prussian with spiritual depth.

Pin It
  • Storasyster

    ”Män får inte vara med, men varför skulle de ens vilja vara med? Varför ber man feminister om bekräftelse?”

    Det är en bra fråga, en lika bra fråga är varför samma (oftast) män gör exakt samma sak som feministerna och pratar om kvinnor som vore de en minoritet.

    Feministerna: ”(den vita) mannen är norm och förtrycker kvinnor, invandrare och homosexuella! normen förtrycker minoriteterna! Kvinnor ska kvoteras in i *valfritt sammanhang*, och det ska invandrare och homosexuella också!!”

    Anti-feministerna: ”(den vita) mannen är norm och det är inget problem! Kvinnor, invandrare och homosexuella har oproportionerligt mycket utrymme och rättigheter, och förtrycker (den vita) mannen! om kvinnor ska kvoteras in i *valfritt sammanhang*, ska invandrare och homosexuella också det eller??”

    Ingen verkar fundera på att:

    1) kvinnor är hälften av _alla_ ”Kvinnan” borde logiskt sett vara lika mycket norm som ”mannen”.

    2) invandrare och homosexuella kan också vara män.

    3) både kvinnor och män kan vara svenskar. Och invandrare.

    Genom att klumpa ihop kvinnor med minoritetsgrupper, vilket alltså både feminister och deras motståndare gör, ger man ”kvinnan” status som enhetlig grupp, offer för ”mannens” förtryck och med det följer både positiv och negativ särbehandling. Vilket egentligen är helt rubbat för varför skulle hälften av alla vara en enhetlig grupp, förnekas rättigheter eller befrias från skyldigheter?

    • Avantgardist

      Ja, det är ett jävla tjat om kvinnor från alla möjliga håll. Könet är visserligen en viktig identitetsmarkör för många, men bara i samspel med och som kontrast mot andra markörer.

  • Kan vi någonsin komma åt de normerande strukturerna och de strukturella normerna???

    http://polytempik.blogspot.se/

  • Draup

    Intressant att kalla de ”rasifierade” antirasisterna för vad de är – etniska separatister.

  • Nordkorp

    Feministernas galenskaper har inga gränser. Kön är alltså en social konstruktion, men de hatar män. Samma sak är det med raser, de finns inte, men bara de som tillhör den vita rasen kan vara rasister.

    • Avantgardist

      Att anse kön vara en social konstruktion och samtidigt hata män är dock ingen egentlig självmotsägelse. Man kan ju faktiskt hata sociala konstruktioner.

  • Bergfast

    Mycket intressant text. Tack för den.

    ”Mångkultur” i sig är en ism som inte egentligen har någon
    reell funktion i det verkliga livet och det verkliga levandet.

    I ”verkligheten”, dvs. bortom alla ideal och godtagna
    paroller, som automatiskt antas vara – goda – , enbart därför att de – låter –
    som någonting – gott – , så fungerar de allra flesta människor över hela
    jordklotet på ett sätt som handlar om – likheter söker sig till likheter – .
    Dvs. socialt lika personligheter söker sig till varandra, där möjligheter finns
    till bekräftelse och igenkänning, och därmed känslor av – hemma – . En otal
    variabler påverkar denna – verklighet – . Det kan handla om likartad grad av
    skönhet, rikedom, utbildning, samt även livsstil i övrigt, såsom preferenser
    och intressen osv.

    Det är alltid sådana faktorer som får de allra flesta
    människor runt jordklotet att faktiskt kunna så att säga knyta an till
    varandra, och eventuellt kunna bilda familjer.

    Att förneka sådana fundamentala psykologiska faktorer, med
    en påverkan från barndomen av den miljö och de människor som råkar vara
    närvarande och därmed vara de som påverkar barnets psyke till – igenkänning – ,
    till just de variabler som kännetecknar just – hemma – , det är faktiskt inte
    människovänligt.

    Vad gäller den feministiska hysterin, och inbillningen om
    och kring ett systematiskt och strukturellt förtryck från alla män,
    företrädesvis då inbillat allmänt vita maktinnehavande män, och därmed en
    automatisk vilja från dessa maktinnehavande män att vilja och en automatisk
    vilja till just att, ur ett allmänmänskligt perspektiv vilja lägga – skuld och
    ansvar – på någon – annan – , eller några – andra – , för att därmed bli
    ursäktad, förlåten eller befriad från egen skuld och eget ansvar….

    Dessutom är hela feminismen förmodligen mycket starkt
    ihopkopplad med kommunism, och nödvändigheten att ihopsamla ett stort kollektiv
    av – löntagare – , och därmed också ett stort kollektiv av – skattebetalare – ,
    som bidrar till ett samhälles totala
    rikedom i form av skatteinkomster, (som då kan fördelas och distribueras av
    löntagarkollektivets ledare och den –
    proletära diktaturens ledarskikt och förvaltare – )….

    Människan är en familjär varelse, vilket kommunismens
    ideologi inte är särskilt förtjust i…..

    • Bergfast

      P.s

      Komplettering/justering av text:

      …”Vad gäller den feministiska hysterin, och inbillningen om

      och kring ett systematiskt och strukturellt förtryck från alla män,

      företrädesvis då inbillat vita maktinnehavande män, och därmed en

      automatisk vilja från dessa maktinnehavande män att vilja …förtrycka kvinnor …,
      och en mer eller mindre automatisk vilja
      från dessa – vita män -, till just att,
      ur ett allmänmänskligt perspektiv vilja förtycka – , det är att lägga – skuld
      och ansvar – på någon – annan – , eller några – andra – , för att därmed bli ursäktad,
      bli offerförklarad och därmed förklarad
      – förlåten – , eller förklarad för varande befriad från egen skuld
      och eget ansvar….”

