Livet i den moderna världen präglas i hög grad av atomisering, banalitet och mer eller mindre skadlig konsumtion. Kunskaper och färdigheter som för tidigare generationer var självklarheter förs inte längre vidare, tvärtom har kedjan som traderade dem medvetet brutits av skol- och kulturpolitiker. Lärare och förebilder som tidigare fanns i form av allt från släktingar och grannar till lärare och befäl är numera sällsynta, nycklarna till det goda livet måste återupptäckas på egen hand.
För ett sekel sedan ledde missnöjet med ett artificiellt och banalt samhälle till en motreaktion i form av den så kallade Lebensreformrörelsen. Det var en mycket bred rörelse, med inslag som vegetarianism, naturism, frisksport, Wanderfogels, ”tillbaka till naturen” och mystik av olika slag. Rörelsen var inte politisk, företrädarna var allt från Völkisch och nationalister till anarkister och feminister. Den gemensamma kärnan formulerades av Rilke, ”Du musst dein Leben ändern”, du måste förändra ditt liv. Delvis fördes arvet från Lebensreform sedan vidare av vänstern, dels av hippiemiljön och dels av grupper som situationisterna med deras ”revolt mot vardagen”. Idag ser vi liknande reaktioner på det senmoderna samhället, men nu oftare från höger. Förutsättningarna är delvis desamma, delvis förändrade, något som förklarar både likheter och skillnader. Angreppen på traditionell europeisk manlighet, projektet att både reellt och symboliskt göra européerna omanliga, är ett delvis nytt inslag, något som förklarar att styrketräning spelar en mer framträdande roll idag än för hundra år sedan. En framträdande företrädare för den nya vågen av självförbättring är mannen bakom pseudonymen BAP, vars bok Bronze Age Mindset inspirerat många, främst men inte enbart yngre män.
En annan framträdande representant för revolten mot den moderna världen i det egna livet är svensk. Mer känd som The Golden One har styrketränaren och youtubern Marcus Follin gjort sig känd långt utanför Sveriges gränser. Han har i dagarna passerat 100.000 följare på Youtube och är en influencer och lärare i ordens bästa mening. Välvilja och omtanke gentemot följarna, ofta yngre män som är mer eller mindre vilsna i det moderna samhället, genomsyrar tydligt hans videor. Som en vänligt sinnad storebror hjälper och motiverar han dem att träna, att lära känna sin historia, att leva sundare och överhuvudtaget att få bättre liv och bli bättre versioner av sig själva. ”Hedra gudarna, älska din kvinna, försvara ditt land” har han bland annat uttryckt det. I en era då många auktoriteter är öppet fientliga mot unga européer är detta en avgörande insats.
Marcus publicerade nyligen sin första bok, med titeln Dauntless. Hans positiva inställning till följarna och läsarna genomsyrar också boken, den är full av goda och realistiska råd. Frånvaron av negativitet, ressentiment och bitterhet är uppfriskande och Marcus adelsmärke. I en era av pessimism och uppgiven distans är det en avgörande handling av motstånd att möta tillvaron med glädje och mod. Vi lever visserligen i det hinduerna kallar Kali Yuga, ”en era av moralisk upplösning och ökad korruption” för att översätta Marcus beskrivning i boken. Men svåra odds och mäktiga fiender är ingen ursäkt att ge upp, ”målet är att stå ut som en förkämpe, en fyrbåk av ljus i mörkret.” Så hade våra förfäder resonerat och det är också den inställningen som genomsyrar Dauntless.
Det är en grundläggande inställning som kan beskrivas som heroisk, ärorik och livsbejakande. Dessa begrepp är inte alldeles enkla för den moderna människan att hantera givet den ovan nämnda pessimismen och distansen, det blir lätt antingen ironiskt eller överdrivet. Den japanske författaren Yukio Mishima konstaterade när han själv börjat styrketräna att ”föraktfulla ord om hjältar kommer ur munnen på män som inte tycker sig själva vara fysiskt lämpade att bli hjältar” och vårt samhälle kryllar inte av män fysiskt lämpade att vara hjältar. Men hos Marcus finns varken ironi eller överdrifter. Heroism och självförbättring tas på allvar samtidigt som det hanteras på ett jordnära och realistiskt sätt. Det är befriande, samtidigt som det är tydligt att det idag är en närmast revolutionär handling att sträva efter ära, självförbättring, bildning och äkthet. Systemet bygger på att vi pendlar mellan att producera och att konsumera, inte att vi styrketränar, bildar oss och knyter nära band av lojalitet och vänskap med andra kvalitativa män. Men det är ett sådant kvalitativt och äkta liv Dauntless inspirerar oss att sträva mot. Det finns i populärkulturen en stereotyp av den dumme muskelknutten liksom av den omanliga europén, men Marcus och Dauntless är bra exempel på att verklig manlighet förenar styrka och bildning, våldspotential och djup. Och att sådan manlighet inte bara är önskvärd utan också möjlig att uppnå.
Boken är en antologi där olika kapitel tar upp olika ämnen som är viktiga för att både individ och kollektiv ska må bra och leva ärofullt. Perspektivet är holistiskt, både kropp och själ är viktigt. Föga förvånande är styrketräning och kampsport viktiga aspekter av det ärofulla livet, läsaren får flera praktiska råd och motivation på det området. En stark och imponerande kropp är av godo av flera skäl, inte minst då vi lever i alltmer otrygga tider och en man måste kunna försvara sig själv och de sina. Men träningen kan också ge perspektiv på flera områden, lära oss att tänka. Marcus talar om gymmet som ”järnets tempel”, det templet är en hård men rättvis lärare. Järnet lär ut disciplin, långsiktighet och strategiskt tänkande. Vill du bli stor och vinna styrka är det ”något för något” som gäller, till skillnad från den moderna staten så ger järnet inte bort något gratis. Det är ett användbart synsätt på de flesta områden.
