Libertarianism och decentralisering

Den libertarianska traditionen innehåller mycket av värde. Decentralisering och hävdandet av det lillas rätt gentemot det stora är, enligt mig, kanske det främsta. Vi undersöker här den tanken lite närmre.

Identitarism, Ideologi, Liberalism, Politik, Samhälle

Libertarianismen kan grovt delas in i en höger- och en vänsterfalang. Vänsterfalangen är normalt det vi brukar kalla för ”nyliberalism” med svenska företrädare som Mattias Svensson och Johan Norberg. De här människorna hävdar den fria marknadens styrkor och företräder i övrigt en neutral hållning gentemot människors livsval, inte bara politiskt utan även personligen och socialt. Inte helt sällan är de lika kulturradikala som vilken nyvänster som helst. Detta står i stor kontrast mot högerlibertarianismen, som delar vänsterlibertarianismens syn på politik i mycket men som samtidigt har en större förståelse för betydelsen av tradition och vad som skapar ett hållbart samhälle.

Högerlibertarianer förespråkar alltså en frihetlig politik samtidigt som de är traditionalister privat och socialt. Kretsarna kring Svenska Misesinstitutet och kring Radio bubb.la är kanske de mest centrala aktörerna i Sverige när det gäller denna inriktning. Hans Hermann Hoppe är utan tvekan den mest centrala tänkaren i traditionen och han är mycket väl värd att titta närmre på för de flesta läsare av Motpol.

Hoppe har en syn på hur ett libertarianskt samhälle bör eller skulle se ut som skiljer sig från många andra tänkare inom traditionen, som Ayn Rand eller Friedrich von Hayek. Enligt Hoppe är ett libertarianskt samhälle i princip ett extremt decentraliserat och traditionellt samhälle, där samhället byggs upp av mycket små och i princip politiskt autonoma enheter. Dessa enheter har ibland kallats för ”covenant communities”, alltså förbundssamhällen. Dessa förbund bildas genom överenskommelser familjer och individer emellan angående hur samhället ska fungera och vilka normer som ska råda. De som sedan inte är villiga att följa detta måste fysiskt avlägsnas från samhället, något som har blivit en mem på internet i högerlibertarianska kresar.

Detta är ett sätt att upprätthålla traditionella samhällsbärande normer i ett libertarianskt sammanhang. En slags frihetlig traditionalism. Det finns också stora likheter med olika historiska samhällen, som var hierarkiska men decentraliserade. Det medeltida Europa hade många sådana drag, ett stort antal furstendömen som var sammankopplade eller i konflikt med varandra på olika sätt. Många hävdar också att decentraliseringen var en faktor i det europeiska ekonomiska och teknologiska miraklet. Europa har utvecklats som det gjort delvis på grund av mängden små stater som konkurrerar med varandra, menar många libertarianer.

Decentralisering innebär tämligen ofta att den lilla familjen och det lilla lokalsamhället har möjlighet till en hög grad av självstyre och oberoende gentemot en eventuell centralmakt. Detta innebär en självständighet som kan vara mycket positiv för samhällets utveckling. Människor tillhörande samma folk och (lokal)kultur får då möjlighet att utveckla sin särart i samklang med de omständigheter de omges av. Vi har i Sverige en stark tradition av detta, men landskapskynnen och även faktiska skillnader i utseende mellan landsändar. Det går utan problem att hävda att det vi idag kallar Sverige i själva verket är en sammanslagning av flera närbesläktade, men separata, folk.

Vi har dock tappat mycket av det lokala till förmån för det centrala. Detta innebar kanske att vi kunde hävda oss när det gäller imperiebygge, men bidrog också till den väldigt negativa utvecklingen vi sedan såg. Denna började redan med företeelser som skiftesreformerna, som slog sönder många byar och förändrade Sverige i grunden på ett negativt sätt. Många hävdar också att ordspråk som ”själv är bäste dräng” uppstod i samband med detta. Socialdemokraternas i internationell jämförelse väldigt extrema samhällsbygge under 1900-talet hade aldrig varit möjligt utan den tidigare centraliseringsprocessen. En vändning av trenden till förmån för starkare lokala gemenskaper vore onekligen positivt ur ett traditionalistiskt perspektiv, förutsatt att andra positiva förändringar sker samtidigt – som ett återupplivande av en genuin andlighet.

