Irland intar en särställning i den tidiga marxismen, bland annat då dialektiken mellan klass och nation där var ovanligt uttalad. Den unge Engels Condition of the Working Class in England ägnade invandringen från Irland ett eget kapitel. Han var å ena sidan medveten om betydelsen av en ”reserve at command” för det engelska industrikapitalet, å andra sidan var han diplomatiskt uttryckt inte alltför imponerad av de irländska invandrarna. Han kunde bland annat skriva att ”the lack of cleanliness.. is the Irishman’s second nature”. För Engels hade denna invandring två negativa konsekvenser för den engelska arbetarklassen, av både ekonomisk och moralisk karaktär. Ekonomiskt pressade de ner lönerna, bland annat eftersom de var vana vid sämre bostäder. Men den unge Engels lade betydande fokus på hur de påverkade ”the life, habits, intelligence, moral status — in short, the whole character of the working-class”. Intressant är att han räknade dem till den latinska världen, deras nationalkaraktär innebar att ”feeling and passion predominate; reason must bow before them”. Nämnas kan här att Engels inte såg detta som något enbart negativt, han skrev att ”the mixing of the more facile, excitable, fiery Irish temperament with the stable, reasoning, persevering English must, in the long run, be productive only of good for both”. Engels resonemang kring raskaraktärer och dylikt har ofta förklarats med att det var ett tidigt verk, fullt så enkelt är det dock inte.
Även Marx intresserade sig för den irländska frågan, då nationell befrielsekamp och klasskamp här överlappade. Han fann också intressanta mönster i den irländska historien, bland annat det bekanta och relevanta fuidhirtemat. Noteras kan här även att det var i samband med den irländska frågan som Marx i förbigående noterade att samlevnaden mellan irländare och engelsmän hade som följd ”lowering the character of the English and Irish”. Denna för det mångetniska projektet potentiellt förödande tanke utvecklades dock inte.
Om Den arbetande klassens läge i England var ett tidigt verk, publicerat 1845, återkom en äldre Engels till temat 1869-1870. Han samlade då på sig en betydande mängd information, i avsikt att skriva en historia om Irland. Annat kom emellan, men vi kan genom de bevarade fragmenten få en bild av Engels perspektiv och metod. Intressant här är att han började med basen, den geologiska och etnografiska basen närmare bestämt. Engels skrev här om den geologiska inverkan på historien att ”it is obvious that Ireland’s misfortune is of ancient origin; it begins directly after the carboniferous strata were deposited. A country whose coal deposits are eroded, placed near a larger country rich in coal, is condemned by nature to remain for a long time the farming country for the larger country when the latter is industrialised. That sentence, pronounced millions of years ago, was carried out in this century” men han tillade även att ”we shall see later, moreover, how the English assisted nature by crushing almost every seed of Irish industry as soon as it appeared.”
Engels hade i Den arbetande klassens läge tydligt åtskilt keltisk och saxisk fysiognomi, han återkom till detta område i History of Ireland. Han tog upp de för-historiska vågor av invasion och invandring som nämns i irländska myter, med firbolg, tuatha de danann och milesier. I likhet med senare fysiska antropologer noterade han att befolkningen består av tre typer. Dels en majoritet av ljushåriga irländare, dels mindre och mörkare grupper som påminner om Lundmans nord- respektive paleoatlantider. Engels uppehöll sig vid de skandinaviska kontakterna med Irland, i form av både räder och bosättningar, han citerade här bland annat Njals saga och Krakamål och konstaterade att ”the raven is Odin’s holy bird”.
Att Engels i takt med årens gång skulle ha övergett ungdomens perspektiv på national- och raskaraktärer visar sig mindre korrekt. Han resonerade i fragmentets avslutande del om förhållandet mellan folk, ras och tid. Engels menade att skillnaderna mellan olika folk som tillhör samma ras blir större över tid, ”the further back we go into history, the more the characteristics distinguishing different peoples of the same race disappear.” Han ställde sig här oväntat nära en mer essentialistisk syn på olika rasers karaktär, och skrev att Jakob Grimm ”quite correctly” använt sig av källor från vitt skilda historiska perioder för att få en bild av ”the German national character, customs and legal conditions”. Det innebar även att ”we should not be surprised to find in Caesar’s description of the Gauls many features which are ascribed to the Irish by Giraldus some twelve hundred years later, and which, furthermore, are discernible in the Irish national character even today, in spite of the admixture of Germanic blood”. Intressant här är att Engels perspektiv och metod låter antyda att i de fall där det är relevant måste både den geologiska och den etnografiska basen användas för att förstå historia och samhälle. Skillnaderna mellan raser och folkstammar har reell betydelse enligt Engels, vilket här placerar honom långt från dagens ”vänster” (samtidigt som fokus på klass placerar honom långt från stora delar av dagens höger). Här handlar det inte heller, som i fallet med brevväxlingen där Marx och Engels använde nedlåtande uttryck om bland annat judar, homosexuella och svarta, om tidstypiska uttryck utan tvärtom om en integrerad del av metoden.
Oavsett vilket erbjuder Marx och Engels, inte minst i några mindre kända verk, ett perspektiv på samspelet mellan klass och nation. Det är inte nödvändigtvis utan brister, men ämnet berörs sällan överhuvudtaget i dagens debatter och det marxska och engelska perspektivet är därför en möjlig infallsvinkel från vilken egna reflektioner kan ta vid.
Om skribenten: Joakim Andersen
