White flight och den svenska skuldsättningen

Aktuellt, Debatt, Ekonomi, Historia, Ideologi, Inrikespolitik, Invandringspolitik, Konservatism, Liberalism, Metapolitik, PK, Politik, Rekommenderat, Samhälle, Vänstern

I föregående blogginlägg berörde vi i all hast fenomenet ”white flight”. Tanken med det här blogginlägget är att göra en lite utförligare undersökning av fenomenet, och hur det hör ihop med bostadsbristen och överbelåningen.

Bostadsbristen i landet är akut. Bara i Stockholm står 500.000 människor i kö för en lägenhet. 2015 var väntetiden för en vanlig hyresrätt 8,2 år. Och för den som vill undvika de problem som präglar de så kallade ”utanförskapsområdena”, är väntan betydligt längre än 8 år – oftast så lång att det är enklare att bara köpa ett boende.

Problemen på hyresmarknaden är naturligtvis många, och går inte att reducera till en enda faktor. De rigida byggreglerna är en faktor. Det är fullt begripligt att vilja bygga säkert och med kvalitet i detta nordliga land med långa och kalla vintrar. Samtidigt måste man fråga sig om det inte vore bättre att underlätta för enskilda entreprenörer som vill bygga enkla hem och hyra ut billigt, även om allt inte blir 100%. Det är en smula sovjetiskt att ha ett fint regelverk för nybyggnation, samtidigt som människor står utan tak över huvudet.

Ett problem som dock inte diskuteras alls, är vad det enorma inflödet av människor utifrån har inneburit för den inre dynamiken på den svenska bostadsmarknaden.

Låt mig börja med en brasklapp: Miljonprogrammet var ett misstag, både från ett estetisk perspektiv och ur samhällsplaneringssynpunkt. Det hade varit oändligt mycket bättre att bygga färre bostäder, utdraget över en längre tidsperiod. Bostäder som harmoniserade med det mänskliga behovet av skönhet och samhörighet. Ärligt talat: den dag den moderna globalistiska masskulturen har nått vägs ände, bör en gradvis rivning av miljonprogramsförorterna vara en prioriterad fråga. Några enskilda förortshus kan möjligen kvarlämnas som ett slags museer över en förgången och mörk historisk epok, men resterande hus bör jämnas med marken. Med det sagt. Förorterna hade kunnat spela en helt annan roll än vad de gör idag, om mottagningen av invandrare till Sverige hade sett annorlunda ut.

Den folkliga aversionen mot miljonprogrammen uppstod redan under byggnationen. Svenskarna skydde det statliga massprojektet, och tog hellre banklån för att köp radhus eller för att bygga villa. Detta resulterade att miljonprogrammen vid 90-talets början på många håll stod halvtomma. De tomma lägenheterna var naturligtvis en kostnad för kommunerna, ingen hyra kunde utvinnas och driftkostnaderna förblev de samma.

Här kom invandrarna från tredje världen som en slags räddning. Genom det kommunala utjämningssystemet fick kommunerna samma summa per invånare oavsett om vederbörande var arbetslös, arbetande eller pensionär. Vissa invånare kunde visserligen kosta mer av andra orsaker, men fler invånare är generellt sett alltid en vinstaffär för kommunerna, detta oavsett ”kvalitet” på nämnda invånare. Detta kan säkert bidra till att förklara med vilken frenesi vissa kommuner i Norrlands inland idag efterfrågar flyktingar från Syrien och Afghanistan.

Spola nu fram tiden till 2017. Miljonprogramsförorterna är idag uppfyllda med människor från tredje världen. Detta medför ett par saker för svenskarna:

För det första kan de en gång halvtomma förorterna inte längre fungera som en ventil för överbelåningen. Utan massinvandring hade tendensen med inflyttning från landsbygden/småstäder till storstäderna förmodligen varit oförändrad. Detta hade inneburit en långsam, och delvis ofrivillig (men ändå nödtvungen), gentrifiering av förorterna. Unga trendkänsliga människor utan insats till en lägenhet, eller tillsvidareanställning, hade med enkelhet kunnat etablera sig i förorterna och gjort dem till sina, med konserter, utebio, och odling i pallkragar. Detta hade betydligt höjt statusen på förorterna, och det hade inneburit att förorterna hade kunnat fungera som ett temporärt eller permanent alternativ för människor. Detta hade i sin tur lagt ett lock på överbelåningen.

