Europas gränser är ibland flytande, inte minst i den östra Medelhavsregionen. Exempel på detta finner vi bland annat i Libanon och Syrien, med de många synkretiska religionerna, den libanesiska falangismen, de östkristna, och poeten Adonis. Ett annat intressant exempel är Abir Taha. Hon har studerat vid Sorbonne i Paris, varit diplomat, och skrivit den läsvärda Nietzschestudien Nietzsche’s Coming God. I den visar hon på en möjlig, och fruktbar, läsning av Nietzsche som en djupt andlig tänkare.

Verses of Light

Never has the world been richer in possessions but poorer in spirit. Never has wealth begotten so much misery. Never has Life been richer in deeds but poorer in meaning.
– Abir Taha

Av naturliga skäl får man en betydande inblick i Tahas egen världsbild i Nietzsche’s Coming God. En mindre indirekt sådan får man även i Verses of Light, en intressant samling aforismer i gränslandet mellan Nietzsche och traditionalism, hedendom och monoteism. Det är en originell men tilltalande syntes.

Så utgår Abir från den traditionella synen på människan som en del av det gudomliga. I en vers uttrycker hon det:

Awakening occurs when man looks into the mirror and sees not himself but the Whole.

Detta har naturliga följder vad gäller synen på det Helas andra delar:

Awakening happens when one ceases to see himself as separate from the Whole, and looks upon all living creatures with equal love and acceptance.

Överhuvudtaget präglas Abirs verser av en sympatisk och välvillig inställning, även om den aldrig blir slapp eller undfallande. Andra följder är uppskattning av det Helas många varianter och olikheter, liksom av det sköna och av naturen. Abir konstaterar också att när man mördar i Guds namn är det blasfemi. Här kan man alltså inledningsvis identifiera en släktskap med traditionalismens syn på ego och själv, snarlik Hermelins:

The ego breeds on having, the Self blossoms in Being and shines in Becoming.

– Johfra

Men Abir avviker på ett intressant vis från våra förväntningar på vad som såhär långt tycks vara en radikal monoteism. Så kritiserar hon religionens stelnade, och inte minst externaliserande, former. Abir skriver:

Man, seeking God in the beyond, killed the god within.

Hon vänder sig också mot den stelnade religion som är en form av vidskepelse, och naturligt leder till ateismen. Ett intressant avsteg från den radikala monoteismen är också hennes inställning till människor och gudar. Inflytandet från Nietzsche, men också från hedniskt tänkande, är här uppenbart. Gudar är aspekter av det Hela, och målet även för människorna är att bli gudar. Abir skriver:

God is one, God is whole, yet the Whole manifests itself in its parts, and so God manifests Himself in the gods, His Messengers and forms.

Detta människans ”gudablivande” innebär för Abir däremot ingen överspänd socialdarwinism, utan är snarare förenligt med ”Sanning, Visdom, Tro och Kärlek”. Hon skriver flera verser om den sanna aristokratin, och kritiserar då inte minst den reellt existerande ”aristokratin”:

Nobility died when birth, not virtue, and power, not talent, and possession, not superiority, determined status.

Men samtidigt är Abirs vision förenlig med en uppåtsträvande och självövervinnande livssyn. Hon skriver bland annat att framtiden kommer präglas av kampen mellan de som strävar mot ljuset och de som vill förneka människan det gudomliga.

Sammantaget är det en värdefull samling aforismer, inte sällan poetiska och med flera aha-upplevelser. Abir skriver om kärlek, myt, avund, natur, lycka, konst, ras, vänskap, demokrati, girighet, rationalism och mycket annat, utifrån sitt perspektiv. För en viss grupp differentierade personer kan det vara mycket inspirerande, innebära många aha-upplevelser, och underlätta sökandet efter meningen med det egna livet. Abir vänder sig direkt till denna grupp:

Live among men, but not with them; for you will never belong to common men, and they will never understand you. Different Worlds and different gods never were meant to meet. And worry not: you will recognize your own with ease, as they will be those who do not belong. You shall remain islands, strangers in your lands and among your own people.

Det är kort sagt en originell och positiv syntes av flera intressanta källor vilka ofta betraktas som varandras motsatser. Roligt är också att detta är en bok som kan vara givande för läsare från new age-kretsar, samtidigt som den kan läsas av både nietzscheaner och traditionalister.

Vi införskaffar Verses of Light bland annat här: Arktos, Bokus, AdLibris

Relaterat

Abir Tahas Nietzsche

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.