Kartan och verkligheten – #jagärhär och feminismen

Aktuellt, Åsiktskorridoren, Debatt, Feminism, Filosofi, Inrikespolitik, Invandringspolitik, Metapolitik, Politik, Rekommenderat, Samhälle, Vänstern

Den senaste tiden har det framkommit att flera av medlemmarna i det politiskt korrekta nätverket #jagärhär inte bara försvarat en ensamkommande afghan dömd för sexuella övergrepp mot en 14-åring, utan också angripit och misstänkliggjort den drabbade flickan. Detta har av naturliga skäl inte tagits upp i etablerad och ”agendasättande” media, den dömde har ofta representerat gruppen ensamkommande och bland annat skakat hand med Stefan Löfvén. Däremot har det rapporterats om det i alternativa medier, bland annat har Katerina Janouchs Katerina Magasin publicerat en intervju med flickans mamma.

Det hela är motbjudande på flera sätt. Att sexualförbrytare tillåts stanna i vårt land är ett uttryck för förakt för dess invånare och ointresse för flickors och kvinnors trygghet. Att vuxna kvinnor dessutom skickar kramar och stöd till gärningsmannen och misstänkliggör en 14-åring framstår för de flesta som ett symptom på att något är allvarligt fel på vårt samhälle. Dessutom när en annars närgången etablerad media de facto håller både dem och gärningsmannen bakom ryggen genom att inte skriva om deras uppseendeväckande handlingar. Detta är ynkedom.

Panta rei

Men det säger också något avgörande om vårt samhälle och dess språk. Herakleitos menade att ”allt flyter”, allt befinner sig i ständig förändring. Detta gäller även orden, inte minst i ett samhälle som vårt där relationen mellan ord och verklighet tas på begränsat allvar. Detta är fallet även med ett ord som feminism. Manliga feminister som Joakim Lamotte och Jonas Lundgren förfasas över att andra, i praktiken oftast kvinnliga, feminister kan försvara sexualbrottslingar. Vad de missar är att betydelsen av orden befinner sig i ständig förändring, och att deras definition av feminism inte ligger i idéhistorisk framkant. Deras karta är föråldrad med minst ett decennium i ögonen på dagens mer etablerade feminister.

Något som skett är bland annat att synen på sexualbrott relativiserats. Detta är logiskt, givet den starka kopplingen mellan etablerad feminism och etablerad antirasism (man kan utan problem argumentera för att feministerna i den alliansen är subalterna, alltså underordnade). Idag är snart sagt alla övertygade om att invandring leder till fler sexualbrott. Det uppstår då en potentiell konflikt mellan feminism av den gamla skolan och antirasism. En del feminister väljer att hålla fast vid den gamla tolkningen och talar fortsatt flitigt och upprört om våldtäkter. Andra släpper diskret frågan, och kan rentav som internetfeministen ”Lady Dahmer” anklaga de mer konservativa feministerna för att vara rasister. Det vi bevittnar är alltså hur en traditionellt viktig vänsterfråga övergår till att bli en allt mer utpräglad högerfråga (kvinnofrid och kamp mot våldtäkter har länge varit en högerfråga, men samtidigt också en viktig fråga för vänstern). Man kan notera att detsamma gäller synen på pedofili och månggifte, i praktiken är den etablerade vänstern i full färd att släppa dessa frågor, och inte enbart på grund av faktorn ”brunstiga batikhäxor”.

Samtidigt blir situationen för vita, manliga feminister allt mindre avundsvärd. För inte så lång tid sedan lade många feminister fokus på strukturer, bland annat patriarkat och fallogocentrism, då var manliga feminister en naturlig och värdefull allierad. Men idag har feminismen degenererat, och fokus blivit mer identitetspolitiskt. Motståndaren är då allt mindre strukturer, och allt mer ”vita män”. En talför och högljudd manlig feminist som Lamotte är då inte en värdefull allierad, utan, med Dahmers ord, en ”parasit”. I vad mån detta beror på att feminister och antirasister nu vunnit så mycket makt att de vettigare företrädarna lämnat scenen och den domineras av de ressentimentanstrukna, att populärkulturen degenererar alla politiska miljöer i sådan mån att de faller för enkla fiendebilder, eller att det finns en idéhistorisk logik i det hela är svårt att avgöra som utomstående. Ett inslag av att naturen avskyr vacuum är tydligt, gruppen vita män får inte försvara sig och då växer hatet mot dem naturligt enligt logiken att det är roligare att sparka den som ligger. Man ska heller inte överskatta betydelsen av ideologier som postkoloniala vithetsstudier, den som studerar allt från barnprogram till musikvideor märker snabbt det sentiment som kan summeras som ”en värld utan vita män”. Allt detta spelar in och gissningsvis mer därtill.