För det andra innebär förorternas prägel av förvaringsplats för arbetslösa invandrare att svenskarna i praktiken stängs ute från vissa områden i storstäderna. Inte bara det att själva förorterna är icke-platser för svenskarna (särskilt de med barn), den som köper lägenheter eller hus, måste också kalkylera så att bostaden inte ligger allt för nära ett berikat skoldistrikt. I praktiken innebär det här att man bara kan ”räkna bort” en betydande del av bostadsbeståndet för etniska svenskars del, vilket gör att det verkliga utbudet av bostäder för svenskarna är mycket mindre än vad den officiella statistiken anger. Vilket i sin tur naturligtvis bidrar till att driva upp priset på resterande bostadsbestånd.

För det tredje innebär förorternas mångfald, och den därmed accelererade prisutvecklingen i de övriga delarna av städerna, att den svenska arbetar- och medelklassen allt mer trängs ut i periferin. Stockholm börjar allt mer likna de stora amerikanska städerna, där de delar av staden som går att nå med en tunnelbanevagn, är reserverade för en färgad underklass och en välbeställd övre medelklass, och överklassen. Den svenska arbetar- och medelklassen tvingas att söka sig allt längre ut, till Haninge, Sigtuna eller Järna, för att kunna få ett värdigt boende.

Den dagen bostadskraschen kommer kan de här sakerna vara värda att komma ihåg. Det hade inte behövt bli så här. Vi hade inte behövt ha en situation där familjer och enskilda hade behövt skuldsätta sig för resten av livet. En gång i tiden hade vi ett överskott på bostäder, byggda för vår skull. Byggda för framtiden. Nu bor andra människor i våra bostäder, medan vi sitter i djup skuldsatta, långt bort från stadens centrala delar.

Gästskribenten driver bloggen Biopolitik, med fokus på biologi, demografi, sociologi, kultur och politik – och skärningspunkterna där emellan.

Pin It
  • Oskorei

    Bra text. Jag upplever att detta är något många svenskar, inte minst med barn, funderar en hel del kring. Tendensen är inte begränsad till Sverige, liknande fenomen har beskrivits av geografen Christophe Guilluy i Frankrike (han kopplar överklassens och den etniska underklassens gemensamma intressen vad gäller bostadspolitiken till PK-fenomenet).

    • Absolut. För svenskarna som nästan är en renodlat K-selekterad grupp, riskerar svårigheterna att hitta trygga och prisvärda bostadsområden att driva ner nativiteten till kritiska nivåer. Det är därför till exempel anvisningslagen är så allvarlig. Finns det ingenstans att fly från mångfalden, finns det en stor risk att svenskarna helt enkelt bara kommer stänga ner verkstaden.

      • Ozcarian

        När det inte finns nånstans att fly får det kanske som konsekvens att medelsvensson till slut agerar. Som boende i en förort i GBG sedan 7 år tillbaka kan jag intyga att det knappt finns en svensk som inte är etniskt medveten. Det förekommer en del svenska barnfamiljer, men dessa skjutsas eller pendlar till skolor i staden. Läget är såklart nedslående, jag tror inte att svenskarna helt sonika väljer bort att skaffa barn.
        Jag vet inte vart ni firar midsommar, men där jag firar är det rena rama Lebernsborn-programmet. Har inte sett nåt annat än lintottar, och knappt några ”nysvenskar”. Hav hopp!

        • Det är ju den eviga frågan, när kommer Svensson vakna. Jag tror absolut att etnisk mångfald kan väcka människor (jag är själv ett exempel på det), å andra sidan kan det lika väl får andra konsekvenser. De svenskar som saknar ryggrad (vilket väl är de flesta), kan lika väl kapitulera fullständigt under trycket, och anpassa sig efter miljön de tvingas leva under (barnen börjar bryta, skaffa barn med icke-européer, o.s.v.) – gudarna ska veta att det finns exempel på det också.

          Den svenska fertiliteten är helt okej, om man kontrastera den med andra utvecklade länder – men givet det läget vi befinner oss i idag, måste vi öka takten om vi vill behålla vår majoritetsställning (kommer skriva ett blogginlägg om det här inom kort). Folk som är räddhågsna och ”kontroll-freaks” kommer inte skaffa barn med mindre än att allt är ”perfekt”, att få allt ”perfekt” idag är dyrt, tack vare invandringen och mångfalden.

