Den akademiska sfären karaktäriseras i vår tid av kvantitativ tillväxt och kvalitativ försämring. Samhället tycks producera alltfler akademiker, men deras kunskaper tycks stå i omvänd proportion till deras antal. Detta fenomen har tagits upp i ett antal intressanta artiklar på amerikanska Alternative Right, där situationen jämförs med ekonomiska bubblor. Scott Locklin definierar i artikeln The Academic Bubble en bubbla på följande vis:

A normal market is a situation in which many people have different opinions, investment horizons and models of how the world works. In a bubble, everyone has the same opinion, not because they’re all doing research and have converged on the right answer. In this case the price would be fixed to an exact value. In a bubble, everyone follows a trend because they see the other fellow doing the same thing.

I ett samhälle där ”alla” tror att en akademisk utbildning har ett avgörande värde kommer därför ett stort antal individer också att skaffa en, utan att närmare undersöka vad en nyutexaminerad kvinnohistoriker eller queerteoretiker har för möjligheter till anställning och lön. Locklin noterar även att denna bubbla hänger ihop med jakten på social status, vilket gör att dess attraktionsförmåga kan vara betydande även när det går upp för människor att ekonomisk status garanterar den inte.

Locklin berör också den kvalitativa förändringen, genom att jämföra sina egna studier med sin mors. Han finner här att:

My mom went to an all-girls Catholic high school, taught by fearsome old nuns. Among her academic achievements from her very working class high school education: she has read a good fraction of Shakespeare, she learned enough Latin and Anglo Saxon to read books written in these languages, and she knows a bit of French as well. Her math in high school was integral calculus. When I went to high school … well, I got a bit of French and we read Macbeth.

Vi kan återknyta till den colombianske Nicolás Gómez Dávila, som menade att den moderna universitetsutbildningen inte längre ger studenterna en bildning i ordets egentliga mening. Kopplingen till det klassiska och europeiska arvet både vad gäller filosofi, historia och kultur är medvetet avskuren. Men som Locklin visar är den moderna akademin heller inte särskilt effektiv ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Den som studerat samhällsvetenskap eller humaniora torde ha vissa minnen av kurser som i praktiken enbart var avsedda att få framtidens mellanskikt att anamma rätt perspektiv och värdegrunder, objektivt sett alltså en form av indoktrinering. Men för att bibringas denna indoktrinering har man likafullt dragit på sig studieskulder. Locklin refererar också i artikeln Academia Fails till studier som visar att oavsett retoriken misslyckas den moderna akademin att skapa den typ av kritiskt tänkande individer den påstår sig fostra:

A study of more than 2,300 undergraduates found 45 percent of students show no significant improvement in the key measures of critical thinking, complex reasoning and writing by the end of their sophomore years.

Professor Bruce Charlton skriver i artikeln The IQ Allergy följande om den moderna akademin:

In practice, higher education mostly functions as an extremely slow, inefficient, and imprecise form of psychometric testing that measures intelligence and evaluates personality. It would therefore be easy to construct a modern educational system that was both more efficient and more effective than the current one.

Han erbjuder också en lösning på den gordiska knuten:

Instead of the present system, at the age of about sixteen each person could leave school with a set of fact-based examination results demonstrating their level of competence in a core knowledge curriculum; and with usefully precise and valid psychometric measurements of their general intelligence (IQ) and personality (especially their age ranked degree of Conscientiousness).

Higher education should focus on elite professionals and a small amount of pure, vocationally-driven scholarship — a few percent of the age group cohort going on to higher education has been found optimal in most societies, and it would vary between populations and civilizations.

Sammantaget är det alltså tre givande artiklar som belyser krisen i den akademiska värld som invaderats av politiskt korrekta och egalitära ideal. Som professor Charlton visar ligger lösningen också i en utbildningens arkeofuturism, där mer traditionella modeller uppdateras för vår tid.

Relaterat

Skapandet av en politiskt korrekt kast
Nicolás Gómez Dávila

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.