Två centrala teman hos traditionalister som Evola är att våra förfäder var allt annat än primitiva och att myter är väl värda att ta på allvar. Det finns även skillnader mellan Evola och författaren Graham Hancock, men dessa två grundtankar har de gemensamt. Hancock har under decennier utforskat människans förhistoria, i böcker som Fingerprints of the Gods och Underworld har han målat upp en fascinerande historia där avancerade högkulturer gick under i samband med den senaste istidens slut. Deras undergång orsakades av en massiv naturkatastrof, men de förde vidare fröna till de tidigaste kända civilisationerna. Idag återfinns spår av dem främst genom myter och mycket gamla byggnadsverk.
Hancock beskrivs på Wikipedia som en pseudoarkeolog. Om ”mediet är budskapet” kan man notera att Wikipedia kommit att representera en inskränkt och auktoritär personlighetstyp, artikeln om Hancock är ett gott exempel på behovet att kategorisera oliktänkande. Trots detta har han fått framföra sin teori i den populära serien Ancient Apocalypse på Netflix, något som väckt en del irritation bland annat hos vissa mindre populära journalister. I en artikel på The Guardian beskrivs hans serie exempelvis som ”the most dangerous show on Netflix”.
Oavsett vilket är det en fascinerande teori Hancock för fram, och en lika intressant serie. Oavsett vad man anser om eventuella högkulturer från tiden före syndafloden och fimbulvintern är det spännande att besöka platser som komplexet av underjordiska städer i dagens Turkiet och det väldiga indonesiska Gunung Padang ihop med Hancock. Hancock tar myter på allvar, något bland annat genetisk forskning visar att man bör göra. Genetisk historia har kunnat visa att det finns sanning bakom afghanska hazarmyter om Genghis Khan som förfader och brittiska myter som hävdar en förhistorisk koppling till den iberiska halvön. I Hancocks fall identifierar han myter och symboler från vitt skilda delar av världen som tar upp syndafloder, dödliga ormar och civilisationsbringare från havet. Syndafloden kopplar han till katastrofer under Yngre Dryas för 12800 år sedan, ormarna eller drakarna till de dödsbringande himlakroppar som orsakade dem, och civilisationsbringare som Osiris och Viracocha till de överlevande från antediluvianska högkulturer. Han tar också upp den iranska myten om kung Yima som istället för att bygga en ark skyddade människor och djur under jord (jämför Liv och Livtrasir i Yggdrasil). Om denne kung skrev Georges Dumezil i Destiny of a King att ”one fine day, Ahura Mazda warned Yima that there were going to be terrible winters with snow so heavy that, upon melting, they would submerge the earth. He commanded him to construct a vara, a (subterranean) enclosure with specified dimensions, and to bring to it, in pairs, the seeds of the best of each living species, especially the human.”
Intressant är att Hancock tar upp Atlantis i serien. Här överlappar han delvis Julius Evolas historieskrivning i Revolt Against the Modern World. Evola skrev där att ”a second great migratory wave ventured as far as Central America, reaching a land situated in the Atlantic region that is now lost, thereby establishing a new center modeled after the polar regions. This land may have been that Atlantis described by Plato and Diodorus”. Han skrev även att ”almost every people retains the memory of a catastrophe that ended the previous cycle of mankind. The myth of the Flood is the most frequent form employed to describe this memory; it is shared by many people; from the Persians and Mexicans to the Mayas, from the Chaldeans and Greeks to the Hindus”. Ett intressant inslag i Netflixserien är det som inte tas upp. Hancock har i sina böcker intresserat sig för vad myterna säger mer konkret om civilisationsbringarna och funnit att det ofta handlar om ”vita gudar”. Thunupa-Viracocha kunde exempelvis beskrivas som skäggig, vit och blåögd. Detta tema är tabu i dagens kulturindustri och har därför diskret försvunnit från serien (Hancock kopplas däremot till ”white supremacy” på Wikipedia eftersom han samlat myter). Det är inte desto mindre ett intressant ämne, att kartlägga inte bara de antediluvianska kulturernas astronomi och arkitektur utan även deras antropologi. Evola kopplade dem till cro-magnon, Thor Heyerdahl samlade in myter från Maldiverna om de forntida redin som beskrevs som ”very tall. They were fair-skinned, and they had brown hair, blue eyes sometimes”.
Sammantaget är det en sevärd serie Hancock skapat. Han tar bland annat upp fascinerande förhistoriska platser från både Malta och Mexiko, den hugade fördjupar sig på egen hand i sådant som Göbekli Tepe, Ggantija, Derinkuyu och Cholula. I vad mån man accepterar hans teori torde däremot variera, vissa delar av den framstår som mer övertygande än andra. En spännande antydan om vad streamingtjänster skulle kunna vara är Ancient Apocalypse oavsett vilket.
Relaterat
Graham Hancock – Underworld
Graham Hancock och de vita gudarna
Julius Evola och Atlantis – excerpter
Redin – excerpter
Michael Scott Rohan – The Winter of the World
Om skribenten: Joakim Andersen
