Konservatism & kapitalism

Okategoriserade

2011 var året då Tradition & Fason lades ner. Projektet syftade till att sprida konservativa idéer och perspektiv i en samtid dominerad av liberalism och socialism, och flera värdefulla och spännande texter kom också att publiceras på hemsidan (bland annat om Hegel och den konservativa synen på ekonomi och konservatismen inom arbetarrörelsen). Samtidigt lyckades projektet aldrig uppnå den sprängkraft som hade behövts för att påverka debatten, vilket beror på att man likt KD undvikit att beröra ett flertal kontroversiella frågor. Man har också genom sin många gånger negativa inställning till SD avstått från att påverka ett växande parti, medan KD i rask takt är på väg ut ur riksdagen. Återstår att se om några av gestalterna bakom T&F om ett par år återfinns i SD, det skulle i så fall bidra till en konstruktiv idédebatt i partiet och en fruktbar relevans och aktualitet för de gamla T&F-skribenterna. Det är heller ingen helt osannolik utveckling.

I samband med att projektet lagts ner har också en antologi om konservativa perspektiv på kapitalismen getts ut, med det passande namnet Konservatism & kapitalism. Ska man vara elak kan man sammanfatta antologin i meningen ”kapitalism är bra men och ibland dålig”. Fullt så elak ska man dock inte vara, då ett sådant intryck är svårfrånkomligt i antologier bestående av kortare artiklar överlag. Antologin ger också en bra inblick i hur en modern, borgerlig konservatism ser på kapitalismen.

Några återkommande teman i antologins texter är viljan att skilja på å ena sidan privat ägande och marknadsekonomi, och å andra sidan icke önskvärda attityder och mentaliteter (girighet och fokusering på profit på bekostnad av alla andra värden). När ”kapitalism” stämplas som något negativt av antikapitalisten Rolf K Nilsson är det i hög grad en kultur och en mentalitet som avses. David Högberg noterar att man måste ”odla en annan preferensstruktur”.

Bland de bidrag som är mest positiva till kapitalismen finner man argumentet att en fri marknad har bäst förutsättningar att odla en sådan önskvärd preferensstruktur. Patrik Magnusson noterar att privat ägande bidrar till att forma självständiga människor, Daniel Bergström menar att en för stor stat står i konflikt till ett levande civilsamhälle. Ett argument som också framförs, och kopplas till Hayek och Goldwater, är att det finns en naturlig ojämlikhet som hotas av omfördelningspolitik. Patrik Magnusson noterar att eftersom ägande är en form av makt bör man undvika att det koncentreras till staten.

Gemensamt för flera skribenter är insikten att konservatismen till skillnad från liberalismen inte är utopisk, och att konservativ ekonomisk politik därför kan vara mer pragmatisk. Jakob E:son Söderbaum beskriver sig som socialkonservativ, och betraktar liberalismen som ett lika stort hot som socialismen. Värdskapitalism och fullständigt fri marknad har förödande konsekvenser för kultur och civilisation. Marknadens logik gynnar ofta det billiga, omoraliska och kortsiktiga, ett samhälle behöver därför ibland reglera marknaden. Här påminner Söderbaums text om det konservativa och indo-europeiska perspektiv där det ekonomiska ytterst underordnas det politiska samtidigt som marknader accepteras. Man kan också hänvisa till de Benoistcitatet att han gärna lever i ett samhälle med en marknad men inte i ett marknadssamhälle.

En återkommande förebild i texterna är den tysk-schweiziske ekonomen Wilhelm Röpke. Han förknippas med det småskaliga och det mänskliga, med familj, tradition och lokalsamhälle i motsats till en tidsanda präglad av megalomani och växande stat. Tolkningarna av Röpke skiljer sig dock något åt. Rolf K Nilsson inspireras av Röpke i en antikapitalistisk artikel, medan Carl Johan Ljungberg och David Högberg har en mer positiv inställning till begreppet kapitalism. Att det lokala har ett värde är en insikt snart sagt alla textförfattarna tycks dela med Röpke.

Distinktionen mellan marknadsekonomi, privat ägande och kapitalism återkommer också i flera texter, och är av ett visst värde i en fördummad samtidsdebatt. Däremot kan man sakna djupare reflektioner kring sambandet mellan kapitalism som ekonomisk verklighet och som icke önskvärda attityder.

Verkligt spännande är Lars Gauden-Kolbeinstveits ovan nämnda text om Hegels syn på ekonomi. För Hegel är människan en social varelse och förverkligas genom ömsesidigt erkännande av andra människor. Utbytet mellan exempelvis en bagare och en smed är därför inte bara en ekonomisk transaktion, utan också en social handling, ett ömsesidigt erkännande av att båda parter är duktiga och behöver varandra. Problem uppstår när det ekonomiska utbytet avlägsnar sig från detta samhälleliga erkännande av ömsesidigt beroende och respekt. När individen fokuserar på tillfredsställelse av sina behov uppkommer en logik där tilltagande individualisering och konsumtion får antisociala och själsdödande effekter. Eftersom den isolerade individen känner sig osäker och försöker vinna erkännande genom lyxkonsumtion kommer detta dessutom att bli en ond cirkel. Kanske kan man säga att det moderna samhällets alienation bygger på att den isolerade individen har relationer med ”marknaden” och ”staten” snarare än med andra människor.

I flera texter, inte minst Nilssons och Söderbaums, tas också nyliberalernas dominans inom högern upp och den process som lett fram till den beskrivs. Nilsson konstaterar att nyliberaler egentligen knappast kan betraktas som höger.

Sammantaget finns det en hel del av värde i antologin. Personligen delar jag i hög grad Söderbaums och Nilssons perspektiv, vilket gör deras artiklar särskilt njutbara. Artikeln om Hegel är värdefull, både idéhistoriskt och som aha-upplevelse, och introduktionen till Röpke är av intresse även den.

Samtidigt vittnar antologin om hur trängd en genuin konservatism är i svensk debatt idag. Det kontroversiella lyser här med sin frånvaro lika mycket som de verkliga visionerna. Skillnaderna mellan den borgerliga konservatism som framförs och den revolutionära konservatism som denna blogg representerar är också tydliga. Detta gäller bland annat inställningen till ojämlikhet, undertecknad står här närmare Tacitus än Hayek och Goldwater. Det gäller också synen på migrationspolitik och globalisering, områden som påverkar vår samtid i mycket hög grad men bara berörs flyktigt och/eller positivt i antologin. I anslutning till Hegel och Röpke kan man också notera att en ”tredje väg” i valet mellan marknadens asociala individualism och den växande staten är det korporativa samhället. Detta inte minst med tanke på den intima relationen mellan isolerade individer och en växande stat, förmedlad genom parlamentarismen.

Avslutningsvis önskas T&F-skribenterna lycka till. Deras åsikter har inte alltid varit våra, men de har ofta fyllt en positiv funktion i ett konformt debattklimat. En hel del intressanta texter har det också blivit under åren T&F funnits.

Gravöl