      Det är den – förträffliga – och den – fördelaktiga – offerstatusen, som ursäktar
      all vrede, och alla eventuella aggressioner…

      Det är ingenting annat än en fullkomligt felaktig tolkning
      av, framförallt den psykologiska, tillvaron…

      Män och kvinnor är mycket olika och har ganska så
      fundamentalt olika fokus kring vad som ger välbefinnande och tillfredsställelse
      i tillvaron…

      Att inte vilja erkänna detta är ett stort misstag hos den
      s.k. – feminismen – ….

      Ds.

  • Daidalos

    På tal om feminism.
    För ett tag sedan så råkade jag slå på teven och hamnade mitt i en debatt om feminism. Det var tydligen några superfeminister från Södertörns Högskola m.fl.
    Under en halvtimma satt jag och försökte komma underfund med vad dom egentligen pratade om. Jag måste erkänna att jag gick bet.
    På mig verkar det som om det enbart handlar om känslor istället för analys och logik i argumenteringen. Man verkar sakna verklighetsuppfattning och förmåga att se tillvaron ur annat perspektiv än en massa osorterade känsloupplevelser.
    Rätta mig om jag har fel.

  • André Iskra Jönsson

    Även om jag tycker symptomen är värda att uppmärksamma, och du, Charlotta, som vanligt gör det med bravur, kan jag ibland sakna ett motgift mot sjukdomens epicentrum, postmodernismens grundvallar. Det ter sig nämligen återigen uppenbart att dessa historier om diskriminering som tycks överlappa varandra, bygger på två postmodernistiska grundpremisser.

    1. Verkligheten är subjektens narrativ. Med detta följer att subjektets upplevelse eller tolkning av att bli förtryckt utgör sanningen om maktrelationer, i motsats till konkreta kriterium, såsom exempelvis juridiska lagparagrafer. Ett förnekande av subjektets narrativ blir till ett ytterligare förtryck och bekräftar maktgruppers vilja att hålla nere den förtryckta. I praktiken innebär detta att ”undertryckta grupper” kan komma med de mest absurda anklagelser, och som tillhörande en ”maktgrupp” kan man aldrig ifrågasätta utan att misstänkliggöras.

    2. Relativisera språket i förhållande till maktrelationer. ”Maktgrupper” förtrycker kollektivt, men utsätts endast individuellt, ”utsatta grupper” utsätts kollektivt, men förtrycker endast individuellt. Redovisade mönster i ”maktgruppers” förtryck är strukturella. Redovisade mönster i ”undertryckta gruppers” förtryck är generaliseringar.

    Den stora paradoxen i postmodernismen är att för att inte reducera teorin till en förlängning av majoritetssamhällets normerande måste man definiera maktrelationer på förhand, intersektionellt, och därmed erkänna existensen av en faktisk verklighet, oberoende av subjektets perspektiv.

  • tve21

    Kan man med rättvisa tala om att bli förtryckt, samtidigt som man är medlem i en organisation som på raslig/etnisk grund exkluderar människor?

    • Avantgardist

      Ja. Att exkludera och förtrycka är inte samma sak. Dock borde det, och det är min poäng, inte finnas något intresse av att tala om förtryck i tid och otid. Att förtryck och utsatthet blivit mer effektiva politiska strategier än argumentation och lösningsfokus är beklagligt.

      • tve21

        Menade bara att de som är med i t. ex. Afrosvenskarnas förbund med egna måttstockar mätt borde ses som ”förtryckande” eller liknande, p.g.a. de etniska kriterierna för medlemsskap. Om jag som svensk går med i en intresseorganisation för svenskar ses inte det med blida ögon av samhället, medan minoriteter får vara hur ”rasistiska” som helst.

        • Avantgardist

          Man kan inte beskylla vänstern för att vara logisk nej :).

  • Jag är förtryckt! Ge mig en plats i Volvos och SKF:s styrelser med omedelbar verkan!

  • Thomas Matsson

    Bra artikel!

  • Joakim Andersen

    Interesting article. Hugo Fischer seems like an author worth looking into. Where would you suggest one start if interested in Fischers thought?

    • Thank you. I’ve read one book by Fischer, the one I mentioned: Die Aktualität Plotins – Über die Konvergenz von Wissenschaft und Metaphysik (C. H. Beck, München 1956).

      When I studied in Uppsala i borrowed this book from Carolina Rediviva. Not a leisurely read, however I’d say it’s fairly populary oriented. For a reader with some knowledge of perennialism and Plotinos it’s a stylistically rewarding book.

      Other than that German Wikipedia lists these works by Fischer:

      . Nietzsche Apostata oder die Philosophie des Ärgernisses, Erfurt 1931
      . Karl Marx und sein Verhältnis zu Staat und Wirtschaft, Jena 1932
      . Die Geburt der Hochkultur in Ägypten und Mesopotamien, Stuttgart: Klett, 1960
      . Theorie der Kultur. Das kulturelle Kraftfeld, Stuttgart 1965
      Vernunft und Zivilisation, die Antipolitik, Stuttgart: Seewald, 1971

  • Pingback: Joakim Andersen | Ernst Jünger – Skogsvandringen()

  • Pingback: Jünger’s Gurus and Contemporaries – Svensson | New European Conservative()