J.R.R. Tolkien var en av 1900-talets viktigaste författare, mest känd för Hobbiten och Sagan om ringen. Som barn fascinerades jag av de påhittade språken, de intrikata historiska sammanhangen och den trovärdiga värld hans böcker erbjöd, vid sidan av den spännande handlingen. Jag anade att detta var något mer än den rena underhållningslitteraturen, en aning jag tycks ha delat med många andra. En liknande känsla fick man när man läste C.S. Lewis Narniaböcker.
Våra aningar tycks ha haft fog för sig, både Tolkien och Lewis ingick i en diskussionsklubb med namnet Inklingarna. Det var egentligen en ganska informell social sammanslutning, men en tidigare Inkling, John Wain, beskrev den som reaktionär och direkt kontra-revolutionär. Wain kallade dem ”politically conservative, not to say reactionary; in religion, Anglo- or Roman-Catholic; in art, frankly hostile to an manifestation of the ’modern’ spirit”. Deras avsikt var metapolitisk eller metakulturell, de ämnade ta på sig uppgiften att ”redirecting the whole current of contemporary art and life.” Lewis höll inte med om kritiken, och det är tydligt att Wain fokuserade på det ytliga (politiken och det ”reaktionära”) och missade det djupare inslaget av civilisationskritik. Lewis och Tolkiens mål var inget mindre än att återknyta kopplingen mellan engelsmännen och myten (Tolkien talade här om Faerie), något som gått förlorat för den moderna endimensionella människan. Givet hur populära Narnia och Härskarringen kommit att bli tycks de ha varit tämligen framgångsrika.
The Notion Club Papers
In any case, these ancient accounts, legends, myths, about the far past, about the origins of kings, laws, and the fundamental crafts, are not all made of the same ingredients. They’re not wholly inventions. And even what is invented is different from mere fiction; it has more roots.
– Notion Club Papers
Tolkien lämnade efter sig många oavslutade texter, en av de mest intressanta är The Notion Club Papers från 1945. Han hade kört fast med Härskarringen, arbetade för mycket och var på väg att gå in i väggen. The Notion Club Papers var ett av hans sätt att hantera detta. Boken har ett postmodernt inslag, då det hela presenteras som en samling papper som upphittats. Det är i boken osäkert exakt när de skrivits, men Tolkien förlade upphittandet till vår tid snarare än till 1945. I pappren beskrivs en samling herrar som träffas och samtalar, de påminner alltså mycket om Inklingarna. Bland annat kommer de in på möjligheten att i drömmens värld resa i tiden, att både besöka svunna tider och ana det som kommer att ske (en fascinerande detalj här är att i handlingen spelar en kraftfull storm 1987 en central roll, en sådan kom senare också att äga rum just det året). Den moderna världen präglas av att drömmen förlorat i värde som en del av tillvaron. Vi sover trots allt en stor del av våra liv och många tidigare civilisationer har betraktat detta som något betydligt viktigare än enbart det produktivistiska ”tid för återhämtning”. Drömmar var betydelsefulla, där fanns både platser och väsen, från Sandmannen och oneiroi till den obehaglige nachtgigern. Man kan här tala om hur den oneiritiska dimensionen försvunnit från den moderna världen. Flera intressanta författare har återfört drömländerna genom sina verk, inte minst H.P. Lovecraft med sina Dreamlands och Ludwig Klages med sin biocentriska filosofi. Men Tolkien var också en av dem.
– det oneiriska djuret framför andra
Hos Tolkien hittar vi ett idé- och mytkomplex med inslag som drömmar, fantasi, skapande, myt (Faeire) och Gud. Människans fantasi för henne närmare Gud, gör henne till en del av skapandet (jämför Alexander Jacobs beskrivning av den indo-europeiska idealismen i De Naturae Natura). Drömmar och drömlika tillstånd kan också ge oss idéer och uppslag, något som var fallet inte minst för Tolkien själv. När han under en period arbetade för mycket förlorade han kontakten med drömlandet och inspirationen, detta tycks ha drabbat hela vår civilisation. Det finns alltså en värdefull civilisationskritik hos Tolkien, vi har förlorat kontakten med alvernas värld (i likhet med vad som skett i Middle Earth). Men myten är kraftfull, och när kreativa och goda myter försvinner så ersätts de av destruktiva, onda myter. Tolkien lät i Notion Club Papers en av huvudpersonerna uttala sig om myten:
I don’t think you realize, I don’t think any of us realize, the force, the daimonic force that the great myths and legends have. From the profundity of the emotions and perceptions that begot them, and from the multiplication of them in many minds – and each mind, mark you, an engine of obscured but unmeasured energy. They are like an explosive: it may slowly yield a steady warmth to living minds, but if suddenly detonated, it might go off with a crash: yes, might produce a disturbance in the real primary world.
Härskarringen och Silmarillion var avsedda att utgöra en myt för England. I Notion Club Papers blir det uppenbart att vi lever i samma värld som Frodo och Sam, bara långt senare. Det kan rentav vara så att genom drömmar kan vissa av oss minnas sådant som ägde rum tidigare (man kan också tolka vissa inslag i Tolkiens ofärdiga bok som uttryck för den nordiska tron på återfödelse inom ätten). För mycket kan inte sägas om detta utan att förstöra upplevelsen, men vi påminns här om civilisationskritiken i Akallabêth, där vår tid kan jämföras med Numenors sista dagar. En intressant gestalt är också Eärendil, som återknyter banden mellan valar och dödliga. I Notion Club Papers samtalar klubbmedlemmarna både om relationen mellan myt och historia och om språk och nya ord (”so it has always been with full men, they have had their hatreds among the words, as well as their loves”). Intresset för dröm, myt och språk förenar Tolkien med Klages.
Sammantaget är Notion Club Papers inte en rent litterärt övertygande skapelse, det finns spännande inslag men då det är en ofullbordad skiss utvecklas dessa inte. Som inblick i Tolkiens världsbild, civilisationskritik och metapolitiska projekt, och kopplingen mellan vår era, Numenor och Härskarringen, är det däremot ett intressant verk. Bruce Charlton, även annars intressant, har skrivit en givande studie av Notion Club Papers, vilken vi finner här: A Companion to JRR Tolkien’s The Notion Club Papers by Bruce G Charlton
Om skribenten: Joakim Andersen