Den nya vänstern på 1970-talet menade att ”det privata är politiskt”. Det var en inställning som bidrog till deras framgångar, och det är en insikt som även genomsyrar Dauntless. Allt hänger ihop, och att rösta är bara en liten del av det hela. Vill du ha ett samhälle som är människovärdigt kan du låta förändringen börja med dig själv och undvika droger och pornografi. Vill du ha ett samhälle av fria och starka medborgare kan du arbeta för att själv bli just fri och stark, om möjligt en förebild för andra. Marcus konstaterar att du röstar med plånboken, det du betalar för blir det också mer av. Äter du kött från djur som behandlats illa så kommer fler djur att behandlas illa. Köper du istället kött från en lokal bonde eller jägare, kött från djur som levt ett gott liv, så blir djurplågeri mindre lönsamt. Det kan finnas tillfällen då staten måste ingripa med lagstiftning, men så långt möjligt är det att föredra att kulturen och värderingarna förändras. Man kan hoppas att staten ska förbjuda olika saker, men man kan också själv sträva efter att vara den önskade förändringen. Ett samhälle av svaga, obildade och passiva människor kommer ha svårt att lösa problem oavsett om de har staten på sin sida eller inte. Vårt samhälle dör som bekant inte i avsaknad av partiprogram utan i avsaknad av män.
För den som vill vara den önskade förändringen är Dauntless en rik skattkammare. Förutom styrketräning, diet och kampsport tar boken upp de flesta områden som är betydelsefulla för ett sunt och ärofullt liv. Marcus skriver bland mycket annat om hur sockret blivit en förbannelse i vårt samhälle, om betydelsen av ett vårdat yttre, om meditation, om skäggets för- och nackdelar och värdet av att ha egna höns och odla egen mat. Musikens betydelse och förmåga att påverka oss mentalt tas upp, liksom gamerkulturens positiva och mindre positiva sidor och pornografins renodlat negativa karaktär. Metalmusiken kombinerar ofta manlig och aggressiv energi med historiekunskaper och ärofull estetik. Gamerkulturen avfärdas i många sammanhang som rent tidsfördriv, men Marcus tar också upp dess positiva sidor och nämner spel som Skyrim. Pornografin är däremot svår att förena med ett ärofullt och äkta liv. Det är inte hedervärt att titta på när en annan man har sex, det är slöseri med tid som kunde lagts på att träffa riktiga kvinnor, träna eller bilda sig. Dauntless tar också upp betydelsen av bra vänner och nätverk av vänner, det som ibland kallas Männerbund. Man bör delvis ha samma inställning till vänner som man har till partners, och både söka efter och själv erbjuda lojalitet och kvalitet. Detta är inte minst viktigt i dagens otrygga miljö.
Dauntless kan läsas med stort utbyte oavsett om man är politiskt aktiv eller fullständigt ointresserad av politik. Men flera avsnitt rör sig från det rent individuella planet till det mer samhälleliga. Gränsdragningen är visserligen inte alldeles enkel att göra. Marcus betonar betydelsen av kulturen, och den är lika relevant för individen som för kollektivet. Det politiska perspektiv som presenteras i Dauntless är det som kan kallas djuphöger, läsare bekanta med det kommer känna igen begrepp som metapolitik, identitär och traditionalism. Marcus har en frihetlig grundinställning, han värnar samtidigt om natur och djur. Betydelsen av traditioner och religion är en röd tråd i boken, på ett sätt som inkluderar både kristna och hedniskt sinnade läsare. Att män och kvinnor inte är identiska är en utgångspunkt, liksom att feminismen idag spelar en negativ roll inte minst genom att splittra familjer. Den insikten leder däremot inte till kvinnofientlighet, Marcus är positiv till att kvinnor har lika möjligheter (med några få undantag, bland annat vad gäller militären). Han skriver här att alternativet till feminismen måste vara sådant att även pappor med döttrar kan känna sig bekväma med det, annars är det omoget. Vad gäller synen på rötter och identitet går det positiva djuphögerperspektivet igen. Marcus återknyter till det gamla identitära mottot ”100% identitet, 0% hat”. Översatt till svenska konstaterar han ”att älska din familj betyder inte att du hatar någon annan. Det betyder bara att när du måste prioritera så har din egen familj, din egen stam, din egen nation företräde.” När övergrepp begås är det legitimt att hata, men i grunden handlar nationalism om kärlek och lojalitet. Det perspektiv som Dauntless uttrycker är kort sagt genomtänkt och moget, det överlappar väldigt väl djuphögern. Samtidigt presenterar Marcus det på ett tillgängligt sätt, vilket gör att läsare som inte är bekanta med perspektivet kan ta del av det utan hinder.
Sammantaget är Dauntless en bok som rekommenderas varmt. I första hand för unga, europeiskättade män, för dessa är perspektivet och de praktiska råden mycket värdefulla och potentiella livräddare. Men även andra kan ha utbyte av boken. Detsamma gäller politiken, man kan uppskatta och ha nytta av Dauntless oavsett om man är nationalist, libertarian, liberalkonservativ eller något helt annat. Den positiva inställningen, omtanken om läsarens väl och ve, och de praktiska råden gör detta till en värdefull bekantskap. Om bokens effekt sedan är att tio chipsätande, isolerade och uppgivna unga män i varje svensk stad förvandlar sig till ett Männerbund av muskulösa, framgångsrika familjefäder med mäktiga hemmabibliotek och lika mäktiga hemmagym så är mycket vunnet.
Om skribenten: Joakim Andersen
