Den identitära strömningen är en av de mest intressanta aspekterna av det motstånd mot systemet som idag tar form i Europa, det tycks också vara ett av de snabbast växande och har påverkat systemkritiker från Tyskland till USA. En bra beskrivning av strömningen ges av Markus Willinger från Österrike, aktivist och student, i Generation Identity.

Misären i den europeiska ungdomens tillvaro

A perpetual, deep resentment lies buried within us, as we know in our hearts that we were betrayed, and tricked out of that which is most important.
– Willinger

Willingers analys för osökt tankarna till ett av de viktigaste manifesten från 1968-epoken, den situationistiska Misären i studentens tillvaro. Likheten står att finna i den personliga infallsvinkeln, där Willinger, själv 21 år gammal, beskriver olika aspekter av den europeiska ungdomens tillvaro. Skillnaden är att det är mot den generation som läste Misären Willinger vänder sig. 68:orna var i hög grad framgångsrika och formade Europa efter sina önskemål, och det är i ett sådant Europa Willinger och hans generation växer upp.

Det är till 68:orna Willinger vänder sig, i en retorisk anklagelseakt som mynnar ut i en krigsförklaring. 68:orna ville ha en obegränsad frihet, frihet från familjens band, från kollektiv, från traditioner och från ideal. Resultatet blev ett samhälle där inget spelar någon roll, där relationen mellan könen förlorat sin mystik, där föräldrar försummat sina barn och där miljontals barn aldrig blivit födda som följd av aborter. Willinger beskriver ett samhälle som präglas av meningslöshet, isolering och tristess, och förklarar för 68-generationen varför deras barn har så svårt att ta deras utopier och ideal på allvar.

Kopplat till 68-generationens övriga svek finns det faktum att de var den första generation som gav bort sina barns rätt till sina hemländer, genom massinvandringspolitik, skuldsättning och mångkulturalism. Den europeiska ungdomen är också den som tydligast upplever konkurrensen med de i hög grad unga invandrargrupperna, konkurrensen om jobb, bostäder och status i det offentliga rummet.

En identitär framtidspolitik

This is not a manifesto, it is a declaration of war.
– Willinger

Som anklagelse riktad mot 68-generationen är Willingers skrift mycket effektiv. Detta inte minst då han också förstår motiven bakom deras agerande, närmare bestämt skuldkänslorna efter Tredje riket. Detta gör dock inte deras politik mindre misslyckad eller negativ. Willinger noterar samtidigt att hans generation är den första som verkligen lagt Hitler bakom sig. 68:orna var fixerade vid honom, och det har vårt samhälle varit ända sedan dess (inklusive de grupper som i sin revolt mot systemet anammade dess nemesis som sin förebild). Men för Willinger är andra världskriget historia.

Den politik Willinger skisserar för vår framtid är igenkännbar för de flesta systemkritiker. Där finns en komplementär syn på könen, ”we want to be real men and real women”. Där finns en ekologisk dimension, liksom en etnopluralism som kräver ett Europa åt européerna, ”we don´t want Mehmed and Mustafa to become Europeans. We don´t want immigrants to take over our identities and give up their own.” Detta är knutet till antiimperialism och erkännande av rätten till särart. Willinger kräver en reell demokrati, och ett Europa som bryter med NATO och atlanticismen. Man kan också identifiera en antropologi som skiljer sig från den abstrakta liberalismen. Willinger utgår från en konkret gemenskap i det politiska projektet, en etnisk gemenskap och en bredare europeisk, med djupa rötter och en lång delad historia. Även på det individuella planet finns det tydliga skillnader gentemot den abstrakta liberalismens individ, Willingers individ har både en etnicitet, ett kön, och en vilja att uppnå identitet mellan kropp och själ, att ”become hard again. We don´t want to be soft and posh anymore.”

Sammantaget är det alltså en bra presentation av en framväxande politisk ståndpunkt och rörelse. Kombinationen av att 1968 års företrädare allt tydligare framstår som misslyckade egoister som lämnade allt från skuldkris till mångetniska konflikter åt sina barn, och att våra samhällen åter upplever etniska konflikter, torde också göra att den strömning Willinger tillhör har potential att växa betydligt och på sikt dominera den politiska diskursen.

Generation Identity finns bland annat att införskaffa på Arktos förlag här: Generation Identity

Vidare läsning

Interview with Philippe Vardon of Bloc Identitaire
Pierre Krebs Fighting for the Essence
Guillaume Faye and the Battle of Europe

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.