          • Ozcarian

            Absolut, den övergripande majoriteten av en given etnisk grupp kommer dock förbli sin genpool trogen, någon procent här och där går utanför sin etniska grupp och bildar familj. Det kan så klart minimeras om vi får våra egna shariapoliser, på gott och ont.

            Den här typen av hot lyftes fram redan på 90-talet, så det är inget nytt. Reaktivt beteende, alarmism och turner diaries-scenarier har inte fått svensken att vakna. Kanske ska man släppa den messianska ambitionen och koncentrera sig på familjebildning och att etablera egna etniska konglomerat där det är möjligt. Vi kommer aldrig kunna konkurrera med utomeuropéer avseende barnafödande, det är inga normala svenska familjer som skaffar 10 ungar, det är överlag få som gör det, knappt ens araber. Finns ju dessutom studier som visar på att nativiteten sjunker hos utomeuropéer efter några generationer efter att de bosatt sig i ett västerländsk land. Med det sagt: det handlar mer om att skapa incitament för utomeuropéer att ge sig av, än att svenskar plötsligt ska bli dunderfertila och få 15 barn i snitt, för det kommer aldrig hända. Om det inte finns en affirmativ, stark vilja att leva, en uppfattning att livet är givande och värt att uppleva i sin mångsidighet, är möjligheten att de ställer upp på livsförnekande ideal och självhat troligen inte lika stor. När svensken och andra européer läser om ett oundvikligt folkmord på sig själva retirerar de in i eskapism – allt är ju ändå kört liksom. Reaktivt beteende måste övervinnas till varje pris, även om vi inte heller ska skönmåla verkligheten. Verkligheten ser ut som den gör: vad bör göras?

          • Bokstavligen allt du tar upp, kommer jag beröra i mitt kommande blogginlägg. Även det med att vi inte kan konkurrera med icke-européer i barnafödande – faktum är att vi kan det, med enkelhet. Givet den stora svenska grundarpopulationen krävs det bara en ökning med 0,5 barn per kvinna, för att för andelen etnosvenskar ska explodera, och lämna somalier och andra långt efter, trots att de har relativt sett högre fertilitet.

          • Ozcarian

            Ok, då emotser jag din artikel/inlägg! Glad midsommar!

          • Glenn

            Majoritets-Svensson behöver inte vakna. Det krävs bara att en kritisk massa medvetna och handlingskraftiga människor vaknar. Hur många är det som krävs för en medveten politisk rörelse, några tusen? De sitter i soffor och tittar på Let’s Dance nu, de kommer att sitta i sina soffor och fortsätta titta på Let’s Dance när en motrörelse kommer. I deras ögon kommer det aldrig att märkas att något förändras, det kommer aldrig att bli samhällsomstörtande, De kommer att vara lika mycket kreatur då, som nu.

            Jag håller med om att den svenska stammen inte kommer att blandas upp och försvinna. På papperet ser svensken positiv ut till mångkultursprojektet, läpparnas bekännelse. Men, deras egen naitivitet och nytt inflöde kan skapa en demografisk obalans. Likväl som jag inte tror på omstörtande händelser så bör varje man förbereda sig för det. Förbereda sig genom klassiskt klantänkt; omge sig med 10-20 personer som man kan lita på och med samma värderingar, och bosätta sig i ett område som kan skäras av och försökas göras autonomt, när kreaturets rygg knäcks av oket från att bära en tärande majoritet.

            Det här kan låta defatistskt, men det är min egen plan.Jobba röven av sig, etablera god ekonomi, skaffa hus inom pendlingsavstånd till område med arbete, söka ut medvetna människor i närområdet, och planera för hur vad som hade behövts göras om området behövde klara sig själv. Vi pratar 15-20 års framförhållning. Den politiska kampen förlorades 1968, men den bana som Väst styrdes in på har ett inbyggt slutdatum då den strider mot all form av biologisk ordning.

            Och sålänge det finns 100 europeiska vita män kvar som andas så är det inte förlorat.

          • Nicodemos R

            1. Att medelsvensson skulle vakna är dött lopp.. Folk i gemen är lerklumpar att forma efter härskarnas vilja,, kappvändare utan lojalitet,, detta förstod fascismen,, att människor har goda men framförallt dåliga sidor och att man måste vända dessa till statens/nationens fördel..
            Folk bör (och vill) bli tillsagda vad dom ska göra,, jobba där,, skaffa fem barn eller lid av konsekvenserna.. Ge familjer en kontantsumma per barn dom skaffar..