Politisk decentralisering har också en positiv effekt i och med att den gör det svårare för tyranner att ta makten. Politiker eller härskare som enbart styr över ett mindre territorium har inte de enorma resurser kejsare eller presidenter över imperier har. De blir mer beroende av folkets direkta gillande och tvingas i vissa fall faktiskt möta dem ansikte mot ansikte. Polis- och militärstyrkan blir också mindre och består av samma människor som lever i det mindre samhället eller den mindre staten. Dessa styrkor består alltså av grannar till dem som ska styras. Det är förhållandevis få människor som faktiskt vill förtrycka sina grannar. Skulle exempelvis Sverige bestått av ett antal mindre stater eller kantoner med stort lokalt självstyre så skulle dagens massinvandring försvårats avsevärt och dessutom kunnat begränsas till vissa regioner där lokalbefolkningen velat acceptera den.

Ett annat argument som ofta framförs av högerlibertarianer är möjligheten att rösta med fötterna. En decentraliserad värld gör det i många fall inte bara möjligt att göra uppror eller ställa politikerna till svars, utan även att faktiskt flytta till en region med ett helt annat styre. Denna möjlighet finns naturligtvis idag också till viss del, men då måste människor flytta till länder med en helt annan kultur och ett helt annat språk. Skulle världen bestå av många mindre stater så skulle de av dessa som låg nära varandra antagligen dela språk, vilket skulle öka rörligheten om det var nödvändigt.

Decentralisering och libertarianism som flykt

Det finns en risk att vissa anammar libertarianism eller vissa former av individualistisk anarkism som en flykt. Många känner sig som främlingar i sitt eget land, de är alienerade från samhället. Känner de samtidigt en hopplöshet inför möjligheten att skapa förändring så slutar det gärna med att de isolerar sig själva och ibland anammar starkt individualistiska ideologier. Det är lätt att försöka fly undan med frasen ”sköt dig själv, skit i andra”.

Det här är en mycket tragiskt livsinställning och kan inte betraktas som något annat än ett sjukdomssyndrom. Dock så passar ofta inte dessa människor in i högerlibertarianismen på grund av dess fokusering på traditionella strukturer som familj och lokalsamhälle. Den attityden måste mötas på ett personligt plan och inte ett ideologiskt och många som slutat vara libertarianer och liknande har i efterhand kommit till insikt om vad det var som drev dem. Det är självklart så att man inte är intresserad av att kämpa för något annat än sig själv om man inte känner band till något eller någon. Här har högerlibertarianerna en viktig roll att spela och jag anser att de bör ta denna diskussion internt i libertarianska kretsar. Nihilism på grund av alienering är inget som någon kan bygga ett samhälle på.

Ökad dialog

En ökad dialog och även ett samarbete mellan högerlibertarianer och identitärer eller frihetligt sinnade nationalister bedömer jag som både önskvärt och nödvändigt. Detta kräver dock att många libertarianer släpper på den värsta dogmatismen och försöker bli lite mer pragmatiska. Det kräver också att många nationalister börjar se utanför den socialism som på många ställen har varit väldigt dominerande.

Kring frågan om just decentralisering borde många kunna enas, eller åtminstone kunna ha en dialog. Denna dialog skulle kunna stärka båda sidorna och kanske till och med leta till något nytt?

Pin It
  • Väl skrivet. Vill gärna i sammanhanget också tipsa om mitt samtal med Martin Eriksson från Bubb.la https://www.motgift.nu/2017/09/03/mot-martin-eriksson-fran-radio-bubb-la-sverigebilden-11/

    • Robert Rönngren

      Jag lyssnade på det, mycket intressant.

  • Palnatoke

    Jag instämmer i att libertarianer för fram väldigt många kloka poänger och träffsäker kritik mot den rådande ordningen. Just vikten av decentralisering tror jag faktiskt att de flesta nationellt sinnade tagit till sig. Däremot behöver väl libertarianer vara beredda att ompröva sitt krav på att inte ha någon centralmakt. Vissa funktioner som exempelvis ett militärt försvar behöver någon form av central samordning. Kanske kan libertarianer tänka sig en betydligt mindre stat som är konstitutionellt begränsad till ett fåtal områden?

    • Robert Rönngren

      Ja, jag hoppas att de tagit till sig det. Jag upplever dock att många vurmar för en ordning som liknar den nuvarande, fast med enbart svenskar eller européer.

