Vi lever i en civilisation vars medlemmar idiotförklarat större delen av mänskligheten, både den nu levande och tidigare generationer (och flertalet av de ännu ofödda, får man förmoda). Detta beror inte minst på den mycket förenklade bild av konkurrerande världsbilder och antropologier som vår civilisation serverar sina medlemmar (oavsett om det är att de ”tror på en bok” eller bara lider av ”vidskepelse”). För den som inte gjort sig av med sådana moderna fördomar är Julius Evola och den traditionalism han representerade en värdefull bekantskap. Evola visar att det som motiverade exempelvis medeltida alkemister eller sufiska mystiker varken var ”vidskepelse” eller rädsla för någon ”skäggig gubbe på ett moln”. Den bild Evola ger av bland annat alkemister är betydligt mer komplex än den etablerade. Fram träder istället medlemmarna av en elit, män som genomskådat den vardagliga verkligheten och istället velat lära känna det som döljer sig bortom den.
Evola ger en god beskrivning av dessa individers utgångspunkt i introduktionen till Introduction to Magic:
There are times in certain people’s lives when they feel that all their certainties are wavering, all their lights dimming, all the voices of their passions and affection falling silent, including everything that enlivens and moves their being. Thus, being led back to his own center, the individual confronts the problem of all problems: What am I?
Then, in almost every case, he begins to see that everything he does, not only in his ordinary life but also in the domain of higher values, only acts as disctraction, creating the illusion of a ”purpose” and a ”reason”, or something that allows him not to think deeply and to go on living. Daily routines, moral codes, faiths and philosophies, intoxication of the senses, and even disciplines appear to have been created or pursued by people in order to hide from their inner darkness, to escape the anguish of the vast fundamental solitude and to evade the problem of the Self.
Så långt påminner Evola om existentialistiska tankegångar. Denna, och liknande filosofiska system, är han dock kritisk till. Evola skriver:
Then there are the evaders. Being unable to grasp it as a whole, they turn the existential problem into a mere ”philosophical problem”. And the game resumes. A new ”truth” and a new ”system” arise, they claim to see the light shining in the darkness, thus refueling the will to go on.
– Joseph Wright
Skillnaden mellan Evola och en filosofi som existentialismen är här att han inte nöjer sig med att grubbla kring tillvaron, utan vill lära känna den direkt. Detta tog sig under hans liv uttryck bland annat genom riskabla projekt som bergsbestigning och militärtjänst. Det kom också till uttryck i hans intresse för den europeiska magiska traditionen, där det finns tydliga likheter mellan Evola och de grupper som tidigare försökt lära känna verklighetens natur direkt. Alkemister, hermetiker och andra företrädare för den magiska traditionen blir genast mer begripliga och sympatiska betraktade ur detta perspektiv (oavsett om man anammar deras egen syn på det de ägnade sig åt, eller om man psykologiserar det hela och menar att det en medeltida alkemist verkligen lärde känna ”bara” var sig själv). Släktskapen mellan vissa av dagens européer och antika och medeltida utforskare av tillvaron blir extra tydlig när den vikt de lade vid att vara vaken beskrivs. I Introduction to Magic illustreras detta bland annat genom excerpter av Gustav Meyrink (mest känd som författaren till Golem). Meyrink skriver:
The key to the power over the lower nature has been rusted since the Flood. It is called, ”to be awake”.
To be awake is everything.
There is nothing that man can be more certain of than being awake. The truth is that he is caught in a net of sleep and dream that he himself has woven. The thicker the net, the mightier is his sleep. Those who are caught in it are the sleepers who go through life as cattle to the slaughter, dumb, indifferent, and thoughtless.
To be awake is everything.
I det senmoderna samhället finns det otaliga inslag som kan permanenta tillståndet av sömn, och det är fullt möjligt att gå genom ett helt liv upptagen av allt från onlinerollspel, recept på spännande mat, pseudofrågor och ytlig moralism till heminredning, Thailandsresor, rabatter och pornografi. Evolas och Meyrinks fokus på betydelsen av att vara vaken blir då extra värdefullt, oavsett om man sedan planerar att gå i de gamla hermetikernas fotspår eller bara vill kunna skilja på sådant som är viktigt och sådant som egentligen är trivialiteter.
Om skribenten: Joakim Andersen