            2. Jag upplvever att väldigt många svenskar skaffar iaf 2 barn per familj, och 3 är inte ovanligt,, jag ser sällan ”ensambarn”.. I dom huvudsakligen vita stadsdelarna Högsbo, Linné, Majorna, Kungsladugård är det ”knökat med ungar” och dagisen är överfulla… Lägg där till kranskomunernas villamoråden som jag tror är väldigt barnrika..

  • Talibananas

    Det kommunala utjämningssystemet är sinnessjukt. Om det är egalt för varje kommun, det saknas incitament för styrning till en skötsam sammansättning invånare. Men nog finns det väl något incitament ändå för kommunerna, t ex att inte vilja få fler invånare med behov av permant försörjningsstöd, som ju betalas av kommunerna (oaktat andra ekonomiska och sociala dimensioner som kriminalitet och balkanisering)?

    • Man tycker ju det, men den framförhållningen tycks inte finnas. Är man fast i ett tankesätt där invandrarna är ”resurser” och ”pensionsräddare” (vilket många politiker tror på, helt oironiskt), är det lätt att lura sig själv att de nya invånarna snart, när som helst, kommer börja bidra till kommunens ekonomi.

  • Nicodemos R

    En annan aspekt är gentrifiering i dom fåtalet vita arbetar och lägremedelklass områden som finns kvar..Detta hänger också ihop med landsbygdens avfolkning. Alla dessa småländska osv bonnungar som flyttar in till städerna och ansluter sig till den nya klassen på den (faktiskt) rotade stadsbefolkningens bekostnad i Majorna, Farsta, Högsbo, Möllan osv.. Dom har en jävla förmåga att skamlöst ta för sig inom föreningslivet, bostadsstyrelser osv,, jag antar att detta är ett arv från det frikyrkliga..
    Jag anser på fullaste allvar att migration inom landets gränser också borde minimeras framöver, för att rädda landsbygdens, och städernas, själ.

  • Varmlandstok

    Det är trist att politiker och journalister nästar dagligen tar upp problemet med privatpersoners höga belåning utan att tala om orsaken.
    Unga barnfamiljer finansierar med sin höga skuldsättning och höga skatter ”invandrarnas” gratisboende och gratisätande här i Sverige.

  • Reaktion

    Den utveckling som präglar Sverige har tidigare setts i andra Västeuropeiska länder, framförallt före detta kolonialmakter, där bland annat massinvandring drivit upp bostadspriserna till astronomiska summor parallellt med att exempelvis London inte längre är att betrakta som ett albinistiskt säte. Starka ekonomiska krafter, som står över politiken, driver nu på en dylik utveckling här. Åtskilliga har nyttjat situationen till sin fördel, köpt och sålt bostäder med stora vinster. Så länge som förväntningarna anger en fortsatt värdestegring eller i vart fall inte en prisnedgång, och så länge som räntorna kan betalas – enbart avbetalning av räntor kan liknas vid att bankerna hyr ut bostäder – är det inte alls säkert att en krasch är i antågande, i synnerhet med de hårdare krav som numera ställs på låntagare.

    Alltsedan 1500-talet har de europeiska eliterna med få undantag, såsom Carl den XII och
    Kekkonen, haft en större gemenskap med andra eliter än de haft med sina egna folk, de som de styrt över och som använts som brickor i eliternas inbördes maktkamper. Det bland systemkritiker vanligt förekommande utpekandet av en specifik (folk)grupp som bärande skulden för den övernationella, globalistiska andan, kan därför i någon mån ses som en projicering, möjligen medvetet skapad av vissa eliter för att dölja deras förehavanden. En analogi till detta utgörs av tröttsamma anföranden mot frivillig rasblandning, vilket bidrar till att omöjliggöra sansad kritik av massinvandringspolitiken.

    I övrigt kan det inte uteslutas att en form av ”fondos reservados”, som inte redovisas i bokföringen/BNP alternativt kan skuldavskrivas, bekostar delar av massinvandringen. Härutöver torde feministerna jubla åt att uttjänta fruntimmerkan förlusta sig med de nyanlända, vilka kommer bidra till att sudda (de delvisförmenta) löneskillnaderna mellan könen, i och med deras inträdande på de nyskapade låglönesektorerna. Slutligen bör kamp för det man tror på förenas med en realism som utmärks av förhållningssättet nil admirári.