      Det libertarianer behöver lära sig är att vara lite pragmatiska, att acceptera att arbeta för en samhällsordning som är bättre men inte perfekt enligt deras definition. Vänsterlibertarianerna behöver också lära sig lite grundläggande fakta om hur människan fungerar och vad hon mår bra av.

      • Palnatoke

        Det var värre för något år sen och personligen tror jag att det var en del av en organiserad kampanj för att vänstervrida den nationella rörelsen. Dock rörde det sig aldrig om mer än en liten och på sedvanligt vänstermanér högljudd klick. Althögerns succé tog nog död på den lilla kommunistmaffian. Helt enig med dig om att libertarianer behöver jobba lite med sina dogmer. De tenderar emellanåt att bli så där autistiskt fastlåsta som kommunister fast i andra änden av individ-kollektiv skalan.

      • Reaktion

        Nuvarande samhällsutveckling med ökad otrygghet, våld och kaos, torde naturligt komma att leda in på skapandet av de separatistiska samhällen – en form av gated communities – som libertarianerna i någon mån eftersträvar, och där man har sin egen lilla variant av socialism (kamratskap) 🙂 Vad statens roll anbelangar synes de ha en naiv syn på människans natur, om de tror att alla samfund kommer att stillasittande hålla sig till sitt. Naturligtvis kommer vissa makthungriga och rastlösa element – jfr medeltidens rovriddare – att söka ta över och plundra andra områden. Ett ”naturtillstånd” (djungelns lag) uppstår åter. Detta var en av anledningarna till Hobbes tanke om en statsmakt som upprätthåller grundläggande lag och ordning; det är också när sådana fallit i dagens Mellanöstern som fullständig kaos har brutit ut där – Sverige har likt många Västländer importerat klankulturer som utan denna övergripande struktur tenderar att hamna i konflikt med varandra alternativt sin omgivning, och vi ser redan nu hur laglösheten spridit sig här. Den trygghetsskapande funktion – som ger folk ro att vara kreativa (på andra plan än de rent försvarsmässiga) och som därmed också är en upprätthållare av frihet – tycks kunna upprätthållas enbart av en överordnad struktur, exempelvis staten. Så länge som denna struktur förhåller sig neutral till människors livsval och garanterar deras grundläggande rätt till liv, frihet och egendom torde väl libertarianerna, som ju har många kloka tankar – inte minst om decentralisering och småskalighet – ha något att invända. [Om libertarianerna avser att nå ut till en större massa, bör de använda en logga som är enkel och slagkraftig: bokstaven L med pilar i båda ändarna för att visa att man är både Uppåt och Framåt! Om så görs, är det naturligtvis undertecknad som kontaktas för att dryfta vederbörlig honorar :-)]

  • Maximus

    Libertarianism är en dataspelsideologi för överåriga fjortisar. Lite som objektivismen. Begreppet används även som alibi för att slippa få en massa hysteriska panikattacker och stigmatisering från mass-samhället ”Vaddå rasist? Jag är libertarian!”

    Libertarianismen är allt men ändå inget. Man kan vara pk men ändå inte. Typ pseudorebell eller kvasiradikal. Fast kanske kan det kännas skönt att slänga ut sig begreppet när man sitter på middag med blivande svärföräldrar eller med jobbiga pk arbetskollegor på första ”after worken” när folk frågan var man står politiskt. Det gör aldrig jag dock. Jag visar var skall skåpet skall stå. Fosterlandsvänlig radikalhöger är min favorit.

    ”Libertarianism”. Sicket trams.

