Vi har tidigare behandlat hästens roll bland indo-européerna och hundens bland nordeuropéerna. Ett annat djur med en lång relation till oss nordeuropéer är grisen, både den tama och vildsvinet. Lenka Kovarova har skrivit en givande studie av denna relation i det fornnordiska samhället, betitlad The Swine in Old Nordic Religion and Worldview. Det är en spännande studie, inte minst då svinet sannolikt är svearnas gamla totemdjur och vid sidan av björnen ett kungligt djur i europeisk symbolvärld.

Kovarova summerar den tidigare forskningen, hon tar bland annat upp Grimm, Höfler, Dumezil, Eliade, Ellis Davidson och Näsström. Hon tar också upp tidigare teorier kring grisen, som den en gång populära kopplingen till växtlighet och till solmyter. Grisen har ofta kopplats till Frej och Freja, och till fertilitet, men Kovarova ser detta som en begränsad tolkning. Hon menar att grisen sannolikt varit en självständig gestalt, kanske äldre än de båda vanerna, och att den haft flera betydelser än fertilitet. Så har svinet varit en symbol för fertilitet och rikedom, den tredje funktionen i Dumezils schema, men också kopplats till ädla krigare, till döden, vildsinthet i strid, och en både beskyddande och magisk-profetisk funktion. Här finns alltså kopplingar till alla de tre funktionerna i den indo-europeiska världsbilden.

Kovarovas genomgång är grundlig, hon tar upp allt från arkeologiska fynd av hjälmar med grismotiv, och hällristningar till fornnordiska namn och sagor. Hon beskriver också den historiska relationen mellan människa och gris i Nordeuropa.

Svinet och svearna

Although Danes now appear to be divided in their motives, they will soon unite in the face of an invader. Squabbling pigs often form a solid front when threatened by wolves.
– Gesta Danorum

Kovarova identifierar flera kopplingar mellan svearna, i synnerhet det moderna Uppland, och svinet. Så finner man ofta namn innehållande komponenten Jofurr i runinskrifter från Uppland, vi hittar här också flera hjälmar med grismotiv. Uppland tycks också ha varit centrum för en kult av vanerna, inklusive Frej och Freja. Ynglingarna tycks ha haft en koppling till grisen, bland annat kung Adils och ringen Sveagris.

Idag kan detta tyckas märkligt, men för våra förfäder var svinet inte bara en symbol för rikedom och fertilitet. Det var också en fruktad motståndare, redan tamgrisar kunde vara farliga och en vuxen vildgalt var en formidabel kämpe. Så dyker en strid mot en sådan, ofta övernaturlig, upp som ett inslag i historierna om många hjältar (jämför Herakles). Samtidigt fanns en stark koppling till adeln och furstar, bland annat genom den farliga svinjakten och griskött som mat för adeln. Så kom Jofur-namn, ursprungligen kopplade till vildsvinet, att bli namn knutna till furstar.

En viss ambivalens kan här spåras. Jofur-namn var vanliga, men namn knutna mer till tamgrisen, som Griss, var mer ovanliga och hade lägre status. Associationer till grisar kunde också användas som material för förolämpningar.

Svinkrigare

Vi känner till bärsärkar och ulfhednar (Speidel presenterar i Ancient Germanic Warriors exempel på fler djurkrigare och deras stridstekniker). Kovarova visar att det också tycks ha funnits krigare knutna till svinet. Men där krigarna knutna till björn och varg ofta sågs med fruktan av det ordnade samhället var relationen en annan till kämpen knuten till svinet. Vildsvinets vildsinthet och ovilja att retirera fanns där, liksom viljan och förmågan att beskydda de sina, men också det faktum att det var ett kungligt djur. Så var svinkrigaren ofta av hög börd.

Kovarova ger flera exempel på krigare knutna till svinet, liksom hjälmar med mer eller mindre tydliga svindetaljer. Dessa stycken är ofta inspirerade, Kovarova utgår från inslagen av shamanism i Nordeuropa, och beskriver inkännande hur en krigare kunde dela ett vilt djurs väsen.

Kovarova går också igenom den fornnordiska synen på kropp och själ, med flera olika former av själar. Denna världsåskådning hänger naturligt ihop med fenomen som hamnskifte, både i drömmar och verklighet. Vissa människor kunde dyka upp i form av vildsvin i andras drömmar, deras natur var då vildsvinets. Drömde de om ett sårat svin bådade det illa för dem själva. Kovarova ger flera exempel på sådant, intressant är att en profetisk aspekt knutits till svinstian. Den som sov i en sådan kunde drömma om framtiden.

Människor kunde också byta hamn rent fysiskt, och förvandlas till bland annat vildsvin (var-svin?). Detta var normalt förenat med mer suspekta former av häxkonst, men ett intressant undantag är när Freja förklär Ottar som Hildisvini.

En koppling mellan svinet och magi finns också. Så är grisoffret knutet till det övernaturliga, som förmågan att se in i framtiden. Svinkäkar, med betar, tycks också ha haft en magisk funktion, något oklart mer exakt vilken.

Sammantaget är det en fascinerande sammanställning av historiska fakta. Kovarova går igenom svin i mytologin, från Särimner (som påminner om keltiska motsvarigheter), Frejs och Frejas svin, återkommande myter om flytande öar som fästs vid botten av en gris (”svinöar”), platsnamn döpta efter svin, Harald Hildetand et cetera. Det är spännande läsning, och torde också kunna väcka både respekt och nyfikenhet på denna nordeuropéernas sedan urminnes tider på samma gång viktiga och farliga följeslagare.

Vi hittar Kovarovas studie som PDF här:

The Swine in Old Nordic Religion and Worldview

Relaterat

Henrik Lind – Höstdagjämning och vildsvin

Speidel – Ancient Germanic Warriors