Alain de Benoist tillhör vår tids ledande samhällsfilosofer, både inom det antiliberala lägret och överhuvudtaget. I vår tid anses ofta det antiliberala lägret sakna en ekonomisk teori, vilket innebär att dess företrädare tenderar att anamma blandekonomiska eller klassiskt liberala teorier. Detta är ingen nödvändighet, både Dugin och Steuckers har lyft fram heterodoxa ekonomer som Ezra Pound och Silvio Gesell, och protektionister som List. Den sociala höger Casa Pound tillhör utgår från snarlika förebilder. Historiskt har den antiliberala högern med marxisterna delat ett intresse för historia och institutioner, snarare än enbart matematiska modeller (därav släktskapet med bland annat Veblein, List, Sombart och de östasiatiska tigerekonomiernas praktik).
de Benoist fördjupar sig i en möjlig antiliberal analys av det ekonomiska i Am Rande des Abgrunds. Han utgår där både från historiska namn som List och Pound, och nutida tänkare som Emmanuel Todd och Jean-Claude Michéa. Han berör flitigt Marx, både dennes starka sidor och brister. de Benoist visar hur kapitalismen både är ett ekonomiskt system och ett sätt att uppfatta världen, hur kapitalismen skapar sin egen människotyp. Denna människotyp är endimensionell, individualistisk, nyttoinriktad, och har påfallande likheter med Nietzsches ”sista män” och Musils ”mannen utan egenskaper”. Det är en samtidigt tragisk och föraktansvärd människotyp, och de Benoist noterar att existentiellt är kapitalismen gränslös. Denna systemets avsky för gränser återkommer också i den människotyp den skapat (de Benoist gör här en värdefull analys av det ideologiska släktskapet mellan tron på frihandel och motviljan mot gränser mellan människor). Från att ha varit ”inbäddad” i samhället har den ekonomiska sfären först blivit autonom och därefter dominant över samhället. de Benoist tar också upp sådant som hur massinvandringen är kapitalets sätt att krossa den europeiska arbetarklassen, med dess klasskampstraditioner, och sänka lönerna. På detta område finns det studier, och dessa refererar han till. Han berör också dollarns kris och hur finanskapitalet idag dominerar både realekonomin och det politiska med mycket skadliga effekter. Sammantaget är det alltså en mycket värdefull bok, och vi kommer återkomma till den framöver.
Höger och vänster
de Benoist gör också en analys av högern, vänstern och ultravänstern. Han noterar att från högern kan man inte förvänta sig något alls, den står antingen på kapitalets sida eller saknar en förståelse av vår tids ödesfrågor. Det som gav högern dess legitimitet historiskt menar de Benoist var att den företrädde ärans etos och oegennyttan. Men idag har högern fallit till kapitalet. de Benoist skriver att ”den läser inte längre Sorel och Proudhon. Börshajar och finansgurus har mer att säga den än Bernanos och Peguy… högern har blivit liberal och har glömt att det var upplysningsliberalismen som ledde till dess undergång.” Han noterar också högerns tendens att utvecklas till xenofobi och islamofobi.
Om vänstern har de Benoist inte mer positivt att säga. Han skriver att vänstern lider av fyra historiska brister: den politiska universalismen (och här bör man notera att universalism och internationalism är två skilda begrepp), bristen på en realistisk antropologi, tron på framsteget, och en ständig moralism. Det franska kommunistpartiet lyckades en gång bygga ett ”motsamhälle” med egen kultur, det var då samtidigt nationalistiskt och internationalistiskt, och motsatte sig massinvandring. Idag är det ett 2%-parti.
de Benoist noterar att vänstern anammat den liberala synen på kapitalismen som den enda möjliga vägen, och att den samtidigt ersatt klasskamp med moralism. Istället för att tala om ”arbetare” talar man alltmer om ”svaga grupper”, ”utanförskap” och dylikt. I själva orden ligger en icke-socialistisk verklighet. Arbetare kämpar gemensamt för sina intressen, ”svaga grupper” är beroende av reformer och allmosor från den nya klass som många i dagens ”vänster” tillhör. de Benoist noterar att dagens ultravänster genom sin ”neofeminism”, ”antirasism”, kamp för legalisering av droger och marginella sexuella läggningar lämnar de breda folklagren ointresserade eller direkt negativa. När de blir vuxna inser sådana aktivister också ofta att marknadskapitalismen alldeles utmärkt kan garantera deras obskyra intressen.
Högern har övergivit nationen och kritiken av penningen, vänstern har övergivit socialismen och den radikala kritiken av kapitalet. Båda har på så vis distanserat sig från folket. För de Benoist är det dock fortfarande folket som är det historiska subjektet. Detta innebär att hans Am Rande des Abgrunds egentligen är av lika stort intresse för en sverige- som en socialdemokratisk läsare.
Mer de Benoist
Alain de Benoist Beyond Human Rights
de Benoist om det politiska
de Benoist om representativ demokrati
de Benoist och den nya sociala frågan
de Benoist om demokrati
de Benoist och finanskrisen
Alain de Benoist och totalitarismen
de Benoist och kritiken av de mänskliga rättigheterna
de Benoist och den ekologiska frågan
Det politiska som subversivt begrepp
de Benoist The Problem of Democracy
Alain de Benoist ett par excerpter
de Benoist och Amerika
de Benoist – Gemeinschaft & Gesellschaft
de Benoist och den klassiska liberalismen
de Benoist om identitet
de Benoist- On Being a Pagan
de Benoist om hedniska renässanser
de Benoist och tillväxtideologin
Solguru – Manifesto for a European Renaissance
Om skribenten: Joakim Andersen