Slutresultatet är i varje fall feminister som av mer eller mindre taktiska skäl relativiserar sexualbrott, även mot barn, och istället för att fokusera på strukturer som patriarkatet vänder sina negativa känslor mot gruppen vita män. På ett mänskligt plan är detta motbjudande. På ett politiskt plan är det ett självmål som bekräftar att den gudarna vill förgöra slår de först med vansinne. Den ”vänster” och den ”feminism” som ägnar sig åt sådant har svårt att få med sig andra kvinnor och framstår som psykiskt och moraliskt avvikande. Deras metamorfos har gått för fort och existensen av alternativa medier gör att deras beteenden snabbt når övrig befolknings dömande ögon. Detta innebär att den för många viktiga frågan om våldtäkter och kvinnofrid kan tas över av en mer radikal höger, liksom att möjligheter till närmanden mellan denna och en mer gammaldags feminism blir en möjlighet i vissa frågor. Vi lever i spännande tider och ett betydande antal av motståndarlagets nyttiga idioter har blivit vansinniga.

Pin It
  • Berone

    Jag såg diskussionstråden som Janouch hade kopierat från. En del inlägg verkade på gränsen till att förespråka övergrepp i rättssak genom att ge sig på vittnen i fallet med den här tafsande afghanen på konfirmationslägret. Allvarligt tycker jag. Tyder på desperation också.

    Finns väl anledning till självrannsakan hos Svenska kyrkan också. De närmast ansvariga försökte mörklägga historien. Gissningsvis orsakat av missriktad snällhet och ängslan för att övergreppet skulle kunna ”missbrukas” av ”mörka krafter”. För utgångspunkten är ju att det rör sig om snälla flyktingar, inte fullvuxna busar. Men snällhet åt ett håll kan bli elakhet åt ett annat, nämligen flickan som drabbades. Man kan inte vara vän med alla, och de kyrkligt ansvariga var vänner åt fel håll.

    • White Mothership

      De kristna var säkerligen christcucks. Vad som står i bibeln är inte så viktigt, det som spelar roll är att vara god. Eftersom det som uppfattas som gott idag är att sätta icke-vitas intressen först och vitas intressen sist så föll det naturligt sig så att det var flickan som fick stå tillbaka.

    • Trogloditus

      Men Svenska Kyrkan är ju bliven Ondskans Högborg. Så det är väl inte konstigt att de ser mellan fingrarna med sexuella övergrepp. Såsom arbetsplats är det ett litet helvete: http://smalandsfolkblad.etc.se/nyheter/kyrkan-samst-pa-arbetsmiljo

      Det här märks om man går på något föredrag, samt ibland även när man besöker en kyrka för kontemplation. Hat, utpekande och misstänkliggörande är de experter på. Ondskan ligger som en tät dimma. Det här beror på att de ser sig själva som goda och rättfärdiga. Ondskan blir då projicerad.

      Den här skenheliga inställningen har alltmer anammats av vänsterfolket ute i samhället. Det är nämligen det enklaste förhållningssättet för den moraliskt svaga människan–att vägra att brottas med problemen utan istället projicera de destruktiva krafterna samt alla samhällsproblem på en viss kategori människor.

      T.

      • Palnatoke

        Kyrkan har blivit en riktigt vidrig institution. En plattform för kulturmarxismen. Värst är ärkebiskopen Jackelén som t.o.m anammat ”Allah akhbar” som sitt ordspråk. Envisa rykten gör ju gällande att Jackelén skickades ut av DDR som Stasiagent en gång i tiden.

      • zeno

        av det som jag kunnat läsa mig till så tog man en gång i tiden för inte alltför länge sedan en riktig livs levandes getabock och på denna överfördes genom ritualer o besvärjelser församlingens synder – viktigt var att getabocken sen slaktades ritualmässigt på rätt sett – och se på fan – hux flux så var menigheten ”renad” från sina synder

        upprepas efter behov…

        • Parsifal

          Se Tredje Moseboken 16, Den stora försoningsdagen.

  • Palnatoke

    Jag har svårt för att dölja mitt bottenlösa förakt för feministmaffian. Men ska man vara konstruktiv så håller jag med artikelförfattaren. Vänstern är på väg att begå politiskt självmord genom att låta dessa bindgalna batikhäxor öppet demonstrera sin moraliska och intellektuella härdsmälta.

  • Parsifal

    Får hela tiden sektvibbar när jag tar del av vänsterns och radikalfeminismens allt mer bisarra utspel. Ingen inre moralisk kompass, inga principer utan endast känslostormar och nya budskap från sektledarna. Dialog och argumentationsanalys har för länge sen övergetts. Nu gäller det att posera som mest renlärig och trosviss.

  • Henrik

    Bodde hos en familj i Italien.
    En kväll kom en kvinna in och kröp ned i min säng.
    Hon tvingade till sig ett samlag
    och jag vågade inte slå larm för hennes man sov i ett annat rum.
    Det har varit ett trauma sen dess.
    Att inte kunna göra nåt.
    Vid ett annat tillfälle låg jag på sjukhus och på natten kom en kvinna
    in och vek undan täcket och började med oralsex.
    Jag var så sjuk att jag inte kunde gå ur sängen.
    En tredje gång våldtogs jag av en homosexuell man på en firmafest
    som hölls i en sportanläggning.

    MEN män som jag skall vara tysta och bara lyssna, säger en del feminister…