Konsten att klä sig som en man

Kultur, Rekommenderat, Samhälle

Ett utbrett inslag i det moderna samhället är att människor klär sig mer eller mindre anskrämligt. Det gäller i synnerhet män, många män saboterar för sig själva genom sitt klädval eller bristen därpå. Fenomenet är kopplat till värdehierarkiernas sönderfall och mer allmänna processer av social och kulturell anarki. Många män intresserar sig inte för sitt yttre, andra låter sig styras av klädindustrins nycker eller någon kvinnlig närstående.

Men vårt yttre har traditionellt varit en viktig del av det budskap vi förmedlar till omvärlden, man kan se kläder och stil som ett språk där olika element tillsammans bildar meningar och budskap. Eller egentligen flera språk, det som fungerar på Möllan kan vara obegripligt i Rosengård. Det är också fullt möjligt att ljuga med sina kläder, även om det kan ha konsekvenser. En bra introduktion till området är Tanner Guzys bok The Appearance of Power: How Masculinity is expressed through Aesthetics. Guzy har arbetat med kläder och stil i flera år. Intressant är att han är djupt influerad av Jack Donovan, författaren till klassiska The Way of Men. Donovan har en mer hednisk framtoning medan Guzy är mormon, men det förhindrar inte att han finner mycket av värde i Donovans analys av vad det innebär att vara en man. Guzy tillämpar sedan synsättet på kläder och smak, ett område Donovan knappt berör alls.

Guzy skriver att människor är sexuellt dimorfa, män och kvinnor skiljer sig åt biologiskt och det avspeglas även i hur vi attraherar varandra. Kvinnor strävar med sina kläder efter att vara vackra, i hög grad i konkurrens med andra kvinnor. Män strävar istället efter att förmedla makt. En mäktig man är mer attraktiv än en maktlös man, i synnerhet som potentiell förälder. Det finns olika former av makt och olika sätt att förmedla att man har makt. Någon kan kommunicera fysisk styrka och mod medan någon annan kan visa tecken på finansiell framgång. Donovan sammanfattar de fyra manliga värdena som mod, styrka, skicklighet och heder. Guzy visar hur de kan kommuniceras genom kläder, masker, stridsmålningar och liknande. Han har ett större fokus på det sociala än Donovan, det finns många situationer i den moderna världen där det är sociala risker snarare än fysiska vi tar.

Guzys klädteori befinner sig på sätt och vis ”bortom gott och ont”. Det finns inga kläder som är rätt eller fel i sig enligt Guzy, det beror på vem det handlar om och i vilken situation och miljö han befinner sig. Han rekommenderar läsaren att fundera kring strategi och taktik, vad är målet med mina kläder och vilken berättelse ska de förmedla? Ska de berätta något om den jag är? Eller ska de dessutom hjälpa mig att förmedla åt vilket håll jag strävar, för både mig själv och andra? Guzy tar här upp forskning kring haloeffekten och hur det yttre påverkar både andras intryck och egna insatser. Han ger inte särskilt många konkreta råd, men i ett matnyttigt kapitel tar han upp sådant som kroppsform, färgteori, kontrast och det gyllene snittet.

Guzy menar att det finns tre manliga arketyper som det yttre kan förmedla, rugged, refined och rakish. En rugged man är grovhuggen, han är van vid fysiskt arbete, känner sig hemma i naturen och är inte främmande för fysiskt våld. Han är fysiskt maskulin. En man som är refined är sofistikerad, han har makt genom kontakter, pengar och förmågan att hantera regler och strukturer. Han är finansiellt och institutionellt maskulin. Rake är ett mer svåröversatt uttryck, men har ursprungligen med fribytare och pirater att göra. En rake är socialt maskulin, till skillnad från en sofistikerad man bryter han regler och tar sociala risker. Han kan vara en rockstjärna eller en konstnär, medan en grovhuggen man till exempel är kroppsarbetare eller kampsportare och en sofistikerad man är politiker eller finansman. Guzy råder läsaren att fundera över vilken, eller vilka, av dessa arketyper man har mest gemensamt med. Han skriver också att ofta har vi drag av flera av dessa tre arketyper. Kostymen kan till exempel förmedla både sofistikerade drag och genom sin form en mer V-formad kroppsform. Eller i vissa sammanhang socialt risktagande. En dandy kan kombinera sofistikering och socialt risktagande, ibland även fysisk maskulinitet. Et cetera.

Sammantaget är det en läsvärd bok Guzy skrivit. Kopplingen till The Way of Men och manlig självförbättring är givande. Vårt yttre kan underlätta eller försvåra för oss, oavsett om målet är att nå framgång, att avskräcka rånare eller att bilda familj. Guzy ger, på gott och ont, relativt få konkreta råd kring vad vi ska ha på oss, eftersom det beror på vem vi är och vilka mål vi har. Däremot ställer han ett antal viktiga frågor och ger läsaren perspektiv och begrepp för att själv utforma sin stil. Under resans gång tar han upp allt från betydelsen av vilken stam vi tillhör och haloeffekten till Dennis Rodman och Conor McGregor. Man kan med fördel kombinera Guzy med Bernays, och ställa sig frågan ”vilka negativa egenskaper förknippar omgivningen med mig och hur kan mitt yttre motverka det?” Eller med Barthes, Carlyle och Klages och utveckla en genuin kritik av den moderna världen med utgångspunkt i hur människor klär sig och den världsbild dessa kläder förkroppsligar. Om kläder är ett språk, vad är det då för kakodemoner som bestämt att unga européer ska kläs ut till små afro-amerikaner och vad vill de säga med det? Men det är överkurs, de flesta läsare kommer däremot ha nytta av Guzys perspektiv på det egna yttre som ett led i självförbättring.