  • Odysseus Ingen

    Den här meningen fick mig att gapflabba inombords.
    ”Detta kräver dock att många libertarianer släpper på den värsta dogmatismen och försöker bli lite mer pragmatiska.”
    Är ni på Motpol ärligt talat så dumma att ni tror att en ideologi som är inte är något annat än ekonomiskt liberal ultradogmatism kan göras mindre dogmatisk genom samtal? Alla med någon som helst erfarenhet av debatt med libertarianer (jag själv har det från Flashback) vet nämligen att de anser att alla försök att övertyga dem om att en anpassning av deras kära ”icke-agressionsprincip” ses som socialism och därmed i deras maskätna hjärnor i längden som kommunism. Detta betyder inte att den nationalbolsjevism som NMR förespråkar är bättre, men på detta följer knappast att de som medvetet eller omedvetet kysser Wallenbergarna och Ax:sons fötter i tron att alla som inte gör det är undermänniskor inte bör bekämpas. Istället för dialog med de som stödjer en halva av systemet (staten hos nationalbolsjevikerna, företagstopparna hos libertarianerna) ska hela systemet bekämpas med alla till buds stående medel, oavsett hur många som känner sig obekväma i detta. Allt annat än sanningen är nämligen lögn, och att kämpa för en del av system men att bekämpa en annan blir därmed ingenting annat än ett politiskt bedrägeri om man vill vara rebell på riktigt. Man får dessutom komma ihåg att skaparna av den nuvarande libertarianska rörelsen (nämligen Rand, von Mises, Rothbard och till och med Molyneux) är av samma etniska bakgrund som de som skapade dagens styrande ideologi, och för den som vet detta borde det därmed klart framträda att ideologin enbart är ett av systemet utlagt felspår. Detta inte sagt att privategendomen är något dåligt eller att en allsmäktig stat är önskvärd, men detta betyder samtidigt inte heller att en ideologi som förespråkar oinskränkta handelsrättigheter med tredje världen och som är grundad på en ”icke-aggressions princip”. Och angående alt-högern är det så klart kul med gratis helikopterfärder för rödingar, men jag personligen hade också gärna vilja se tillägget ”halskramar till alla liberaler” (det här syftar jag på https://sv.wikipedia.org/wiki/Garrottering )till memet.

    • Robert Rönngren

      Jag förstår vad du menar, men jag och många andra har redan idag en dialog med libertarianer. Dessa är dock högerlibertarianer allihop. Det är skillnad på libertarian och libertarian.

    • Palnatoke

      Vi andra försökte nog snarare vara lite mer…diplomatiska…och se glaset som halvfullt istället för halvtomt när det kommer till libertarianer. För nog upplever jag att det åtminstone hos väldigt många libertarianer finns en etnisk medvetenhet. Därvidlag tycker jag att det är betydligt svårare att nå fram till gravt kommunistanstuckna individer. Eftersom deras egalitära grundsyn och klasshat tenderar att dominera så totalt att föga annat kan tränga in. Libertarianer har trots allt en icke-egalitär grundsyn som gör det lättare för dem att ta till sig det vi säger.

      Annars håller jag helt med dig om att den här individualistiska dogmatismen och religiösa tron på frihandel och fria marknader utgör besvärande inslag hos libertarianer. Fast där tror jag att man måste försöka peta hål på deras antaganden och framförallt föra in lite realism. Ställa elaka frågor som hur frihandel kan existera utan fria valutamarknader, i.e när vissa länder kan rigga sina valutor under lång tid på mycket lägre nivåer än vad en marknad skulle ha satt. Och påpeka att ifall man tror på ”fria marknader” så måste man också tro att exempelvis fotbollen skulle fungera mycket bättre utan domare. Det handlar i grund och botten om en naiv och orealistisk syn på människor. Genom dynamiska spelteoretiska modeller är det enkelt att krossa libertarianers grundantaganden. Sen är det förstås bestickande att ett visst utvalt folk är så groteskt överrepresenterade bland libertarianska profeter. Där måste det ringa varningsklockor.

  • Jag tror den största utmaningen för svensk federalism är att vi idag är så beroende av det fåtal större centralorter som finns i landet. Att jämföra med USA vars demografiska tillstånd ser väldigt annorlunda ut. Det betyder dock inte att man fortfarande skulle kunna decentralisera beslutsfattandet vid många politiska områden.

    • Robert Rönngren

      Ja, vi har ju minskat antalet kommuner från cirka 2500 (under en tid då vi var betydligt färre invånare i landet) till runt 250 idag så sossarna har jobbat hårt på centraliseringen. Det skulle antagligen vara en mycket bra idé att decentralisera makten igen, gärna i kombination med en stor minskning av statens storlek.

      • Palnatoke

        Precis. Det har varit en medveten politik från socialdemokraterna. De har exempelvis systematiskt sedan 1950-talet dödat landsbygden. Människor ska klustras ihop i större bebyggelser för då blir de mindre oberoende och dessutom lättare att indoktrinera och kontrollera. Med lite kreativitet vore det enkelt att vända utvecklingen. Dagens informationsteknologi gör att vi inte alls är lika platsberoende exempelvis. Tullar på livsmedel för att få upp självförsörjningsgraden så blir bieffekten att småskaliga lantbruk återigen går att leva på. Sen blir det en smal sak att spjälka upp kommunerna i betydligt mindre enheter.